Bloggarkiv

Välfärdsförsäkringarna har urholkats


I fredags presenterade myndigheten ”Inspektionen för socialförsäkringen” en ny rapport - Utvecklingen av socialförsäkringsförmåner sedan 1990-talet. Rapporten visar, kortfattat, att …

… Utvecklingen under de senaste 20 åren innebär dock att det svenska socialförsäkringssystemet successivt har glidit från en inkomstbortfallsförsäkring mot ett grundtrygghetssystem. Det beror på att flera av socialförsäkringsförmånerna inte har följt pris- eller löneförändringar efter den ekonomiska krisen på 1990-talet.

Den gängse politiska inriktningen har blivit att strama åt villkoren i de olika socialförsäkringssystemen. De har inte värdesäkrats med den löneutveckling som skett. Den borgerliga regeringen har som en del av arbetslinjen gjort dygd av att urholka värdet av förmånerna i, framför allt, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Rapportförfattarna konstaterar att ett grundtrygghetssystem har etablerats i och med utvecklingen av arbetslöshetsförsäkringen. En liten andel av de arbetslösa erhåller en ersättning som motsvarar 80 % av tidigare inkomst.

Denna utveckling skapar långsiktigt stora problem för den samhällssolidaritet som varit grunden för det svenska skattesystemet. Sverige har onekligen valt en väg med ett högre skattetryck än många andra jämförbara länder. En viktig grund till detta är att stora delar av befokningen känt att detta system skapat ekonomisk trygghet till alla vid sjukdom eller arbetslöshet.

Socialförsäkringssystemet har byggt på principen om inkomstbortfall. Vid sjukdom och ofrivillig arbetslöshet har de flesta kunnat lita till att den ersättning man fått haft en koppling till tidigare inkomst. Detta har gjort det mindre dramatiskt att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Som sjuk eller arbetslös har man kunnat bibehålla en rimlig ekonomisk standard.

Utvecklingen har under 2000-talet inneburit att socialförsäkringens förmåner har urholkats. Allt fler personer skaffar sig kompletterande försäkringar. Idag omfattas en majoritet av fackliga medlemmar av inkomstförsäkring som kompletterar ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Stora grupper har dock inte den möjligheten. Eftersom arbetslösheten i berörda branscher är högre blir en sådan försäkring allt för dyr att teckna. Allt fler människor omfattas av privata sjukförsäkringar vars syfte är att snabbare få ta till av adekvat sjukvård.

I ett debattinlägg av Eva Nordmark, ordförande TCO, påpekas just risken för att legitimiteten av socialförsäkringssystemet riskeras med dagens utveckling. Eva skriver att …

Medelklassens vilja att finansiera den generella välfärden kommer att svikta. Det leder i sin tur till mer av privata lösningar och ytterligare ojämlikhet i vårt land. Det är få som önskar sig det.

Jag delar i hög grad de farhågor om utvecklingen som Eva Nordmark skriver om. Det svenska socialförsäkringssystemet har starkt bidragit till att göra Sverige till ett bra land att leva i. Det har gjort det möjligt att gemensamt finansiera allmänna nyttigheter. Det har bidragit till att underlätta omvandlingen av den svenska arbetsmarknaden. Genom en kombination av värdesäkrad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och en aktiv arbetsmarknadspolitik har människor snabbare kunnat byta bransch vid arbetslöshet.

Det finns därför stora behov av politiska reformer innebärande att socialförsäkringarna värdesäkras och åter kan bli de omställningsförsäkringar som de är menade att vara.

Länkar: DN Debatt, dagens arena, di.se, SVT, SvD, dagens arena, Arbetet, Kollega, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Kjell Rautio

Hälften av läkarintygen har brister


Under söndagen fick en nyhet från TT god spridning bland olika nyhetsmedia. Karolinska Institutet har tydligen genomfört en studie om kvaliteten på läkarintyg/-utlåtanden. Enligt TT säger studien att en läkare av tre varje vecka upplever svårigheter när patienter ska sjukskrivas. De har särskilt svårt när det gäller att bedöma arbetsförmågan för personer som har varit sjuka länge.

Till dessa uppgifter kommer att Försäkringskassan anser att ett stort antal läkarintyg som varande undermåliga. Det i sin tur försvårar bedömningen om huruvida den sjuka är berättigad till sjukpenning eller ej.

I mitt arbete  ser jag ganska ofta just detta. Försäkringskasans handläggare beviljar inte sjukpenning eftersom sjukintyget inte tydligt nog förklarar varför man inte kan arbeta.

Det finns en motsättning mellan Försäkringskassans handläggare och den behandlande läkaren. Försäkringskassans handläggare kan försäkringen – läkaren kan bedöma huruvida man är sjuk, men är inte expert på försäkringens bestämmelser.

Idag har vi en försäkring som anger att det är läkaren som i detalj ska förklara varför en sjukskriven är förhindrad att arbeta. Läkaren ska, förutom vara expert på att ställa diagnos, vara expert på hur arbetsmarknaden ser ut och i detalj kunna sjukförsäkringen och de juridiska komplikationer det innebär för den sjuke om läkaren inte fullgör sina skyldigheter.

Det finns all anledning att se över hur man ska bedöma hur ett sjukdomstillstånd förhindrar en person att utföra sitt arbete. Dagens regler gör att många människor inte tillerkänns sjukpenning eller i onödan får vänta på den ersättning man faktiskt hade rätt till.

Länkar: Ekot, SVT, SvD

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Mikael Dubois

Förläng tiden med sjukpenning


TCO presenterade igår ett förslag till en reformerad sjukförsäkring. Vad jag förstår av hur förslaget presenterats försöker TCO uppnå tre mål med deras förslag:

  • Bättre trygghet för egenföretagare, kombinatörer, de som har kontinuerliga visstidsanställningar hos flera arbetsgivare och för de som studerar.
  • Minskade arbetsgivarkostnader för korttidssjuka och starkare drivkrafter för arbetsgivarna att sitt rehabiliteringsansvar.
  • Effektivare rehabiliteringskedja.

Det verkar som om organisationen åter har presenterat ett förslag som ska lösa upp knutar mellan de olika politiska blocken i riksdagen. TCO vill minska arbetsgivarnas kostnader för den korta sjukfrånvaron (som är svår att påverka) kombinerat med att stimulera deras möjligheter att uppfylla rehabiliteringsansvaret. Eva Nordmark, ordförande i TCO, säger …

Vi vill också att arbetsgivare som sköter sitt rehabiliteringsansvar för sjukskrivna ska premieras. Arbetsgivare som inte sköter sitt ansvar för rehabilitering bör dock betala sanktionsavgifter eller stå för en andel av sjukpenningkostnaderna för längre sjukfall.

TCO har vidare ett antal förslag som ska förbättra situationen för de arbetstagare som har andra anställningsformer än tillsvidare (fasta). Vidare ska samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan förbättras.

Av det jag kan se är ju förslaget väl värt att diskutera. Jag är av den uppfattningen att det behövs bättre fungerande rehabilitering av de som blivit långvarigt sjukskrivna. Det är klart att arbetsgivarna blir betydelsefulla i en sådan process. Jag har därför ingen emot att förkorta sjuklöneansvaret för arbetsgivarna. Samtidigt behövs en ordning för att stimulera och underlätta arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar.

Det kan ske genom någon form av obligatorisk rehabiliteringsförsäkring eller, som TCO föreslår, ekonomiska sanktioner för de arbetsgivare som inte uppfyller rehabiliteringsansvaret.

Den borgerliga regeringens reformer har inte fungerat. Fortfarande har vi en situation där många långvarigt sjukskrivna nästan oändligt snurrar runt i de olika systemen. TCO:s förslag förtjänar verkligen att synas och diskuteras.

Länkar: Aftonbladet ledare, SvD, dagens arena, Aftonbladet ledare, Publikt, Tidningen Vision, Arbetet, Kollega, TCO-tidningen

Fler som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Åsa Forsell

Det är idioti och vansinne


Dagens Nyheter har samtalat med Maud Bergquist. Hon har varit sjukskriven i över tio år för fibromyalgi och stress. Hon hör till den växande gruppen av personer som är och har blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen för andra gången. Det innebar att hon för andra gången hamnade i Arbetsförmedlingens program för ”arbetslivsintroduktion”.

Under detta program ska Arbetsförmedlingen tillsammans med den tidigare sjukskrivne utreda vilken arbetsförmåga som eventuellt finns. Programmet är 90 dagar långt (exakt den tid som krävs för att kunna återkomma till sjukförsäkringen). Drygt hälften av de som utförsäkrats första gången kommer tillbaka i sjukförsäkringen. Efter andra vändan är det drygt 70 % som åter ramlar tillbaka som sjukskrivna.

Av de övriga som inte hamnar i sjukförsäkringen är det en hög andel som erhåller försörjningsstöd och en liten mindre del som fått någon typ av anställning med ekonomiskt stöd.

Den borgerliga regeringen sade sig vilja minska utanförskapet och att människor skulle kunna vara sjukskrivna under långa tider. Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, säger sig vara nöjd med den reformerade sjukförsäkringen.

Jag vet inte vad han har att vara nöjd över. Fortfarande snurrar människor runt i detta system utan att få relevant stöd. Fortfarande fungerar inte den rehabilitering som de borde få för att möjliggöra en återkomst till arbetslivet. Maud Bergquist frågar …

Jag tycker att det är idioti och vansinne. Det stressar ihjäl folk. Och det innebär ju ingen förändring för dem som verkligen är sjuka. Jag skulle jättegärna vara frisk och gå och jobba, men när det inte funkar?

Ja, varför?

Länkar: dn.se, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

En långsiktigt hållbar sjukförsäkring


Igår var socialförsäkringsminister Ulf Kristersson publicerad med ett debattinlägg om sjukförsäkringen. Han försvarar den borgerliga regeringens reformer av sjukförsäkringen och argumenterar för att förändringarna varit framgångsrika.

Han passar även på att kritisera de röd-gröna partiernas förslag kopplade till sjukförsäkringen. Ulf skriver, bland annat, att …

… Om oppositionen får möjlighet att dra bort sprintarna ur sjukförsäkringen hotar den korta sjukfrånvaron att förlängas kraftigt en gång till. Deras politik äventyrar också de lägre nivåerna på förtidspension som vi har uppnått efter många års arbete. De rödgrönas inkännande retorik i sjukförsäkringsdebatten döljer de verkliga följderna av deras förslag.

De borgerliga partiernas företrädare har en ganska pessimistisk syn på hur man kan få människor i arbete. De menar att det behövs två grundläggande verktyg – en morot (jobbskatteavdrag) och en piska (åtstramade regelverk i socialförsäkringssystemet) – för att motivera människor. Ulf Kristersson menar att deras politik har gjort människor friskare.

Detta är i sanning högst ifrågasatt. Kjell Rautio skriver i ett inlägg att …

Av dem som utförsäkras, efter att ha passerat den bortre parentesen i sjukförsäkringen, är ca 50-60 procent tillbaks i sjukförsäkringen efter ett år och då har de oftast dragit på sig ytterligare en ny diagnos. Ungefär 20 procent har dessutom långtidsparkerats på Arbetsförmedlingen, oftast som öppet arbetslösa eller som delatagare i något lågkvalitativt program. Endast 2 procent befinner sig i någon form av osubventionerat reguljärt arbete, och då räknas även korta och osäkra deltidsanställningar in (se ISF rapport 2013:6). Detta ”kravställande”, som Kjöller och andra borgerliga debattörer försvarar med näbbar och klor, har uppenbarligen inte haft avsedd effekt.

Den borgerliga regeringen genomförde sin politik för att åtgärda problem som inte längre fanns när de tillträdde. Sjuktalen hade minskat under flera år innan den borgerliga regeringen tog plats i Rosenbad.

Men det är klart att det fanns problem i sjukförsäkringen. Det fanns en gång i tiden en fungerande rehabilitering. Detta raserades i hög grad i efterdyningarna av den djupa 1990-talskrisen. Fortfarande finns ingen fungerande rehabilitering. Med den borgerliga politiken snurrar sjukskrivna och långtidsarbetslösa runt i systemet mellan myndigheter som inte har de verktyg de skulle behöva.

Den borgerliga politiken har inte fungerat. Väldigt många av de tidigare sjukskrivna har bara hamnat i långvarig arbetslöshet. I bästa fall med aktivitetsstöd, många med försörjningsstöd som kommunerna betalar ut.

Länkar: SvD, dn.se, dagens arena

Fler som skrivit: Kjell Rautio

Borgerlig skrämselpropaganda


I ett debattinlägg i Dagens Industri skrev socialförsäkringsministern och arbetsmarknadsministern att …

Höjda skatter för att finansiera höjda ersättningar kommer att leda till att långtidssjukskrivningarna ökar igen eftersom det blir mindre attraktivt att arbeta. Tar man dessutom bort tidsgränser i sjukförsäkringen är riskbilden mycket stor. Fler kan då fortsätta vara sjukskrivna år efter år utan att någon grundlig utredning av arbetsförmågan görs. Precis som det var före sjukförsäkringsreformen.

De påstår detta som om det vore en allmänt accepterad sanning. Problemet för de bådas resonemang är ju att det enbart är ett påstående – vare sig mer, vare sig mindre. De påstår vidare att med ett regeringsskifte så kommer sjukskrivna kunna vara det år efter år efter år …

Att sjuktalen (de långa sjukskrivningarna) hade börjat minska flera år innan det blev regeringsskifte 2006 väljer de att bortse ifrån. De väljer vidare att bortse ifrån att med deras system så har sjukskrivna hamnat hos kommunernas försörjningsstödskontor och i arbetsförmedlingens program för långvarigt arbetslösa och som varande långt från ett arbete. De väljer dessutom att bortse ifrån att redan nu är det allt färre sökande som nekas sjukersättning.

Den borgerliga regeringen har inte lyckats med det som var (och fortfarande är) det stora problemet med sjukförsäkringen. Det finns ingen fungerande rehabilitering för de långvarigt sjukskrivna. Det fanns sådant en gång i tiden. Men det systemet försvann i samband med den djupa krisen i det tidiga 1990-talet. Kommunerna och landstingen avvecklade sådant när de tvingades att spara i sina budgetar.

Den borgerliga regeringen har inte lyckats med vad de sade sig vilja åstadkomma. I debattinlägget sprider de endast snömos.

Länkar: di.se, dn.se

Andra som skrivit: Kjell Rautio, Kjell Rautio

Ulf Kristersson har en utmaning


Ökande sjuktal

Inför valrörelsen 2006 formulerade de borgerliga partierna tesen om att minska utanförskapet. Budskapet handlade om att minska antalet människor som fastnat i arbetslöshet, långvarig sjukskrivning och annat som definierades som ”utanförskap”. De lyckades få ut budskapet om att socialdemokratiska regeringar inte lyckats med vad de föresatt sig. Det behövdes, kort sagt, ett skifte i Rosenbad.

Den borgerliga regering som tillträdde efter de allmänna valen 2006 drev en nästan ursinning reformiver. De reformer man sjösatte skulle stimulera fler människor till arbete. Man genomförde de första jobbskatteavdragen, arbetslöshetsförsäkringen och tillika sjukförsäkringen reformerades. Utanförskapet, hoppades regeringen, skulle snabbt minska. Arbetslösheten skulle minska, människor skulle snabbare bli friskare och komma tillbaka till arbete …

Problemet med den borgerliga reformivern var bara den att sjuktalen redan hade börjat minska. De verktyg de tog fram synes inte ha haft någon större inverkan på de långvarigt sjuka. De är, i bästa fall, kvar i systemet. Många andra har blivit utförsäkrade och befinner sig i Arbetsförmedlingens olika system, många andra lever på försörjningsstöd.

SVT visar nu att sjuktalen åter har börjat öka och befinner sig på en nivå högre än när den borgerliga regeringen formulerade idén om utanförskapet. Det verkar tydligen vara psykisk ohälsa som leder till att människor sjukskriver sig i allt högre grad. Socialförsäkringsministern säger sig vara bekymrad. Han säger att …

Vi har gett Försäkringskassan i uppdrag att analysera orsakerna till utvecklingen. Ökningen av korttidssjukfrånvaron är bekymmersam. Det finns alltid en risk att det smittar av sig på långtidssjukfrånvaron.

Jag har ingen annan åsikt än att utvecklingen är bekymmerssam. Det är verkligen oroande att allt fler människor blir så pass sjuka att de måste stanna hemma från sitt arbete. Det är verkligen viktigt att finna en förklaring. Kanske är en anledning den som Torun Carrfors skriver om i sin krönika i Arbetet. Torun skriver att …

Jag undrar om någon räknat på vad de osäkra anställningarna kostar. Läser rapporter om att personer med otrygga jobb mår sämre. I högre utsträckning drabbas vi av stressrelaterade sjukdomar som sömnsvårigheter, magsår och depressioner. Jag ser hur antalet unga med osäkra anställningar och unga med psykisk ohälsa båda ökar i stadig takt. Funderar på hur länge det här samhället tycker att det är ett pris värt att betala.

Ulf Kristersson står måhända inför en oväntad utmaning. Det var väl inte detta som den borgerliga politiken skulle leda till, Krister? Det kanske krävs andra åtgärder än att sänka skatten för de som arbetar och att strama åt verkligheten för sjuka och arbetslösa? Vad tror du, Krister?

Länkar: SVT, Arbetet

Rehabiliteringkedjan har misslyckats


Under tisdagen rapporterades det om att sjuktalen har ökat till den grad att de är ungefär lika höga idag som 2008. Det innebär att sjuktalen är på samma nivå som när den borgerliga regeringens reformer av sjukförsäkringen sjösattes.

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister (M), hävdar att den publicerade statistiken inte visar att rehabiliteringskedjan misslyckats. De är den korta sjukskrivningen som har ökat – inte de långa som man ville komma åt.

Jag hävdar att regeringen har misslyckats med sin reform. De långa sjukskrivningarna hade börjat minska flera år innan den borgerliga regeringen tillträdde 2006. De genomförde en reform för att komma till rätta med ett problem som inte längre fanns. Det innebär att den enda kvarvarande orsaken till reformerna handlade om att finansiera jobbskatteavdragen.

Nu står Anders Borg där med en sjukförsäkring som kostar allt mer. Den borgerliga regeringen står utan idéer för att komma åt sjuktalen. De förvärrar snarare situationen genom att undanhålla stora medel från företagshälsovården. Det blir allt mer tydligt att den sittande regeringen har kommit till vägs ände.

Länkar: Ekot, dagens arena, Ekot, SVT, TCO-tidningen, Kollega, Arbetet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg

Botemedel för sjukförsäkringen?


Socialdemokraterna aviserar en ekonomisk satsning om cirka tre miljarder på sjukförsäkringen. I paketet ingår att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort,  att ersättningen höjs och att arbetsgivarnas ansvar för den andra sjuklöneveckan slopas. Tomas Eneroth (S) säger till SVT att …

Det kommer att leda till att vi kan vända utvecklingen, att färre behöver skaffa privata försäkringar för att få ett skydd, att företagare vågar anställa människor med tidigare sjukdomshistorik, och att vi äntligen kan börja sätta igång med aktiva insatser i stället för att sortera ut folk som är sjuka.

Det är väl gott och väl att man tar bort de där absoluta tidsgänserna i rehabtrappan. Tidsgränserna är enbart enögda och bidrar knappast till en rimlig rehabiliteringsprocess. Det är rimligt att sjukpeningen värdesäkras och att taket höjs så att fler verkligen får en ersättning som motsvarar den teoretiska.

Det är säkert rimligt att ta bort arbetsgivarnas ansvar för den andra sjuklöneveckan. Det jag dock saknar är skarpare skrivningar om satsningar på verklig rehabilitering. Jag menar att som motprestation för att avskaffa den andra sjuklönevecka en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring borde införas.

Det är självklart kontraproduktivt att personer hamnar i en långvarig sjukperiod nästan utan möjlighet att komma ut ur den. Den kanske viktigaste orsaken till att människor fastnar i långvarit sjukfrånvaro handlar om att de inte får det stöd och de rehabiliteringsåtgärder som de behöver.

Jag väntar på att Socidaldemokraterna ska lägga de förslag som krävs för att åstadkomma rimliga rehabiliteringsåtgärder för de som behöver det.

Länkar: SVT, da.se

En sjuk sjukförsäkring


dagens arena konstaterar att trots den borgerliga regeringens reformering av sjukförsäkringen är sjuktalen idag på samma nivå som när förändringarna genomfördes. Reformerna genomfördes eftersom man lyckats plantera uppfattningen att det förekom ett överutnyttjande av sjukförsäkringen. Att allt för många människor var sjukskrivna i onödan. Tanken var att genom strikta tidsgränser och en hårdare tolkning av rätten till sjukpenning få människor tillbaka till arbete.

Vad man har uppnått är att ett stort antal människor har utförsäkrats från sjukförsäkringen och i många fall hamnat på de kommunala kontoren för prövning av försörjningsstöd. Regeringen har dock inte åstadkommit någon förbättring för de långvarigt sjukskrivna. Det finns ingen fungerande rehabilitering, människor skjutsas fortfarande runt i systemet utan att få den hjälp och det stöd som de behöver.

Ökande sjuktal

Dessutom är sjuktalen tillbaka på den nivå som de befann sig när den borgerliga regeringen startade sitt reformarbete.

Vad man dock har uppnått är att sjukskrivna idag betalar högre skatt än arbetande och har en försämrad ekonomi. Det är som Jonna Sima skriver i sin analys:

Kvar står vi med en sjuk sjukförsäkring. Den erbjuder varken något ekonomiskt skydd, rehabilitering eller några stora chanser att ta sig tillbaka till arbetslivet. Knappt hälften av svenskarna har i dag förtroende för att försäkringen skulle skydda dem om de blir sjuka. Bakom statistikens siffror och grafer står ofta svårt sjuka människor som – trots intyg från läkare och experter – inte får den tid som behövs för att bli friska. Det tillåter inte Ulf Kristerssons regler.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 680 andra följare

%d bloggers like this: