Månadsarkiv: juli 2014
Elevskydd när en friskola avvecklas
Sverige har ju ett system där ”friskolor” har stora rättigheter/möjligheter att etablera sig i de svenska kommunerna. Det är statliga Skolverket som prövar om en friskola kan starta upp verksamhet. Kommunerna får, i och för sig, yttra sig över en ansökan om etablering men har inte i övrigt något inflytande över processen. I de fall som Skolverket har godkänt en ansökan har kommunen att betala ut skolpeng.
Kommunen har ingen som helst möjlighet att korrekt dimensionera storleken på det antal elevplatser som behövs i de kommunala skolorna. Eftersom kommunen i sista hand är garanten för skolundervisning krävs att man behöver dimensionera för det. Orsaken är ju förstås att en friskola med kort varsel kan meddela att skolan ska avvecklas och/eller inte startar enligt plan.
Under förra året kom ju ett par tydliga exempel på vad som kan ske när en skolentreprenör väljer att försätta sina skolor i konkurs och därmed avveckla sin verksamhet. Det tydligaste exemplet var ju John Bauer. Detta skakade ju om friskoleförespråkarna. De berörda företagen tog ju i första hand ansvar för företagens ekonomi och i andra hand för eleverna. Det är ju en ganska naturlig prioritering för företag som bedriver verksamhet för att tjäna pengar.
För några dagar sedan presenterade Svenskt Näringsliv förslag på en utveckling av friskolereformen för att svara upp på detta problem. De föreslår …
… att friskoleföretag inom grundskolan och gymnasiets teoretiska program ska ha en obligatorisk samrådsskyldighet, med en oberoende part, om man står inför en konkurs. Samrådet ska syfta till att erbjuda elever plats på andra skolor, kommunala eller fristående, i närområdet.
För de friskoleföretag som driver gymnasier med yrkesprogram bör högre krav ställas. Det är inte säkert att yrkesprogrammens olika inriktningar alltid finns i elevens närområde. Därför bör sådana friskoleföretag ställa garantier. Garantin ska användas till att finansiera de extra kostnader i form av resor och uppehälle som uppstår, om en elev till följd av en konkurs måste byta utbildningsort för att kunna fullfölja utbildningen.
Häromdagen presenterade Ibrahim Baylan socialdemokraternas alternativ för att säkerställa elevernas rätt till en god utbildning framför företagens önskan att göra vinst. Man kräver bland annat ”samarbetsavtal mellan ny fristående skola och kommunen som reglerar bland annat dimensionering av skolan, vad som händer med eleverna vid skolnedläggning och att skolan inte bidrar till ökad skolsegregation.”
Förslaget från Svenskt Näringsliv känns ju verkligen väl tunt. Jag tror inte på att vinstdrivande företag har något som helst intresse av att i onödan meddela sin omvärld att de står inför konkurs. Det skulle ju riskera att innebära att skolföretaget helt tappar kontrollen över avvecklingsprocessen.
Huruvida det kommer att finnas parlamentariskt stöd för de socialdemokratiska förslagen efter valet är ju fortfarande skrivet i stjärnorna. Men onekligen finns det anledning för politikerna att fundera över denna fråga.
Den enkla lösningen vore kanske att en andel av skolpengen avsätts till en obligatorisk ”skolavvecklingspeng” (eller vad den skulle kunna kallas) för att hantera de olägenheter som uppstår i samband med att en friskola avvecklas – oavsett om anledningen är konkurs eller av andra affärsmässiga orsaker.
Om att debattera fackliga värderingar
Jenny Bengtsson
Jenny Bengtsson, ordförande för Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland, skrev för en tid sedan en debattartikel som publicerades av Svenska Dagbladet. I debattartikeln utvecklade hon varför aktiva i Sverigedemokraterna (SD) inte kan ha fackliga uppdrag. Jenny skrev, bland annat, att …
Det är inte möjligt för våra medlemmar, som arbetar i en av de mest mångkulturella branscherna i Sverige, att bli företrädda rättvist av personer som inte ställer upp på den väldigt grundläggande principen om allas lika värde.
Tidningen rapporterar att Jenny efter att artikeln publicerats fått ta emot ett stort antal, mestadels, anonyma hot.
Jenny har inte gjort annat än att stå upp för de fackliga värderingar som LO:s medlemsförbund delar. Vi menar allvar när vi säger att alla människor är lika mycket värda. En person som ska företräda dessa värderingar måste också kunna acceptera den synen. Kan man inte det ska heller inte den personen kunna ha uppdrag inom organisationen.
Det är uppenbart att det finns många människor som inte delar synen om alla människors lika värde. De tvekar inte att ta till hot för att tysta de människor som vågar gå emot dem.
Rasister, fascister och andra som inte kan dela de grundläggande fackliga värderingarna om allas lika värde ska inte ha fackliga uppdrag!
Om ett slött regelverk som inbjuder till missbruk
Verkligheten som den speglas i Johannas reportage är knappast hedrande för Sverige. De har fått arbete till en minimal inkomst och har i stort sett hållits i förvar på sin arbetsplats.
På ledarplats kritiseras den borgerliga regering, som tillsammans med Miljöpartiet, har genomfört reformen. Det är inte första gången som det larmas om att det förekommer missbruk av lagstiftningen. I ledaren skrivs att …
Larmen om missbruk i reformens spår har ljudit i flera år, men regeringen var länge stendöv för förslag om skärpt lagstiftning. 2013 började man motvilligt backa. Men det är tveksamt om de föreslagna ändringarna gör någon väsentlig skillnad. Exempelvis borde det utredas, även om det är snårigt, om man kan göra det arbetsbjudande som den anställda får, rättsligt bindande.
Flera fackliga organisationer kräver att det anställningserbjudande som arbetsgivaren bifogar ansökan om arbetstillstånd blir rättligt bindande. Idag kan man inte komma åt de arbetsgivare som i efterhand betalar betydligt sämre och där arbetsförhållandena inte blir som lovat. Det är endast i de fall som företagen har tecknat kollektivavtal och där de berörda är fackliga medlemmar som fackliga organisationer i efterhand kan göra något.
Länkar: Expressen, Politism, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet ledare
Fler som skrivit: Roger Jönsson, Ylva Johansson, Roger Jönsson
Om att minska tillflödet av långtidsarbetslösa
Jag har läst en debattartikel av Helena Skåntorp, vd och koncernchef Lernia. Hon gör i sitt inlägg ”reklam” för Lernias vitbok vari man föreslår sju punkter för en effektivare arbetsmarknadspolitik.
I inlägget kritiseras fundamentet för Arbetsförmedlingens uppdrag. Trots att fokus och majoriteten av insatserna ligger på långtidsarbetslösa (och andra som befinner sig långt från arbete) minskar inte andelen långvarigt arbetslösa. Trots att en del långvarigt arbetslösa försvunnit i andra åtgärder (som sjukersättning, pension eller aktivitetsersättning) fylls gruppen hela tiden på.
Helena skriver att genom ett förändrat fokus på arbetslöshetspolitiken borde man kunna minska tillflödet till gruppen långtidsarbetslösa. Genom fler åtgärder/aktiviteter som gör att nyarbetslösa och människor som står nära arbetsmarknaden kommer i arbete borde gruppen långtdsarbetslösa kunna minskas.
Helena är samtidigt noga med att påpeka att man inte ska glömma bort de långvarigt arbetslösa och de som behöver längre insatser för att komma i arbete.
Jag kan dela Lernias kritik av hur arbetsmarknadspolitiken förs. Det är ett klart misslyckande för staten/samhället/regeringen att gruppen långtidsarbetslösa växer. Jag kan även dela Lernias uppfattning kring att anlita kompletterande aktörer och om hur myndigheten Arbetsförmedlingen genomfört sina upphandlingar.
Genom det sätt som regeringen har utformat uppdraget för Arbetsförmedlingen har fokus varit att upphandling ska ske till varje lågt pris som helst. Myndigheten har inte haft resurser och kraft till följa upp de resultat som blivit följden av upphandlingen. Lycksökare och mindre seriösa aktörer har getts möjlighet att tjäna stora pengar på samhällets och de arbetslösas bekostnad. Ska vi ha ett system med ”kompletterande aktörer” borde upphandling ske med fokus på genomförda resultat och att hålla nere antalet aktörer.
Det finns en del i debattinlägget och vitboken som arbetsmarknadspolitiker borde ta till sig. Framför allt om att politiken borde inriktas på att snabbare ge nytillkomna arbetslösa de verktyg de behöver för att komma i arbete.
Oro över Arbetsmiljöverket
Filippo Bassini
Det finns en oro inom polisen att neddragningarna inom Arbetsmiljöverket kommer att leda till längre och sämre utredningar kring eventuella arbetsmiljöbrott. Svenska Dagbladet rapporterar om hur polismyndigheten arbetar för att förbättra sitt interna arbetssätt med att utreda arbetsolycker. En intern rapport från Rikspolisstyrelsen kritiserade polisens arbete med arbetsolyckor. Den utredningen instämde Arbetsmiljöverket i.
Efter förändringar inom polisen går nu kritiken åt andra hållet. Filippo Bassini, chef för en nyinrättad grupp som ska utreda arbetsmiljöbrotten i Stockholm, är oroad över att utvecklingen på Arbetsmiljöverket ska försämra polisens möjligheter att lösa arbetsmiljöbrott. Han säger att …
Vi och åklagaren är beroende av Arbetsmiljöverket. Deras experthjälp och kunskaper underlättar vårt arbete.
Det är väldigt bra att polisen skärper upp sitt arbete med att utreda arbetsmiljöbrott. Det är även lätt att instämma i polisens oro för utvecklingen inom Arbetsmiljöverket. Den borgerliga regeringen har ju medvetet prioriterat ned satsningar på arbetsmiljön. Arbetsmiljöverket har fått mindre resurser vilket har lett till att antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat kraftigt. Det i sig har lett till att färre av inspektörerna är specialiserade på vissa branscher. De ska i stället vara generalister och kunna verka inom alla branscher.
Antalet allvarliga arbetsplatsolyckor har börjat öka. Sverige uppfyller inte längre ILO-krav på hur många arbetsmiljöinspektörer det borde finnas. Det behövs därför politiska satsningar på Arbetsmiljöverket och på forskning om arbetsmiljö. Det kommer knappast att ske så länge den borgerliga regeringen ensamma får råda över denna fråga.
Hotas tusentals industrijobb?
Gillar ej röd-grönt
Dagens Industri har fått läsa en rapport som Moderaterna har producerat inför valet. I rapporten meddelas tydligen de omfattande och (förmodligen) irreparabla effekter som en röd-grön industripolitik skulle få för svensk industri.
Man har låtit riksdagens utredningstjänst göra jobbet utefter de förutsättningar som det största regeringspartiet har tagit fram.
Det bakomliggande syftet handlar förstås om att hävda regeringspartiernas linje om att en allians alltid är mycket bättre än en röd-grön förmodlig röra. Moderaternas inlaga är förstås inget annat än en parts uppfattning – det är ingen absolut sanning.
Jag förmodar att de fyra regeringspartierna kommer att producera mer av denna sort.
Om en bättre offentlig upphandling
Ardalan Shekarabi
Igår presenterade socialdemokraterna, genom Ardalan Shekarabi, förslag om hur offentliga upphandlingar på ett bättre sätt kan bidra till angelägna offentliga mål. Det kan handla om att upphandlingar kan bidra till att driva på innovationer, ta miljöhänsyn och ställa sociala krav.
Detta ska uppnås genom att, bland annat, skapa en ny offentlig myndighet som ska stödja kommuner och landsting i detta avseende. Partiet vill på detta sätt ta bort Konkurrentverkets dubbla roller att både granska upphandlingar och ge stöd.
Det är alldeles utmärkt om kommuner och landsting kan använda sina medel på ett mer aktivt sätt i samband med upphandlingar av olika tjänster. I motsats till vad Konkurrensverket hävdar behöver upphandlingar inte enbart ta hänsyn till de lägsta priset.
Så blåste Hr. Axén en säkring
Gunnar Axén, ledamot av Sveriges Riksdag, och ordförande i Socialförsäkringsutskottet tål tydligen inte att lyssna till vad som helst. Enligt egen utsago å twitter tog han tillfället i akt att kasta ut sin televisionsapparat och säga upp tv-licensen häromdagen. Han blev tydligen upprörd över att lyssna till poeten Athena Farrokhzads sommarprogram.
Gunnar Axén får självklart tycka vad han vill och behöver heller inte gilla allt han hör eller läser. Det är ju faktiskt det stora med demokratin. Men det är faktiskt väldigt viktigt att andra människor får rätt att uttrycka sin åsikt och att tala till punkt. Gunnar Axéns handlande påminner mest om ett bortskämt barns när denne inte får som hen vill.
Det är som om jag skulle säga upp prenumerationen på tidningen Folket om de skulle råka publicera en debattartikel av … Gunnar Axén.
Länkar: Resumé, dn.se, Resumé, Resumé, politism, SvD, Aftonbladet
Jämlika samhällen är det bästa skyddet mot rasism och fascism
Veronica Palm
Veronica Palm skriver i ett debattinlägg att det bästa sättet att motverka rasism och fascism i ett samhälle är att verka för ökad jämlikhet, att fler får chansen till arbete och inkludering. Veronica skriver att …
En förklaring till att rasismen ökar i Sverige är de senaste decenniernas utveckling där idén om att en människas välstånd alltid innebär att någon annan måste få det sämre, har smugit sig in i vårt samhälle. Synen på solidaritet som en förlustaffär, där vi som redan bor här blir fattigare och går en sämre framtid till mötes när det kommer nya människor till Sverige. Idén om samhället som ett nollsummespel är förödande. I själva verket blir vi starkare tillsammans. När vi blir fler och låter alla komma till sin rätt blir var och en av oss starkare och rikare. Men det kan vara svårt att känna för den som upplever sina egna livsmöjligheter försämras.
Veronica skriver att det behövs reformer för en generell och väl fungerande välfärd samt full sysselsättning med schyssta villkor på jobbet är viktiga byggstenar för att besegra rasismen.
Det är ju sant det hon skriver. I ett samhälle där allt fler upplever sig som förlorare är det en stor risk att man börjar peka på några andra som orsaken till den egna förlusten. Det blir utrymme för enkla förklaringar och mytbildning. Lösningarna är dock inte enkla och det finns knappast en saliggörande reform som ställer allt till rätta. Men inriktningen för politiken måste vara det som Veronica beskriver i sitt inlägg.
Fler som skrivit: Calle Fridén
Israel har större ansvar än Hamas att få slut på våldet
Stefan Löfven har tydligt hamnat litet i blåsväder efter ett uttalande på sin Facebooksida om konflikten mellan Israel och Hamas. Han har tvingats förtydliga det han skrev vid flera tillfällen. Igår intervjuades han av Svenska Dagbladet. På en fråga om Israel som militär stormakt har större ansvar än Hamas att få slut på våldet svarade han …
Ja, och det står vi för. Och det är precis det vi uttalat och det vet alla, om man bara anstränger sig och kollar vad vi står för. Jag kan inte i varje Facebookinlägg ta med hela vår policy. Så länge vi inte säger att vi byter position, då är det det vi står för.
Israel är på Västbanken den ockuperande makten. Israel är den större och starkare parten och har därmed det större ansvaret.
Stefan markerar även en vilja att uttrycka sig balanserat om den pågående konflikten. Han hoppas nämligen att Sverige ska kunna spela en positiv roll i konflikten efter ett (förhoppningsvis) regeringsskifte efter höstens kommande val.
Men det är bra att han tydliggjort den socialdemokratiska ståndpunkten i denna fråga. Israel har onekligen ett stort ansvar för att avsluta våldshandlingarna för att långsiktigt komma fram till en fredligare utveckling i området. Israel kanske på kort sikt kan lösa sina säkerhetsproblem genom militärt ingripande. Men om de vill nå långsiktig fred i området kommer det att krävas andra insatser och (inrikespolitiskt) obehagliga beslut.
Fler som skrivit: Monica Green
