Om att skapa en ny underklass

I Skellefteå finns ett bra exempel på hur man kan hjälpa ungdomar till arbete. Det kallas för ”Praktikringen” och är ett samarbete mellan IF Metall, Arbetsförmed­lingen och Teknikföretagen i Skellefteå. I projektet kombineras studier med praktik på olika arbetsplatser. Arbetslösa får möjlighet att vara på olika arbetsplatser för att visa vad de kan och vill. De får också en realistisk bild av vad man behöver för kunskaper för att klara av ett arbete inom dagens industri.

Svenskt Näringsliv upprepar sina käpphästar för att få fler ungdomar i arbete. Det handlar om lägre löner, förändra turordningsreglerna och att förbättra samverkan mellan skolor och näringsliv. Den tredje punkten är som exemplet ovan visar högst relevant. Däremot handlar om de två övriga om helt andra saker. I tider av ökad arbetslöshet kan arbetsgivarna ”ostraffat” kräva sådant. Det kommer knappas att skapa speciellt många arbetstillfällen.

Martin Klepke talar klarspråk om strävandena att verka för allt lägre löner för okvalificerade arbeten i en krönika i Arbetet. Han säger …

… Drömmen är allt tydligare ett samhälle där billiga tjänster tillhandahålls av fattiga men åtminstone på ytan nöjda och artiga arbetare.

Talet om att minska arbetslösheten genom sänkta löner har efter sex års hetsjakt mot de redan lågavlönade bevisligen misslyckats. Att inse att det också finns ett annat syfte förklarar varför alliansen ändå fortsätter driva sin linje.

Länkar: Arbetet, di.se, fackligt.eu, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, di.se

Andra som skrivit: Hanna Wallinder, Ylva Johansson, Leine Johansson

Fler och längre sjukskrivningsperioder

Enligt siffror från Försäkringskassan verkar sjukskrivningarna öka igen. Det handlar både om fler personer och om att sjukperioderna blir längre. Antalet sjukfall ökade med 14 % 2011 jämfört med året innan. De mesta av ökningen förklaras med att ”återvändare” – dvs personer som tidigare utförsäkrats nu har återkommit. 70 % av denna ökning förklaras av detta. Försäkringskassan har, säger de, ingen rimlig förklaring till varför sjukskrivningarna ökar igen.

Men … det kan ju förstås vara som så att regeringen inte kommit åt grundproblemet med sina förslag. Det kan ju inte bara handla om att strama åt regelverk och tidsgränser. Det gäller ju att arbete med rehabiliterande insatser också.

Länkar: dn.se, Ekot, SvD, Rapport, vlt, Ekot, vlt

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Andersson, Mikael Dubois, Kjell Rautio, Thomas Böhlmark

Avlööfad arbetsmarknadspolitik

Näringslivsministern är publicerad på SvD Brännpunkt ikväll. Hon fortsätter sin självpåtagna roll som den svenska ungdomens frälsare och jobbskapare. Metoderna för att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen för unga är ju de kända:

• ett bättre företagsklimat – dvs lägre administrativa kostnader, mer riskkapital och sänkta löner,
• en mer flexibel arbetsrätt – kompetens framför anställningsår,
• en starkare omställningsförsäkring – tydligen är hon beredd att höja ersättningarna i början av arbetslöshetsperioden (lite som det var förr i tiden innan den borgerliga regeringens tid), samt
• bättre matchning – fler privata utförare (men inget prat om att satsningar på utbildningar för unga).

Vad  man förstår av näringslivsministerns inlägg så vill hon införa en halv ”flexicurity” – dvs lite bättre arbetslöshetsförsäkring och göra det enklare att säga upp personal. Men inga som helst satsningar på relevanta arbetsmarknadsutbildningar. Man förstår att den huvudsakliga metoden att förbättra näringslivsklimatet är sänkta löner för mindre kvalificerade arbetstillfällen samt att väga kompetens framför anställningsår i samband med uppsägningar.

Regeringen har ju redan prövat metoden att sänka kostnaden för att anställa ungdomar. Resultatet är – om man är snäll – högst otydligt.

Den bästa metoden att långsiktigt få ungdomar anställningsbara är att satsa resurser i skolan så att fler ungdomar kan lämna densamma med fullständiga betyg. Men av sådant talas det inget i inlägget.

Länkar: SvD, di.se, SvD

Fler som skrivit: Peter Andersson, Peter Andersson, Sverker Wadstein, Hilmar Thór Hilmarsson

En skola som snarare cementerar än bryter sociala mönster

Ibrahim Baylan presenterar i dagens DN åtta socialdemokratiska förslag för en bättre svensk skola. Ibrahim beskriver en starkt kritisk och pessimistisk bild av den svenska skolan. Han säger att …

Svenska elevers socioekonomiska bakgrund spelar numera lika stor roll för resultaten som för elever i Tyskland och USA.

Han menar att det behövs en satsning på utbildningens kvalitet genom investeringar i lärarna och skolledarna. Sedan presenteras åtta förslag för en jämlik skola:

1. En sammanhållen skola.
2. Resurser efter elevernas behov.
3. Blandade elevgrupper.
4. De bästa lärarna i skolor med störst utmaningar.
5. Investera i förskolan.
6. Utveckla mottagandet av nyanlända elever.
7. Höga positiva förväntningar och inkluderande förhållningssätt.
8. Mindre individuellt arbete i skolan.

Avslutningsvis säger Ibrahim …

Vi har under lång tid haft som mål, och varit stolta över, att ha en skola som inte gör skillnad på eleverna utifrån vilka deras föräldrar är, ett utbildningsväsende som möjliggjort klassresor och ökat den sociala mobiliteten i vårt samhälle. I dag ser vi att den utvecklingen är bruten till förmån för en skola som snarare cementerar än bryter sociala mönster. Det är oacceptabelt. Vi utvecklar därför skolpolitiken för att alla elever ska kunna göra sina egna livsval och nå sin fulla potential.

Jag tolkar in en ganska självkritisk ton i Ibrahims debattinlägg. Socialdemokraterna kan knappast enbart skylla på den borgerliga regeringens skolpolitik under de senaste åren. Det är därför bra att partiet nu bjuder in till diskussion om hur vi ska få en bättre svensk skola. Det behövs alternativa förslag till Jan Björklunds pessimistiska syn på skolpolitiken.

Andra som skrivit: Peter Andersson, Rosemari Södergren

Om sänkta ungdomslöner och -arbetslöshet

Annie Lööf, partiledare (CP) tillika näringslivsminister brinner för att påverka arbetsmarknadens parter att sänka ungdomars löner. Hon brinner så starkt att hon är beredd att övertolka statistiska och teoretiska beräkningar. I en debatt i TV hävdade hon att höjda lägstlöner 2009 innebar att 34.000 arbetstillfällen försvann. Det har visat sig vara inte helt korrekt. Juhana Vartiainen, chef för Konjunkturinstitutets enhet för forskning och makroekonomiska studier, replikerar …

Annie Lööf tänjer mycket på det vi har sagt. Vi har inte sagt att det per automatik blir 34 000 färre jobb. Att gruppen växer innebär i sig inte att de alla skulle bli oanställningsbara just på grund av det.

SvD ger henne rött ljus i sin ”faktakoll”.

Som tur är finns andra som för debatten på ett mer sakligt sätt. Dagens Industri kommer i ett antal artiklar granska problematiken kring ungdomars arbetslöshet. Oskar Nordström Skans, docent vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), menar att den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige, bland annat, beror på att unga får kortare anställningar och är arbetslösa under kortare tid. Han säger att …

De väldigt korta perioderna av arbetslöshet är inte roliga heller, det är ett orosmoment för den som upplever det. Det är ett slöseri med arbetskraft och man skulle använda tiden bättre.

Annie Lööf kommer alldeles säkert att fortsätta slåss för sänkta ungdomslöner som en Don Quijote emot väderkvarnar. Det kommer knappast att hjälpa särskilt många ungdomar (eller vuxna för den delen). Det tar bort fokus från en mer nyanserad och mångfacetterad debatt i frågan. Som Oskar Nordström Skans som i di-artikeln ”… varnar för att idén om ett enda trollspö som löser hela problemet för Sveriges ungdom.”

Länkar: Rapport, di.se, di.se, di.se, SvD, fackligt.eu, Lag & Avtal

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Thomas Böhlmark, Kaj Raving

Företag som varken vill eller kan skapa goda arbetsförhållanden

Arbetsmiljöverket har skrivit en rapport som inte verkar ha fått något större genomslag i den offentliga rapporteringen. Vad jag kan se är det endast Arbetet som skrivit en längre artikel kring de slutsatser som tydligen presenteras i rapporten. Det verkar dock sympomatiskt för dagens samhällsklimat att sådana frågor får sådant litet genomslag trots att de berör en hel del människor och arbetsplatser. Nåväl!

Enligt Arbetsmiljöverket behövs det en samlad strategi för att komma till rätta med problemet av ett växande antal företag i den grå sektorn. Arbetsmiljöverket definierar denna sektor som ett växande antal företag, svenska som utländska, som varken vill eller kan skapa goda arbetsförhållanden. Myndigheten menar att alla som arbetar i Sverige ska ha rätt till en säker arbetsmiljö. Mikael Sjöberg, generaldirektör vid Arbetsmiljöverket, säger att …

De missförhållanden som råder bland en del av företagen hotar inte bara liv och hälsa för de anställda, utan också snedvrider konkurrensen och missgynnar de seriösa företagen på arbetsmarknaden.

Arbetsmiljöverket har, eftersom det inte finns någon anmälningsskyldighet för företag från EU, svårt att hitta och inspektera arbetsplatser med utländska arbetstagare. Vidare finns det i vissa branscher problemet med allt längre entreprenadkedjor. Ju längre ned i kedjan man kommer desto sämre blir arbetsmiljöansvaret.

I rapporten föreslår man ett antal åtgärder för att komma till rätta med de problem som en växande grå sektor för med sig. Man föreslår, bland annat, ändringar i lagen om offentlig upphandling. Det ska inte gå att vinna en upphandling till priset av en dålig arbetsmiljö.

Enligt rapporten verkar det finnas en större medvetenhet om dessa problem i de nordiska grannländerna än i Sverige. Arbetsmiljöverket kommer tydligen att fortsätta med detta viktiga kunskapsuppbyggande. Man efterlyser vidare en annan samhällsdebatt om dessa problem ”som kan utgöra hot mot den svenska modellen”.

Det känns som om jag borde ta mig tid att läsa rapporten. Det är onekligen ett angeläget arbete som myndigheten på detta sätt har initierat.

Länkar: Arbetet, Byggnadsarbetaren, dn.se

Småpartierna är minst handlingskraftiga

Svenska Dagbladet har i en artikel granskat aktiviteten bland den borgerliga regeringens ministrar. Fram träder en bild av ett fåtal (M)-märkta statsråd som särskilt aktiva i att lägga propositioner och initiera utredningar. Thomas Persson, docent vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala, menar …

Vissa statsråd lägger väldigt få propositioner och tillsätter få utredningar. I vissa avseenden är det uppseendeväckande liten aktivitet.

Jenny Madestam, fil dr i statsvetenskap vid Stockholms universitet, har sin åsikt klar:

Vissa av de här personerna är troligen inte särskilt starka som ledare. Ett framgångsrikt politiskt ledarskap handlar om att driva på och ta initiativ. Är det något som betalar sig i politiken så är det ambition och handling.

Thomas Persson menar också att detta speglar en koalitionsregering där Moderaterna dominerar genom att besätta vissa nyckelpositioner. Han menar vidare att …

Moderaterna dominerar ju väldigt stort och de små partierna trängs undan. Siffrorna är alarmerande för småpartierna.

Enda sättet för ”småpartierna” att ta större plats är att genom att vara aktivare inom sina departementsområden. Att genom olika typer av initiativ (propositioner och statliga utredningar) försöka påvisa för väljarna att de, minsann, får något utfört. En annan väg, som Centerpartiet försöker praktisera, är att bredbröstat tala om behovet av sänkta ungdomslöner, överlämna ansvaret till parterna men i övrigt inte själva göra något.

Länkar: SvD, Rapport, SvD

Andra som skrivit: Peter Johansson, Peter Andersson, Leine Johansson, SvD:s kulturblogg

En kostsam och ineffektiv miljardreform

Anders Forslund, professor vid Uppsala universitet och biträdande chef vid IFAU, meddelar Dagens Nyheter sin uppfattning om den borgerliga regeringens paradförslag för att sänka arbetslösheten för unga …

Det är ungefär samma andel ungdomar som jobbar före och efter reformen. Det kan tyda på att de flesta av de jobb som vi ser efter halveringen av arbetsgivaravgiften skulle vi ha sett ändå.

Det verkar ganska tydligt att metoden med att sänka arbetsgivaravgiften för företag som anställer ungdomar (upp till 25 års ålder) verkar vara både dyrt och gagnlöst i förhållande till sitt syfte. Vad man, däremot, verkar ha lyckats med att är att framför allt restaurangsektorn har fått ökade vinstmarginaler (vilket kanske kan ha skapat ett och annat arbetstillfälle). Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, säger om metoden att …

Att sänka arbetsgivaravgifter är en dyr metod med osäkra effekter. En hel del tyder på att det inte har någon effekt alls. Dessutom är syftet att motverka ett problem som är mindre än de flesta tror.

Malin Ackholt, avtalssekreterare vid Hotell- och restaurangfacket, säger …

Vi har nästan 50 procent anställda under 26 år. Vi kan inte se några effekter av sänkt arbetsgivaravgift mer än att det går till vinster till ett stort gäng arbetsgivare.

Det är kanske ingen slump att ett par av de större hamburgerkedjorna visat sådan tacksamhet och uppskattning för den borgerliga regeringens politik. De tjänar ju mer pengar genom att få rabatt på ungdomars lönekostnader och har fått halverad restaurangmoms.

Länkar: dn.se, di.se, Hotellrevyn, europaportalen, dn.se

Andra som skrivit: Thomas Jansson, Charlie Levin, Martin Moberg, Olas tankar, Peter Andersson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson

Industribloggare: Kaj Raving

Om Bemanningsavtalet

P3 Nyheter rapporterar idag om bemanningsföretaget Uniflex och om hur de har missbrukat Bemanningsavtalets bestämmelser. De har erbjudit ungdomar tjänster som ligger så långt bort att ungdomarna ska tacka nej till erbjudet arbete. Man har gjort på detta sättet för att slippa betala ”garantilön”. Sådana har skandaler gynnar knappast branschen i deras strävan efter ökat erkännande.

Samtidigt bidrar sådana skriverier som ovan till att öka den fackliga skepsisen till bemanningsbranschen. I mångas ögon innebär bemanningsföretagen ett utnyttjande av de personer som man anställer. Allt som oftast upptäcker de fackliga organisationerna att fel har begåtts i samband med anställningen och lönen. Branschen bör vara ganska tacksam för att de flesta sådana fall inte hamnar på tidningarnas löpsedlar.

Då branschen verkar i konkurrens och samtidigt ska tjäna pengar finns säkert frestelsen där att ibland ta genvägar. Om det handlar om en underförstådd affärskultur eller enskilda personer som tar egna initiativ är egentligen ointressant. Ingen officiell företrädare borde vara särskild förvånad.

Som Martin Klepke skriver i en krönika:

Bemanningsföretag ska aldrig inte kunna användas för att dumpa löner, säkerhet och andra arbetsvillkor. Även arbetsgivarna borde måna om detta – om de nu verkligen menar allvar med att det är marknadens svängningar de vill hantera.

Det är upp till branschen att verka för att minimera sådant utnyttjande av ungdomars okunskap och/eller tacksamhet att ha ett arbete.

Industribloggare: Carola Andersson, Kaj Raving, Leine Johansson, Juhani Kulo, Juhani Kulo, Kaj Raving, Leine Johansson

Statens kassako

Socialförsäkringgsystemet har under den borgerliga regeringens tid vid makten omvandlats till att vara en rediger kassako för staten. Ekot visar att det skapats miljardöverskott inom sjukförsäkringen eftersom antalet personer som beviljas sjukersättning sjunker.

Håkan Svärdman, som har studerat Försäkringskassans budgetunderlag till regeringen undrar …

Förra året, liksom flera år dessförinnan, har Försäkringskassan varit noga med att meddela regeringen sin principiella syn på hur socialförsäkringarna bör finansieras, det vill säga att socialförsäkringsavgifterna i huvudsak ska hanteras som försäkringsavgifter och inte som skatter. I året budgetunderlag saknas motsvarande ställningstagande från myndigheten. Varför? Vill man inte stöta sig med Finansdepartementets pragmatiska syn på statens inkomstkällor?

Det är väl som så att regeringen behöver dessa intäkter som ett sätt att finansiera andra, för dem, angelägna reformer. Avgifterna till socialförsäkringar ska inte längre, i första hand, finansiera dem utan används som vilken statlig intäkt som helst.