Är facken sämre än näringslivet på jämställdhet?

Svenska Dagbladet har granskat sammansättningen av de fackliga ledamöterna i 20 stora börsbolags styrelser. Tidningen konstaterar att facken är sämre på att tillsätta kvinnor än vad de aktuella börsbolagen är.

Även om inte artikelns urval av undersökta företag är representativ för verkligheten är det ju bestickande att de fackliga organisationerna inte klarar av att nominera kvinnliga ledamöter. Fackliga organisationer är ju drivande i frågan om att få en bättre kvinnlig representation i bolagsstyrelserna.

Tidningen har intervjuat ett par fackliga företrädare som något generat får medge att berörda lokala fackliga organisationer inte har lyckats med sitt uppdrag. IF Metall har ju satt upp som mål att 30 % av ledamöterna i beslutande och rådgivande organ ska vara kvinnor. Det målet är ju relaterat till den interna organisationen. Men genom att fler kvinnor kommer in i de fackliga styrelserna ökar ju också möjligheten att utse lämpliga kvinnliga kandidater till externa uppdrag.

Samtidigt finns en verklighet på IF Metalls arbetsplatser. Det är en kraftig manlig dominans av män inom industrin. Det innebär att det behövs ett långsiktigt arbete för att få fler kvinnor att börja arbeta inom industrin som yrkesutbildade arbetare.

Det undantar dock inte de lokala klubbarnas ansvar att verka för att fler kvinnliga medlemmar får fackliga uppdrag inom IF Metall. Utan ett sådant arbete kommer det heller inte finnas kvinnor att tillsätta som fackliga representanter i bolagsstyrelserna.

Länkar: SvD, dagens arena, SVT, di.se, SvD, Arbetet

Om att sätta stopp för nutidens människohandel

En stor och viktig del av den globala arbetsmarknaden består av fattiga människor som tar sig till andra länder för att arbeta till låga löner. Det kan handla om människor från östra Europa eller Thailand som reser till Sverige för att plocka bär. Det handlar om människor från Bangladesh som reser till Qatar för att bygga hotell och annars höga hus till låga löner och under dåliga arbetsförhållanden.

Det handlar om människor med drömmar om ett bättre liv än. Ibland lyckas de uppfylla sina drömmar. Många människor reser hem till sitt hemland fattigare och mer skuldsatt än innan resan till Sverige (eller vilket land de nu arbetat i). Fattiga människor utnyttjas och misshandlas av denna globala arbetsmarknad och av en del som lever för att utnyttja situationen.

McDonalds i Sverige har drabbats av en skandal där ett par chefer har utnyttjas sin situation till att tjäna pengar på fattiga människors bekostnad. Tidningen Arbetet skriver om de, i sina hemländer, akademiskt utbildade kvinnor som tagit sig till Sverige för att arbete med städarbete.

För några dagar sedan skrev ordförandena för sex fackliga organisationer, representerande offentligt anställda, i Svenska Dagbladet. De kommer att resa till en kongress i Durban för stats- och kommunanställda. De kommer där verka för bättre arbetsvillkor för migrerande arbetskraft. I sitt debattinlägg har de formulerat tre krav viktiga för en förbättrad migration:

1. Det är nödvändigt att så kallade informationskorridorer upprättas mellan länder. I Sveriges fall kan korridorer med fördel skapas med våra stora migrationsländer. Korridorerna måste bestå av kontakter mellan medlemsförbund när tillfälliga eller stora migrationsströmmar upptäcks för att skapa bästa möjliga förutsättningar i mottagarlandet. En utökad samverkan med fackliga organisationer, myndigheter och andra internationella organisationer är nödvändig. Detta borde också vara i arbetsgivarnas intresse eftersom den osunda konkurrensen hotar att slå ut seriösa företag.
2. Svenska myndigheter måste på ett bättre sätt använda den lagstiftning som finns mot de oseriösa arbetsgivare och företag som utnyttjar migrerande arbetstagares redan svaga position. Det är allt annat än acceptabelt att vi idag har vissa arbetsgivare som utnyttjar den bristande lagstiftningen till sin fördel på bekostnad av enskilda personers lidande. Istället för att se på migration som en belastning för samhället, vill vi se migration som en katalysator för ekonomisk utveckling.
3. Den fria rörligheten av arbetskraft är en av EU:s fyra hörnstenar. Men den får inte ske på bekostnad av enskilda människors utnyttjande. Alla involverade parter måste ta sitt ansvar. Den svenska regeringen i synnerhet. Det åligger flera myndigheter att informera varje person som kommer till Sverige för att arbeta om rättigheter och skyldigheter. De kräver att regeringen ser till att de myndigheterna tar det ansvaret på ett bättre sätt.

Jag har ingen anledning att motsätta mig bättre ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden. Det har varit sorgligt att läsa om hur fattiga människor luras till Sverige under falska förespeglingar. Hotell och Restaurangfacket har vid sina undersökningar kunnat belägga att arbetare inte får de villkor som de lovats i de besked som lämnats till Migrationsverket. LO bedömer att det sker en ganska omfattande handel med arbetstillstånd.

De fackliga organisationerna kan säkert bli bättre på att tillvarata de migrerande arbetarnas villkor. En del fackliga organisationer tar redan, trots knappa resurser, ett stort ansvar för att stödja de utsatta arbetstagarna. Men mer kan göras både av traditionellt fackligt arbete och för att driva på lagstiftning.

Länkar: SvD Brännpunkt, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet

Fokus på medlemsdemokrati och gräsrotsmobilisering

Dagens Arbete rapporterar att det har bildats en klubb för anställda på Lernia Bemanning. Klubben har vuxit fram genom ett aktivt arbete genom sociala medier och genom att möta de anställda inom Lernia Bemanning som arbetar på Volvo Torslandaverken. Klubbens ordförande, Per Andersson, säger till tidningen att …

Vi ville inte bygga en klubb ovanifrån. Eftersom det är så stor genomströmning av människor i den här branschen så måste man bygga brett. För oss var det naturligt att lägga fokus på medlemsdemokrati och gräsrotsmobilisering.

Klubben har omkring 280 medlemmar. De kommer att prioritera arbete med anställningstrygghet och säkerhet. Per säger …

Det är inte lätt om man är nitton år och inhyrd att komma och säga att den här trucken är farlig eller här behövs ett skyddsräcke. Men vi måste lära oss kräva våra rättigheter liksom de fastanställda. Och det är inte bara för vår skull. De villkor vi accepterar kommer också att komma till de fastanställda. Så vi organiserar oss för alla metallarbetare.

Det känns bra att höra det fackliga engagemanget bland klubbens företrädare. De går till de fackliga rötterna i att organisera den fackliga verksamheten. Till den fackliga verktygslådan har de fogat moderna verktyg.

Det går kanske inte att i detalj kopiera deras arbetsmetod men väl att inspireras i arbetet för en bättre facklig verksamhet bland de bemanningsanställda.

Jag önskar dem all lycka i det fackliga arbetet!

Länkar: Lernia verkstadsklubb, da.se, Arbetet, Lernia verkstadsklubb

Arbetsmarknadspolitiken – en statens kassako

Tidningen Arbetet rapporterar att arbetslöshetsförsäkringen och Arbetsförmedlingen kommer att bli ”billigare” i drift än beräknat. Arbetslöshetsförsäkringen kommer att bli omkring 2,6 miljarder billigare än beräknat. Det innebär att omkring var sjätte krona av det som var anslaget kommer tillbaka till statskassan. Arbetsförmedlingen kommer i sin tur att återlämna omkring sex miljarder kronor – var tionde anslagen peng – till staten. Detta sker samtidigt som Sverige är på god väg in i en vikande konjunktur.

Det går väl alltid att diskutera varför det blir detta utfall. En del kommer säkert att hävda att Arbetsförmedlingen inte ska förbruka mer pengar än vad som behövs. Det är klart att statliga myndigheter inte ska förbruka sina medel ansvarslöst. Men det går heller inte att komma ifrån att den långtida arbetslösheten ökar och att många tidigare långvarigt sjukskrivna har blivit utförsäkrade och har hamnat i Arbetsförmedlingens mjuka(?) famn. Oscar Ernerot, ombudsman på LO, säger till tidningen att …

Det är anmärkningsvärt. Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengar i ett läge med nästan åtta procents arbetslöshet. Men det är svårt att skylla på Arbetsförmedlingen. Den som är skyldig till detta är den som styr förmedlingen, ytterst arbetsmarknadsminster Hillevi Engström.

Vidare meddelar Svenska Dagbladet att, enligt en beräkning av TCO, omkring tre miljoner heltidsarbetande är underförsäkrade i arbetslöshetsförsäkringen. Det är endast 220.000 heltidsarbetande som har fullt inkomstskydd genom arbetslöshetsförsäkringen. Till det kommer att endast en liten minoritet av arbetslösa medlemmar i en a-kassa erhåller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Genom att göra det svårare att kvalificera sig för ersättning vid arbetslöshet, att höja avgifterna för ett stort antal medlemmar samt att sänka den ersättning man kan erhålla har den den borgerliga regeringen urholkat denna (tidigare) omställningsförsäkring. Det handlar om en fullt medveten politik.

Sverige behöver en annan arbetslöshetsförsäkring och en annan och mer aktiv arbetsmarknadspolitik!

Länkar: Arbetet, SvD, Byggnadsarbetaren, Handelsnytt, Publikt

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Lena Orpana

Facket bryr sig om hela människan

Ibland får man glädjas över det lilla. Tidningen Arbetet konstaterar att medlemstappet bland LO-förbunden håller på att plana ut. Det är bland de renodlade industriförbunden som medlemsminskningen är som störst – organisationsgraden håller sig dock ganska konstant. Orsaken är ju att den svenska industrin är satt under en konstant omvandling innebärande att industrijobb minskar p.g.a. av rationaliseringar i teknik eller genom att flytta jobb till andra länder.

Det som är glädjande är ju att bland de förbund med lägst organisationsgrad har man lyckats att bromsa utvecklingen. Handels är ett av två förbund som visar ett ökande medlemsantal. Av vad jag förstår av Arbetets artikel innebär den även en något ökad organisationsgrad. Hotell och Restaurang Facket är väl det förbund som måste arbeta hårdast med att växa. Medlemmar kommer in och försvinner i en sådan takt att man omsätter medlemskåren på tre år.

Handels verkar vara ett förbund som satt hårt fokus i sitt förändringsarbete i syfte att öka organisationsgraden. Här kan det finnas anledning att studera vad de gör. Men som alltid är det ju svårt att exakt kopiera vad andra gör.

En viktig framgångsfaktor för att vända synen om ”facket” handlar ju om att synas och befinna sig där människor och potentiella fackliga medlemmar rör sig. Arbetet skrev i det senaste numret en artikel som gjorde mig glad. Den handlar om hur Anna ­Palmér arbetar och inspirerar. Anna gillar musik och fotboll med det lag som traditionellt är kopplat till arbetarna. LO-förbunden tvekar inte att röra sig och synas i sammanhang dit många människor kommer. Jag minns själv en gång när jag på besök i Göteborg skulle bese en landskamp (fotboll) på nya Ullevi mötte fackligt aktiva från (dåvarande) Metall och Handels. De delade ut flygblad till de som tog emot dem.

Anna menar att facket behöver finnas både på arbetet och på fritiden. Hon säger …

Vi passar på att träffa folk, vi är en del av livet, vi bryr oss om hela människan. Kulturen också.

Jag satt igår eftermiddag tillsammans med andra i en diskussion om hur det fackliga arbetet i den kommande större avdelningen IF Metall Mälardalen ske se ut. Bakgrunden till samtalet var en oro bland ett antal fackligt aktiva i Skultuna. De  har idag ett nära samarbete mellan arbetsplatser i samhället. De genomför träffar, samordnar facklig aktivitet, genomför olika fritidsaktiviteter för de fackliga medlemmarna på denna lilla ort i Västerås kommun. De vill fortsätta att utveckla och bibehålla det, faktiskt, unika de har där.

Det är viktigt att alla de lokalt fackligt aktiva får stöd för att bedriva sin verksamhet. Här finns ju en fara när de fackliga avdelningarna växer och blir allt större geografiska enheter. Det finns en tendens till att det fackliga arbetet centraliseras och att detsamma förtvinar i utkanterna. Det är så lätt att man i största välmening fattar beslut som försvårar för sådant fackligt arbete som i Skultuna. Men det får heller inte innebära att vi inte vågar göra den minsta förändring av det fackliga arbetet eller hur vi organiserar det.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Kollega

Facklig styrka och svaghet

Jag har hittat två intressanta artiklar i tidningen Arbetet som bägge berör fackets framtid och hur man kan bygga facklig styrka.

Kjell Östberg, samtidshistoriker på Södertörns högskola, diskuterar med tidningens journalist Charlotta Kåks Röshammar om hur LO borde ta till vara det fackliga engagemang som finns därute på arbetsplatserna. Mycket av den fackliga arbetet har centraliserats och man låter inte det lokala engagemanget komma tillräckligt till uttryck. Avståndet till medlemmarna har ökat. Han menar att LO bara för några år sedan hårdare stred för sina viktiga frågor gentemot det parti som man har så hårda band med. Han menar att LO mer har kommit att ”gilla läget” mot de som händer i omvärlden, även i förhållande till ”partiet”. Han säger om LO-kongressens beslut om vinster i välfärden att …

Jag undrar om inte beslutet på kongressen att säga nej till vinster i välfärden var ett slags reaktion från medlemmarna om att det har gått för långt.

I den andra artikeln intervjuas Kurt Vandaele på det fackliga forskningsinstitutet ETUI. Han har i sin forskning kunnat konstatera att ungdomar i hög grad väljer bort medlemskap i fackliga organisationer. Det är en tydlig trend som innebär att medelåldern i de fackliga organisationerna ökar. Trenden är mindre tydlig i länder med en tydlig koppling mellan de fackliga organisationerna och arbetslöshetskassor. Kurt menar att den tydligaste förklaringen till att unga inte går med i facket är att ungdomar finns på arbetsplatser där de fackliga organisationerna inte finns. Han menar att facken har varit dåliga på att anpassa sig till denna utveckling och att de ungdomar som ändå finns med som medlemmar ges litet inflytande. Han har svårt att ge råd hur facken ska bli bättre på att rekrytera ungdomar eftersom …

Det är svårt att förklara fördelarna med ett fackligt medlemskap. Det effektivaste är att själv upptäcka det men det blir svårt om man jobbar i branscher där facket inte finns. Det är vanligt att hoppa mellan tillfälliga jobb. De som inte gillar sitt jobb har två alternativ. Det ena är att höja rösten, det andra är att hitta ett annat tillfälligt jobb, vilket jag tror många gör i stället.

Det som Kjell Östberg och Kurt Vandaele beskriver hänger i hög grad samman. När det gäller Sverige har strukturförändringar och medlemsutvecklingen gjort att förbunden allt mer centraliserar sin organisation. Det blir allt längre mellan avdelningsexpedition och medlemmarna och de arbetsplatser där de finns. Samtidigt som industriförbunden minskar ökar arbetsplatser inom servicesektor. Det är ju enklare att bygga en facklig organisation inom industrin där arbetsplatserna ändå är ganska stabila, förhållandevis stora och inte så lätta att flytta på. Det är enklare att bygga långsiktighet och relationer mellan arbetskamrater.

Inom servicebranscherna är arbetsplatserna i allmänhet väldigt små, arbetsplatser har en tendens att komma och försvinna med en väldig fart. Här finns också en högre grad av osäkrare anställningsförhållande och deltidsarbete. Det är också en högre omsättning på personer (framför allt unga) på arbetsplatserna. Detta tillsammans gör det förstås svårare att bygga en facklig organisation.

Enda sättet att vända denna utveckling är ju att öka den fackliga närvaron på arbetsplatserna. Detta är ju enkelt att säga men betydligt svårare att genomföra. Det går ju inte att bygga en långsiktig och hållbar facklig organisation enbart med hjälp av fackliga ombudsmän. Det måste finnas engagerade fackliga medlemmar och fackligt förtroendevalda på arbetsplatserna. De har större möjligheter att värva sina arbetskamrater till den fackliga organisationen. På något sätt kommer det att krävas att förbunden bättre samverkar i att öka den fackliga närvaron där den idag är svagast. Problemet är ju att varje förbund ser till sina egna bekymmer och den egna ekonomin. Man är inte så pigga på att använda sinande kassor till att bekosta insatser utanför det egna förbundsområdet. Detta syns tydligt i den fackliga verksamheten men tydligast i den fackliga studieverksamheten och i insatser för att öka organisationsgraden.

Genom att den lokala fackliga verksamheten på många ställen är svag blir ju också det lokala inflytandet urvattnat. Med avdelningskontor allt längre bort från arbetsplatser, fackliga klubbar och sektioner blir det allt lättare att bortse från vad som sägs. Ibland är det väl också så enkelt att man inte längre hör vad som sägs p.g.a. av de avstånd som uppstått. Det behövs lokal facklig aktivitet och att de larmar och står i när det behövs. Risken med detta är ju att om det blir tystare därute, det blir allt längre att nå fram till den fackliga organisationen desto färre kommer att ansluta sig. Och så blir det än tystare etc.

Så vad ska vi göra då? Vi måste bli bättre på att samverka om fackliga studier (som ska förläggas så nära arbetsplatsen som möjligt). Vi måste samverka om att besöka arbetsplatser för att värva medlemmar. De stora förbunden måste då ”låna” ut förtroendevalda till de förbund som behöver den hjälpen. Vi måste tillsammans nöta på våra skosulor för att möta så många presumtiva fackliga medlemmar som vi bara orkar med. Det krävs långsiktigt och uthålligt fackligt arbete tillsammans.

Lönen regnar bort

Det har tydligen varit ganska vanligt att feriearbetande ungdomar arbetat under vad LO:s jourtelefon kallar ”solskenskontrakt”. Det innebär att ungdomarna får stanna hemma eller skickas hem utan lön då vädrets makter behagar skicka ned några droppar regn. Trots att man kan ha schemalagda arbetstider sker detta. Detta verkar vara vanligare inom handeln eller i hotell- och restaurangbranschen. Särskilt gäller det arbetsplatser som saknar kollektivavtal och/eller att man saknar skriftligt anställningsavtal. HRF:s ombudsman Malin Vinderfors säger …

De här ungdomarna är rädda att inte få anställning så det är ingen som vågar träda fram. Det är jättesynd för det är allvarligt. Det är ett avtalsbrott eftersom solskensavtal inte existerar hos oss.

Detta är väl tyvärr ett tidens tecken. Med många unga människor som gärna vill få ett arbete och en inkomst passar vissa arbetsgivare på att utnyttja den situationen. De fackliga organisationerna har en rejäl utmaning att nå de berörda ungdomarna med adekvat information och beredvillighet att hjälpa till i sådana här situationer.

Länkar: Lag & Avtal, SvD, di.se, dn.se

Handels växer!

Tidningen Arbetet berättar att Handels medlemsantal har ökat. Det är tydligen dessutom på det sättet att det är i storstäderna som ökningen är som störst. Marijan Kozjak, säger till tidningen att …

Det är skönt att trenden vänt och det känns också bra att vi växer mest bland de unga.

Handels besöker arbetsplatserna och pratar om medlemskapet med de som ännu inte gått med i facket. Det är ju så det måste gå till. Inga reklamkampanjer i världen kan ersätta mötet mellan människor.

Det är bara att jobba på!

Lönetak – inget för näringslivet

LO har bestämt sig för att den kommande LO-ordföranden ska ha en inkomst som högst motsvarar en industriarbetarlön multiplicerat med 3,5. Eventuella styrelsearvoden som följer på uppdraget minskar lönen så att man håller sig inom inkomsttaket. Kjell Ahlberg, kanslichef på LO, säger att syftet med denna förändring är att …

Vi vill göra det mer transparent så att man tydligt ser hur mycket ledningen tjänar.

Det är väl bra att man genomför en sådan förändring. Även om många kommer att anse att LO:s ordförande tjänar alldeles för mycket har man ändå gjort en markering. I motsats vad som gäller inom det privata näringsliv man bevakar och kritiserar har man satt ett tak för hur mycket som LO:s ordförande får tjäna. Det gör att man kan avvisa misstankar av egenintresse i att sitta med i diverse olika styrelser eftersom tillkommande arvoden avräknas från lönen. Man kan därmed hävda att uppdraget tillträds för att bevaka och tillvarata LO:s och dess medlemsförbunds medlemmars intressen.

Länkar: Arbetet, da.se, ka.se, SvD

Facket måste bli mer relevanta för ungdomar

För andra dagen i rad får jag tacka en minister från Moderaterna för en positivt laddad rubrik. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström talar i SVT uppfordrande om hur facket borde varit bättre på att informera ungdomar om nyttan av det fackliga medlemskapet. Hon säger sånt som …

Jag tror att facket måste bli mer relevanta för ungdomar. Man måste vara ute på arbetsplatser och tala om varför är det bra att vara medlem, vad har vi att erbjuda er. Vi hade samma problem i politiska partier att man tappade medlemmar. Då måste man förbättra sig och göra det attraktivt att vara medlem.

Det hon, bekvämt nog, glömmer att nämna är att hon sitter i en regering som gjort det betydligt svårare för sådana fackliga organisationer som Handels att rekrytera medlemmar. Genom kraftigt höjda avgifter till arbetslöshetskassor med högre risk för arbetslöshet försvann ett stort antal fackliga medlemmar nästan över en natt. Hon sitter i en regering med företrädare som grötmyndigt talar om fördelen av sänkta ingångslöner i branscher sådana som inom handeln. Hennes partikamrat i Sveriges Riksdag, Tomas Tobé, lanserade ett förslag igår som kan göra det än svårare för ungdomar som arbetar inom handels att kvalificera sig för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Trots dessa utmaningar har Handels ändå lyckats öka det fackliga medlemskapet. Givetvis har ministern rätt i att de fackliga organisationerna måste bli bättre på att sälja in det fackliga budskapet. Lars-Anders Häggström, förbundsordförande för Handels, säger …

Det är ett problem som vi måste ta itu med på allvar. Att vi inte är tillräckligt duktiga att berätta på vad vi gör. Men samtidigt så ökade vi med 1.000 medlemmar förra året, det är ett bevis på att vi inte gör allt fel.

Facken jobbar på!

Industribloggare: Leine Johansson