Bloggarkiv

Om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen


Det verkar som om det dröjer innan regeringen kan föreslå och finansiera avskaffandet av den ”bortre gränsen” i sjukförsäkringen. Även om det inte känns helt tillfredsställande känns det inte som en större katastrof. Jag menar att det vore viktigare att reformera rehabkedjan som innebär att många sjukskrivna förlorar sjukpenning i samband med den 180:e sjukskrivningsdagen.

Rehabkedjan slår blint och klumpigt mot de människor som är sjukskrivna. Jag möter ganska ofta fackliga medlemmar som står inför att förlora sjukpenning när de nått den 180:e dagen som sjukskriven. Genom att arbetsgivaren inte har inlett en rehabutredning eller genom att sjukskrivande läkare inte kunnat utveckla varför en person fortsatt borde erhålla sjukpenning förlorar många i onödan försörjning.

Det finns förstås ingen anledning till att människor ska vara sjukskrivna längre än nödvändigt. Men dagens lagstiftning bidrar inte till hjälpa långvarigt sjukskrivna tillbaka till avlönat arbete. De långvarigt sjukskrivna behöver bättre förutsättningar för att erhålla den rehabilitering som de behöver för att snabbare komma tillbaka till arbete.

Länkar: Ekot, SvD, di.se, dn.se, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare, Arbetet

Ett slutbetänkande med få konkreta förslag


Igår presenterade den parlamentariska socialförsäkringen sina förslag. Utredningen har producerat 1.100 sidor med, vad media skriver, få konkreta förslag. Jag har inte haft någon möjlighet att själv ta del av vad man föreslår.

När det gäller sjukförsäkringen verkar man vara överens om att 80 % av de försäkrade ska erhålla en ersättning om 80 % av lönen vid sjukdom. Man är överens om att införa ett karensavdrag som motsvarar en femtedel av veckolönen. Mer otydligt öppnar man tydligen för att slopa den bortersta ”parentesen” (konstigt ord egentligen) i sjukförsäkringen. Men då ska, enligt en del personer, ett antal förutsättningar vara klara.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen verkar man vara överens om att försäkringen ej ska vara obligatorisk, att man ska kunna ”fyllnadsstämpla” under en period om 60 veckor. Man är överens om att taket för ersättningen ska indexeras (följa kostnadsutvecklingen) men inte vilken nivå taket ska ha.

Med tanke på de låsningar och den splittring som funnits mellan de politiska partierna är det kanske inte helt förvånande att utredningen tagit ställning endast i en serie mindre kontroversiella frågor. De förändringar som de borgerliga partierna genomförde i sjuk- som arbetslöshetsförsäkring har ju varit starkt ideologiskt laddade.

Moderaterna ser endast gott i de förändringar man drivit i genom av sjukförsäkringen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen ville de med allt i världen undvika ett obligatorium, vilket de övriga borgerliga partierna gärna vill införa. Moderaterna kan däremot inte tänka sig att höja ersättningen till de arbetslösa vilket allianskamraterna har meddelat sin vilja att göra.

Motsättningar och motstånd har inte alltid gått efter ideologiska stridslinjer. Det är klart som tusan att utredningen förmodligen nått vägs ände med tanke med det uppdrag som utredningen levde med. Däri delar jag Vänsterpartiets kritik mot utredningen. Samtidigt får man se till det positiva.

Mig gör det inte jättemycket att ett borttagande av den bortre parentesen i sjukförsäkringen dröjer. Viktigare för mig är att reformera rehabstegen. Den gör att människor efter redan 180 dagars sjukskrivning riskerar att förlora sin ersättning och till och med sin anställning för att övergå till arbetslöshetsförsäkringen. Det är mycket viktigare att bygga upp väl fungerande rehabiliteringsverktyg där ansvaret delas mellan den sjukskrivne, arbetsgivaren och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen.

Idag ligger det nästan helt och hållet på den sjukskrivne att tillse att åtgärder kommer igång hos arbetsgivare och myndigheter. Det krävs friska människor för att se till sin rätt och sitt behov av stöd i händelse av längre sjukskrivning.

Det är positivt att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen indexeras. Nu lägger jag stora förhoppningar hos regeringen att finansiera en höjd ersättning i kommande budget. Jag har förståelse för att de kanske behövs en flerstegsraket för att nå målet om att 80 % av de arbetslösa får 80 % av tidigare lön i ersättning. Det är också bra att man förändrar systemet med fyllnadsstämpling.

Länkar: ArbetetArbetetArbetetArbetet, SVT, dagens arena, SvD, politism, Ekot, di.se, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dn.se, SvD

Fler som skrivit: Kjell Rautio, Åsa Forsell

Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen försvinner


SVT rapporterar om att partierna i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är överens om att den bortre tidsgränsen för sjukförsäkringen ska slopas. Men det finns vissa villkor för att förutsättningen för beslutet ska kunna genomföras. Enligt SVT beskrivs detta på följande sätt:

När de förstärkta insatser som kommittén föreslår är införda kan den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ersättas av en regelbunden kontroll där Försäkringskassan med högst ett halvårs mellanrum utreder den sjukskrivnes arbetsförmåga, behov av arbetslivsinriktad rehabilitering eller om det är motiverat att bevilja en sjukersättning.

Vad detta innebär mer i detalj ska framgå när kommitténs förslag presenteras senare idag. Det vore dock alldeles utmärkt om denna bortersta tidsgräns slopas. Den har verkligen inte bidragit till att göra människor särskilt friskare eller gjort att de snabbare kommit tillbaka till avlönat arbete.

Dock skulle jag önska att, den så kallade, rehabstegen avskaffades. Den är blind och döv för enskilda förutsättningar och behov hos de sjukskrivna. Den riskerar att försätta människor i ekonomisk knipa i de fall sjukpenningen upphör och man har en pågående anställning. Här finns risken att människor skickas ut i arbetslöshet trots att det finns en anställning där de, helt eller delvis, kan arbeta i.

Det återstår väl endast att avvakta hur förslaget ser ut.

Länkar: SVT, SVT, SVT, ekuriren, vlt, dn.se, SvD, SvD

Utförsäkringarna fungerar inte


Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har uttryckt regeringens strävan om att avskaffa de blinda och döva tidsgränserna i sjukförsäkringen. Annika konstaterar helt kort att detta tar bort resurser från Arbetsförmedlingen och att väldigt få av de sjukskrivna har återgått i ordinarie arbete.

Men då de förändringar som den tidigare borgerliga regeringen genomförde är en grundpelare i deras uppfattning om sjukförsäkringen kan de ju inte låta denna ministerns uppfattning stå oemotsagd. Johan Forssell, vice ordförande (M) i socialförsäkringsutskottet, driver i ett debattinlägg tesen att de fasta tidsgränserna, tvärtemot regeringens uppfattning, har fungerat väl.

Det som är intressant är att sjuktalen var sjunkande redan innan en borgerlig regering tillträdde och genomförde sina reformer av sjukförsäkringen. Men, sedan några år tillbaka ökar åter sjuktalen – trots införda fasta tidsgränser. Det borde vara uppenbart att det behövs andra åtgärder än fasta tidsgränser för att snabbare hjälpa sjukskrivna åter till ett arbete.

Den borgerliga regeringen kallade sina reformer för ”rehabkedjan” trots att inte särskilt mycket av rehabåtgärder har tillförsäkrats långvarigt sjukskrivna. Det borde vara som Annika Strandhäll skriver i ett genmäle, att …

Den sjuke ska ha rätt till avstämningspunkter och tidig rehabilitering. Den som är sjukskriven i längre tid än två månader löper stor risk för ett långt sjukfall. Hit ska vår energi riktas. Att lägga en stupstock vid dag 914 hjälper inte inflödet in i långa sjukskrivningar, det säger sig självt.

 

Svenskar är inte sjukare än andra


I ett debattinlägg konstaterar John Selander, professor i rehabiliteringsvetenskap, att svenskar som ett genomsnitt inte är sjukare än medborgare i jämförbara länder. Nio av tio personer på arbetsmarknaden var inte sjukskriven (med stöd av sjuklön/-penning) under 2013. Det är i nivå med andra länder. Det som håller uppe sjuktalen är de långa sjukskrivningarna.

Det är bra att John på detta sätt tillrättalägger uppfattningen om att svenskar skulle vara ett sjukare folk än andra. Däremot delar jag inte andra delar av hans resonemang.

Han konstaterar att sjuktalen började minska redan i början av 2000-talet. Han för sedan ett resonemang om orsakerna bakom att sjuktalen har minskat i Sverige. Han nämner, bland annat, införandet av rehabstegen och andra förändringar av sjukförsäkringen som den tidigare borgerliga regeringen införde. Han menar att det vore oklokt att avskaffa de regleringar som dessa innebär om man fortsatt vill hålla sjuktalen på låga nivåer. Han säger, nämligen, att …

En faktor är att sjukförsäkringens attraktion har minskat. År 2007 infördes det så kallade jobbskatteavdraget, vilket på ett direkt sätt ökade de ekonomiska incitamenten att arbeta i stället för att erhålla ersättning i form av bidrag. Att individen påverkas av ekonomiska incitament är ett forskningsbelagt faktum.

Med andra ord. De åtstramningar som genomfördes kring 2008 skulle ha bidragit till att minska sjuktalen. Björn Johnson och Jan Rydh konstaterar i ett genmäle att den största minskningen av sjuktalen skedde innan förändringarna av sjukförsäkringen gjordes. Sedan 2010 ökar åter de svenska sjuktalen.

Det verkar som om Johns kardinallösning på sjuktalen är att göra sjukförsäkringen så litet attraktiv som möjligt att utnyttja. Det är väl som Björn och Jan skriver, att …

Selander tycks särskilt omhulda incitamentsteorin, enligt vilken sjukfrånvaron kan minskas om försäkringen görs mindre attraktiv. Det är säkert sant – om försäkringen görs mycket oattraktiv minskar givetvis antalet personer som vill och kan utnyttja den. Tyvärr stöder inte hans egna siffror ens den hypotesen. Efter 2007 avtog sjukfrånvarons minskning och från 2010 den ersatts av en långsam ökning.

Sverige behöver en sjukförsäkring som i högre grad verkligen hjälper de som fastnar i långvarigare sjukskrivning. Det behövs bättre garantier för att erhålla relevant rehabilitering och/eller annat stöd för att åter kunna återgå i ett arbete i de fall då detta är ett bättre alternativ.

Hårdare piskslag innebär inte automatiskt att människor blir friskare.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, Aftonbladet ledare, SvD, SVT

Så fortsätter utförsäkringarna!


I fredags beslutade en majoritet av riksdagens ledamöter att avslå regeringens förslag om förändrade regler i sjukförsäkringen. Det innebär att det inte blir några förändringar i det regelverk som den borgerliga regeringen införde för några år sedan. Det inenbär att ett stort antal människor kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen.

Den borgerliga regeringen införde, bland annat, ett regelverk som de kallade ”rehabstegen”. Det förmenta syftet med förändringen var att minska den långvariga sjukskrivningen och att man snabbare skulle återkomma i arbete. Huruvida syftet nåddes är ju högeligen omstritt. Så vitt jag kan bedöma så är det enda som har skett för de långvarigt sjukskrivna är att de fått en osäkrare ekonomisk situation. De har i hög grad hamnat i andra ekonomiska system eller helt hamnat utanför.

I ett debattinlägg skriver socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin att …

Den bortre tidsgränsen har haft ytterst begränsad effekt på sjukfrånvaron och drabbat enskilda individer hårt. Därför vill regeringen och LO ta bort den och lägga energin på åtgärder som fungerar. De borgerliga partierna, med stöd av Sverigedemokraterna, väljer i stället fler utförsäkringar.

Därmed kommer ett stort antal människor att fortsätta utförsäkras – ett tusental varje månad. De kommer inte att bli friskare eller att få större möjligheter till rehabilitering.

Länkar: SvD, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare

Förändringar på socialförsäkringens område


I en intervju som SvD genomfört med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll får vi veta att regeringen kommer att föreslå införandet av en tredje ”pappamånad” i föräldraförsäkringen. Förslaget innebär att bägge föräldrarna garanteras minst tre månader som de kan tillbringa tillsammans med sina barn. Dessa tre månader kan inte överlåtas på den andra föräldern.

Syftet med detta förslag är förstås att verka för bättre jämställdhet mellan kvinnor och män samt att påverka papporna att vara hemma längre med sina barn. Det finns gott om studier som visar att kvinnorna förlorar mer i lön och karriärutveckling i samband med att de får barn. De straffas för att de tar huvuddelen av föräldraansvaret. En tredje pappamånad är därför ett sätt utjämna risken med att anställa en kvinna.

Senare i intervjun berättas att regeringen kommer att föreslå ett avskaffande av tidsgränserna i sjukförsäkringen. Det är ett alldeles utmärkt förslag. Det kanske fanns något gott syfte bakom den borgerliga regeringens förslag med tidsgränser. Det fanns, trots allt, exempel på att långtidssjukskrivna kunde få sjukpenning väldigt länge utan att något skedde för att bryta sjukskrivningen.

De fasta tidsgränserna har gjort väldigt litet för att få människor tillbaka i arbete. Det har endast åstadkommit att sjukskrivna snurrat runt i ett annat system och alltför ofta hamnat i andra försörjningssystem utan att därför komma i arbete. Det gäller att i verkligheten åstadkomma bättre möjligheter för rehabiliteringsinsatser. Det fanns en gång i tiden fungerande rehabsystem. I efterdyningarna av 1990-talskrisen utraderades dessa.

Utmaningen som denna regering har är att skapa förutsättningar för bättre rehabilitering. Jag kan tänka mig införandet av en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring finansierad genom att omvandla en del av sjukförsäkringsavgiften till en rehabavgift. Det går säkert att utveckla Finsam ytterligare för att hjälpa fler långvarigt sjukskrivna till den rehabilitering de kan behöva.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, Ekot, SVT, dagens arena, dagens arena

Läkarna ska avgöra arbetsförmågan vid kortare sjukfall


… har tydligen prövat en modell där sjukskrivande läkare faktiskt är den som gör bedömningen om rätten till sjukpeninning i kortare sjukfall (upp till 60 dagar) och där sjukdomen faller inom det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Försöket verkar ha varit så framgångsrikt att man avser att genomföra detta i hela landet.

Det är ju alldeles utmärkt! Syftet med förändringen är tydligen att avlasta Försäkringskassans handläggare så att de kan ägna sig åt de mer komplicerade sjukfallen. Det vore ju verkligen bra om handläggarna får mer tid över till att göra bättre utredningar och överväganden kring långvarigt sjukskrivnas eventuella rätt till sjukpenning. Det finns ju verkligen en del att önska i det avseendet idag.

Dessa förändringar är något som myndigheten kan genomföra inom ramen för sitt uppdrag. Framöver hoppas jag få se förändringar av sjukförsäkringen i de delar som riksdagen råder över. Det återstår ju en del att göra!

Länkar: SVT, SvD

Andra som skrivit: Kjell Rautio

Områden centrala för den svenska välfärden


Annika Strandhäll har utsetts till socialförsäkringsminister i den nyligen tillsatta regeringen. Det är ett spännande val! Samtidigt kommer det att vara en utsatt position på ett politiskt nästan minerat område.

Den borgerliga regeringen gjorde stora förändringar inom centrala delar av socialförsäkringen. Man ”reformerade” arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen som betydelsefulla delar i sin politik för arbetslinjen. Man stramade åt regelverket för att överhuvudtaget kunna erhålla ersättning från dessa två socialförsäkringar. Detta har medfört att endast en liten minoritet av de arbetslösa erhåller erättning från arbetslöshetsförsäkringen.

De förändringar av sjukförsäkringen som syftade till att minska, det så kallade, utanförskapet har skändligen misslyckats. Idag är sjuktalen på åtminstone samma nivå som när den borgerliga alliansen tillträdde regeringsmakten efter 2006 års allmänna val. Den borgerliga regeringens insatser har gjort att socialförsäkringssystemet genererar stora överskott till statskassan. Förändringarna av socialförsäkringssystemet har i hög grad finansierat införandet av jobbskatteavdragen.

Huruvida de kombinerade reformerna av skattesystemet och socialförsäkringssystemet faktiskt har medfört fler arbetstillfällen är högeligen ifrågasatta.

De rödgröna partierna har, bland annat, gått till val på att höja ersättningarna i såväl arbetslöshets- som sjukförsäkringen. Om än det finns en majoritet för att höja ersättningen för de arbetslösa kommer det att krävas en del manövrerande för att i praktiken kunna genomföra reformerna.

Annika har som tidigare förbundsördförande för Vision hållit en hög profil i dessa frågor. Det är därför jag med vissa förhoppningar ser framåt på utvecklingen på detta politikområde. Jag hoppas att hon tillsammans med regering och röd-gröna ledamöter i riksdagen ska finna nyckeln till att genomföra de förändringar som man stridit för i valrörelsen.

Länkar: Arbetet, Arbetet

Systemet med utförsäkringar sliter sönder Sverige


Anna-Karin Mattson har skrivit ett debattinlägg i den stora aftontidningen. Med utgångspunkt från egna erfarenheter skriver hon mycket kritiskt om dagens sjukförsäkring. Hon skriver bland annat att …

… utförsäkra människor är inhumant. Det är omöjligt att tidsbestämma hur snabbt en människa läker samman. Varje människa är unik. Utförsäkringar av människor leder till ökade klyftor i ett samhälle, vilket i sin tur leder till känslor som vanmakt och hat och blir en grogrund för konflikter och främlingsfientlighet.

Jag tror att vi kan förändra. Jag vill att Sverige blir ett välfärdsland för alla igen. Valet 2014 är ett vägval.

För eller emot en inhuman sjukförsäkring.

För eller emot välfärd för alla.

Den borgerliga regeringen genomförde ganska snabbt förändringar av sjukförsäkringen efter valsegern 2006. Det var ett led i att, som de kallade det, skapa drivkrafter för arbete. Genom lägre skatter för den arbetande befolkningen och åtstramade villkor för den övriga skulle fler välja att arbeta.

I sjukförsäkringen genomfördes ett antal fasta hållplatser för bedömningen av rätten till sjukpenning. Man skulle heller inte längre ta sociala och liknande hänsyn till personen i fråga. Det förmenta syftet var att förkorta tiden som försörjd av sjukförsäkringen. Det visade sig snart att förändringarna var väldigt blinda och fick orimliga konsekvenser för enskilda. Regeringen har gjort vissa kosmetiska justeringar. Men syftet att minska sjuktal och människors rundvandring i systemet har knappast uppnåtts.

Människor har utförsäkrats ur sjukförsäkringen. Det betyder inte att de har blivit friskare eller har ett arbete. Många har förlorat ekonomisk trygghet, försörjs av kommunernas försörjningsstöd och/eller vandrar runt i Arbetsförmedlingens åtgärder.

Jag påstår inte att sjukförsäkringen fungerade väl innan den borgerliga regeringen tillträdde efter valet 2006. Men jag kan påstå att inte särskilt mycket har blivit bättre. De fasta tidsgränserna får orimliga konsekvenser för många människor. Regelverket skapar uppenbar blindhet för människors olika situationer och behov.

Det behövs ett fungerande system för bättre rehabilitering av de som blir långvarigt sjukskrivna. Det är ett tredelat ansvar som behövs för att skapa större möjligheter för människor att återkomma i betalt arbete. Den enskilde behöver stöd av både arbetsgivare och samhälle för att snabbare kunna lämna sjukförsäkringen.

Dagens system bygger enbart på att den sjukskrivne ska ta fram de underlag som krävs för att kunna anses berättigad till fortsatt sjukskrivning eller vara i behov av adekvata åtgärder. Arbetslinjen bygger på idén att människor i grunden är slöa ansvarslösa personer som behöver lämplig kombination av piska och morot för att ej ligga samhället till last.

Det är en ganska deprimerande syn på människan.

Länkar: Aftonbladet debatt, SVT, dagens arena, dn.se, SvD, dagens arena, politism, SVT, di.se, Arbetet, Arbetet

Andra som skrivit: Martin MobergMartin MobergMartin MobergMartin MobergMartin Moberg, Mikael Dubois, Kjell Rautio

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 899 andra följare

%d bloggare gillar detta: