Monthly Archives: maj 2015

Fas 3 – en nagel i ögat på regeringen


SVT rapporterar att antalet långtidsarbetslösa i Fas 3 slår rekord. Senaste månadsstatistiken från Arbetsförmedlingen visar att 36.480 personer fanns i den åtgärden.

Det är förstås ett bekymmerssamt faktum för socialdemokraterna och den sittande regeringen. Det var ju en profilfråga för socialdemokraterna att avskaffa den arbetsmarknadspolitiska åtgärd vari de borgerliga partierna parkerade långtidsarbetslösa.

Eftersom riksdagens majoritet i höstas röstade ned regeringens budgetproposition lever vi med den borgerliga budgetmotionen. Den innebar, bland annat att, det första steget att montera ned fas 3 därmed försenades. Genom den decemberöverenskommelse som slöts mellan regeringspartierna och de borgerliga partierna möjliggörs nu förändringar av den rådande arbetsmarknadspolitiken.

Men det sker genom ”baby-steps”. Det kommer att ta längre tid att avveckla fas 3 till förmån för andra och, förhoppningsvis, bättre arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kommer att behövas olika och mer personligt anpassade åtgärder för att möjliggöra för fler av de långvarigt arbetslösa att erhålla en lön för sitt arbete. Säkert kommer många andra att behöva andra åtgärder för sin försörjning.

Men fas 3 som återvändsgränd för arbetslösa och som penningbank för lycksökande anordnare måste ”fasas” bort så fort som bara möjligt är!

Länkar: SVT, dagens arena, Ekot, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, politism, Arbetet, Arbetet

Annonser

Om dem tycker vi inte!


Det rapporteras att det svenska folket anger Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket som de minst omtyckta myndigheterna. Det är ju inte den första undersökning som visar på ett sådant resultat. Varför det förhåller sig på det viset kan man ju alltid spekulera kring. Men en god utgångspunkt att utgå ifrån är den lakoniska kommentaren från Fredrik Bentsson, Migrationsverkets presschef. Han säger att …

Migrationsverket får ofta klä skott för politiken.

Ordet ”Migrationsverket” kan ju lika gärna bytas ut mot något av de övriga två myndigheterna. Tidigare regeringar har ju valt att allt mer strama åt socialförsäkringssystemen. Arbetsförmedlingen lägger allt mer av sitt arbete på att snarare övervaka de arbetslösas arbetssökande aktiviteter snarare än att förmedla arbeten. Försäkringskassan har även den att oftare ifrågasätta (eller åtminstone kritiskt granska) de försäkrades eventuella rätt att erhålla ekonomiskt stöd.

Medias rapportering kring dessa myndigheter kombinerat med det politiska beslutsfattandet har säkert bidragit till att just dessa tre myndigheter ses med ogillande av den svenska opinionen.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, Ekot, di.se, SvD, dn.se, SVT, Arbetet

En politik för minsta gemensamma nämnare


Tidningen Dagens Industri konstaterar i en kort artikel att regeringen ”har åkt på rekordmånga nederlag i riksdagen”. Riksdagens majoritet har redan beslutat om 102 ”tillkännagivanden” vari man uttryckt sin åsikt i frågor där regeringen har en annan politik. Jessica Polfjärd, gruppledare för Moderaterna i riksdagen, menar att detta visar att …

… det är en historiskt svag regering.

Och, det är klart, i någon mening har hon ju rätt. Vi har efter det senaste valet en riksdag med en majoritet av ledamöter från partier ståendes till höger om politikens mittpunkt. Men eftersom de rödgröna partierna tillsammans blev större än den tidigare alliansen fick S och MP bilda regering (med stöd av V).

De fyra borgerliga partierna kan med stöd av SD blockera alla förslag från regeringen när helst de har lust att göra det. Det är därför som vi har en S+MP-regering som styr riket med en alliansbudget. Detta nederlag för regeringen ledde till att man hotade med att utlysa nyval.

Efter visst övervägande valde de borgerliga partierna att de hade mer att förlora på att genomföra ett nytt val. Därför valde de efter krumbuktande att ingå den så kallade decemberöverenskommelsen. Den innebär att de borgerliga partierna kommer att släppa i genom det största politiska blockets förslag till statsbudget. Samtidigt förbehåller de sig rätten att i alla övriga frågor rösta som de vill. Därav alla dessa tillkännagivanden.

Vi har idag en riksdag där det är lättare att säga nej till förslag än att skapa politisk majoritet över blockgränserna. De fyra borgerliga partierna i alliansen har skapat en bergfast hård blockpolitik som endast sakta låter sig eroderas. De fyra partiernas fokus ligger på att vinna det kommande valet 2018. De känner liten motivation till att ingå överenskommelser med den sittande regeringen.

Det spännande är väl hur länge decemberöverenskommelsen kommer att hålla. Det är uppenbart att det finns ganska starka krafter bland de borgerliga partierna som gärna kan tänka sig att skapa majoritetspolitik tillsammans med SD. Än så länge håller de borgerliga partiledninarna emot. De inser väl den politiska risken med att själva överta regeringsansvaret i detta parlamentariska läge. De avvaktar säkert hellre till kommande ordinarie val 2018.

Därför gäller det att för socialdemokraterna (och miljöpartiet) att hitta politiska vägar för att kunna skapa politik som lägger grunden för valseger och ett mer förmånligt parlamentariska läge i kommande riksdagsval.

Länkar: di.se, SvD, di.se, di.se, dn.se, SvD, di.se, SvD, Ekot, Ekot, dagens arena, SvD, di.se, SvD, di.se, di.se, Ekot, di.se, dagens arena, di.se, di.se, di.se, dn.se, dn.se

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Peter Johansson, Ulf Bjereld, Jan Jarlbäck, Fredrik Antonsson

Ett element av subvention för höginkomsttagare


Den sittande regeringen vill minska maxbeloppet för att kunna genomföra skatteavdrag för hushållsnära tjänster från 50.000 kronor till 25.000 kronor. Förslaget har från vissa (gynnade?) kretsar hårt kritiserats och debatten förts i en fördömande ton. Det är som vore detta en arbetsmarknadspolitisk katastrof för konungariket.

Siffror som TT låtit ta fram borde hyfsa debatten. Det visar sig nämligen att gruppen som kunnat utnyttja avdraget upp till maxbeloppet är väldigt liten – omkring 3 % av det totala antalet avdrag.

Det är väl inte särskilt svårt att inse att det är den allra mest välbärgade gruppen medborgare som kunnat erhålla avdraget upp till 50.000 kronor som ”drabbas” av förslaget. Det innebär även att den statsfinansiella inbesparingen endast blir 80 miljoner kronor.

Det är väl, som uttrycks i rapporteringen om TT:s räkneexempel, att det är ett billigt sätt att visa dådkraft samtidigt som väl den sociala profilen blir något bättre. För det är ju i huvudsak familjer med högre betalningsförmåga som framför allt har kunnat utnyttja skatteavdraget.

För egen del skulle jag inte ha något emot att avdraget avskaffades helt och hållet.

Länkar: di.se, Ekot, SvD

I början av 1990-talet förlorade Sverige sin själ


Under gårdagen lämnade forskaren från OECD, Andreas Schleicher, sin analys över den svenska skolan. Det tydligaste budskapet är en besvikelse över den väg som utvecklingen i den svenska skolan har gått. Han identifierar utvecklingen till tidigt 1990-tal eftersom då …

… förlorade Sverige sin själ.

Ett tydligt problem som han tydligen återkom till är det fria svenska skolvalet. Han är ju heller inte den första som påpekar den saken. Det fria skolvalet har starkt bidragit till att öka skillnaderna mellan olika skolor. Det finns också en tydlig trend vari skolföretag företrädesvis väljer att etablera sig i områden där de kan finna elever med starkare utbildningsstöd bakom sig. Andreas säger att …

Resurser måste slussas dit de verkligen behövs. Sverige måste bli bättre på att få de bästa lärarna och rektorerna till de skolor där utmaningarna är störst. För ju fler val som föräldrar har i ett skolsystem, desto starkare och robustare måste systemet vara.

Det ligger säkert väldigt mycket i det. Samtidigt är det ingen politisk kraft som i grunden vill utmana det fria skolvalet och skolföretagens rätt att etablera sig där de önskar det. Folkpartiet önskar att skolan åter ska styras av staten men vill inte på något sätt begränsa skolföretagens etableringsfrihet. Det där är ju något av en motsättning. Det kan säkert vara rätt att låta staten styra hur resurser ska fördelas till olika skolor. Men att en statlig skola skulle vara det undermedel som i grunden skulle förändra utvecklingen tror jag knappast på.

Andreas säger försiktigt …

… att många föräldrar i dag väljer skola åt sina barn på fel grunder och anser att föräldrarna måste få mycket mer information.

Ja här ligger en svårlöst politisk knut. Att samtidigt bibehålla det fria skolvalet samtidigt som alla skolor ska få samma möjligheter/resurser att stödja de grupper av elever som behöver mest stöd.

Friheten för skolor att etablera sig där de önskar det måste begränsas! Det måste vara samhälleliga behov som avgör var skolor behövs. Hur ska man annars minska klyftorna mellan elever och skolor?

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, dagens arena, SvD, ekuriren, di.se, Arbetet

%d bloggare gillar detta: