Ökande löneskillnader

LO presenterade igår sin senaste lönerapport. Den visar i korthet att tjänstemännen som kollektiv har haft en bättre löneutveckling, i reda pengar, än vad LO-grupperna har haft. I stort sett består de löneskillnader som fanns på 1930-talet mellan arbetare och tjänstemän.

Rapporten visar på en del intressanta resultat. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är större inom tjänstemannakollektivet än bland LO-kollektivet. Störst skillnader mellan kvinnor och män finns bland privatanställda tjänstemän. Arbetarkvinnorna har dock den allra sämsta löneutvecklingen bland de jämförda grupperna.

Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, är bekymrad över den rådande utvecklingen. I tidningen Arbetets artikel anför han tre alternativa åtgärder som LO behöver vidta för att förbättra läget för LO:s arbetargrupper relativt tjänstemännen:

• • öka respekten för industrimärket,
  • omförhandlingsklausuler som träder i kraft om någon får mer än industrinormen, och
  • att arbetarna ser till att ta ut mycket mer så att tjänstemännen inte kan ta ut så mycket.

Torbjörn beskriver utvecklingen där allt fler löntagargrupper förhandlar fram ”sifferlösa” avtal som problematiskt. Han ser det som ett sätt bland berörda grupper att försöka kringgå industrin som lönenormerande genom att göra den till ett golv för egna löneambitioner. Det ligger förstås en del i detta. Sifferlösa avtal kan säkert vara bra bland grupper som av konkurrens- eller andra skäl kan gynnas av en annan och bättre löneutveckling.

Därför är det en angelägen åtgärd att verka för att öka respekten för ”industrimärket” – dvs att den konkurrensutsatta sektorn sätter nivån för de löneökningar som arbetsmarknaden långsiktigt kan bära. Det betyder inte att de som arbetar inom de sektorerna automatiskt har högre löner än andra. LO:s industriförbund har inte de högsta lönerna. Men det är klart att industrinormen sätter gränser för hur höga löneökningarna borde vara. Det innebär att man inom hela kollektivet måste vara ”överens” om att vissa grupper ska få högre löner medan andra får stå tillbaka.

Torbjörns andra och tredje punkter ovan är inte särskilt realistiska. Det fanns en tid då kollektivavtalen kryllade av olika omförhandlingsklausuler. Dessa eldade endast på löneutveckling och inflation på ett sådant sätt att inga slutligen gynnades av sådana. Den tredje punkten är knappast heller särskilt realistisk då TCO- och Saco-förbunden tillsammans har fler medlemmar och har högre organisationsgrad än LO:s förbund. Den tiden är förbi då LO i någon mån kunde styra utvecklingen och peka med hela handen.

Den egentligen bästa metoden att få till minskade löneskillnader vore att överge modellen med procentuella påslag. Även om olika grupper uppnår samma procentuella lönepåslag så ökar ju skillnaderna i reella tal. Men detta är säkert också väldigt svårt att uppnå.

LO-förbunden lär ha en del att prata om för att finna en löneförhandlingsmodell som gör att grupper/branscher med jämförbara kompetenser inte får en sämre löneutveckling enbart av den anledningen att de har en högre andel kvinnor inom sig.

Länkar: Arbetet, dn.se, dn.se, SVT, SvD, dagens arena, di.se, Aftonbladet ledare, ka.se, Aftonbladet

Fler som skrivit: Mats Larsson

Om ett politiskt ansvar

En strejk har brutit ut vid Öresundståg, pendeltåg som upphandlats av Skånetrafiken, som körs av Veolia. Det är fackförbundet SEKO som efter förhandlingar valt att ta till det yttersta konfliktvapen som fackföreningar har i sin arsenal. Förbundet vill få till bättre centrala avtal med bestämmelser som reglerar anställningsformerna. Man vill uppnå att heltider ska vara huvudanställningsformen och deltider och korta anställningar undantaget.

Arbetsgivarna, genom Almega, motsätter sig de fackliga kraven. Man hänvisar till arbetsgivarens rätt att själv leda och fördela arbetet. Arbetsgivarna håller hårt fast vid arbetsledningsrätten och motsätter sig ingrepp i den. Historiskt har också de fackliga organisationerna accepterat arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Fackföreningarna fick rätt att utan hinder organisera och bilda fackföreningar mot att arbetsgivarna fick behålla arbetsledningsrätten.

Det betyder inte att förhållandena har förändrats över de över hundra år sedan det historiska bytet gjordes. Det har införts bestämmelser i lagstiftning och i kollektivavtal som har begränsat arbetsgivarnas arbetsledningsrätt. Arbetsgivarnas arbetsledningsrätt är fortfarande en sådan fråga där arbetsgivarna håller emot och inte ger något gratis. De strävar snarare åt att återvinna tidigare ”förlorad mark”. Ökad arbetslöshet och urholkad arbetslöshetsförsäkring har gynnat arbetsgivarna i så motto.

Men den politiska utvecklingen har bidragit till att denna strejk har brutit ut. Politiker på lokal och regional nivå har genom en strävan att sänka priset på kollektivtrafik, och annan skattefinansierad välfärd, drivit på denna utveckling. Man har drivits av den enda strävan att acceptera det lägsta priset utan att se till de eventuella effekterna på de anställdas villkor. Det är de lokala och regionala politikerna som sätter villkoren för hur upphandlingen ska ske. Det är fullt möjligt att kräva kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor.

Jag har full förståelse för och delar SEKO:s uppfattning om det viktiga i att ta denna strid. Konflikten kommer att lösas så småningom. Det kommer att bli parterna i denna bransch som måste hitta fram till en lämplig kompromiss kring arbetsledningsrätten och de anställdas rimliga krav på goda arbetsvillkor.

Samtidigt passar de för upphandlingen ansvariga politikerna för sitt ansvar. De kan mycket väl ställa krav på rimliga villkor för de anställda i samband med upphandlingen.

Länkar: Sekotidningen, SvD, di.se, SVT, SvD, dn.se, SVT, SVT, ekuriren, dn.se, Ekot, di.se, dn.se, dagens arena, Ekot, SVT, Sekotidningen, Arbetet, Lag&Avtal, Arbetet, Publikt, Sekotidningen, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Helle Klein

Ordning och reda inom byggbranschen

Så har Byggnads och Byggarbetsgivarna hittat en modell för att skapa bättre ordning och redan inom branschen. Den kompromiss som man hittat bygger på att arbetsgivarna betalar in medel till en försäkring som ska garantera arbets­tagare minst avtalets lägstalön. Till det kommer skrivningar om ett huvudentreprenadansvar. Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier, skriver …

Vi får nu ett huvudentreprenörsansvar som innebär att huvudentreprenören håller reda på vilka entreprenörer som finns på arbetsplatsen och utreder misstanke om fusk. Däremot slipper vi ett solidaransvar som skulle innebära att företag tar ansvar för andra företags anställda. Detta i kombination med den lagstiftning om närvaroliggare som vi snart har på plats så kommer det att bli svårt för oseriösa aktörer att agera i byggbranschen.

Så bra att man nådde ända fram till slut. Men det krävdes att den fackliga organisation var beredd att ta till det yttersta vapnet – strejk – för att arbetsgivaren skulle inse med vilket allvar Byggnads såg på denna fråga.

Länkar: Lag & Avtal, Byggnadsarbetaren, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Byggnadsarbetaren, da.se, dn.se, Ekot, Aftonbladet ledare, dagens arena, SvD, SvD, dn.se, SVT, Ekot, Arbetet

Fler som skrivit: Roger Jönsson, Martin Moberg, Peter Johansson, Monica Green, Lennart Kriisa

Folksam kräver kollektivavtal

Försäkringsbolaget Folksam har hamnat i medias sökarögon. Orsaken är att man valt att anlita företaget Taxi Kurir trots att de inte har tecknat kollektivavtal. Då en av Folksams stiftare är LO har ju detta agerande skapat visst uppseende.

Medias rapportering har föranlett Folksam att kalla företagsledningen för Taxi Kurir till möte. Vid det möte som har genomförts har försäkringsbolaget krävt att Taxi Kurir inom sex månader har ordnat ett kollektivavtal. Väljer taxiföretaget att inte göra så kommer Folksam att avsluta förbindelsen.

Det är gott att Folksam nu agerar i denna fråga. Fackförbunden inom LO driver ju hårt frågan om betydelsen av kollektivavtal. Folksam håller ju fanan högt vad gäller etiskt ägande och drivna företag. Det är därför naturligt att kravet om kollektivavtal nu ställs.

Så synd bara att det krävdes ett medialt avslöjande för att åstadkomma detta denna gång.

Länkar: Arbetet, politism, Transportarbetaren,

LO vill skriva avtal om välfärden

Det darrade tydligen till ordentligt i sociala media igår efter att Tobias Baudins debattartikel i Aftonbladet uppmärksammats. LO-ledningen signalerar där en öppenhet för att teckna branschavtal kring välfärden. Tobias skriver tydligt att man står fast vid det program som LO tidigare presenterat för att begränsa vinster i offentligt finansierad välfärd.

LO vill diskutera avtalslösningar som reglerar följande punkter:

• Etableringsfriheten
• Vinstbegränsning och stopp för vinstdriften
• Finansieringsmodellen
• Kvalitetsmått
• Personalfrågorna och kollektivavtalen

Kritik emot debattinlägget kom från både fackligt håll som politiskt. Organisationen Vårdföretagarna markerade måttlig entusiasm för LO:s utspel medan Svenskt Näringsliv visade en mer förstående position (åtminstone i vissa frågor).

I någon mån kan jag förstå LO:s inlägg. Slutna avtal är i allmänhet betydligt svårare att förändra än lagstiftning. Lagar kan förändras beroende på aktuellt majoritetsförhållande i Riksdagen. Samtidigt förstår jag en del av kritiken. Flera av punkterna ovan handlar trots allt om politik och synen på hur offentligt finansierad ska organiseras, huruvida vinster ska accepteras etc.

Huruvida inlägget var ett försök att närma sig socialdemokraternas position eller enbart var en testballong kan väl diskuteras. Även om man säkert kan diskutera en del frågor parterna emellan och lösa dem i form av kollektivavtal lär nog frågan i huvudsak komma att avgöras på politisk väg.

Länkar: Aftonbladet debatt, dn.se, politism, Ekot, di.se, di.se, dn.se, dagens arbete, SvD, ka.se, Arbetet, da.se, di.se, Arbetet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg, Peter Högberg

Kollektivavtal ska följas

Igår röstade Europaparlamentet om nya upphandlingsregler för länderna i EU. Utgången blev en framgång för fackligt intressanta krav när offentlig upphandling ska genomföras.

Beslutet innebär bland annat att det blir obligatoriskt att ställa sociala krav och miljökrav vid upphandlingar (kollektivavtal nämns som en källa för sådana krav). Det blir vidare möjligt att ställa krav på sysselsättningsfrämjande åtgärder och olika typer av märkningar vid offentliga upphandlingar.

Beslutet innebär regler för underleverantörer och striktare bestämmelser angående ”onormalt låga anbud” som ska motverka social dumpning och säkerställa att arbetstagares rättigheter respekteras.

Parlamentets beslut har väckt delade känslor i Sverige. Det finns företrädare som är nöjda med beslutet och andra som är mindre entusiastiska inför framtidens upphandlingar.

Jag är glad över det beslut som fattats i Europaparlamentet. Beslutet innebär att samma regelverk ska gälla inom samtliga EU-länder. Medlemsländerna har två år på sig att implementera beslutet i sina nationella lagstiftningar. Gårdagens beslut visar hur viktigt det är att delta i utformandet av en för EU gemensam politik. Det går att påverka lagstiftningen i en för arbetstagarna positiv riktning.

Länkar: Arbetet, fackligt.eu, Europaportalen, Lag&Avtal, Publikt, Transportarbetaren, TCO-tidningen, dagens arena

Fler som skrivit: Oskar Taxén, Hanna Wallinder

Arbetaren en handelsvara vilken som helst

Lars Calmfors argumenterar i ett inlägg på DN:s ledarsida för det goda med låglönekonkurrens. Att lägre avlönade arbetare kommer till Sverige och därmed konkurrerar ut arbetstillfällen är inte mer konstigt än att svenska industrijobb försvinner till låglöneländer. Han menar vidare att denna utveckling endast skyndar på en nödvändig strukturomvandling.

Lars Calmfors ser arbetskraften som en handelsvara vilken som helst. Det finns ju debattörer som ser facklig verksamhet och regleringar som hinder för den annars fria marknadsekonomin. I tider av lågkonjunktur borde arbetsgivaren på ett smidigt sätt kunna sänka löner och förändra arbetsvillkor. I bästa fall skulle villkoren kunna förändras i händelse av bättre tider.

Fackliga organisationer bildades som en metod för arbetstagarna att stå sig starkare i diskussionen med arbetsgivarna. I Sverige ledde denna process till starka fackliga organisationer och normerande kollektivavtal. Som ett av väldigt få länder finns därför ingen lagstiftning om minimilön eller motsvarande.

Den fackliga idén bygger på att arbetstagarna inte ska konkurrera med varandra genom att anta sämre löner eller acceptera dåliga arbetsvillkor. Det är därför som fackliga organisationer, trots stora svårigheter, försöker bygga internationella organisationer för att minska lönekonkurrens mellan länder. Detta bygger på en insikt om att hjälpa varandra över gränserna för att skapa sig rimligare levnadsvillkor.

Den svenska lagregleringen av lex laval innebär förstås inskränkningar av svenska fackföreningars möjlighet att försvara kollektivavtalsenliga villkor. Det kan leda till sänkt löneläge inom hela branschen. Jag misstänker att det är det som Lars Calmfors och andra vill uppnå.

Det finns ju en syn bland borgerliga debattörer som säger att trösklarna är för höga till arbete. Därför bedriver ju den borgerliga regeringen en arbetsmarknadspolitik som syftar till att öka antalet låglönejobb.

Det är inte en väg som jag är särskilt intresserad av att gå.

Länkar: dn.se, Arbetet, SvD, SvD, Ekot, P4 Örebro

Andra som skrivit: Samuel Engblom, Opinionsverket, Peter Johansson

LOV = underfinansierat valfrihetssystem

SVT har tagit del av en studie om hur Lagen om valfrihetssystem (LOV) har fungerat i tre mellanstora svenska städer. Annette Thörnquist, Stockholms universitet, beskriver i studien att …

Resultaten visar bland annat att kundvalsmodellen, liksom systemet för ersättning till utförarna, medför strukturellt inbyggda risker för osäkra anställningar, låg bemanning och arbetsmiljöproblem. Från kommunernas sida betonas dock att anställnings- och arbetsförhållanden principiellt sett är en fråga mellan arbetsmarknadens parter.

Studien visar också att många små aktörer på denna kvasimarknad saknar kollektivavtal och i vissa fall konkurrerar med låga löner och usla arbetsvillkor. Bland annat används deltagare i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram som billig arbetskraft. I många fall drabbas arbetare med utländsk bakgrund, eftersom utförarna ofta använder språk, kultur och etnicitet som konkurrensfördel.

Tidningen Kommunalarbetaren har beskrivit vad LOV har fått för effekter. Större företag som valt att teckna kollektivavtal har lämnat de kommuner där den ersättning man får inte täcker de kostnader man har. Den kommunala hemtjänsten går med stora underskott eftersom den ersättning de får heller inte täcker kostnaderna.

Det är de anställda som får betala priset för att kommunerna vill sänka kostnaderna för sin hemtjänstverksamhet. De tvingas att arbeta till allt mer osäkra villkor och deltider. I de fall arbetsgivaren inte har kollektivavtal riskerar de att stå utan tjänstepension och övriga förmåner som avtalet innebär.

Genom aktiva politiska val driver man på för sämre anställnings- och arbetsvillkor bland de människor som ska vårda de människor som behöver mest stöd. Man kan inte hävda att det endast är den enskilde arbetsgivarens ansvar att se till arbetsvillkoren. Kommunerna väljer själva hur de vill prissätta de tjänster man upphandlar. Det borde inte vara särskilt svårt för kommunerna att räkna ut hur en rimlig ersättning borde sättas.

Länkar: SVT, SVT, ka.se, dagens arena

Att lagstifta om kollektivavtal

Transport aviserar på sin hemsida att de avser att både lära sig mer om och initiera en debatt kring allmängiltigförklaring av kollektivavtal.

Allmängiltigförklaring av ett kollektivavtal innebär att ett mellan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer slutet avtal förklaras få ställning som lag. Denna ordning förekommer i en del länder (i inlägget nämns Finland och Norge med två lika modeller).

Sverige har inte någon som helst lagstiftning om lön. Det beror på att branschavtal är normen på arbetsmarknaden. De allra flesta företag omfattas av något kollektivavtal som reglerar löne- och andra anställningsvillkor. De företag som inte har något kollektivavtal hamnar i en situation där de svårligen kan betala och anställa på allt för dåliga villkor (även om det förekommer).

Transport förklarar sin inställning med de villkor som idag råder inom den svenska transportnäringen. Åkerier som saknar svenska avtal (och ofta är helt avtalslösa) konkurrerar på villkor som pressar arbets- och lönevillkor. Transport (och arbetsgivarna) har inte möjlighet att organisera de företag som verkar i Sverige så att de omfattas av avtal. Jag förstår att det är frestande att diskutera införandet av allmängiltigförklaring av kollektivavtal som en metod att säkerställa en lägsta nivå för löner och anställningsvillkor.

Det är en helt ny diskussion som Transport nu drar igång. Den bryter helt mot de traditioner som rått i Sverige. Så det är klart att man behöver vrida och vända på denna fråga. Vad man öppnar för med allmängiltigförklaring är ju att politiker får möjlighet att ha synpunkter på och aktivt vill påverka avtalens innehåll för att förklara dem som lag.

Det är ju en ordning som de fackliga organisationerna inte vill ha. Det är arbetsmarknadens parter som ska styra över de allmänna lönevillkoren.

Det ska dock bli intressant att följa Transport arbete i denna fråga.

Länkar: Transport, SvD, dn.se, SVT, SvD, Ekot

Lägre löneökningar

Enligt en rapport från IFAU har kombinationen av jobbskatteavdrag och lägre ersättning från arbetslöshetsförsäkringen inneburit lägre löneökningar. Rapportförfattarna grundar sina resultat på studier av löneutvecklingen under perioden 2007–2009.

De lägre skatterna ska ha gjort det möjligt för löntagarna att acceptera lägre ökningar av lönen. Genom att de arbetslösa fått lägre ersättning har de förmåtts att acceptera lägre löneökningar.

Den borgerliga regeringen hävdade att jobbskatteavdragen inte syftade till att skruva ned löneökningstakten. Det är möjligt att det förhåller sig så. Däremot hävdar jag med en dåres envishet att sänkt ersättning till arbetslösa har till syfte att förmå arbetslösa att acceptera arbeten till en lägre lön än innan arbetslösheten. Förändringarna inom arbetslöshetsförsäkringen syftar till att sänka lönen inom vissa branscher.

Den 16 mars 2007 träffade IF Metall ett nytt kollektivavtal med Teknikföretagen. Avtalsperioden gällde för tre år (fram till den 31/3 2010). Avtalet var samförhandlat tillsammans med SIF (idag Unionen) och och Sveriges Ingenjörer. I avtalet reglerades villkoren för löneökningarna för en period om tre år. Avtalet tecknades utan kännedom om kommande förändringar av inkomstskatten. Avtalet tecknades under en period av förhållandevis god konjunktur för den svenska industrin.

Det man inte visste den där dagen 2007 då avtalet tecknades var att man i slutet av avtalsperioden befann sig i en djup och allvarlig lågkonjunktur. Dessutom var IF Metalls avtal med Teknikföretagen ”baktungt”! Det innebar att de högsta löneökningarna under avtalsperioden skedde mitt under djupaste lågkonjunktur.

Det är möjligt att forskarna som sammanställt rapporten har rätt. Men jag är samtidigt fundersam. Stora delar av den svenska arbetsmarknaden omfattades ju av kollektivavtal slutna innan jobbskatteavdragen fanns. Med tanke på att avtalen gällde för en period om tre år kan man ju verkligen undra vilken effekt de införda avdragen hade på lönebildningen.

Det vore även intressant att granska vilken effekt lågkonjunkturen som slog till 2008/2009 hade på löneutvecklingen. Jag hyser inga större tvivel om att hög arbetslöshet parad med försämrade villkor för arbetslösa innebär en press nedåt på löneutvecklingen.

Länkar: dn.se, di.se, dagens arena, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Gösta Karlsson