Monthly Archives: april 2013
Surt sa räven om 1 maj
Pia Bernthling, (C)-märkt politiker i Eskilstuna , säger sin mening om 1 maj som en helgdag enbart för ”sossar och kommunister”. Man förstår av hennes inlägg att hon är upprörd intill sitt innersta över att 1 maj är en helgdag ägnad endast en liten del av den svenska befolkningen. Vad man i övrigt kan förstå av inlägget är att hon vill att 1 maj ska avskaffas som allmän helgdag till förmån för att återinföra annandag pingst som helgdag.
Det känns litet förvirrande att hon i ena ögonblicket vill avskaffa 1 maj eftersom den är ”förlegad” för att ersätta den med en nygammal helgdag. Ska man tolka hennes åsikt som att firande av annandag pingst är höjden av modernitet?
Pia får självklart tycka vad hon vill om att den svenska (och internationella) arbetarrörelsen väljer att demonstrera på och högtidlighålla den 1 maj. Pia kan ju välja att fira 1 maj på samma sätt som jag firar de kristna helgdagarna – genom att endast vara ledig.
Även om en allt minskande andel av den svenska befolkningen väljer bort att aktivt fira de kristna högtidsdagarna är det inga partier som driver ett avskaffande av sådana dagar.
Men det säger väl något om Pia Bernthling som vill avskaffa den enda helgdag som ska minna om hur människor en gång i tiden valde att engagera sig för allmän rösträtt och demokrati.
Det råder massarbetslöshet i Sverige
Mer än 400 000 människor saknar ett arbete
LO, genom Karl-Petter Thorwaldsson och Linda Grape, lämnar några välmenande råd till den nya styrelsen för Arbetsförmedlingen. LO är inte särskild nöjd med dagens arbetsmarknadspolitik. De vill att den ska innehålla mer av arbetsmarknadsutbildning, att ungdomar ska komma i åtgärder betydligt snabbare än idag och att handläggarna på myndigheten ska ges rimligare arbetsförhållanden.
Om än inlägget är ställt till Arbetsförmedlingens styrelse så är det ju den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik man kritiserar. Som den statliga myndighet man är har ju Arbetsförmedlingen bara att göra vad som ålagts dem av riksdag och regering. Den borgerliga regeringen har ju valt att satsa huvuddelen på insatser som synes ha haft liten inverkan på arbetslösheten.
Budgetalternativet
(S) driver på
Under måndagen presenterade socialdemokraterna innehållet i sin budgetmotion. Motionen presenteras av Magdalena Andersson i ett inlägg i Aftonbladet.
Magdalena konstaterar att den borgerliga regeringen inte längre tror på sin egen politik för att minska arbetslösheten.
Magdalena menar att socialdemokraterna har de idéer som kan minska arbetslösheten. De insatser som socialdemokraterna vill göra för att bekämpa arbetslösheten sammanfattas av Magdalena i tre punkter:
- avskaffa regeringens regler som tvingar unga arbetslösa att vänta många månader innan de kan få effektivt stöd,
- avskaffa Fas 3 och för att i stället erbjuda deltagarna utbildning eller jobb, samt
- en satsning på skolan genom att, bland annat, minska storleken på klasserna.
Fokus för den socialdemokratiska politiken synes koncentreras på att minska ungdomars arbetslöshet. Även om siffrorna för ungdomsarbetslösheten är något uppblåsta finns ingen tvekan om att väldigt många unga står långt från arbetsmarknaden. Den borgerliga regeringen kan inte påstå att de lyckats särskilt väl med sin politik. Det är därför knappast av en slump att (S) tar flera initiativ på området och därmed driver regeringen framför sig.
Debatten kring regeringens vårproposition är endast en uppvärmning inför det kommande året. Den borgerliga regeringen kommer under sommaren och den tidiga hösten att arbeta med att formulera ett förslag till höstbudget menade att genomföras under valåret. Ju närmare valet vi kommer desto högre kommer tonläget att bli.
Jag hoppas att socialdemokraterna vinner debatten om jobben och därmed kan bilda regering tillsammans med ett eller fler partier.
Länkar: Aftonbladet debatt, SVT, dn.se, dagens arena, Ekot, di.se, SvD, dn.se, di.se, SVT, SvD, dagens arena
Andra som skrivit: Peter Johansson, Roger Jönsson, Johan Westerholm, Peter Högberg, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Roger Jönsson, Martin Moberg
Arbetsgivarna tar i så de nästan spricker
Hotar LO modellen för svensk lönebildning?
Ulf Bengtsson (generaldirektör för Arbetsgivarverket), Urban Bäckström (VD för Svenskt Näringsliv) och Håkan Sörman (VD för SKL) tar till den stora släggan när de meddelar sitt ogillande över LO. Herrarna meddelar att LO hotar den svenska modellen för lönebildning.
De talar väl om betydelsen av att den konkurrensutsatta sektorn ska sätta ”märket” (dvs nivån på löneökningarna) för övriga branscher. De är dock inte särskilt tydliga om på vilket sätt som LO utgör ett hot för lönebildningen.
Eftersom jag inte är helt okunnig om den debatt som förevarit kring LO:s samordnade lönekrav kan jag gissa vad det handlar om. LO motsätter sig på intet sätt den rådande ordningen att den konkurrensutsatta industrin sätter nivån. Däremot har LO-förbunden nått fram till en modell för att kunna hjälpa kvinnodominerade branscher att så sakteliga höja sin relativa lönenivå jämfört med andra sektorer på arbetsmarknaden.
LO-förbunden är överens om och har drivit som ett krav i avtalsrörelsen att branscher med en medellön lägre än 25.000 kr/månad ska ha löneökningar i fasta krontal – ej i procent. Detta innebär att de berörda branscherna, omräknat till procent, får en matematiskt högre löneökning än andra. LO:s konstruktion innebär att kvinnodominerade branscher något kommer närmare branscher med ett högre relativt löneläge. Fortfarande kommer stora lönegrupper med högre genomsnittslöner än 25.000 kr/månad att i fasta krontal få högre löneökningar än kvinnorna i kommuner och landsting, inom handeln och inom hotell- och restaurang.
LO:s avtalskonstruktion innebär inget som helst hot mot den rådande ordningen. Vad det handlar om är snarare att företrädarna för de tre arbetsgivarorganisationerna är ovilliga att höja de lägsta lönerna på arbetsmarknaden.
Begränsa användandet av delade turer
Det inte blev inte strejk
Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nådde under söndagen fram till en överenskommelse om nytt kollektivavtal. Uppgörelsen innebär att arbetsgivaren accepterade LO:s modell för löneökningar. Vidare har parterna nått en överenskommelse om att minimera, så kallade, delade turer med därmed obetalda håltimmar mellan arbetspassen.
Kommunals ordförande Annelie Nordström tackade för det stöd som man fått för sina löne- och övriga avtalskrav. Man har tecknat ett tre-årigt avtal (37 månader) där det sista avtalsåret inte är uppsägningsbart. Det är tydligen lösningen med en 37:e månad som löste upp knutarna för arbetsgivarna. Det känns i sammanhanget som ett gott byte som Kommunal därmed gjort.
Kommunal har nu att genomföra denna avtalskonstruktion med sina privata arbetsgivare. Det borde inte innebära några problem då flera arbetsgivarorganisationer inom Svenskt Näringsliv redan accepterat LO-förbundens princip för att höja löner under 25.000/månad. Att Kommunal lyckades komma i mål utan att behöva ta till strejkvapnet visar nyttan med att LO-förbunden står samman.
Länkar: Arbetet, ka.se, Arbetet, SVT, SvD, dn.se, SVT, Ekot, vlt, ekuriren, di.se, bblat.se, dn.se, dagens arena, vlt, Ekot
Andra som skrivit: Carola Andersson, Martin Moberg, Liv Beckström
Varken Riksbanken eller regeringen gör sitt jobb
Varken regeringen eller Riksbanken kan undandra sig sitt gemensamma ansvar
Representanter för IF Metall, Teknikföretagen och Unionen efterlyser i Dagens Industri mer handlingskraft av Riksbanken och av regeringen. De konstaterar att den höga svenska kronkursen sätter de svenska företagen under stark kostnadspress. Risken finns att ytterligare arbetstillfällen försvinner utomlands i jakten på detaljer tillverkade till lägre pris.
De kritiserar gemensamt Riksbanken för att den inte lever upp till sitt uppdrag – att hålla inflationen till ett genomsnitt om högst 2 %. Den aktuella situationen är snarare en inflation nära noll. Parterna efterlyser därför en lägre reporänta. Debattörerna menar att en sådan sänkning skulle innebära att Riksbanken kommer närmare sitt eget inflationsmål samt att en sådan politik skulla kunna pressa ned kronkursen under smärtgränsen.
Men då Riksbanken inte lever upp till sitt uppdrag borde den borgerliga regeringen ta till de finanspolitiska verktyg den förfogar över. Artikelförfattarna vill se åtgärder som underlättar investeringar, innovationer, utbildning och annat som påverkar kompetensnivån positivt. De säger avslutningsvis att …
… Sverige ska ta ansvar för sin egen ekonomiska utveckling och vidta nödvändiga åtgärder för att stärka konkurrenskraften, både på kort och på lång sikt. Varken regeringen eller Riksbanken kan undandra sig sitt gemensamma ansvar för att det blir möjligt.
Debattinlägget är skrivet i efterdyningarna av den nyligen genomförda avtalsrörelsen. Tidigare motsättningar synes vara som bortblåsta. Det visar väl på att parterna åter har lyckats teckna ett kollektivavtal som balanserar såväl de anställdas som företagens behov. Parternas ansvarsfulla avtal bidrar möjligen till att stärka den svenska kronans stabila utveckling. Den svenska industrin lever under förhållanden som det var länge sedan den behövde hantera. Tvärtom har man något gynnats av en lågt värderad krona.
Samtidigt har Riksbanken ett politiskt uppdrag att hålla inflationen på en genomsnittlig nivå om 2 %. Det var länge sedan vi hade en inflation på en sådan hög nivå. Så på det sättet finns det fog för den partsgemensamma kritiken av den genomförda politiken.
Andra som skrivit: Gösta Karlsson
Kaotiskt för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen
Antalet sjuka som behövde socialbidrag tredubblades
Den borgerliga riksdagsmajoriteten beslutade 2008 om förändringar av sjukförsäkringen. En del i förändringen var att man begränsade antalet dagar som en sjukskriven kunde uppbära sjukpenning. Under 2010 nådde de första av de långvarigt sjukskrivna fram till sjukpenninggränsen.
Inspektionen för socialförsäkringen har producerat en rapport som granskar hur det gått för de 41.000 personer som utförsäkrades ur sjukförsäkringen 2010. Rapportförfattarna konstaterar att för de flesta hade inte inkomsten förändrats ett år efter sjukskrivningen. Rapporten visar vidare att för en av tio hade inkomsten minskat. Ola Leijon, projektledare för undersökningen, säger att …
Det stärker bilden av de utförsäkrade som en grupp som står långt från arbetsmarknaden. De som hade sjukpenning då de nådde den bortre tidsgränsen hade i snitt fått sjukpenning i fyra år sedan 2003, och de som kom från en tidsbegränsad sjukersättning hade haft ersättning från sjukförsäkringen i fem år sedan 2003.
För de återstående tre av tio ökade arbetsinkomsterna. Framför allt gäller detta för de personer som var sjukskrivna till 25 %. Man tror att de flesta av denna grupp återgick till heltidsarbete. Man vet inte om sjukpenninggränsen hade något som helst att göra med det.
Undersökningen visar också att antalet personer som var beroende av försörjningsstöd ökade. Socialförsäkringsministern menar dock att detta är en försumbar ökning om man ser till det totala antalet människor som lever på försörjningsstöd. I någon mening har han ju rätt i det. SKL har dock upptäckt att ett stort antal av de personer som lever på försörjningsstöd har läkarintyg. Det innebär att 2 miljarder betalas ut till sjuka.
Hur än den borgerliga regeringen vrider och vänder på frågan så har staten fört över en stor del av kostnaden för sjukskrivna till kommunerna.
Länkar: dn.se, Arbetet, Ekot, SVT, dagens arena, Ekot, etc, Ekot, TCO-tidningen, Publikt, Tidningen Vision
Andra som skrivit: Martin Moberg, Carola Andersson, Leine Johansson, Kjell Rautio, Kjell Rautio
Man ska inte låta sig hunsas hur som helst
Unionens medlemmar vid företaget Focus CRS i Fränsta har under en månad strejkat för att få till stånd kollektivavtal.
De anställda på företaget har haft en lön motsvarande 85 kr/timme, inga ersättningar för arbete på övertid eller obekväm tid. Vidare har företaget inte tecknat sådant försäkringsskydd som annars är normalt förekommande. De flesta anställs dag för dag. De anställda har därmed saknat all tillstymmelse till trygghet i anställning och acceptabla anställningsvillkor.
Företaget har etablerat sin verksamhet på en mindre ort med, vad jag förstår, en ansträngd arbetsmarknadssituation. Av den anledningen har tydligen regionala myndigheter sett så positivt på etableringen att man valt att ekonomiskt stödja den. Företaget har beviljats 1.050.000 kronor i etableringsstöd, varav 411.000 har kvitterats ut. Företaget hade dessutom ansökt om glesstödsstöd. Men eftersom det krävs fasta anställningar och villkor som liknar kollektivavtalens för att erhålla det har företaget inte fått något sådant.
Företaget har hårdnackat motsatt sig att teckna kollektivavtal. Företaget väljer nu att ta den fulla konsekvensen av sitt ställningstagande. Efter ”förhandling” med Unionen kommer verksamheten att helt avvecklas. Unionen kommer för sin del att fortsätta den fackliga kampen för att erhålla kollektivavtal i det fall företaget trots allt blir kvar. Tej Häggström, en av de Unionenmedlemmar som strejkat, är förstås litet kluven inför beskedet. Men hon säger att …
Det känns skönt trots allt. Jag ångrar inte den här aktionen, det har absolut varit värt det. Man kan inte låta sig hunsas hur som helst.
Det känns uppenbart att företaget önskade tjäna så mycket pengar som möjligt på att etablera sig på en plats med hög arbetslöshet. Genom att inte ansluta sig till kollektivavtalsmässiga villkor kunde man erbjuda villkor endast något bättre ersättningen vid arbetslöshet. Man hade heller inget emot att ta emot samhällsstöd för att låta sig lockas till etablering.
Det är nog lika gott att företaget avvecklar sig självt. Det finns ingen anledning till att anställda ska behöva arbeta under vilka dåliga villkor som helst. Det sorgliga är ju att företaget har haft sanktion från staten att etablera sig på orten utan några som helst motkrav på samhällsansvar.
Länkar: Unionen, TCO-tidningen, Arbetet, Arbetet, TCO-tidningen, Arbetet, SVT, Mittnytt, Aftonbladet debatt
Andra som skrivit: Den sjätte mannen, Peter Högberg, Johan Westerholm, Peter Johansson, Martin Moberg, Martin Moberg
Arbetsförmedlingen åker på försäljningsturné
Allt kan säljas med mördande reklam!
Under onsdagen inledde Arbetsförmedlingen en försäljningsturné till ett antal svenska orter. Syftet med resan är att bekantgöra för arbetsgivare vilka möjligheter det finns att anställa personer med samhällsstöd.
Arbetsförmedlingen har som statlig myndighet i uppdrag att genomföra vad lagstiftarna ålägger den. Ett viktigt sådant uppdrag är ju att hjälpa människor med olika hinder till arbete. Som ett stöd för dem finns möjligheten att ge arbetsgivare ekonomiskt stöd. Jag har inget emot att sådant stöd ges. Det ger möjligheter för människor som annars skulle ha svårt att finna en anställning.
Jag är dock inte helt tillfreds med hur man säljer detta ”erbjudande”. Det känns som om man säljer vilken vara som helst utan några som helst skrupler eller begränsningar. Riksdagsledamoten Mattias Jonsson (S) har tidigare ställt en del kritiska frågor till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Han ifrågasatte att det inte finns några som helst begränsningar på hur många anställda med bidrag som en arbetsgivare kan ha. Han frågade ministern …
Är det så att det finns ett samband mellan regeringens detaljstyrning och misstankarna om överutnyttjandet av bidragsanställningar hos enskilda näringsidkare?
Ministern inte bara förnekade att man verkar för ett överutnyttjande sker utan menade att man aktivt motverkar sådant. Jag är inte lika övertygad om att det förhåller sig så. Problemet är ju att det inte finns någon uttalad gräns för hur många personer med anställningsstöd en arbetsgivare kan ha. Det innebär att stort ansvar läggs på de enskilda handläggarna inom Arbetsförmedlingen. De ska både se till att hålla igen och uppfylla de mål som åläggs myndigheten.
Med tanke på hur Arbetsförmedlingen utformat sina marknadsföringsinsatser verkar det som om man helt bortser från hur stöden kan snedvrida konkurrensen mellan företag.
Länkar: Arbetet
