Monthly Archives: mars 2009

Färre varsel om uppsägningar i mars


Enligt siffror som presenteras på DN:s hemsida ser varselsiffrorna för mars ut att bli de lägsta sedan jobbkrisen kom igång. I rubriken hoppas man på att det värsta nu är över. Man kan ju hoppas på att de har rätt i sin fromma förhoppning.

Jag kan inte påstå att läget känns så där väldans positivt just nu. Vi sitter fortfarande i en hel massa uppsägningsförhandlingar. Jag möter företag som snabbt är på väg mot likviditetsproblem, kanske stundande konkurs. Det kan vara som så att många företag har nåt vägs ände när det gäller uppsägningar.

Nu sitter många företag i möten med banker och kreditinstitut och ser över sina alternativ. Risken som jag ser det är att konkurserna nu snabbt kommer att öka. Vi står inför ett läge där en hel massa, i grunden välskötta företag, nu kommer att slås ut. Det blir arbetstillfällen som försvinner och aldrig kommer tillbaka.

Jobbkrisen är inte över än!

Maudan snackar


DN skriver att Maud Olofsson märks mer i medierna. Moderaterna är de som dominerar idag. Det är ju inget att säga om det. De är det största av de borgerliga regeringspartierna och har där de tyngsta (viktigaste) posterna. Skulle de inte dominera vore det ju märkvärdigt.

Att den nya Mauderaten seglar uppåt är ju heller inget konstigt. Är man näringsminister i den allvarligaste finans- och jobbkrisen på många år borde man ju synas. Problemet med damen är ju snarare att trots att hon hörs och syns väldeliga så blir det ju väldigt liten verkstad.

Vore kanske bättre att lyssna mer och snacka mindre?

Lindring för samvetet


Idag får världen chans att lindra sitt miljösamvete och – eventuellt – skicka ett budskap till världens makthavare. Om alla släcker sina lampor ikväll (men möjligtvis låter TV:n stå på) klockan 21.00 ikväll kan man få känna att man gjort något för sina barns framtid. Då kan man få känna att man gjort en insats för miljön.

Tveksamt om jag kommer att släcka lamporna ikväll (om det är släckt hemma ikväll beror det mer på att jag inte är hemma än något annat). Jag har bytt ut alla mina traditionella glödlampor till lågenergilampor, brukar släcka i rum där jag inte är … Jag känner mig hyfsat miljömedveten om vad jag gör bra och mindre bra.

Jag behöver inget pådyvlat politiskt korrekt lampsläckarprojekt för att stilla mitt samvete.

För rättvisa trygghet och utveckling


… är en ganska välskriven 100-årshistorik om Metalls avdelning 97 som fanns i Finspång. Boken beskriven framväxten av fackföreningen i den regionen och många av de små avdelningar som fanns i de små orterna runt det som skulle bli centralorten Finspång. Boken beskriver åren 1903 fram till 2003.

Ett ganska bra inslag i boken är på slutet alla de fotografier på de arbetande på avdelningens arbetsplatser. Detta är något som vi glömt bort i den moderna tiden. Det saknas idag sådana bilder.

Boken är skriven av Lars Lagergren.

ABF – en samlingsplats för alla


ABF ska vara samlingsplatsen där alla människor som vill bilda sig och sina medmänniskor ska finnas. Här ska man känna sig välkommen och bli väl mottagen med sina idéer och tankar.

ABF i Eskilstuna har länge varit arbetarrörelsens samlingsplats och pulsande hjärta. Hos ABF bildade sig de fackliga och politiska pionjärerna. Här skapade man bibliotek där kunskapstörstande människor till en låg kostnad kunde låna bra böcker. Den betydelsen har allt eftersom minskat. ABF har mer utvecklats till att vara ett studieförbund som alla andra som konkurrerar på en öppen marknad. Det gäller mer att ha duktiga cirkelledare och kunna erbjuda attraktiva ämnen att studera.

Den ideologiska bakgrunden har tonats ned. De politiska partierna genomför alldeles för få studiecirklar om politik och samhällsfrågor. Fackförbunden genomför hellre utbildningar i egen regi än tillsammans hos ABF. Andra studieförbund har varit duktigare än ABF på att fånga ungdomar till nya ämnen.

Men nu vänder det! ABF står inför stora utmaningar.

Agera eller att stoppa huvudet i sanden


IF Metall har fått mycket kritik från andra fackliga organisationer och enskilda för det avtal man skrivit på om permittering. Det har kallats för lönesänkningar, att IF Metall har svikit ”löftet” och annat mer eller mindre hedrande. Jag var själv väldigt kluven inför detta (och är det fortfarande). Detta avtal är i många fall ett val mellan pest eller kolera. Beörda medlemmar på de företag där man diskuterar att eventuellt teckna ett sådant lokalt avtal har inget enkelt val att ta.

Den borgerliga regeringen har abdikerat i alla frågor gällande industrifrågor. IF Metall har tagit fram flera förslag till åtgärder för att hjälpa sektorn att klara krisen och stå bättre rustade den dag då konjunkturen vänder. Fullt friska och sunda företag riskerar nu att slås ut. Det är därför som IF Metall skrivit under ramavtalet om permittering och utbildning. Det är IF Metalls insats för att hjälpa företag att övervintra krisen.

Det var ett djäkla tufft beslut att teckna detta avtal. Det var också IF Metalls svar på att möta alla de avtal som börjat tecknas på olika företag om lönesänkningar. Förbundet märkte också att Teknikföretagen (arbetsgivarna) ändrade sin rågivning till sina medlemmar – budskapet var att det var helt OK att sänka utgående lön.

IF Metall stod inför ett antal val:

  • Blunda och låtsas som om inget sker, att inga löner sänks, att inget sker ute på arbetsplatserna.
  • Att tvista i varje enskilt fall som man fått kännedom om.
  • Valet blev att teckna ramavtalet för att få en ordning i dessa frågor.

Endast framtiden lär visa om detta räcker. Men med detta avtal har IF Metall tagit sitt ansvar – i motsats till högerregeringen. Regeringen fortsätter i sin strävan efter att skapa ett 2/3-delssamhälle. Den nonchalerar fullständigt vad som sker människor i krisen.

Stackars Wanja


LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har hamnat i blåsväder i anledning av de uppdagade affärerna inom AMF Pension. Vad jag förstår så delar hon inte uppfattningen att hon varit med om att fatta de beslut som lett fram till denna skandalösa affär.

Jag har ingen aning om huruvida Wanja minns rätt eller ej. Det lär väl uppdagas så småningom. Jag hoppas för hennes egen skull att det inte finns nåt icke ursäktligt att gräva fram – för grävas lär det göras nu. Vilken möjlighet för borgarpressen att få bort fokus från huvudfrågan. Risken är att frågan om bristande moral, girighet och etik inom näringslivet försvinner i skuggan av det drev som nu kan drabba Wanja.

Wanja har hållit en hög profil i frågan om osakliga bonusar och liknande ersättningar. Vilket självmål detta kan komma att bli.

Monarkins avslutande


Årsmötet för Eskilstuna arbetarekommun behandlade idag den motion om monarkins avslutande som jag skrivit. Årsmötet beslutade att motionen ska skickas vidare som enskild.

I debatten framfördes argumentet att frågan är så pass oviktig i jämförelse med de övriga frågor som vi står inför i det kommande riksdagsvalet. Det är säkert sant att denna fråga är förhållandevis betydelselös jämfört med att verka för en bättre arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring eller vad det månde vara.

Problemet med detta argument är ju att det aldrig kommer att vara rätt tid att driva denna fråga. Man kommer alltid att kunna hävda att det finns viktigare frågor som vi måste driva. Det innebär att vi aldrig kommer att ställa denna fråga till väljarnas prövning.

Arbetarekommunens styrelse vidhöll dock sitt yrkande att bifalla motionen och jag valde därför att inte själv delta i debatten. Det enkla valet blir därför ibland det felaktiga valet.

Nu kommer motionen ändå att skickas som enskild till partikongressen vilket innebär att ingen person kommer att känna sig tvungen att argumentera för motionens förslag. Nu är jag inte helt blåögd. Jag förväntar mig inte att denna fråga (av taktiska skäl) kommer att finnas med i det kommande vaprogrammet. Men saken är den att vi i vårt partiprogram är för republik och någon gång måste  frågan prövas av de svenska väljarna.

Besviken är jag! Både över att motionen inte antogs, men framför allt över att jag inte tog debatten direkt.

Nåja – jag får väl återkomma nästa gång.

Rösta den 7 juni!


Jag sitter just nu och lyssnar på Mona Kanaan Seifkhani som är kandidat (s) till Europaparlamentet (hon finns på plats 17). Hon kommer att bedriva en krysskampanj för att få många människor att rösta i det valet. Hon betonade att det har betydelse vilka politiker och politiska företrädare som sitter där. Hon har alldeles rätt!

Europaparlamentet är medbeslutande i de flesta lagförslag av betydelse som EU fattar beslut kring. Det har betydelse att det finns personer med arbetarbakgrund och vilken politisk övertygelse de har. Om en majoritet med konservativa och reaktionära uppfattningar sitter där kommer besluten att präglas av detta. Därför måste även människor som delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar också rösta. I annat fall överlämnar  man till den ekonomiska eliten att styra över EU:s beslut.

Vill du stödja en lokal kandidat – rösta på Mona Kanaan Seifkhani! Vill du rösta på en kandidat med stark facklig bakgrund – Rösta på Olle Ludvigsson (klubbordförande för Volvo verkstadsklubb i Göteborg)!

Ett val mellan pest eller kolera


IF Metall har tecknat ett permitteringslöneavtal med några av våra arbetsgivarmotparter. Det som av media beskrevs som ett avtal om lönesänkningar (inte helt korrekt). Vad har då hänt sedan detta centrala avtal slöts?

Jag har informerat om avtalet på flera arbetsplatser. Medlemmar och arbetsgivare har funderat på om detta kan vara ett alternativ till uppsägningar. I de flesta fallen har beslutet blivit att permittering inte i detta läge är ett alternativ. Många företag börjar nu närma sig konkurs. I ett sådant läge är inte detta permitteringsavtal något bra alternativ. Det ger helt enkelt inte den ekonomiska besparing som krävs för att företaget ska överleva långsiktigt.

I ett sådant läge krävs förstås viss finkänsla från den fackliga organisationen. Ett permitteringsavtal ska bara tecknas med företag som inte står inför konkurs men som behöver övervintra denna extrema lågkonjunktur. De berörda medlemmarna har ett svårt val att ta – antingen sänka inkomsten nu eller möjligen senare (om det blir uppsägningar).

Jag har hittills endast förhandlat fram ett enda avtal om permittering. Totalt har vi idag fyra sådana avtal inom IF Metall Mälardalen. I de flesta fall där jag varit med om att diskutera/informera om ett lokalt permitteringsavtal har det slutat med uppsägningar.

Det är ingen rolig syssla att prata med medlemmarna om detta. De ska ta ställning till om det är bättre att sänka sina inkomster nu och kanske rädda jobben. Men jag kan ju inte ge några garantier. Jag överlämnar till dem att fatta beslut – sedan förhandla och därefter åka därifrån.

Huvva!

%d bloggare gillar detta: