Hatstyret är här!


För ett par år sedan sände Sveriges Television ett uppmärksammat och starkt program om situationen för kvinnliga debattörer. I programmet ingick att ett tiotal av dem läste upp meddelanden de fått. Tonen i dessa meddelanden var hatiskt fientliga gentemot de kvinnor som utnyttjat sin rätt att uttrycka sina åsikter i frågor de brinner för.

Det var tydligt att de som skickade dessa meddelanden företrädesvis var män. Syftet är förstås att skrämma kvinnorna till att ”hålla käft” och inte bry sig i sådant som de inte har med att göra. Det var inte precis så att jag blev särskilt stolt över hur dessa män agerade.

Häromdagen publicerade Alexandra Pascalidou ett blogginlägg och en kommentar på twitter som tydligt signalerade att hon inte orkar mer. Hon har under lång tid utsatts för hatiska och förnedrande kommentarer från män som anser att en kvinna, dessutom med ett icke svenskt lydande namn, inte har i debatten att göra. Till slut verkar det som om Alexandras ork har nötts ned av alla dessa kommentarer.

Alexandra är knappast den enda som efter ett sådant motstånd tystnar och drar sig tillbaka till tystnaden. Och det är ju förstås det som är syftet med den ström av hatiska och förnedrande kommentarer som kvinnor i den offentliga debatten drabbas av. Malin Ullgren skriver i en kommentar att ”hatstyret är här”.

Det går inte längre att säga att det finns en grupp medborgare vars invandringsfientliga åsikter ”förtigs”, ”inte släpps fram”. Deras åsikter fyller redaktionernas mejlkorgar dagligen. Skulle detta passera obemärkt, utan effekt på själva journalistiken? Naturligtvis inte. I stället har bilden etablerats: det finns ett abstrakt ”folk” där ute någonstans, vars åsikter ”måste tas på allvar”. Även om detta folk lika gärna kan vara en organiserad och orkestrerad mejlbombning från en och samma högerextrema lilla grupp. Lik förbannat: bilden etableras. ”Folket” har talat.

Detta ”folk” håller på att skaffa sig en makt som ingenting har med demokrati, med folkstyre att göra. När våldshoten och nätattackerna får till följd att en lysande journalist som Alexandra Pascalidou inte orkar längre, då är hatstyret faktiskt här.

Jag hoppas att Alexandra Pascalidou och alla andra av de starka kvinnor som utnyttjar sin rätt att tala och uttrycka sig offentligt finner fortsatt styrka att fortsätta sin viktiga insats. Det är upp till oss alla andra att bidra till ett debattklimat som inte ger plats för (ibland) anonyma hatiska förnedrande kommentarer.

Rätten att fritt uttrycka sig innebär inte rätten att samtidigt förnedra, skrämma eller förminska andra människor. Jag äger ingen respekt för dem som agerar så – de förtjänar heller ingen.

Jag hyser, däremot, den största respekt för de människor (kvinnor som män) som vågar utnyttja sin rätt att fritt uttrycka sin åsikt (och på så sätt bidrar till en friare värld) trots att de riskerar hot och våld riktade mot sin egen person. De förtjänar vårt stöd för att orka fortsätta. Om de tystnar blir världen så mycket tommare.

Vi får inte låta ”hatstyret” ta över!

Länkar: dn.se, dn.se, Resumé, dn.se, Resumé, politism, Resumé, Resumé

Det svenska skattesystemet kan behöva göras om i grunden


Kristina Persson. Foto: Magnus Hallgren

Dagens Nyheter har samtalat med framtids­minister Kristina Persson (S). I intervjun resonerar hon om att det svenska skattesystemet kan behöva förändras ”i grunden”. Av samtalet framgår att skatten på inkomster knappast kommer att beröras av den översyn Kristina ser framför sig. Däremot menar hon att skatten på arbete är ”ganska hög i dag”. Det är väldigt tydligt att hon vill hålla alla dörrar öppna i fråga om skattesystemet.

Jag har förstås inget emot att regeringen tar initiativ till en omfattande översyn av det svenska skattesystemet. Staten behöver ju faktiskt tillse att den har stabila och säkra inkomster till de åtaganden som samhället vill garantera. Samtidigt får ju inte skattesystemet, och det sätt som vi tar ut skatt på, förhindra ekonomisk utveckling.

Kristina verkar inte främmande för att sänka ”arbetsgivaravgifterna” (mer korrekt sociala avgifter). Sverige har finansierat socialförsäkringssystemet genom att arbetsgivarna har betalat en premie på de anställdas löner. Löntagarna har till stor del avstått tillgängligt löneökningsutrymme för att förändra nivåerna på premierna. Detta har genomförts genom breda trepartsöverenskommelser på arbetsmarknaden.

Men under de senaste 20 åren har sittande regeringar valt att skruva på det systemet. Genom att införa riktade rabatter för arbetsgivare för de sociala avgifterna har man hoppats på att arbetstillfällen skulle växa fram. Samtidigt har man urholkat finansieringen av socialförsäkringarna.

Den borgerliga regeringen drev denna utveckling ett par steg ytterligare. De finansierade jobbskatteavdragen genom att försämra villkoren i de sociala försäkringarna (särskilt sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen). Med försämrade villkor uppstod stora överskott i socialförsäkringssystemet som finansierat genomförda skattesänkningar. Den borgerliga regeringen sänkte premierna till sjuk- som arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som de höjde den allmänna arbetsgivaravgiften.

Det är ingen liten fråga att diskutera sänkta sociala avgifter. En sådan åtgärd riskerar fundamentet för hur Sverige finansierat socialförsäkringssystemet och/eller försvåra möjligheten att förbättra villkoren i dem.

Det ska bli intressant att ta del av inriktningen för den översyn av skattesystemet som Kristina önskar genomföra. Det avgör onekligen vilken typ av välfärdssamhälle som hon ser framför sig i framtiden.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SVT

Snipp, snapp … snopp …


Gosse på Nyköpingsk skolgård

SVT Sörmland rapporterar att personal på Nyköpings högstadium har fått se den beramade ”snippa” som efter hetlevrad debatt täckts över.

Konstnären Carolina Falkholt fick i uppdrag att skapa ett konstverk som skulle pryda en vägg på den då nyrenoverade högstadieskolan i Nyköping. Konstverket var en reaktion på kvinnligt nedvärderande språkbruk klottrat på skolväggen. Konstverket är en slags avbildning av det kvinnliga könsorganet. Det är ingen explicit avbildning av snippan. Konstverket är öppet för egen tolkning.

Det verkar som om personalen på skolan uppskattade konstverket och inte förstod det nödvändiga i att dölja detsamma. Nyköpings kommundirektör Erik Carlgren verkar dock ta illa vid sig av tilltaget att visa upp det övertäckta konstverket.

Mig synes det som en viss överdriven moralpanik att täcka över konstverket. Det är som vore kommunledningen levande i alldeles egen bubbla blundande över möjligheten att kommunens högstadieelever på egen hand kan ta del av betydligt mer explicita avbildningar av kvinnors (och mäns) intimare kroppsdelar.

Det vore ju faktiskt ett hedrande ställningstagande att permanent plocka bort den trävägg som döljer konstverket.

Länkar: SVT Sörmland, SVT Sörmland

Pampar – en fråga om språkbruk


Svenska Dagbladet ”avslöjar” i en artikel inkomsterna för ordförandena i de fackliga centralorganisationerna Saco, TCO och LO. Av artikeln får vi veta att de tre har en onekligen ganska hög inkomst. Saco:s ordförande är den som har den högsta inkomsten av de tre, LO:s har den lägsta. Dessa skillnader manifesterar väl de skillnader som finns mellan de fackliga medlemmarna anslutna till de olika centralorganisationerna.

Det är förstås bra att debatt om det rimliga om de valda företrädarnas inkomster förs. Det är det goda med demokratiska organisationer. Det är lättare att både ifrågasätta det rimliga med lönen och diskutera vilken den rimliga nivån borde vara. Det är den stora skillnaden till det privata näringslivet. Där sätts lönen/inkomsten i en betydligt slutnare krets och är inte alls uppe för allmän diskussion bland de anställda. De må ha synpunkter men de har inga formella möjligheter att påverka hur lönen sätts.

Det som stör mig i SvD:s artikel är språkbruket och hur de tre ordförandena benämns. De kallas nästan genomgående för ”pampar” – ett starkt negativt laddat värdeord. Jag ser aldrig att man använder ett motsvarande negativt omdöme när man diskuterar lönenivån inom det privata näringslivets högre kretsar. Det är tydligt att tidningen/journalisten redan från början har bestämt sig för en negativt laddat ton i artikeln.

Det är klart att det är viktigt att diskutera och beskriva hur löner/inkomster sätts i olika typer av organisationer. Men det är samtidigt så tydligt att fackföreningar tillmäts en allt mer negativ värdering i den offentliga debatten. Man använder nästan rutinmässigt nedvärderande tillmälen om ledande fackliga företrädare.

Det känns som om det enda som de fackliga organisationerna kan göra är att ansträngt le vackert. De kan ju inte gå i svaromål emot journalisters och andra opinionsbildares språkbruk.

Varför kan man inte kritiskt granska men ändå använda ordet ”ordförande” eller annan korrekt benämning på den position som den fackliga företrädaren har i sin organisation?

Återinför fastighetsskatten!


Elis G Börjes, Emil Bustos och David Hakula, samtliga studenter vid Handelshögskolan i Stockholm och aktiva i Socialdemokratiska ekonomklubben (SEK), argumenterar i ett debattinlägg för att fastighetsskatt ska införas. De skriver att …

Sverige har i dag en av världens lägsta skatter på just fastigheter. I exempelvis USA, Storbritannien och våra nordiska grannländer står fastighetsskatten för betydande inkomster, vilket innebär att skatter på inkomst kan minskas i motsvarande grad med bibehållen skattekvot. Alternativt kan pengarna användas till produktiva investeringar. Ekonomiskt sett är en sådan användning mycket bättre än att de skvalpar runt på en alltmer upphettad bostadsmarknad, med lyxrenoveringar snarare än nya hyresrätter, som följd. En fastighetsskatt baserad på 2005 års nivåer skulle inbringa inkomster på upp emot 30 miljarder kronor – en väsentlig summa även i statsfinansiella sammanhang.

De menar vidare att en fastighetsskatt inte får några större negativa effekter för samhället. De ansluter sig därmed till de många nationalekonomer som argumenterar för att Sverige behöver en fastighetsskatt. I en allt mer konkurrensutsatt värld kommer det att vara svårt att förändra inkomstskatter. Därför behöver länderna stabila och säkra skattesystem för att kunna finansiera gemensamma nyttigheter.

Jag delar debattörernas uppmaning till Magdalena Andersson om att åter införa en fatighetsskatt.

Frågan om fastighetsskatt är dock satt i djupaste karantän. Ingen rikspolitiker med minsta ambition att få inflytande över samhällsutvecklingen vågar röra denna politiska fråga. Risken är att man anses såsom pestsmittad och vara en person som man inte kan ha med att göra. De borgerliga partierna vann röster i storstadsområdena till stor del på att driva frågan om avskaffad fastighetsskatt.

Det krävs därför en bred koalition av partier i riksdagen för att åter kunna införa en fastighetsskatt. Det kan, å andra sidan, innebära möjligheter att göra politiska kompromisser på andra delar av skattesystemet. Jag kan för min del tänka mig att byta bort den högre skatten för de med högre inkomster för att i stället införa fastighetsskatt. Det finns säkert andra byten/kompromisser som man kan göra med skattesystemet.

Men

Återinför fastighetsskatten – den är både rättvis och effektiv.

Arbetsförmedlingen ska hushålla väl med statens medel


2010 beslutade den borgerliga regeringen om att lägga om systemet för integrationspolitiken. Ansvaret lades på Arbetsförmedlingen att ta över ansvaret från kommunerna. Det förmenta syftet var att snabbare få människor ut i arbete och egen försörjning. Som en del i paketet infördes ett system med etableringslotsar.

De till Sverige invandrade skulle välja en etableringslots. Etableringslotsarna skulle arbeta med invandrare för att hjälpa dem in på arbetsmarknaden. Det var förstås ett system varmed de borgerliga partierna ville föra över statliga medel till den privata marknaden. Eftersom detta verkade vara en lukrativ marknad har det lockat företag att etablera sig på denna marknad.

Enligt de artiklar jag läst påbörjade Arbetsförmedlingen förra året en översyn av systemet med etableringslotsar. Det visade sig att ”… de arbetssökande lockas med surfplattor och telefoner för att skriva på hos lotsföretagen, som får betalt efter hur många arbetssökande de lyckas knyta till sig. Det visade sig också att lotsföretag byter deltagare med varandra för att få högre ersättning.

Enligt artiklarna har problemen på denna marknad ökat sedan i höstas. Arbetsförmedlingens generaldirektör, Mikael Sjöberg, säger att …

Dels blev problemen fler, men också direkt kriminella. Vidden av det hela är organiserad brottslighet, hot, människosmuggling och utpressning. Man handlar med folkbokföringsadresser och fuskar med hela systemet.

Arbetsförmedlingens ledning har i anledning av de nya kunskaperna beslutat att avveckla systemet med att upphandla etableringslotsar. Eftersom detta är en reform beslutad av riksdagen befinner sig måhända myndigheten på litet djupt vatten. Men Mikael Sjöberg säger att de svenska myndigheterna har en skyldighet att ”hushålla väl med statens medel”. Av artiklarna förstår man att Arbetsförmedlingen har regeringens stöd bakom sig.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson förklarar ju att regeringen kommer att lägga förslag om att avskaffa systemet med etableringslotsar.

Jag har faktiskt inget emot att Arbetsförmedlingen vidtar denna åtgärd. Men det är ju litet uppseendeväckande att en statlig myndighet kan gå före de politiska beslut som är förutsättningen för dess verksamhet. Det är väl ett utslag av den rådande parlamentariska situationen och regeringens ibland begränsade möjligheter att agera.

Det ska bli intressant att se om de borgerliga partierna kommer att agera i denna fråga eller om de kommer att låta sin reform försvinna i glömskans mörker.

Länkar: SvD, SVT, SVT, Ekot, dagens arena, SvD, Arbetet

Bryt samarbetsavtalet med Saudiarabien


Riv upp avtalet!

Det pågår en tydlig debatt inom socialdemokratin om det militära samarbetsavtal som finns mellan Sverige och Saudiarabien. Ännu har inga ”tyngre” företrädare för partiet offentligt tagit ställning i frågan. Det är företrädare för socialdemokraterna närstående organisationer som tydligast har meddelat sin ståndpunkt i frågan. Men för några dagar sedan offentliggjorde tre socialdemokratiska ledamöter av riksdagen sin åsikt att Sverige bör säga upp samarbetsavtalet. De skriver att …

Vår uppfattning är att avtalet med Saudiarabien helt bör brytas. Den svenska vapenexporten brukar officiellt motiveras med säkerhetspolitiska argument. Vi delar uppfattningen att det kan vara motiverat, men är det knappast i detta fall. Tvärtom. Det enda argument som återstår för att fortsätta vapensamarbetet med Saudiarabien är att vi annars skulle tappa viktiga exportinkomster. Det är inte hållbart. I valet mellan pengar och mänskliga rättigheter borde svaret vara enkelt.

Onekligen finns en risk för Sverige att förlora ekonomiskt på att säga det militära samarbetsavtalet. Saudiarabien förfogar över ansenliga summor av pengar och satsar hårt på försvarsmateriel. Sverige är i förhållande till sin storlek en inte obetydlig aktör inom den internationella försvarsindustrin.

Samtidigt försöker vi som nation hålla en hög profil när det gäller frågor om mänskliga rättigheter, jämställdhetsfrågor etc. Saudiarabien kan verkligen inte beskyllas för att vara särskilt demokratiskt eller hålla frågor om mänskliga rättigheter, som Sverige definierar dem, särskilt högt.

Jag har ju tidigare tagit ställning för att Sverige bör säga upp det militära samarbetsavtalet som det ser ut nu.

Länkar: dn.se, Aftonbladet ledare, Ekot, SvD, dagens arena, ekuriren, di.se, Ekot, ekuriren, dagens arena, politism, di.se, SVT, Ekot, SvD, SvD

Om respekt för människovärdet


Foto: Matt Rourke / TT

Under gårdagen presenterade regeringen på debattplats inriktningen för ett förändrat etableringspaket. I debattinlägget presenteras fyra övergripande punkter för de reformer som kommer att presenteras allt eftersom regeringskansliet blir färdiga med detaljerna:

  1. Snabbt i jobb genom språk, utbildning, validering och bostad.
  2. Varje barn och ungdom ska få en bra utbildning i förskola och skola.
  3. Alla kommuner ska bidra i mottagandet.
  4. Det civila samhället har en nyckelroll.

Och det är klart – presenterat på detta sätt är det ju svårt att ha några särskilda invändningar emot inriktningen. Förslagen utgår även från att Sverige inte har lyckats särskilt väl med att snabbt få människor att komma i arbete och därmed integreras bättre i det svenska samhället. De fyra debattörerna medger att vare sig tidigare socialdemokratiska eller borgerliga regeringar har lyckats med det som de föresatt sig.

Punkterna ovan känns dock som väldigt naturliga. Det är förstås viktigt att snabbt tillägna sig det nya språket för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Jag tror även på detta med att kunna validera sina kunskaper till svenska förhållanden. Det gör att man kan definiera på vilka områden ens utbildningsbakgrund behöver kompletteras (alternativt att det inte behövs). Jag har i mitt yrke mött personer med arbete inom industrin men som visat sig ha hög akademisk utbildning från sitt hemland. Det finns många sådana exempel.

Jag gillar inriktningen på de förslag som regeringen har presenterat. De borgerliga partiernas enda alternativ är mantrat om att trösklar på arbetsmarknaden måste sänkas. Genom att lönelägen sänks, genom ekonomisk press på nyanlända och genom försämrade arbetsförhållanden i övrigt ska minsann fler komma i arbete. De borgerliga partierna tror mer på piskan som metod att förmå människor att ta arbete.

Regeringens inriktning innebär mer respekt för individen och innebär en mer positiv syn på människors vilja till att finna arbete.

Jag ser även med tillfredsställelse att inriktningen är att alla kommuner ska delta med sina resurser med att ta emot människor.

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, SVT, di.se, Ekot, dagens arena, politism, dagens arena, politism, di.se, SVT, SvD

Fler som skrivit: Johan Westerholm

Ett kuppartat mediedrev?


Sverker

Den förutvarande ledamoten av olika bolagsstyrelser, bland dem SCA, Sverker Martin-Löf är inte glad. Efter att tidningen Svenska Dagbladet har granskat och rapporterat om hans förehavanden har han avpolleterats från sina uppdrag. Den bild som getts av honom och om den kultur som den högsta ledningen verkar ha omfattat är inte smickrande. Det verkar som om en allt för fartblind företagskultur har bidragit till att man gynnat sig på det mest utmanande sätt.

Sverker Martin-Löf et al har utsatts för en sådan granskning som politiker har att förvänta sig. Det verkar som om denne ledande personlighet inom det svenska näringslivet anser detta som något högst förgripligt. Han har säkert inget emot att det offentliga utsätts för en noggrann och kritisk granskning. Men det som sker inom det privata näringslivet har ju inga andra med att göra.

Sverker är, oavsett mina spekulationer ovan, förbannad. Genom sitt juridiska ombud Percy Bratt går han nu till motanfall. Sverker har anmält tidningen till Pressombudsmannen. Gud nåde den som har fräckheten att chikanera en ädel företrädare för det högre svenska näringslivet!

Länkar: Resumé, di.se, Affärsvärlden, dn.se

Om den politiska soppan kring Nuon-affären


Den tidigare borgerliga regeringen hade att hantera en ekonomisk affär under Vattenfalls domäner – Nuonaffären. Det som många kallar Sveriges sämsta affär någonsin. En del personer kan väl hävda att det epitetet är en överdrift. Men knappast någon kan väl betvivla att affären har skötts på ett mindre föredömligt sätt. Hittills har Vattenfalls ekonomiska äventyr orsakat bolaget omfattande ekonomisk skada.

Affären innebar en politisk börda för de borgerliga partierna när media började granska hur regeringen agerat inför Vattenfalls beslut i frågan. Den vid tillfället sittande näringsministern (Maud Olofsson) har vägrat att utveckla hur hon hanterade ärendet. Allianspartiernas ordföranden menar att de inte hade någon närmare insyn i frågan och lämpar över allt ansvar på Maud. Sanningen är väl knappast utredd (och förmodligen aldrig blir det) men innebar säkert ett blysänke för de borgerliga partiernas förtroende i den senaste valrörelsen.

Men det verkar som om den sittande regeringen har lärt sig något av det som skett. Näringsminister Mikael Damberg aviserar förändrade rutiner för de statliga bolagen och för regeringen. Det ska ställas högre krav än idag på skriftlig dokumentation – både när det gäller företagens frågor och regeringens svar när de statliga bolagen söker samråd med regeringen inför större beslut. Mikael säger att …

Vi får både krav på skriftlig dokumentation och att det ska vara gemensamhetsberedning i större ärenden. Det blir tydigt för tjänstemännen hur det ska gå till. Det borde göra att man inte kan hamna i den soppa som man hamnade i med Nuon-affären.

Problemet i det fallet var att regeringen och regeringskansliet inte klarade av att dokumentera och hantera ägarsamordningen.

Det känns klokt att ställa större krav på relevant dokumentation inför liknande kommande beslut. Det innebär måhända inte att liknande misslyckade affärer förhindras men det blir kanske lättare att utkräva relevant politiskt ansvar. Det i sin tur kan ju innebära en viss försiktighet inför ett ställningstagande.

Länkar: SvD, dn.se

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 811 andra följare

%d bloggare gillar detta: