Category Archives: Pension

Ålderdomen är inte rättvis


I en intervju med Ingmar Skoog (professor och föreståndare för Centret för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, AgeCap) diskuterar han hur rättvist det egentligen är med en gemensam pensionsålder. Stora grupper av människor befinner sig i arbeten som snabbare sliter ned dem. Men eftersom det samtidigt är samma grupper som har lägre inkomster slår dagens pensionssystem hårdare emot dem.

Genom att både arbeta färre år och kvalificera sig för lägre pensionsrättigheter drabbas de av lägre pension än de som tjänar bättre och kan arbeta fler år. Ingmar menar därför att det behövs ett system där de som jobbar länge betalar för dem som inte orkar så många år.

Det där tål ju att funderas över. Det är ju inget alternativ som diskuteras i den pensionsgrupp som står bakom dagens pensionssystem. Det man diskuterar där är att föreslå att man ska ha rätt att arbeta till 69 års ålder. Man har även diskuterat mer långsiktiga åtgärder för att möjliggöra för fler att arbeta längre.

Det troliga är att ett förslag om 69 års ålder kommer ganska snart. Åtgärder för att förbättra arbetslivet och möjliggöra för fler att lämna det en gång med bättre hälsa är ju betydligt svårare att genomföra och bli överens om. Orsaken är ju förstås att åsikterna om hur dessa åtgärder ska se ut är alldeles för olika. Vidare finns ju en ambition bland de borgerliga partierna att få en större låglönesekter med en större andel av otrygga arbeten.

Ingmar Skoogs uppfattning är ju rekorderlig och det vore ju bra om det vore möjligt att finna en sådan konstruktion som han önskar. Men jag är rädd för att lösningarna kommer att få finansieras av de grupper som har de största behoven. IF Metall har i kollektivavtal fått in konstruktioner för att på sikt möjliggöra delpension. Detta finansieras kollektivt genom att man avstår löneutrymme.

Ett steg som LO-kollektivet behöver ta är att möjliggöra att tjänstepensionen kan intjänas från och med när man inträder i yrkeslivet. Idag gäller att ungdomar måste vänta till 25 års ålder innan arbetsgivarna börjar avsätta premier till tjänstepension. Anledningen till det är att LO- och PTK-kollektiven idag har samma system för tjänstepensionen. Detta gynnar, framför allt tjänstemännen då dessa både kommer in i arbetslivet senare och kan arbeta längre än LO-grupperna.

Den ökade ”kostnad” som arbetsgivarna skulle få med att börja betala in premier tidigare kan de ”tjäna” tillbaka genom att LO:s medlemsgrupper tidigare försvinner från arbetslivet. Men, det är klart, det är ju knappast argument som arbetsgivarnas organistioner låter sig imponeras utav i händelse av kommande förhandlingar.

Därmed blir det, antingen, en fråga om hur mycket man är villig att betala i avstått löneutrymme eller huruvida detta är en fråga som förbunden kan ta strejk för.

Om Miljöpartiet tycker vi inte!


I ett debattinlägg meddelar gruppledarna för alliansens partier i riksdagen sin djupa motvilja mot att Socialdemokraterna har bjudit in Miljöpartiet till sammanträde med pensionsgruppen. Riksdagens pensionsgrupp är formerad av de fem partier som står bakom införandet av dagens allmänna pensionssystem. I fyra olika punkter sammanfattar de sitt motstånd till att Miljöpartiet ska delta i gruppens arbete.

Det är väl inte helt utan fog som de fyra uttrycker sitt avståndstagande till det gröna partiet som deltagare i det kommande arbetet med pensionssystemet. MP har ju inte precis varit pensionssystemet största förespråkare. De borgerliga företrädarna passar dessutom på att uttala välkända borgerliga synpunkter om ekonomisk tillväxt och deras syn på arbetslinje etc.

Å andra sidan har ju KG Scherman en korrekt invändning till det borgerliga inlägget. Pensionsgruppen är faktiskt ett informellt organ inom riksdagen om än med vissa interna konstruktioner. I sitt genmäle skriver han att …

Något veto över pensionsfrågorna kan inte tilldelas en grupp av företrädare för några partier. Enligt grundlagen styr regeringen riket. Regeringen kan inte delegera denna uppgift till någon annan institution. Regeringen är skyldig att förelägga riksdagen de förslag till riksdagsbeslut som den finner behövligt, inte heller detta ansvar kan regeringen överlåta på någon annan.

Det går inte att komma ifrån att Miljöpartiet ingår i den sittande regeringen. Det är vidare regeringen som lämnar propositioner till riksdagen Det är ju inte formellt möjligt att förhindra MP inflytande över de lagförslag som den sittande regeringen ska lämna till riksdagen för behandling.

Sverige har idag ett finansiellt väldigt stabilt pensionssystem. Priset för detta har dagens och kommande pensionärer fått betala genom både att pensionsbromsen slagit till vid flera tillfällen. Pensionsutfallet är idag betydligt sämre än vad de inblandade fem partierna prognosticerade när ATP-systemet avvecklades. Det finns därför all anledning att diskutera reformer av pensionssystemet för att göra utfallet mer förutsägbart för de blivande pensionärerna.

Miljöpartiet säger sig nu acceptera de grundläggande principerna för pensionssystemet. Eftersom de nu också ingår i den sittande regeringen är det nu bättre att de deltar direkt i de diskussioner som förs i pensionsgruppen. Det kan knappast skada att ytterligare ett parti deltar i att ta ansvar för det pensionssystem som gäller idag.

Länkar: dn.sedn.sedn.sedn.sedn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, EkotSVT, Ekot, Arbetsvärlden

Pensionsförlorarna


20140717-231447-83687710.jpg
Igår rapporterades det om att de som idag går i pension erhåller en genomsnittlig pensionsnivå som motsvarar 43 % av tidigare lön. Tjänstepension och eget pensionssparande är inte inräknade i de siffrorna. Det innebär en fortsatt värdeförsämring för de generationer som inte längre omfattas av ATP-systemet.

Utan en utveckling där fler arbetar fler år kommer denna värdeförsämring förmodligen att fortsätta. Det innebär vidare att tjänstepension och eget sparande blir allt mer viktigt för att klara en rimlig nivå på sin inkomst som pensionär.

Låt mig tydliggöra att jag delar synpunkten att fler måste arbeta längre för att hålla uppe värdet av pensionen. Vi har idag ett hållbart pensionssystem. Priset vi betalar är att värdet av pensionen styrs av sådana faktorer som medellivslängd och nationens ekonomiska utveckling.

Men de som riskerar att framför alla andra betala det stora priset är de som inte kan arbeta längre och/eller som löper högre risk för arbetslöshet (och därmed förlorad tjänstepension) samt de som arbetar under olika osäkra anställningsformer som del- och visstider.

Här har politiker och andra befattningshavare något att bita i. Det handlar inte om några snabba lösningar precis. Snarare längre trender. För många går ju inte politiken att göra ogjord.

Framtidens politiker behöver redan nu börja planera för en verklighet för en stor grupp pensionärer med låga inkomster.

Länkar: SvD, di.se, dn.se</a

Socialförsäkringsministerns förnumstiga råd


Svenska Dagbladet skrev häromdagen om hur kvinnor ser ut att bli de stora förlorarna med pensionssystemet.

Igår pratade tidningen med socialförsäkringsminister Ulf Kristersson om detta. Ulf hade väl inte direkt något att säga om tidningens slutsatser. Han konstaterade i stort sett att det är så det blir. Det går heller inte att göra något åt saken så här i efterhand. Hans något tveksamt avgivna råd till de kvinnor som vill få ihop till en bättre pension är att …

… jobba vitt, jobba heltid och jobba ett helt yrkesliv.

Tidningen pratade även med Tomas Eneroth (S). Han hade heller inte så mycket att säga i saken. Det enda som går att göra är att diskutera sänkt skatt för pensionärskollektivet.

Jag är inte alldeles säker på att detta kommer att lyckliggöra särskilt många av de blivande pensionärer som, trots ett helt yrkesliv, ändå hamnar på en pensionsnivå omkring garantipensionen.

De partier som står bakom dagens pensionssystem har att förhålla sig till den verklighet som blivit. Även om pensionssystemet inte går att göra ogjort så måste man förhålla sig till att så många kommer att få en usel pension trots ett helt yrkesliv. Om fyra år är det val igen. Då står väldigt många av generationen 1954 allt närmare att gå i pension.

Det är nog dags att börja att fundera över man ska möte dem då och vilka besked de ska få.

Länkar: SvD, SvD, dn.se

Kvinnorna är de stora förlorarna i pensionssystemet


Svenska Dagbladet har låtit Pensionsmyndigheten genomföra en undersökning vilken pension generationen som är födda 1954 kommer att få om de tar pension vid 65 års ålder. De som är födda 1954 är den första generation vars pension inte grundas på ATP-systemet till någon som helst del.

Resultatet är ganska beklämmande. Nästan hälften av kvinnorna i den generationen prognosticeras få en pension som inte överstiger garantipensionen. De bakomliggande orsakerna till detta ligger förstås i kvinnors inkomstnivåer, högre andel som arbetar del- och visstider samt en hög andel som arbetar i branscher som orsakar fysisk skada (med därmed lägre pensionsålder).

Men borde inte tjänstepensionen innebära grädden på moset som innebär att kvinnor (och män) hamnar på en betryggande nivå över garantipensionsens nivå? För många kommer det säkert att innebära just det. Problemet är bara den att det framför allt är män som tjänar på tjänstepensionens konstruktion. Orsaken till det är åter mäns högre inkomster som gör att de får en bättre total pension än kvinnor.

Det kommer att krävas att kommande pensionärer arbetar längre än idag för att uppnå en rimligare nivå på sina pensioner. Lösningen handlar då om att få ett arbetsliv som gör att fler kan arbeta längre. Det kommer att krävas arbetsgivare som anställer på heltid och till fasta tjänster (både för kvinnor som män). Det är ju inte alldeles lätt att komma dit. Risken är stor att stora grupper (inom särskilt LO-kollektivet) kommer att vara pensionssystemets förlorare.

De politiska partier som står bakom dagens pensionssystem börjar bli allt mer medvetna om detta. Häri finns väl delvis drivkrafterna i det arbete för att se över pensionssystemet. Huruvida de förslag och idéer som hittills presenterats kommer att påverka situationen särskilt mycket är ju tveksamt. Det handlar ju om långsiktiga trender innan en påtaglig förändring kan ske. Kampen om att sänka pensionsärers skatter gör ju ingenting åt de bakomliggande orsakerna.

Det här kommer att bli en allt mer besvärande fråga för de politiska partierna. Hur lösningen ska se ut på kortare sikt – om den finns – lär ju bli en intressant fråga att diskutera.

Eftersom de bakomliggande strukturerna bara går att förändra på lång sikt återstår endast att tillföra mer pengar för att säkerställa kvinnors pensionsnivå (åtminstone för kvinnor födda 1954 och framåt tills ett mer jämställt arbetsliv finns i verkligheten).

Länkar: SvD, SvD, dn.se, dn.se, di.se, Kollega, Arbetet, ka.se, SvD, di.se

Fler som skrivit: Håkan Svärdman, Håkan Svärdman, Martin Moberg

Om att avskaffa pensionärsskatten


Gillar sänkt skatt

Under gårdagen avlämnade socialdemokraterna ett tungt löfte – att avskaffa ”pensionärsskatten”. Det handlar om att avveckla skillnaden i skatt mellan förvärvsarbetande och pensionärer.

Detta ska ske genom tre olika steg varav de två första ska ske under den kommande mandatperioden. Det tredje steget förutsätter att partiet uppnår andra mål som genererar statliga ekonomiska möjligheter.

Det är förstås rimligt att skillnaden i skatt mellan förvärvsarbetande och pensionärer avskaffas. Men det gäller att man är väldigt tydlig i budskapet till pensionärskollektivet. De flesta av dem kommer att få vänta på att ”pensionärsskatten” kan avvecklas helt och fullt.

Det finns många angelägna uppgifter och mål som socialdemokraterna vill uppnå i det fall man får möjlighet att bilda regering. Allt detta kan faktisk inte finansieras på en och samma gång. Vissa saker måste få vänta på att genomföras. Därför måste en prioritering göras.

Jag är rädd för att sådana viktiga nyanser kan försvinna i den viktiga valrörelse som vi står inför. Jag har tidigare varit med om hur svekdebatt uppkommit när väljarna inte förstått (eller budskapet varit något slarvigt utformat) att vissa saker inte kunnat genomföras.

Jag förstår att pensionärerna är en viktig grupp att vinna röster inom. Desto viktigare att vara tydlig med budskapet och med vad som är möjligt att uppnå på kort och längre sikt.

Länkar: dn.se, dagens arena, Ekot, di.se, SvD, dn.se, SvD, SvD

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Martin Moberg, Ola Möller

Om pensionssystemet


Det råder ingen tvekan om att verkligheten sprungit ifrån vad 1990-talets politiker trodde om det nya pensionssystemet. Jag hyser inga särskilda dubier om att det var nödvändigt att förändra det pensionssystem som fanns då (ATP).

Idag finns ett ekonomiskt stabilt pensionssystem. Det finns inga större risker (åtminstone som jag förstår det) att systemet inte kommer att kunna ut pensionsmedel. Priset som dagens och blivande pensionärer betalar är att det finns inbyggda säkerhetssystem.

Ett tydligt sådant system är den, så kallade, ”bromsen”. Bromsen påverkas av samhällsekonomins utveckling och sådant som hur länge befolkningen lever. Med en allt ökande medellivslängd och försämrad samhällsekonomi skyddas systemet ”automatiskt” genom sänkta värden på utbetalda pensioner och intjänade pensionsrättigheter. Dessa effekter har kommit snabbare och blivit större än vad de riksdagspolitiker som beslutade om pensionssystemet nånsin trodde. Det visar, inte minst, den enkätundersökning som PRO presenterat.

De för pensionssystemets införande ansvariga partierna har därför kommit överens om att genomföra vissa justeringar för att mildra (eller smeta ut) effekterna av bromsen. Men den stora utmaningen för att åstadkomma ett bättre värde på pensionerna är att åstadkomma fler arbetstimmar. Det uppnås genom att fler arbetar längre. Genom att minska ohälsa i arbetslivet och genom att fler människor kommer i arbete kommer vi alla att få högre pensioner i framtiden.

Det är detta som är den verkliga utmaningen. Att reformera bromsen, sänka skatterna för pensionärerna och att se över premiepensionssystemet (PPM) är trots allt endast ytliga förändringar.

Länkar: SVT, SvD, SvD, dn.se

Pensionen och ett längre arbetsliv


Igår kom det ett pressmeddelande från, den så kallade Pensionsgruppen. Den har format en överenskommelse om att fortsätta utreda utformningen av pensionssystemet. Överenskommelsen berör fyra punkter:

  • utformningen av pensionsbromsen,
  • förändring av AP-fonderna,
  • premiepensionssystemet, samt
  • möjligheten att arbeta längre.

Jag har inga större synpunkter på att man vill förändra hur pensionsbromsen slår till. Vad man vill uppnå är att effekten av inbromsningen blir mjukare och att man ska slippa ständigt ”tvärnitande”. Här är parterna inom pensionsgruppen ganska överens. De känner alla hur dagens pensionärer jagar dem med förtvivlad ilska när pensionerna sjunker från en dag till annan. Partierna har inte råd att stöta sig med dem. En förändring kommer därför att ske.

Jag har svårare att förstå syftet med förändringarna av AP-fonderna. Jag läser formuleringarna i överenskommelsen men förstår ändå inte. Det kanske säger mer om mig än om dokumentets skribent/er. Jag har heller inte satt mig in i den eventuella debatt/diskussion som skett kring detta.

I överenskommelsen skrivs väldigt kortfattat om vad man vill uppnå med premiepensionssystemet. Det kanske speglar de motsättningar som finns mellan partierna i den frågan. Socialdemokraterna har öppnat för att sänka (eller helt ta bort) den andel av inkomsten (idag 2,5 % av det totala 18,5) som avsätts för premiepensionen. Det motsätter sig de borgerliga partierna. Däremot finns väl en större samsyn kring problemet med att så få av de blivande pensionärerna gör aktiva val när det gäller placeringen av sitt pensionskapital.

När det gäller den fjärde punkten att skapa ett längre arbetsliv är jag, milt sagt, besviken över ambitionsnivån. Man vill ta upp diskussioner med arbetsmarknadens parter kring de arbetandes drivkrafter för att arbeta längre. Underförstått vill man att parterna ska undanröja kollektivavtal som möjliggör för anställda att ta ut tjänstepension ”för tidigt”.

IF Metall har skrivit avtal om deltidspension för att möjliggöra för arbetande inom industrin att gå i delpension från 60 års ålder. Syftet med detta är att möjliggöra för fler att arbeta längre. Frågan är hur parterna i pensionsgruppen ser på en sådan lösning. Anser man att den ger felaktiga signaler?

Det enda konkreta som finns är att man vill att det ska vara möjligt att med stöd av lagen om anställningsskydd kunna arbeta till 69 års ålder. Det är knappast förvånande att det förslaget kommer. Det är enkelt att genomföra och kan säkert gynna vissa grupper av arbetstagare med både viljan och hälsan att fortsätta att arbeta. Men …

Det finns inga skrivningar om att diskutera med parterna om hur man ska skapa ett bättre arbetsliv som möjliggör för fler att ta sig fram till pensionsålderna i ett friskare skick. Inom flera branscher slås människor ut redan långt före 65-årsåldern. Det handlar om stora grupper människor som faktiskt inte kan förlänga sitt arbetsliv, hur gärna de än skulle vilja det. Men hälsan sätter stopp för det.

Här borde det finnas mycket att göra för att öka antalet arbetade timmar.

Men … inget …

Länkar: Arbetet, ingenjören, Publikt, dn.seSvD, SvD, di.se, SvD, SVT, di.se, SvD, dn.se

Om ett längre arbetsliv


Riksdagens arbetsmarknadsutskott har tagit fram en rapport kring problemen/utmaningarna med en äldre befolkning och arbetslivet. Rapporten är väl framtagen i anledning av debatten kring pensionssystemet och den ökande medellivslängden.

Pensionssystemet bygger ju, förenklat, på principen om hela arbetslivets inkomster och samhällsekonomins utveckling. Då den svenska befolkningen lever allt längre får detta konsekvenser för nivån på den intjänade pensionen. Vi behöver helt enkelt arbeta fler år i arbetslivet för att tjäna ihop till en rimlig nivå på pensionen.

I utskottets rapport konstateras att det finns en negativ attityd bland svenska arbetsgivare gentemot äldre arbetstagare. Det finns vidare en uppfattning bland många att äldre ska lämna plats för de yngre (särskilt, antar jag, i perioder av osäkrare konjunkturer på arbetsmarknaden).

Samtidigt har olika yrkesgrupper olika möjligheter att arbeta längre. Bland LO:s olika branscher är den genomsnittliga åldern för pension lägre än 65 år. Stora grupper av arbetstagare kan inte arbeta längre för att få en bättre pension. Det innebär att LO-förbundens medlemsgrupper står inför att bli de stora förlorarna med den rådande utvecklingen.

Det kommer att behövas ett målinriktat arbete för att möjliggöra för fler att ta sig fram till en pensionsålder och en rimlig nivå på pensionen. Det kräver mer insatser än vad Hanne Kjöller något ytligt påpekar i ett aktuellt inlägg.

Länkar: dn.se, dn.se, SVT, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Mikael Dubois

Sänkt pensionsålder


I en undersökning som AMF låtit opinionsinstitutet Novus genomföra framkommer att industriarbetare inte anser sig ha möjlighet att arbeta efter 65 års ålder. Orsaken är att man av hälsoskäl inte anser sig kunna arbeta längre än så.

Undersökningen speglar den klasskillnad som finns bland de som vill arbeta längre och de som av hälsoskäl inte kan det. LO:s medlemsförbund hyser de flesta av de som inte klarar av att arbeta längre för att förbättra sitt pensionsutfall. I artikeln som Dagens Arbete anges att den genomsnittliga pensionsåldern är 62 år inom IF Metall.

IF Metall har i den senaste avtalsrörelsen nått överenskommelse om deltidspension. Det innebär en möjlighet för anställda att ansöka om att gå i delpension från och med den dag man fyller 60 år. I överenskommelsen ingår att arbetsgivarna avsätter premier till individuella delpensionskonton.

Det kommer förstås att ta ett antal år att bygga upp ett tillräckligt kapital för att göra delpension till en reell möjlighet för fler. Men, inriktningen är ändå riktig. Syftet med delpensionslösningen är ju att möjliggöra för fler personer att arbeta längre och därmed förbättra nivån på sin pension.

Nu gäller det bara att övertyga statsmakterna att inte försvåra för arbetsmarknadens parter att ingå sådana överenskommelser. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har ju ganska tydligt markerat sin vilja att beivra avtal om tjänstepension innebärande pensionering i allt för tidig ålder.

Långsiktigt gäller att arbeta för ett ett arbetsliv där fler orkar ända fram med hälsan i behåll. Idag ser inte verkligheten ut så. Då måste man från statens sida vara beredd att acceptera sådana lösningar som IF Metall har åstadkommit för sina medlemmar.

Länkar: da.se, da.se, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: