Fas 3 – en nagel i ögat på regeringen


SVT rapporterar att antalet långtidsarbetslösa i Fas 3 slår rekord. Senaste månadsstatistiken från Arbetsförmedlingen visar att 36.480 personer fanns i den åtgärden.

Det är förstås ett bekymmerssamt faktum för socialdemokraterna och den sittande regeringen. Det var ju en profilfråga för socialdemokraterna att avskaffa den arbetsmarknadspolitiska åtgärd vari de borgerliga partierna parkerade långtidsarbetslösa.

Eftersom riksdagens majoritet i höstas röstade ned regeringens budgetproposition lever vi med den borgerliga budgetmotionen. Den innebar, bland annat att, det första steget att montera ned fas 3 därmed försenades. Genom den decemberöverenskommelse som slöts mellan regeringspartierna och de borgerliga partierna möjliggörs nu förändringar av den rådande arbetsmarknadspolitiken.

Men det sker genom ”baby-steps”. Det kommer att ta längre tid att avveckla fas 3 till förmån för andra och, förhoppningsvis, bättre arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kommer att behövas olika och mer personligt anpassade åtgärder för att möjliggöra för fler av de långvarigt arbetslösa att erhålla en lön för sitt arbete. Säkert kommer många andra att behöva andra åtgärder för sin försörjning.

Men fas 3 som återvändsgränd för arbetslösa och som penningbank för lycksökande anordnare måste ”fasas” bort så fort som bara möjligt är!

Länkar: SVT, dagens arena, Ekot, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, politism, Arbetet, Arbetet

Om dem tycker vi inte!


Det rapporteras att det svenska folket anger Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket som de minst omtyckta myndigheterna. Det är ju inte den första undersökning som visar på ett sådant resultat. Varför det förhåller sig på det viset kan man ju alltid spekulera kring. Men en god utgångspunkt att utgå ifrån är den lakoniska kommentaren från Fredrik Bentsson, Migrationsverkets presschef. Han säger att …

Migrationsverket får ofta klä skott för politiken.

Ordet ”Migrationsverket” kan ju lika gärna bytas ut mot något av de övriga två myndigheterna. Tidigare regeringar har ju valt att allt mer strama åt socialförsäkringssystemen. Arbetsförmedlingen lägger allt mer av sitt arbete på att snarare övervaka de arbetslösas arbetssökande aktiviteter snarare än att förmedla arbeten. Försäkringskassan har även den att oftare ifrågasätta (eller åtminstone kritiskt granska) de försäkrades eventuella rätt att erhålla ekonomiskt stöd.

Medias rapportering kring dessa myndigheter kombinerat med det politiska beslutsfattandet har säkert bidragit till att just dessa tre myndigheter ses med ogillande av den svenska opinionen.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, Ekot, di.se, SvD, dn.se, SVT, Arbetet

En politik för minsta gemensamma nämnare


Tidningen Dagens Industri konstaterar i en kort artikel att regeringen ”har åkt på rekordmånga nederlag i riksdagen”. Riksdagens majoritet har redan beslutat om 102 ”tillkännagivanden” vari man uttryckt sin åsikt i frågor där regeringen har en annan politik. Jessica Polfjärd, gruppledare för Moderaterna i riksdagen, menar att detta visar att …

… det är en historiskt svag regering.

Och, det är klart, i någon mening har hon ju rätt. Vi har efter det senaste valet en riksdag med en majoritet av ledamöter från partier ståendes till höger om politikens mittpunkt. Men eftersom de rödgröna partierna tillsammans blev större än den tidigare alliansen fick S och MP bilda regering (med stöd av V).

De fyra borgerliga partierna kan med stöd av SD blockera alla förslag från regeringen när helst de har lust att göra det. Det är därför som vi har en S+MP-regering som styr riket med en alliansbudget. Detta nederlag för regeringen ledde till att man hotade med att utlysa nyval.

Efter visst övervägande valde de borgerliga partierna att de hade mer att förlora på att genomföra ett nytt val. Därför valde de efter krumbuktande att ingå den så kallade decemberöverenskommelsen. Den innebär att de borgerliga partierna kommer att släppa i genom det största politiska blockets förslag till statsbudget. Samtidigt förbehåller de sig rätten att i alla övriga frågor rösta som de vill. Därav alla dessa tillkännagivanden.

Vi har idag en riksdag där det är lättare att säga nej till förslag än att skapa politisk majoritet över blockgränserna. De fyra borgerliga partierna i alliansen har skapat en bergfast hård blockpolitik som endast sakta låter sig eroderas. De fyra partiernas fokus ligger på att vinna det kommande valet 2018. De känner liten motivation till att ingå överenskommelser med den sittande regeringen.

Det spännande är väl hur länge decemberöverenskommelsen kommer att hålla. Det är uppenbart att det finns ganska starka krafter bland de borgerliga partierna som gärna kan tänka sig att skapa majoritetspolitik tillsammans med SD. Än så länge håller de borgerliga partiledninarna emot. De inser väl den politiska risken med att själva överta regeringsansvaret i detta parlamentariska läge. De avvaktar säkert hellre till kommande ordinarie val 2018.

Därför gäller det att för socialdemokraterna (och miljöpartiet) att hitta politiska vägar för att kunna skapa politik som lägger grunden för valseger och ett mer förmånligt parlamentariska läge i kommande riksdagsval.

Länkar: di.se, SvD, di.se, di.se, dn.se, SvD, di.se, SvD, Ekot, Ekot, dagens arena, SvD, di.se, SvD, di.se, di.se, Ekot, di.se, dagens arena, di.se, di.se, di.se, dn.se, dn.se

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Peter Johansson, Ulf Bjereld, Jan Jarlbäck, Fredrik Antonsson

Ett element av subvention för höginkomsttagare


Den sittande regeringen vill minska maxbeloppet för att kunna genomföra skatteavdrag för hushållsnära tjänster från 50.000 kronor till 25.000 kronor. Förslaget har från vissa (gynnade?) kretsar hårt kritiserats och debatten förts i en fördömande ton. Det är som vore detta en arbetsmarknadspolitisk katastrof för konungariket.

Siffror som TT låtit ta fram borde hyfsa debatten. Det visar sig nämligen att gruppen som kunnat utnyttja avdraget upp till maxbeloppet är väldigt liten – omkring 3 % av det totala antalet avdrag.

Det är väl inte särskilt svårt att inse att det är den allra mest välbärgade gruppen medborgare som kunnat erhålla avdraget upp till 50.000 kronor som ”drabbas” av förslaget. Det innebär även att den statsfinansiella inbesparingen endast blir 80 miljoner kronor.

Det är väl, som uttrycks i rapporteringen om TT:s räkneexempel, att det är ett billigt sätt att visa dådkraft samtidigt som väl den sociala profilen blir något bättre. För det är ju i huvudsak familjer med högre betalningsförmåga som framför allt har kunnat utnyttja skatteavdraget.

För egen del skulle jag inte ha något emot att avdraget avskaffades helt och hållet.

Länkar: di.se, Ekot, SvD

I början av 1990-talet förlorade Sverige sin själ


Under gårdagen lämnade forskaren från OECD, Andreas Schleicher, sin analys över den svenska skolan. Det tydligaste budskapet är en besvikelse över den väg som utvecklingen i den svenska skolan har gått. Han identifierar utvecklingen till tidigt 1990-tal eftersom då …

… förlorade Sverige sin själ.

Ett tydligt problem som han tydligen återkom till är det fria svenska skolvalet. Han är ju heller inte den första som påpekar den saken. Det fria skolvalet har starkt bidragit till att öka skillnaderna mellan olika skolor. Det finns också en tydlig trend vari skolföretag företrädesvis väljer att etablera sig i områden där de kan finna elever med starkare utbildningsstöd bakom sig. Andreas säger att …

Resurser måste slussas dit de verkligen behövs. Sverige måste bli bättre på att få de bästa lärarna och rektorerna till de skolor där utmaningarna är störst. För ju fler val som föräldrar har i ett skolsystem, desto starkare och robustare måste systemet vara.

Det ligger säkert väldigt mycket i det. Samtidigt är det ingen politisk kraft som i grunden vill utmana det fria skolvalet och skolföretagens rätt att etablera sig där de önskar det. Folkpartiet önskar att skolan åter ska styras av staten men vill inte på något sätt begränsa skolföretagens etableringsfrihet. Det där är ju något av en motsättning. Det kan säkert vara rätt att låta staten styra hur resurser ska fördelas till olika skolor. Men att en statlig skola skulle vara det undermedel som i grunden skulle förändra utvecklingen tror jag knappast på.

Andreas säger försiktigt …

… att många föräldrar i dag väljer skola åt sina barn på fel grunder och anser att föräldrarna måste få mycket mer information.

Ja här ligger en svårlöst politisk knut. Att samtidigt bibehålla det fria skolvalet samtidigt som alla skolor ska få samma möjligheter/resurser att stödja de grupper av elever som behöver mest stöd.

Friheten för skolor att etablera sig där de önskar det måste begränsas! Det måste vara samhälleliga behov som avgör var skolor behövs. Hur ska man annars minska klyftorna mellan elever och skolor?

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, dagens arena, SvD, ekuriren, di.se, Arbetet

Om att kalla saker vid sitt rätta namn


 

2010 bidrog Socialdemokraterna till en motion i Riksdagen vari det krävdes att erkänna händelserna 1915 i Turkiet som ”folkmord”. Den dåvarande borgerliga regeringen valde att inte effektuera beslutet. Inför valet 2014 var det socialdemokratiska beskedet att man skulle respektera riksdagens beslut. Som regeringsparti är beskedet från Stefan Löfven att …

Utrikesdepartementet har startat en översyn av hur vi ska beteckna den här typen av massövergrepp.

Det är ju ett klart mer defensivt besked från regeringen. De politiska effekterna av att kalla folkmordet på armenier vid sitt rätta namn ska utredas. Det är lätt att förstå att människor idag är besvikna över regeringens inställning som den manifesteras.

Regeringen är säkert något bränd efter kritiken efter Saudiarabiens reaktion tidigare i år. Därför väljer man att navigera mer försiktigt denna gång. Samtidigt har socialdemokraterna en gång valt linje i denna fråga.

Det som skedde i Turkiet för 100 år sedan kan inte kallas för något annat än det var – ett folkmord. Omkring en miljon människor miste sina liv på kort.

Jag utgår ifrån att regeringen till slut kommer att respektera det beslut som riksdagen fattade 2010.

Länkar: SvD, Aftonbladet debattSvDSvD, Aftonbladet ledareSvDEkotSvDEkot, Dagens arenaSvDEkotvlt

Allt fler svenska ”working poor”


Lina Stenberg, utredare och kommunikationschef för Tankesmedjan Tiden, presenterar i ett debattinlägg en ny rapport ”Working poor – om arbetande fattigdom och klass”. Rapporten visar att den relativa andelen fattiga personer har ökat i Sverige. Lina skriver att …

… Personer utanför arbetsmarknaden har fått det allra värst. Nästan hälften av dessa, 46 procent lever i fattigdom i dag jämfört med 24 procent 2005.

Men inte bara de som saknar arbete har fått det svårare ekonomiskt, även de som jobbar har blivit fattigare. Detta är anmärkningsvärt. Det är något som inte stämmer i ett välfärdsland när även de som jobbar inte klarar sig ekonomiskt.

Rapporten låter berätta att 5,5 procent av alla förvärvsarbetande lever i fattigdom – en ökning med 40 procent sedan 2006. Under perioden 1991 till 2006 syntes ingen större skillnad. Det är framför allt bland vad som kan karaktäriseras som arbetarklass som tendenserna är tydligast. Siffrorna visar att den borgerliga tesen om arbetslinjen tydligt har gynnat vissa grupper av människor. De redan fattiga har fått betala priset för att andra skulle få en annan (och bättre) utveckling.

Den borgerliga politiken byggde på tesen att vissa människor – sjuka och arbetslösa – medelst ”milt” tvång skulle stimuleras att snabbare ta sig ett arbete. Kombinerat med dessa åtgärder byggde politiken på att få en växande låglönemarknad. De som redan arbetade skulle stimuleras att arbeta mer genom att stimuleras med sänkta skatter och chansen att utnyttja andra subventionerade tjänster.

Den borgerliga politiken verkar ha misslyckats. Arbetslösheten har inte minskat, de långvarigt arbetslösa blir allt fler, många ungdomar har allt svårare att hitta ett arbete …

Den borgerliga drömmen om att skapa fler lågavlönade arbeten lever i högsta välmåga. Det pratas så vackert om att sänka trösklar och att ett lågt avlönat arbete väl är bättre än inget alls. Vi ser redan utvecklingen för denna borgerliga syn. Antalet människor som inte kan leva på ett avlönat arbete ökar. Det är en tydlig global trend. Det handlar heller inte bara om att jobben har låga löner. Det finns minsann inga garantier för heltider eller längre anställningstider. Den borgerliga regeringens kamp emot att begränsa antalet korta anställningar var ideologiskt grundat.

Borgerligheten ser gärna att det fackliga inflytandet minskar. I länder med svaga fackföreningar växer de lågavlönade och trygga arbetstillfällena fram. Där blir även de fattiga allt fler och allt mer utsatta. Det finns liten anledning för fackliga organisationer att lättvindigt köpa borgerlighetens världsbild.

Länkar: SvD, Expressen, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni

… och så tystnar en pressröst i Eskilstuna!


Idag kom beskedet att tidningen Folket ska läggas ned och strykas från listan av ”rödmärkta” tidningar. Tidningen har sakta fått dö sotdöden som en kombination av oförmåga av arbetarrörelsen att bedriva framgångsrika tidningar och att locka tillräckligt antal läsare av tidningen.

Beslutet att omvandla tidningen från dagstidning (6 dagar/vecka) till enbart veckoutgivning har inte vänt utvecklingen. Ej heller att sälja tidningen till den liberalt märkta konkurrenten i den gemensamma staden. Men jag kan ändå knappast skylla tidningens nedgång på Eskilstuna-Kurirens ägare. De har enbart fattat ett rationellt ekonomiskt beslut. Finns inte tillräckligt antal läsare så …

Det finns säkert de som kan göra en klokare och mer insiktsfull analys kring arbetarrörelsens tydliga misslyckande att producera framgångsrika och läsvärda dags- och nyhetstidningar. Tidigare tydliga arbetarstäder som Eskilstuna, Västerås, Norrköping, Malmå etc har haft S-märkta tidningar. Det har inte räckt med att enbart vädja till ideologisk tillhörighet för att locka tillräckligt antal läsare till tidningen. Till det kommer säkert en del strategiska missräkningar och felbeslut som ytterligare dränerat ekonomin och läsarna.

Efter den 13 juni kommer arbetarstaden Eskilstuna enbart att ha en daglig nyhetstidning – den liberalt inriktade Eskilstuna-Kuriren.

Det är en sorglig dag.

Länkar: Folket, ekuriren, Resumé, SvDSVT Sörmland, DN Kultur

Om ett alliansens utvecklingsarbete


En bestående allians?

Representanter för de fyra borgerliga partierna har i ett debattinlägg meddelat att de avser att gå fram med varsina budgetmotioner under 2015. Samtidigt meddelar de att inriktningen är att gå fram med ett gemensamt valmanifest i valet 2018.

Den formella grunden för att inte producera en gemensam budgetmotion ligger i att de enskilda partierna, för att utveckla enskild och gemensam politik, behöver egen luft att andas och att slippa ett fortsatt komprimissande. Det är ju faktiskt ett argument som låter alldeles relevant. Det märktes en idétrötthet under alliansregeringens sista år. Till det kommer att Moderaterna som största parti inom alliansen i hög grad kunde påverka vilka politiska förslag som skulle släppas fram. Ett tydligt tecken på det var ju att alliansregeringens valprogram kom väldigt sent i valrörelsen.

Med minskat väljarunderlag för de tre mindre kusinerna blev ju allianströjan allt tyngre att bättre.

Att de fyra partierna kommer att (med passivt/aktivt stöd av SD) fälla regeringsförslag i parti och minut behöver man heller inte betvivla. De fyra partierna kommer att fortsätta att samarbeta i de frågor där det finns en grundläggande gemensam syn på politiken.

Så även om regeringen nu kan vara säker på att kunna genomföra sitt förslag till kommande statsbudget så innebär det ju inte att banan är rensopad för regeringspolitik. Möjligen kan det bli lättare under en period att hitta blocköverskridande överenskommelser i frågor där det finns skillnader i uppfattning mellan de borgerliga partierna.

Det gäller ju att regeringen utnyttjar den möjligheten till att skapa mer av breda politiska överenskommelser. En sådan utveckling skulle ju kunna göra det svårare för allianspartierna att redan till 2018 formulera ett gemensamt program.

Länkar: dn.se, dn.se, di.se, Ekot, SvD, SvD, dn.se, SvD, Ekot, dn.se, di.se, SvD, dn.se, Ekot, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, Ekot

Tiggeriförbud – ett slag i luften


Tidningen Aftonbladet meddelar att enligt en undersökning anser hälften av det svenska folket att tiggeri skall förbjudas. Varför inte på samma gång förbjuda fattigdom?

Ja, visst är det ibland jobbigt att möta alla de människor som på grund av fattigdom sitter utanför butiksingångar och ber om en slant. Ja, visst är dessa människor ett oroväckande inslag i vår annars perfekta(?) värld. Och javisst vore det väl enklare att slippa möta dessa exempel på människor som i brist på andra alternativ tigger.

Tiggeri är inget nytt för Sverige. Det har alltid funnits människor som pga sina omständigheter tvingats sträcka ut sin hand och frågat efter en slant. Grunden till att människor tigger är fattigdom. Det bästa sättet att få bort tiggandet är att bereda människor försörjning genom andra metoder.

Ett tiggeriförbund handlar enbart om att gömma den sanning att det finns människor som inte ges plats i vår fina värld.

Länkar: Aftonbladet, SvD, di.se, dn.se, Aftonbladet

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 859 andra följare

%d bloggare gillar detta: