Monthly Archives: februari 2011

Borgerligt testuggande


Benny Lindholm från organisationen ”Liberala studenter” har funnit orsaken till att ungdomar utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Det är fackets fel!

Han menar att ”diskriminerande” turordningsregler, för höga ingångslöner och komplicerade avtalsregler som skapar grunden för ungdomars utnyttjande.

Jag vet inte på vilken planet som Benny är född. Det är som om han tror att det är fackföreningarna som stiftar lagarna på arbetsmarknaden. Det är som om han tror att det är facket ensamt som bestämmer vilka ingångslöner vi har i Sverige. Det är som om han tror att det är facket som ensamt bestämmer vilka bestämmelser som ska finnas i kollektivavtalen.

I bästa fall kan man tro att den ärade representanten för Liberala Studenter är okunnig eller naiv om hur arbetsmarknaden fungerar. Men sanningen är väl bara den att han upprepar borgerliga teser på samma sätt som vissa testuggande vänsterrörelser under tidigt 70-tal. Det är lika världsfrånvänt och långt från sanningen som då.

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Kaj Raving, Leines Blogg

Nytt från Industribloggare: Leines Blogg, Marios Blogg, Marios Blogg, Kaj Raving, Kaj Raving

Annonser

Subventionerade hamburgare


Arbetsgivare får sänkta ”arbetsgivaravgifter” när man anställer ungdomar som är upp till 25 års ålder. Siffror som Ekot redovisar tyder på att detta kan vara en väldigt dyr reform för staten som gett ringa resultat på nivån av ungdomsarbetslösheten. Den kända stora hamburgerkedjan Mc Donalds beräknas ersättas med 400.000 kr för varje heltidsjobb.

Per Skedinger som arbetar med en utvärdering av denna reform menar att:

Det finns empirisk forskning på hur sådana här mer generella subventioner har fungerat. Det mesta av den forskningen har pekat på att antalet anställda inte har påverkats särskilt mycket men att lönerna har ökat, på lite längre sikt. De här erfarenheterna är ganska nedslående.

Det verkar som om det enda som denna reform har inneburit är att föra över skattebetalarnas pengar till vinstmedel i det privata näringslivet. Det är kanske det som Tomas Tobé (M) menar med att:

Det är alltid så att sänkta arbetsgivaravgifter är kostsamma reformer. Men man ska se det som en del i att vi också vill ha ett bättre företagsklimat.

Kungliga event gynnar handeln


SvD rapporterar idag att man i Storbritannien hoppas att prins William och Kate Middletons bröllop ska bidra till att förändra den dystra sinnesstämningen och att ”många företag hoppas att folkfesten åter ska få britterna att öppna sina plånböcker”. Hugh Gibson, vd och ägare till den över 260 år gamla porslinsfabriken Royal Crown Derby menar att …

Förhoppningsvis kan vigseln få folk att börja spendera igen.

Det där påminner ju ganska mycket om det stora kommersiella spektaklet i samband med kronprinsessans giftermål häromåret. All sorts tingeltangel producerades med förhoppningar om att tjäna stora pengar. Hur det gick i slutändan vet jag inte. Jag kunde dock notera att ganska mycket rester fanns till utförsäljning efter den stora händelsen.

Risken är ju att förhoppningarna om stora ekonomiska vinster i det förenade kungariket är något överdrivna. Men Hugh Gibson är optimistisk:

Vi har varit nere på botten och det här eventet kan bli det som åter sätter fart på handeln.

Så – det är detta som är den praktiska nyttan med monarkin. Ett antal event för att stödja driftiga entreprenörer att tjäna pengar.

Vad är den ekonomiska eliten värd


I Sverige har förpostfäktningarna inför höstens avtalsförhandlingar inom industrin tagit fart. Det fackliga artilleriet fick ny ammunition med LO:s årliga redovisning av VD-lönerna. Årets statistik visar att en genomsnittlig inkomst för en VD i de 100 största börsföretagen motsvarar 34 genomsnittliga industriarbetarlöner. Skillnaderna mellan de högsta cheferna och industriarbetarna har ökat under lång tid.

Arbetsgivarna argumenterar för att ska man anställa den bästa chefen måste man vara beredd att betala. Det finns heller ingen koppling mellan en rimlig lön för en VD och en industriarbetare. De fackliga organisationerna menar tvärtom att det finns en tydlig koppling mellan dessa grupper. De fackliga organisationerna har omfattat principen om att förhandla fram löner som inte hotar industrins konkurrenssituation. Då sticker det i ögonen när vissa nyckelgrupper beviljas betydligt högre ersättningar än vad övriga kan komma i närheten av.

Situationen i Sverige är dock inte särskilt unik. I USA är skillnaderna betydligt större. I en artikel i det senaste numret av LO-tidningen så läste jag en artikel (i papperstidningen) som visar på dessa skillnader. 2009 hade en direktör en lön som motsvarade 263 industriarbetarlöner. Detta var, i och för sig, en minskning från 2000 då lönen motsvarade 524 löner. Trenden är trots det stigande. Den genomsnittliga VD-lönen (2009) motsvarar 55 miljoner kronor.

Enligt de amerikanska forskarna finns ett antal faktorer bakom de ökande skillnaderna mellan de högsta cheferna och övrigas löner. Enligt Josh Bivens, Economic Policy Instutute, är det:

  • Värdet av minimilönen har gröpts ur eftersom den inte hållit takt med inflationen.
  • Globaliseringen har inneburit att ”vanliga” jobb utsatts för lönekonkurrens medan högutbildade har skyddats.
  • Avregleringarna av finansmarknaderna har inneburit att lönerna i den branschen har skenat iväg.

Andra framhåller att avindustrialiseringen har lett till att många välbetalda industrijobb har försvunnit. Sociologen G William Domhoff framhåller att:

Undergrävandet av fackföreningsrörelsen har bidragit till att pressa ned arbetarnas löner. Den förändrade inkomstfördelningen kan förklaras av en maktförskjutning mellan arbetare och ägare, där ägarna tar åt sig allt mer.

De växande inkomstskillnaderna i USA är inte någon politisk fråga. Skattepolitiken i USA har snarare förvärrat än minskat skillnaderna. Statsvetaren Nathan Kelly säger att inkomstutvecklingen har fått den ekonomiska eliten att bli mer politiskt aktiv. Detta har gjort politikerna mer lyhörda för dessa gruppers intressen. Han menar att:

Politikerna har förändrat sitt sätt att tala om inkomstskillnader och den nya retoriken är mer i linje med den ekonomiska elitens intressen. Dessa nya signaler till väljarna har fått grupper som förlorar på utvecklingen att röra sig åt höger.

Det går onekligen att känna igen mycket av detta i det som sker i dagens Sverige. Löntagarnas andel av företagens resultat minskat. Alltmer hamnar i aktieägares och högre chefers fickor. Vi har en skattepolitik i Sverige som framför allt gynnar de med de högsta inkomsterna. Inkomstskillnaderna ökar påtagligt i vårt land.

Det enda de fackliga organisationerna kan göra är ju att verka för att löner och annat som gynnar de anställda får ta en större andel av företagens resultat. De ökande skillnaderna i samhället är ju en fråga om värderingar och ett politiskt intresse. De traditionella fackliga värderingarna har fått stå tillbaka lång tid. Politiken har allt mer kommit att handla om kortsiktiga individuella intressen. Politik har förfallit till att bli en tävling mellan vilka som kan sänka skatten mest för vilken grupp.

Bidrag för vissa grupper har blivit något ont medans skatteavdrag (bidrag) har blivit något gott för andra grupper.

Nytt från Industribloggare: Leines Blogg

Prövning mot hela arbetsmarknaden


LO-tidningen berättar idag om Birgitta Almroth. Birgitta har under lång tid snurrat runt i sjukförsäkringsssystemet. Hon har drabbats av allvarlig sjukdom som gör henne arbetsoförmögen. Med stöd av tre läkarutlåtanden ansökte hon om sjukersättning (förtidspension). Hennes ansökan har avslagits eftersom det inte anses bevisat att hon inte kan ta något som helst arbete på arbetsmarknaden.

Anna Hedborg, som utredde begreppet arbetsförmåga 2009, säger att:

I dag kvalificerar sig jävligt få till förtidspension, färre än i andra länder.

Hon menar också att de villkor för sjukersättning som infördes i Sverige 2008 möjligen inte är hårdast i världen. ”Men i vart fall bra nära.”

Är detta framtiden?

Länkar: LO-tidningen och LO-tidningen

Nytt från Industribloggare: Lisa Klaminder

Snacka om bra tajming


Finansförbundet har varslat om konflikt inom banksektorn för att få igenom sina krav på ökade löner. Jag antar att löneförhandlingarna har gått något trögt.

Nu kommer det fram uppgifter om att styrelsearvodena kommer att höjas med ganska höga tal. Handelsbankens styrelseordförande har att se fram emot en höjning med 30 %, övriga ledamöter i styrelsen får nöja sig med en höjning om endast(?) 20 %. Även ledamöterna i SEB:s styrelse kan se fram emot nya härliga slantar.

Länk: SvD

Varning för löneökning


Jean-Claude Trichet, ordförande för den europeiska centralbanken (ECB) varnar för löneökningar i den offentliga sektorn. Han anför att arbetskraftskostnaderna ökat med 24 % (1999 – 2009) men lönerna i den offentliga med 40. Han menar att allt för höga löner i den offentliga sektorn skulle kunna försvåra den ekonomiska återhämtningen.

Andra ekonomer delar inte denna syn. De menar snarare att det är viktigare att satsa på att öka återhämtningen än att enbart strama åt ekonomin.

Jean-Claude Trichet ord passar säkert väl i det borgerliga idébygget. Jag hoppas förstås att han är beredd att själv föregå med gott exempel. Jag har ju allt för ofta hört andra personer med samma bakgrund lustfyllt tala om hur andra borde göra men själva utan blygsel motivera sina egna inkomstökningar.

Länk: LO-tidningen

Nytt från Industribloggare: Marios Blogg, Kaj Raving, Carola Andersson, Leines Blogg

Skillnad mellan folk och folk


Försäkringskassan har på DN:s uppdrag tagit fram statistik som visar att svenskfödda har lägst avslagsfrekvens för sjukpenning och sjukersättning. Personer födda i Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika har dubbelt så hög avslagsfrekvens än jämfört med svenskar. Magdalena Brasch, verksamhetsområdeschef på Försäkringskassans huvudkontor, har ingen bra förklaring till detta men utesluter inte diskriminering. Hon skulle vilja gräva djupare i detta, men spekulerar i att det är den höga arbetslösheten inom dessa grupper som är förklaringen. Generellt sett är arbetslösa överrepresenterade bland dem som får avslag och indrag.

Hasan Dölek, ordförande i Turkiska riksförbundet, är inte förvånad över att många från Turkiet ansöker om sjukpenning och sjukersättning.

De kom till Sverige som unga för att arbeta här. De arbetade mycket hårt och långa dagar. Nu är de utslitna och sjuka och orkar inte arbeta. Att då få nej från Försäkringskassan känns tungt.

Jag tror att en viktig förklaring till att utlandsfödda i högre får avslag ligger i språkförbristning. Socialförsäkringssystemet är komplicerat och det ställs hårdare krav idag på att individen ska ha koll på regelverket. Det är därför lättare för myndigheter och andra att neka ersättning pga av bristande underlag. Jag möter många människor med utländsk bakgrund som nekas ersättningar från Försäkringskassan. De har litat på att läkarens utlåtanden (hur bristfälliga den än kan vara ibland) ska räcka för att få sjukpenning.

Utöver denna förklaring kan man knappast undandra sig tanken att det finns fördomar om dessa grupper av människor som fuskare och kverulanter. Många av de jag möter har verkligen slitit ut sig i Sverige. De har fått de sämsta och tyngsta arbetena på arbetsmarknaden, de har stått först i kön att förlora sina arbeten. Många av dessa känner det som om de kastats på sophögen trots att de arbetat och bidragit till vårt lands välfärd.

Det finns verkligen all anledning att forska vidare med denna fråga. Ingen människa ska behöva bemötas på ett sämre sätt än andra människor enbart på grund av sitt ursprung.

Länk: dn.se

Oklar nytta med af:s jobbcoacher


Enligt ett pressmeddelande från Arbetsförmedlingen anger man att nyttan med jobbcoacher är ”oklar”. Myndigheten ser ingen skillnad mellan arbetsförmedlingens egna insatser och de som görs av externa coacher. I pressmeddelandet anges att …

Arbetssökande som har haft jobbcoachning har fått praktikplatser i något större omfattning, men i något mindre omfattning ett arbete jämfört med arbetssökande som inte har haft jobbcoachning.

I media anges dessa bristande resultat som ett fiasko. Jag måste medge att jag är snar att hålla med om detta. Dessa resultat borde få statsmakterna att se över det uppdrag som coacherna har. Eftersom staten skickar över ganska mycket skattemedel borde det vara rimligt att få se resultat. Jag hoppas ju att riksdagen genomfört reformen i ett syfte att hjälpa arbetslösa och inte bara för att föra över skattemedel till privata entreprenörers vinstlystnad?

Länkar: dn.se, Rapport, di.se, SvD, TCO-tidningen, LO-tidningen

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Kaj Raving

Nytt från Industribloggare: Ann-Sofie Wågström, Leines Blogg, Kaj Raving, Carola Andersson

Fackligt bloggande


I valrörelsens slutskede läste jag ett blogginlägg som berörde mig djupt. En dotter berättade om sin mor, om hennes sjukdom och om hur hennes liv hade blivit. Det var en fruktansvärd berättelse. Jag förstod efter ett tag att jag inte var ensam om att läst denna berättelse. Den slog i genom mediabruset och störde allvarligt den borgerliga valrörelsen. De lyckades avväpna mediadrevet genom att låta Försäkringskassan göra några till intet förpliktigande uttalanden.

Denna händelse har visat sig viktig. Den visade att under rätt förutsättningar kan en sådan berättelse påverka den allmänna opinionen. Den lyckades nästan vända valvinden. Möjligtvis kan detta bli viktigare för att sprida idéer och tankar.

Landsorganisationen (LO) utreder hur arbetarrörelsen kan bli bättre inom opinionsbildning. En aktuell rapport framhåller just betydelsen av bra berättelser och laddade ord. Rapporten förordar att LO blir bättre på att satsa på långsiktig planering av opinionsbildningen. Arbetarrörelsen har idag väldigt få egna självständiga tidningar. Det finns ett tydligt borgerligt mediaövertag. Sociala medier kan vara ett svar på detta. Johan Ulvenlöv menar att:

Vi har inte 20 eller 30 ledarsidor i tidningar som de borgerliga, men här finns något annat som vi kan använda för att nå ut.

Arbetarrörelsen skulle tjäna på att många och aktiva röster uttrycker sig om sin verklighet och erfarenheter. Jag är en del av nätverket Industribloggarna. Vi är inte särskilt många, men vi är det enda nätverket kopplat till ett fackförbund bestående av ”vanliga” aktiva. LO och TCO har bloggare som är anställda som utredare. Fackliga bloggare är viktiga för att bredda debatten och driva på för en facklig utveckling. Det kräver dock att de fackliga ledningarna vågar släppa fram oss ostyriga, ibland taffligt formulerade, tankar och personer som ideellt av lust och intresse hamrar på våra tangentbord. Jag gillar att IF Metall tagit detta steg. Det finns inget att förlora – bara allt att vinna!

Länkat: LO-tidningen

Andra som skrivit: Ett hjärta rött, Claes Krantz, Röda Berget, Martin Moberg

Nytt från Industribloggare: Kaj Raving, Camilla Wedin

%d bloggare gillar detta: