Månadsarkiv: april 2013
Det råder massarbetslöshet i Sverige
Mer än 400 000 människor saknar ett arbete
LO, genom Karl-Petter Thorwaldsson och Linda Grape, lämnar några välmenande råd till den nya styrelsen för Arbetsförmedlingen. LO är inte särskild nöjd med dagens arbetsmarknadspolitik. De vill att den ska innehålla mer av arbetsmarknadsutbildning, att ungdomar ska komma i åtgärder betydligt snabbare än idag och att handläggarna på myndigheten ska ges rimligare arbetsförhållanden.
Om än inlägget är ställt till Arbetsförmedlingens styrelse så är det ju den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik man kritiserar. Som den statliga myndighet man är har ju Arbetsförmedlingen bara att göra vad som ålagts dem av riksdag och regering. Den borgerliga regeringen har ju valt att satsa huvuddelen på insatser som synes ha haft liten inverkan på arbetslösheten.
Arbetsgivarna tar i så de nästan spricker

Hotar LO modellen för svensk lönebildning?
Ulf Bengtsson (generaldirektör för Arbetsgivarverket), Urban Bäckström (VD för Svenskt Näringsliv) och Håkan Sörman (VD för SKL) tar till den stora släggan när de meddelar sitt ogillande över LO. Herrarna meddelar att LO hotar den svenska modellen för lönebildning.
De talar väl om betydelsen av att den konkurrensutsatta sektorn ska sätta ”märket” (dvs nivån på löneökningarna) för övriga branscher. De är dock inte särskilt tydliga om på vilket sätt som LO utgör ett hot för lönebildningen.
Eftersom jag inte är helt okunnig om den debatt som förevarit kring LO:s samordnade lönekrav kan jag gissa vad det handlar om. LO motsätter sig på intet sätt den rådande ordningen att den konkurrensutsatta industrin sätter nivån. Däremot har LO-förbunden nått fram till en modell för att kunna hjälpa kvinnodominerade branscher att så sakteliga höja sin relativa lönenivå jämfört med andra sektorer på arbetsmarknaden.
LO-förbunden är överens om och har drivit som ett krav i avtalsrörelsen att branscher med en medellön lägre än 25.000 kr/månad ska ha löneökningar i fasta krontal – ej i procent. Detta innebär att de berörda branscherna, omräknat till procent, får en matematiskt högre löneökning än andra. LO:s konstruktion innebär att kvinnodominerade branscher något kommer närmare branscher med ett högre relativt löneläge. Fortfarande kommer stora lönegrupper med högre genomsnittslöner än 25.000 kr/månad att i fasta krontal få högre löneökningar än kvinnorna i kommuner och landsting, inom handeln och inom hotell- och restaurang.
LO:s avtalskonstruktion innebär inget som helst hot mot den rådande ordningen. Vad det handlar om är snarare att företrädarna för de tre arbetsgivarorganisationerna är ovilliga att höja de lägsta lönerna på arbetsmarknaden.
Begränsa användandet av delade turer
Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nådde under söndagen fram till en överenskommelse om nytt kollektivavtal. Uppgörelsen innebär att arbetsgivaren accepterade LO:s modell för löneökningar. Vidare har parterna nått en överenskommelse om att minimera, så kallade, delade turer med därmed obetalda håltimmar mellan arbetspassen.
Kommunals ordförande Annelie Nordström tackade för det stöd som man fått för sina löne- och övriga avtalskrav. Man har tecknat ett tre-årigt avtal (37 månader) där det sista avtalsåret inte är uppsägningsbart. Det är tydligen lösningen med en 37:e månad som löste upp knutarna för arbetsgivarna. Det känns i sammanhanget som ett gott byte som Kommunal därmed gjort.
Kommunal har nu att genomföra denna avtalskonstruktion med sina privata arbetsgivare. Det borde inte innebära några problem då flera arbetsgivarorganisationer inom Svenskt Näringsliv redan accepterat LO-förbundens princip för att höja löner under 25.000/månad. Att Kommunal lyckades komma i mål utan att behöva ta till strejkvapnet visar nyttan med att LO-förbunden står samman.
Länkar: Arbetet, ka.se, Arbetet, SVT, SvD, dn.se, SVT, Ekot, vlt, ekuriren, di.se, bblat.se, dn.se, dagens arena, vlt, Ekot
Andra som skrivit: Carola Andersson, Martin Moberg, Liv Beckström
Man ska inte låta sig hunsas hur som helst
Unionens medlemmar vid företaget Focus CRS i Fränsta har under en månad strejkat för att få till stånd kollektivavtal.
De anställda på företaget har haft en lön motsvarande 85 kr/timme, inga ersättningar för arbete på övertid eller obekväm tid. Vidare har företaget inte tecknat sådant försäkringsskydd som annars är normalt förekommande. De flesta anställs dag för dag. De anställda har därmed saknat all tillstymmelse till trygghet i anställning och acceptabla anställningsvillkor.
Företaget har etablerat sin verksamhet på en mindre ort med, vad jag förstår, en ansträngd arbetsmarknadssituation. Av den anledningen har tydligen regionala myndigheter sett så positivt på etableringen att man valt att ekonomiskt stödja den. Företaget har beviljats 1.050.000 kronor i etableringsstöd, varav 411.000 har kvitterats ut. Företaget hade dessutom ansökt om glesstödsstöd. Men eftersom det krävs fasta anställningar och villkor som liknar kollektivavtalens för att erhålla det har företaget inte fått något sådant.
Företaget har hårdnackat motsatt sig att teckna kollektivavtal. Företaget väljer nu att ta den fulla konsekvensen av sitt ställningstagande. Efter ”förhandling” med Unionen kommer verksamheten att helt avvecklas. Unionen kommer för sin del att fortsätta den fackliga kampen för att erhålla kollektivavtal i det fall företaget trots allt blir kvar. Tej Häggström, en av de Unionenmedlemmar som strejkat, är förstås litet kluven inför beskedet. Men hon säger att …
Det känns skönt trots allt. Jag ångrar inte den här aktionen, det har absolut varit värt det. Man kan inte låta sig hunsas hur som helst.
Det känns uppenbart att företaget önskade tjäna så mycket pengar som möjligt på att etablera sig på en plats med hög arbetslöshet. Genom att inte ansluta sig till kollektivavtalsmässiga villkor kunde man erbjuda villkor endast något bättre ersättningen vid arbetslöshet. Man hade heller inget emot att ta emot samhällsstöd för att låta sig lockas till etablering.
Det är nog lika gott att företaget avvecklar sig självt. Det finns ingen anledning till att anställda ska behöva arbeta under vilka dåliga villkor som helst. Det sorgliga är ju att företaget har haft sanktion från staten att etablera sig på orten utan några som helst motkrav på samhällsansvar.
Länkar: Unionen, TCO-tidningen, Arbetet, Arbetet, TCO-tidningen, Arbetet, SVT, Mittnytt, Aftonbladet debatt
Andra som skrivit: Den sjätte mannen, Peter Högberg, Johan Westerholm, Peter Johansson, Martin Moberg, Martin Moberg
Arbetsförmedlingen åker på försäljningsturné
Under onsdagen inledde Arbetsförmedlingen en försäljningsturné till ett antal svenska orter. Syftet med resan är att bekantgöra för arbetsgivare vilka möjligheter det finns att anställa personer med samhällsstöd.
Arbetsförmedlingen har som statlig myndighet i uppdrag att genomföra vad lagstiftarna ålägger den. Ett viktigt sådant uppdrag är ju att hjälpa människor med olika hinder till arbete. Som ett stöd för dem finns möjligheten att ge arbetsgivare ekonomiskt stöd. Jag har inget emot att sådant stöd ges. Det ger möjligheter för människor som annars skulle ha svårt att finna en anställning.
Jag är dock inte helt tillfreds med hur man säljer detta ”erbjudande”. Det känns som om man säljer vilken vara som helst utan några som helst skrupler eller begränsningar. Riksdagsledamoten Mattias Jonsson (S) har tidigare ställt en del kritiska frågor till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Han ifrågasatte att det inte finns några som helst begränsningar på hur många anställda med bidrag som en arbetsgivare kan ha. Han frågade ministern …
Är det så att det finns ett samband mellan regeringens detaljstyrning och misstankarna om överutnyttjandet av bidragsanställningar hos enskilda näringsidkare?
Ministern inte bara förnekade att man verkar för ett överutnyttjande sker utan menade att man aktivt motverkar sådant. Jag är inte lika övertygad om att det förhåller sig så. Problemet är ju att det inte finns någon uttalad gräns för hur många personer med anställningsstöd en arbetsgivare kan ha. Det innebär att stort ansvar läggs på de enskilda handläggarna inom Arbetsförmedlingen. De ska både se till att hålla igen och uppfylla de mål som åläggs myndigheten.
Med tanke på hur Arbetsförmedlingen utformat sina marknadsföringsinsatser verkar det som om man helt bortser från hur stöden kan snedvrida konkurrensen mellan företag.
Länkar: Arbetet