Bloggarkiv
Ett myndighetens medvetna fel

Vinnare eller förlorare?
Igår meddelades att omkring 25.000 arbetslösa personer kommer att få ett brev från Arbetsförmedlingen. Det handlar om personer som verkar ha fått fel ersättning innebärandes både för mycket eller för litet pengar. Felet verkar ha uppstått så långt tillbaka som 1999. De personer som får brevet är enbart de som är berörda av detta från 2012 och framåt.
Arbetsförmedlingen kan inte säga vem som har fått för mycket (eller för litet) ersättning. De kan endast tala om att det blivit fel. Myndighetens bedömning är att de flesta, i ekonomisk mening, har gynnats av detta. Därför avråder man från att begära en formell undersökning i det egna fallet. Det kan nämligen falla sig så olyckligt (för den enskilde) att man blir återbetalningsskyldig av ersättningar man inte varit berättigad till.
Jag må säga att jag inte känner mig särskilt trygg med det besked som Arbetsförmedlingen lämnat. De säger sig veta att fel har begåtts men kan bara säga/gissa att de flesta berörda har fått för mycket ersättning än de varit berättigade till. Med tanke på att felet uppkom redan 1999 gör ju att det kan handla om väldigt många människor.
Det känns mest som att myndigheterna inte vill ha ett offentligt rotande i detta debacle. Man överlämnar åt de enskilda att chansa på att man har vunnit på detta myndigheternas mindre lustiga lotteri.
Länkar: dn.se, SvD, di.se, SVT, Ekot, di.se, SVT, di.se, dagens arena, di.se, SvD, SvD, da.se, Arbetet
Det kostar 260 miljarder att misslyckas
SVT rapporterar att allt fler unga människor förtidspensioneras. Bland de som är under 30 års ålder har förtidspensioneringarna ökat med 42 % under de senaste tio åren. Enligt Försäkringskassan är det framför allt psykiska diagnoser som ligger bakom denna ökning.
Det är förstås ett fruktansvärt misslyckande för det svenska samhället att så många unga slås ut från eller aldrig ens kommer in på arbetsmarknaden. De döms till ett, i bästa fall, omhändertagande liv med en låg inkomst. De får aldrig chansen till ett arbete och att delta i samhällsgemenskapen.
Ingvar Nilsson, nationalekonom, har räknat på vad detta kostar samhället och de unga människor som förtidspensioneras. SVT skriver att i varje årskull på ungefär 110.000 barn, så är det ungefär 13.000 som lämnar gymnasietiden för ett livslångt utanförskap. Prislappen för en enda årskull är 260 miljarder. Han säger att …
Inget ADHD-barn skulle behöva växa upp utan att få adekvat stöd, inget dyslexibarn skulle behöva sluta skolan utan att ha fått hjälp. Det finns lösningar, de är billiga och effektiva, men vi använder dem alltför sällan.
Ekot utvecklar i ett inslag Ingvar Nilssons tankar. Det han säger är att det gäller att satsa på stöd till dessa elever så tidigt som möjligt. Det ligger mycket i hans uttalande att …
Det mänskligt och ekonomiskt kloka ur ett helhetsperspektiv för kommunen att satsa på barnen tidigt, är för en skolchef med ett budgetansvar en dålig affär. Så ofta blir det att man silar mygg och sväljer kameler, man spar på de här tämligen billiga insatserna under låg- och mellanstadietiden för barnen och sedan får man ohyggligt höga kostnader i tonårstiden. Men de drabbar socialtjänsten i ett helt annat konto vid en helt annan tidpunkt.
Den politiska utmaningen finns i att göra de satsningar som krävs idag för att slippa kostnader imorgon. Ju tidigare samhället satsar de resurser som krävs för att stödja alla de elever som behöver det desto bättre – både mänskligt som samhällsekonomiskt.