Bloggarkiv

Pampar – en fråga om språkbruk


Svenska Dagbladet ”avslöjar” i en artikel inkomsterna för ordförandena i de fackliga centralorganisationerna Saco, TCO och LO. Av artikeln får vi veta att de tre har en onekligen ganska hög inkomst. Saco:s ordförande är den som har den högsta inkomsten av de tre, LO:s har den lägsta. Dessa skillnader manifesterar väl de skillnader som finns mellan de fackliga medlemmarna anslutna till de olika centralorganisationerna.

Det är förstås bra att debatt om det rimliga om de valda företrädarnas inkomster förs. Det är det goda med demokratiska organisationer. Det är lättare att både ifrågasätta det rimliga med lönen och diskutera vilken den rimliga nivån borde vara. Det är den stora skillnaden till det privata näringslivet. Där sätts lönen/inkomsten i en betydligt slutnare krets och är inte alls uppe för allmän diskussion bland de anställda. De må ha synpunkter men de har inga formella möjligheter att påverka hur lönen sätts.

Det som stör mig i SvD:s artikel är språkbruket och hur de tre ordförandena benämns. De kallas nästan genomgående för ”pampar” – ett starkt negativt laddat värdeord. Jag ser aldrig att man använder ett motsvarande negativt omdöme när man diskuterar lönenivån inom det privata näringslivets högre kretsar. Det är tydligt att tidningen/journalisten redan från början har bestämt sig för en negativt laddat ton i artikeln.

Det är klart att det är viktigt att diskutera och beskriva hur löner/inkomster sätts i olika typer av organisationer. Men det är samtidigt så tydligt att fackföreningar tillmäts en allt mer negativ värdering i den offentliga debatten. Man använder nästan rutinmässigt nedvärderande tillmälen om ledande fackliga företrädare.

Det känns som om det enda som de fackliga organisationerna kan göra är att ansträngt le vackert. De kan ju inte gå i svaromål emot journalisters och andra opinionsbildares språkbruk.

Varför kan man inte kritiskt granska men ändå använda ordet ”ordförande” eller annan korrekt benämning på den position som den fackliga företrädaren har i sin organisation?

Annonser

Fredrik Reinfeldt – hedersambassadör för den svenska modellen


Hedersambassadör

TCO har avtackat Fredrik Reinfeldt för sin tid som statsminister och ordförande för Moderaterna. För visad uppskattning utses Fredrik av TCO till ”hedersambassadör” för den svenska modellen. Titeln ställer tydligen inga särskilda krav på insatser eller åtaganden utan innebär endast ett erkännande av att Fredrik valt att (åtminstone i ord) försvara den svenska partsmodellen. José Gutierrez, presschef på TCO, säger att …

Regeringen Reinfeldt agerande inte rätt ur TCOs perspektiv, som i fråga om taket i a-kassan och visstidsfrågan, till exempel. Men samtidigt var det Reinfeldt som höll tillbaka de krafter som ville försämra arbetsrätten och ju längre tiden gick kom han mer och mer att uppskatta, och se värdet av, den svenska partsmodellen.

Denna ståndpunkt känns ju verkligen något defensiv. De förändringar som den borgerliga regeringen genomförde av arbetslöshetsförsäkringen syftade ju till att påverka den svenska modellen med branschsatta kollektivavtal. Systemet med ”arbetslöshetsavgifter” (högre avgift till a-kassa ju högre arbetslöshet) syftade till att påverka lönebildningen i branscher med högre arbetslöshet. Fackföreningarnas medlemmar skulle bestraffas med högre avgifter om de drev fram för höga löneökningar.

Ja, Moderaterna höll emot när det gäller större förändringar av LAS och när det gäller lagstiftning kring lönebildning (utom i det avseende jag berört ovan). Jag ser det mer som taktisk hänsyn.

Men, men ,,, det är uppenbart att TCO har en annan syn på saken.

Är löner en strikt manlig angelägenhet?


Under gårdagen genomförde Medlingsinstitutet en konferens om lönebildningen. Det finns förstås all anledning att diskutera kring lönebildningen. Det finns ju ett antal spänningspunkter som ju kan underminera dagens system.

Sedan slutet av 1990-talet då arbetsmarknadens parter inom industrin utvecklade det första Industriavtalet är det avtalsförhandlingarna inom denna konkurrensutsatta sektor som satt ”märket”.

Den nivå för lönekostnadsökningar som industrins parter kommer fram till styr nivån i samtliga övriga branscher. Det finns en, mer eller mindre påtvingad, konsensus om att denna princip är den riktiga eftersom den anger en långsiktigt ekonomiskt hållbar lönekostnadsökning.

Industriavtalet kom som ett svar på att politikerna gav sig in i att vilja påverka lönebildningen. Industriavtalets intentioner har av den politiska nivån överförts till uppdrag för Medlingsinstitutet. Skillnaden är att industrins parter har möjlighet att förändra sitt avtal (vilket skett en gång) medans Medlingsinstitutets uppdrag är mindre flexibelt då det är lagstiftarna som styr dess verksamhet och formulerar dess uppdrag.

Bakgrunden till det första industriavtalet kan även hittas i en förhoppning att få en löneutveckling i paritet med Sveriges viktigaste konkurrentländer. Det fanns en koppling mellan höga löneökningar och en hög inflation som eldade på kostnadsutvecklingen. Det goda med den nedskruvade löneökningstakten är att den gett högre reallöneökningar. Samtidigt har industrins ”märke” skapat spänningar mellan olika branscher.

Inom LO finns denna spänning mellan industriförbunden och förbunden inom byggsektorn och servicenäringarna. Men det finns förstås en tydlig spänning mellan industrins manligt dominerade förbund och LO:s kvinnodominerade. Orskaken till detta handlar ju förstås den begränsning i löneutvecklngen som industriavtalet pålagt hela arbetsmarknaden.

”Märket” innebär inte att industrin ska ha de högsta löneökningarna. Det anger endast den genomsnittliga höjning som ekonomin har råd med. Det innebär att om vissa branscher ska ha en högre löneutveckling måsta andra stå tillbaka. En sådan princip är inte alldeles enkel att få till stånd. LO-förbunden strävar efter att nå en sådan princip som ”tillåter” kvinnodominerade förbund att kunna ställa högre krav. Det har inte alltid lyckats. I lönerörelsen 2013 nåddes en överenskommelse som gjorde att kvinnodominerade branscher kunde ställa högre krav.

De fackliga organisationerna inom TCO och Saco har markerat att de inte avser att ingå sådana interna överenskommelser som inom LO. Här ökar i stället antalet ”sifferlösa” avtal i en förhoppning att kunna få till stånd högre löneutvecklng än vad som begränsas till av industrins märke.

I en debattartikel uttrycks Kommunals frustration över Medlingsinstituets sätt att utföra sitt uppdrag och över Industriavtalets normerande roll. Lenita Granlund och Annelie Nordström kräver besked av industrins parter. De frågar om …

… ni beredda att förhandla för både kvinnor och män och i hela arbetsmarknadens intresse? Med den konstruktion och ställning som industriavtalet har måste industriparterna på allvar skapa praktiska förutsättningar för att lyfta kvinnorna på svensk arbetsmarknad. Annars kommer legitimiteten sakta men säkert urholkas och till slut har ni förhandlat bort er själva som normerande parter.

Frågan de ställer är relevant. Svaret är däremot inte alldeles enkelt att formulera. Det finns en konkret farhåga i att industrins överenskommelser enbart blir till ett golv för andra branschers strävanden och detta åter startar ett lönerace som endast driver på kostnadsutveckling och inflation. Därför kan inte frågan enbart ställas till industrins parter.

Det behövs bredare överenskommelser och förståelse för att löner måste kunna utjämnas mellan kvinnor och män. Frågan är om lönebildningen är den enda metoden att lösa detta. Det måste även handla om hur vi kan skapa en jämlikare arbetsmarknad och komma ifrån dagens djupt manligt och kvinnligt uppdelade arbetsmarknad.

Länkar: di.se, di.se, di.se, dagens arena, Arbetet, Ekot

Fler som skrivit: Peter Tai Christensen

Arbetslöshetsförsäkringen – statens kassako


I ett debattinlägg frågar den fackliga centralorganisationen TCO Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven hur de tänker sig att reparera arbetslöshetsförsäkringen.

Bakgrunden till frågan ligger förstås i det enkla faktum att arbetslöshetsförsäkringens värde har urholkats under de senaste tio-tolv åren (framför allt under den borgerliga regeringens tid vid makten).

TCO konstaterar att svaren i dagsläget innebär att Moderaterna inte avser att göra några som helst förändringar av arbetslöshetsförsäkringen (eftersom man tror att detta skulle göra arbetslösheten högre). Socialdemokraterna vill göra förbättringar i försäkringen. Men eftersom man är det pragmatiska parti man är kanske inte förbättringar kan komma i ett steg (eftersom det handlar om att kunna finansiera förändringarna).

Jag förstår att TCO vill göra frågan om arbetslöshetsförsäkringen till en valfråga (i stället för att begravas i den parlamentariska socialförsäkringsutredningens långsamt verkande kvarnar). Arbetslöshetsförsäkringen har onekligen förlorat sitt värde. Inte minst har LO-förbundens medlemmar fått betala dyrt för försäkringens urholkning.

Försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen har i hög grad finansierat den borgerliga regeringen jobbskatteavdrag. Försäkringen finansieras genom att arbetstagarna avstår löneutrymme och genom enskildas avgifter till de olika arbetslöshetskassorna. De medel som betalas in till statskassan överstiger kraftigt de utgifter som staten har för att betala arbetslöshetsersättning till arbetslösa. På det sättet finansierar löntagarna andra statliga utgifter.

Det är klart att arbetslöshetsförsäkringen måste bli bättre. Socialdemokraternas målsättning att 80 % av löntagarna ska få 80 % av tidigare lön i ersättning som arbetslös är en rimlig målsättning. Men, trots allt, ska detta finansieras. Det finns onekligen många angelägna saker för kommande regering att fundera över och hur detta ska finansieras. Men som Eva Nordmark skriver …

Att vägra förbättra arbetslöshetsförsäkringen är dålig politik. Försäkringen är inte bara viktig för den enskildes ekonomiska trygghet. Den har också en viktig roll som smörjmedel i svensk ekonomi då den upprätthåller köpkraften i dåliga tider. En bra arbetslöshetsförsäkring är också en förutsättning för fungerande omställning och rörlighet på arbetsmarknaden.

Länkar: SvD, da.se, Kollega, da.se, Arbetet, Arbetet, politism, di.se, SvD, dn.se, di.se, dagens arena, Aftonbladet ledare, SvD

Fler som skrivit: Martin Moberg

Regeringen har svarat EU-kommissionen


Visstiderna blir fler

… och svaret blev att Sverige minsann inte har några som helst problem med att arbetsgivare kan stapla visstider ovanpå varandra. Regeringen anser att Sverige lever upp till EU:s krav som det formulerats i visstidsdirektivet. Vidare anser man att det behövs en bättre bild av hur det ser ut i verkligheten. Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson säger till TT att …

För att skapa större klarhet i hur tidsbegränsade anställningar används, har jag gett SCB i uppdrag att göra en kartläggning. Och det är det som är det nya i det här svaret.

Det är högst uppenbart att den borgerliga regeringen fortsätter med att förhala denna fråga. Man anser det för gott att arbetsgivare ska kunna anställa på korta anställningar nästan hur länge som helst.

Om regeringen varit genuint intresserad av att utreda frågan hade ju detta skett för länge sedan.

Länkar: SvD, Publikt, Arbetet, Arbetet

Tidsbegränsade anställningar problem för individen


TCO:s chefsjurist Samuel Engblom publicerades igår med ett debattinlägg på DN Debatt. Han lyfter där fram frågan om att allt fler personer på den svenska arbetsmarknaden har otryggare anställningsformer. Såväl antalet korta anställningar som deltiderna har blivit fler på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsgivarna har fått större möjligheter till att stapla korta anställningar ovanpå varandra. Det innebär att allt fler människor går allt längre tid innan en fast anställning erbjuds.

Det är bakgrunden till att TCO har anmält svenska staten till EU-kommissionen för att bryta emot EU:s visstidsdirektiv. EU har efter utredning bedömt att Sverige bryter emot den gemensamma lagstiftningen och överväger därför att stämma Sverige inför EU-domstolen. Kommissionen har meddelat att den svenska regeringen att den …

…  senast den 22 juni ”vidta de åtgärder som är nödvändiga” för att leva upp till EU-rättens krav.

Det är knappast troligt att regeringen kommer att vidta några som helst åtgärder i anledning av TCO:s anmälan. Regeringen är ju av den övertygelsen (tron?) att det inte finns några som helst problem med den svenska lagstiftningen.

Regeringen kommer hellre att köra sin politik ända in i väggen än att vidta några som helst förändringar av svensk lagstiftning.

Länkar: DN DebattDN Debatt, dagens arena

Fler som skrivit: Samuel Engblom

En statlig kassako


En kassako!

TCO konstaterar i en rapport att statens inkomster för arbetslöshetsförsäkringen är betydligt högre än utgifterna. Sedan 2007 har staten fått in omkring 93 miljarder kronor mer än vad som betalts ut i ersättningar till de arbetslösa. Det ser ut som om det var enbart 2009 (när arbetslösheten var som högst) som försäkringen gick med ett närmast obetydligt underskott.

Bland de första åtgärder som den nytillträdda borgerliga regeringen gjorde 2006 var att initiera ganska omfattande förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Dessa förändringar har gjort att allt fler arbetslösa över huvudtaget inte får ersättningar ur försäkringen, en allt större andel av arbetslösa får en ersättning som inte motsvarar 80 % av tidigare inkomst etc. Eva Nordmark, ordförande TCO, säger …

Arbetslöshetsförsäkringen har blivit allt sämre för löntagarna men en kassako för staten. Det finns pengar inom försäkringen för att rusta upp den. Det är inte rätt att dessa pengar systematiskt används för andra ändamål, samtidigt som försäkringen förfallit under en lång tid.

Försäkringen finansierats genom premier som arbetsgivarna betalar in till staten (premier som historiskt arbetstagarna avstått löneutrymme för). Under ett antal år betalade medlemmarna i de olika arbetslöshetskassorna en särskild arbetslöshetsavgift. Med tanke på de öveskott som arbetslöshetsförsäkringen genererat var det ju inte mer än rätt att den avgiften togs bort inför inkomståret 2014.

Men fortfarande har vi en försäkring som åstadkommer stora överskott till staten. Det är uppenbart att det finns stora utrymmen att förbättra försäkringen. Det är ju för det ändamålet som de premier som betalas till staten ska användas till.

Nu har dessa sociala avgifter blivit till en inkomst som staten kan använda till andra ändamål.

Länkar: tco.se, Tidningen Vision, ka.se

Fler som skrivit: Eva Nordmark, Ulrika Vedin

Regeringens kamp emot EU


Igår, vid en pressträff inför den partiledardebatt som Stefan Löfven inte kan delta i, krävde han besked från Fredrik Reinfeldt om hur Sverige ska leva upp till EU:s visstidsdirektiv. Sverige riskerar ju att bli stämda inför EU-domstolen av EU-kommissionen för att inte på ett korrekt sätt ha implementerat EU:s ”lagstiftning” om visstidsanställningar.

EU-kommissionen menar att den svenska lagstiftningen ger arbetsgivare att stapla olika typer av korta anställningar på varandra. Detta gör att väldigt många människor anställs under flera år på olika former av visstidsanställningar. 65.000 personer har i dag arbetat hos samma arbetsgivare längre än fem på tillfälliga anställningar staplade på varandra. Många till och med gjort det längre än sju år.

Den borgerliga regeringen har som uttalat syfte att skapa en större låglönemarknad med osäkrare anställnings- och arbetsvillkor. Arbetstagare som enbart har att hoppas på korta påhugg kommer inte att bråka med potentiella arbetsgivare i onödan. Anställda med fasta anställningar har lättare att stå upp för bättre arbetsvillkor.

Den borgerliga regeringen kommer att gå till vägs ände för att inte införa hårdare krav på arbetsgivare. Regeringen tar hellre ”smäleken” av att hamna i EU-domstolen. Den anser ju nämligen att det inte finns något som helst fel med den svenska lagstiftningen.

Länkar: dn.se, SvD, dagens arena, di.se, Ekot, Arbetet, Kollega, dn.se, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Martin Moberg, Ola Möller, Peter Johansson

Sveriges lagstiftning bryter mot EU:s


I ett, så kallat, motiverat yttrande begär EU-kommissionen att Sverige måste se till så att vi följer direktivet om visstidsarbete. Det är möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra som är den huvudsakliga grunden för kritiken. Samuel Engblom, chefsjurist på TCO, säger att …

Den svenska regeringen har återigen misslyckats med att övertyga kommissionen om att Sverige lever upp till EU-rättens krav och risken att kommissionen väcker talan mot Sverige i EU-domstolen kvarstår. Det hela skulle dock kunna lösas genom att ändra några få ord i anställningsskyddslagen.

Om Sverige inom två månader inte lyckas presentera åtgärder som gör de svenska visstidsreglerna förenliga med EU:s väntar förmodligen en stämning inför EU-domstolen.

Den borgerliga regeringen har ju tidigare ansett att man mycket väl lever upp till EU:s lagstiftning. Man menar att det i praktiken inte finns några problem av den art som EU-kommissionen anför. Det troliga är väl att man kommer att fortsätta på denna väg.

Men jag skulle inte ha något emot att bli felspådd i detta avseende. För det är klart, med en stundande valrörelse har ju den röd-gröna oppositionen försetts med skarp ammunition i denna fråga. Det är vidare TCO som hårdast har drivit frågan. De organiserar väljargrupper som de borgerliga partierna gärna vill locka.

Så … vem vet?

Länkar: fackligt.eu, Europa-portalen, SvD, dagens arena, Ekot, ka.se, TCO-tidningen, Arbetet, Lag&Avtal, Publikt

Välfärdsförsäkringarna har urholkats


I fredags presenterade myndigheten ”Inspektionen för socialförsäkringen” en ny rapport – Utvecklingen av socialförsäkringsförmåner sedan 1990-talet. Rapporten visar, kortfattat, att …

… Utvecklingen under de senaste 20 åren innebär dock att det svenska socialförsäkringssystemet successivt har glidit från en inkomstbortfallsförsäkring mot ett grundtrygghetssystem. Det beror på att flera av socialförsäkringsförmånerna inte har följt pris- eller löneförändringar efter den ekonomiska krisen på 1990-talet.

Den gängse politiska inriktningen har blivit att strama åt villkoren i de olika socialförsäkringssystemen. De har inte värdesäkrats med den löneutveckling som skett. Den borgerliga regeringen har som en del av arbetslinjen gjort dygd av att urholka värdet av förmånerna i, framför allt, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Rapportförfattarna konstaterar att ett grundtrygghetssystem har etablerats i och med utvecklingen av arbetslöshetsförsäkringen. En liten andel av de arbetslösa erhåller en ersättning som motsvarar 80 % av tidigare inkomst.

Denna utveckling skapar långsiktigt stora problem för den samhällssolidaritet som varit grunden för det svenska skattesystemet. Sverige har onekligen valt en väg med ett högre skattetryck än många andra jämförbara länder. En viktig grund till detta är att stora delar av befokningen känt att detta system skapat ekonomisk trygghet till alla vid sjukdom eller arbetslöshet.

Socialförsäkringssystemet har byggt på principen om inkomstbortfall. Vid sjukdom och ofrivillig arbetslöshet har de flesta kunnat lita till att den ersättning man fått haft en koppling till tidigare inkomst. Detta har gjort det mindre dramatiskt att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Som sjuk eller arbetslös har man kunnat bibehålla en rimlig ekonomisk standard.

Utvecklingen har under 2000-talet inneburit att socialförsäkringens förmåner har urholkats. Allt fler personer skaffar sig kompletterande försäkringar. Idag omfattas en majoritet av fackliga medlemmar av inkomstförsäkring som kompletterar ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Stora grupper har dock inte den möjligheten. Eftersom arbetslösheten i berörda branscher är högre blir en sådan försäkring allt för dyr att teckna. Allt fler människor omfattas av privata sjukförsäkringar vars syfte är att snabbare få ta till av adekvat sjukvård.

I ett debattinlägg av Eva Nordmark, ordförande TCO, påpekas just risken för att legitimiteten av socialförsäkringssystemet riskeras med dagens utveckling. Eva skriver att …

Medelklassens vilja att finansiera den generella välfärden kommer att svikta. Det leder i sin tur till mer av privata lösningar och ytterligare ojämlikhet i vårt land. Det är få som önskar sig det.

Jag delar i hög grad de farhågor om utvecklingen som Eva Nordmark skriver om. Det svenska socialförsäkringssystemet har starkt bidragit till att göra Sverige till ett bra land att leva i. Det har gjort det möjligt att gemensamt finansiera allmänna nyttigheter. Det har bidragit till att underlätta omvandlingen av den svenska arbetsmarknaden. Genom en kombination av värdesäkrad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och en aktiv arbetsmarknadspolitik har människor snabbare kunnat byta bransch vid arbetslöshet.

Det finns därför stora behov av politiska reformer innebärande att socialförsäkringarna värdesäkras och åter kan bli de omställningsförsäkringar som de är menade att vara.

Länkar: DN Debatt, dagens arena, di.se, SVT, SvD, dagens arena, Arbetet, Kollega, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Kjell Rautio

%d bloggare gillar detta: