Bloggarkiv

I början av 1990-talet förlorade Sverige sin själ


Under gårdagen lämnade forskaren från OECD, Andreas Schleicher, sin analys över den svenska skolan. Det tydligaste budskapet är en besvikelse över den väg som utvecklingen i den svenska skolan har gått. Han identifierar utvecklingen till tidigt 1990-tal eftersom då …

… förlorade Sverige sin själ.

Ett tydligt problem som han tydligen återkom till är det fria svenska skolvalet. Han är ju heller inte den första som påpekar den saken. Det fria skolvalet har starkt bidragit till att öka skillnaderna mellan olika skolor. Det finns också en tydlig trend vari skolföretag företrädesvis väljer att etablera sig i områden där de kan finna elever med starkare utbildningsstöd bakom sig. Andreas säger att …

Resurser måste slussas dit de verkligen behövs. Sverige måste bli bättre på att få de bästa lärarna och rektorerna till de skolor där utmaningarna är störst. För ju fler val som föräldrar har i ett skolsystem, desto starkare och robustare måste systemet vara.

Det ligger säkert väldigt mycket i det. Samtidigt är det ingen politisk kraft som i grunden vill utmana det fria skolvalet och skolföretagens rätt att etablera sig där de önskar det. Folkpartiet önskar att skolan åter ska styras av staten men vill inte på något sätt begränsa skolföretagens etableringsfrihet. Det där är ju något av en motsättning. Det kan säkert vara rätt att låta staten styra hur resurser ska fördelas till olika skolor. Men att en statlig skola skulle vara det undermedel som i grunden skulle förändra utvecklingen tror jag knappast på.

Andreas säger försiktigt …

… att många föräldrar i dag väljer skola åt sina barn på fel grunder och anser att föräldrarna måste få mycket mer information.

Ja här ligger en svårlöst politisk knut. Att samtidigt bibehålla det fria skolvalet samtidigt som alla skolor ska få samma möjligheter/resurser att stödja de grupper av elever som behöver mest stöd.

Friheten för skolor att etablera sig där de önskar det måste begränsas! Det måste vara samhälleliga behov som avgör var skolor behövs. Hur ska man annars minska klyftorna mellan elever och skolor?

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, dagens arena, SvD, ekuriren, di.se, Arbetet

Annonser

Smått och gott från OECD


Industriländernas samarbetsorganisation, OECD, har lämnat sina rekommendationer för hur Sverige ska fortsätta utvecklas. OECD:s generalsekreterare Angel Gurria, menar att den svenska ekonomin är god, men …

… Men ni har inte så mycket draghjälp av omvärlden och då måste ni jobba hårdare.

Därför föreslår OECD vanliga borgerliga förslag som att ingångslönerna borde sänkas. OECD hoppas därmed att fler unga då ska ta sig in på arbetsmarknaden och öka sina kunskaper. Nu är ju detta ett experiment som den tidigare borgerliga regeringen har prövat. Genom rabatt på de sociala avgifterna och genom andra åtgärder för att hålla tillbaka de lägsta lönerna skulle arbetslösheten minska.

Resultaten synes högeligen nedslående. En nyligen publicerad rapport visar inte på att fler ungdomar beretts arbete inom handelns branscher. Andra undersökningar visar heller inte att de borgerliga reformerna bidragit till skapa fler arbeten för unga människor. Det synes som borgerligt tvärsäkra påståenden om det nödvändiga med lägre löner är just det – påståenden – inget annat.

Utöver detta finns det säkert i OECD:s rekommendationer goda förslag att ta till sig av.

Länkar: dn.se, Ekot, dagens arena, SvD, SvD, di.se, Arbetsvärlden

Vådan av ökade inkomstklyftor


I en nyutkommen rapport från OECD konstateras att:

  • De ekonomiska klyftorna har ökat bland organisationens medlemsländer. Klyftorna är bredare än på 30 år.
  • Dessa ekonomiska klyftor har hämmat ländernas ekonomiska utveckling.

I en kommentar säger (på engelska) OECD:s generalsekreterare Angel Gurría att …

This compelling evidence proves that addressing high and growing inequality is critical to promote strong and sustained growth and needs to be at the centre of the policy debate. Countries that promote equal opportunity for all from an early age are those that will grow and prosper.

För svensk del innebär denna utvecklingen att vi har ”tappat” ekonomisk utveckling om sex procentenheter på grund av ökade inkomstskillnader.

I en kommentar säger dock Jesper Roine, docent vid Handelshögskolan, att man ska förhålla sig skeptisk till sådana påståenden. Han menar att det finns rapporter som pekar åt alla möjliga håll. Det han däremot anser som mest intressant med OECD:s rapport är den koppling som finns mellan ojämlikhet, utbildning och tillväxt. Han menar att växande inkomstklyftor innebär att personer från lågutbildade hem gör sämre ifrån sig utbildningsmässigt, vilket i sin tur hämmar ekonomins tillväxtkraft.

Oavsett vilket är det verkligen intressant att OECD gör kopplingen mellan ökade ekonomiska klyftor inom befolkningen och försämrad ekonomisk utveckling för länderna. Detta är väl något som borde bli något att diskutera i ett eventuellt kommande extra val?

Länkar: di.se, SvD, Ekot, dn.se, dagens arena, dagens arena, SVT, SVT, dagens arena, SvD, Arbetet

Andra som skrivit: Badlands Hyena, Gösta Karlsson

Om skolan som den viktigaste valfrågan


Skola

Aftonbladet har låtit opinionsinstitutet United Minds efterfråga vilka de viktigaste valfrågorna är. Resultatet visar att väljarna (de tillfrågade) anser skolan vara den viktigaste frågan att diskutera i valrörelsen.

Det är måhända inte så mycket att överraskas över. Det är klart att med den mediadebatt som kommit i samband med Pisa-rapporter, konkurser bland friskolor etc borde människor påverkas. Jag tror de flesta anser att skolan är ett viktigt politikområde. Med mer uppmärksamhet i termer av kris och stora problem växer intresset och uppfattningen om frågans betydelse.

Det har blivit allt mer uppenbart att den borgerliga regeringen, framför allt Folkpartiet, har tappat tolkningsföreträdet kring utbildningspolitiken. Det kan innebära att skolpolitiken blir till ett sänke för alliansen i den kommande valrörelsen. Häri finns kanske bakgrunden i utbildningsministerns utspel igår.

Jan Björklund meddelade att regeringen har tagit tre initiativ i en strävan att komma till rätta med bristande kvalitet i skolpolitiken. Ett av initiativen är tillsättandet av en internationell kommitté som ska utses av OECD. Kommittén ska presentera sin analys av de svenska PISA-resultaten och det svenska skolväsendet under 2015.

Huruvida detta är ett oblygt försök att försöka desarmera utbildningspolitiken som en valfråga 2014 kommer säkert att diskuteras. Rent spontant innebär ju inte tillsättandet av en sådan kommitté några som helst hinder att diskutera den svenska skolan och hur man skulle kunna bedriva en annan politik.

Folkpartiet håller på att tappa greppet om den svenska skolpolitiken. Gårdagens initiativ innebär ingen förändring i det avseendet.

Länkar: Aftonbladet, SVT, Aftonbladet, SvD, Politism, SvD, SvD, dn.se, SvD, dn.se, Ekot, Ekot, di.se, SVT, DN Debatt, SvD

Fler som skrivit: Peter Högberg, Ola Möller, Roger Jönsson, Kent Persson, Leine Johansson

Invandring en samhällsekonomisk vinst


OECD har granskat hur samhällsekonomin påverkas av invandringen i 27 granskade länder. De har funnit att i 26 av de 27 länderna betalar invandrare mer i skatter och avgifter än vad länderna betalar i socialbidrag, pensioner och annan samhällsservice.

Den genomsnittliga vinsten för länderna är 3.000 € per år (26.000 kronor) och hushåll. Även i Sverige innebär invandringen en samhällsekonomisk vinst för samhället.

Rapporten baseras på uppgifter för åren 2007-09 (före finanskrisen). Enligt OECD innebar lågkonjunkturen att invandrarhushållens bidrag till samhället minskade. Denna utveckling var inte gemensam för alla länder. I några länder ökade invandrarhushållens bidrag till de länder de var bosatta i. I Sverige ledde lågkonjunkturen till att invandrares bidrag till samhället ökade med motsvarande 800 €.

Det är onekligen en intressant rapport som OECD har producerat. Många personer är ju övertygade om att invandring enbart innebär kostnader för det samhälle de kommer till. Rapporten visar väl att även invandrare vill arbeta och tjäna pengar. De söker sig inte primärt till den rika världen för att leva på bidrag. De vill skapa ett bättre liv för sig själva och sina barn.

Ingen borde väl egentligen bli förvånad över OECD:s resultat. Ju fler i ett samhälle som arbetar desto högre blir den samhällsekonomiska vinsten.

Länkar: dn.se, SvD, SVT

Fler som skrivit: Roger Jönsson

Största möjliga tystnad råder från regeringen


20130612-001213.jpg
I en krönika i Dagens Nyheter skriver Johan Schück om en nyligen publicerad rapport från OECD. I rapporten framförs en del synpunkter på den statliga politiska organisationen. OECD menar att det inte behövs så många politiska tjänstemän på lägre nivå – så kallade sakkunniga – som det finns i dag. I stället menar man att antalet borde minskas så att rollfördelningen inom regeringskansliet mellan politiker och tjänstemän blir tydligare.

Johan skriver att denna rapport knappast har uppmärksammats i den svenska debatten. Den svenska borgerliga regeringen verkar ha valt att inte kommentera och/eller uppmärksamma den. Det vanliga annars är ju att rapporter från OECD rörande svenska förhållanden brukar få ett visst inslag i den svenska politiska debatten.

Johan funderar över varför den svenska politiska ledningen har valt att inte offentliggöra OECD-rapporten. Det kan förstås vara möjligt att OECD tar liten hänsy till svensk politisk tradition och demokrati. Förslagen kan, till och med, vara riktigt dåliga. Men, som Johan Schück skriver, …

Tystnad är ju inte alltid det bästa sättet att hantera sådant som kan vara känsligt. OECD-rapporten finns där och går inte att tiga ihjäl, i stället behöver den diskuteras.

Syftet att vi i Sverige ska använda skattebetalarnas pengar på effektivare sätt är inte svårt att hålla med om. Men den svåra frågan blir hur man bäst når dit – och där behövs en öppen debatt där både politiker och andra deltar.

Med rätt eller fel har antalet politiska tjänstemän ökat inom den högsta politiska ledningen. Den borgerliga regeringen har en organisation för att hantera de löpande förhandlingarna partierna emellan. Socialdemokratiska regeringar har skapat liknande konstruktioner för att samverka med partier i budget- och annat politiskt arbete.

Onekligen kan det finnas anledning att föra en diskussion om vad som ska finansieras med statliga medel respektive partiernas egna resurser.

Fattigdom är ett problem och ska bekämpas


Ebba Busch, bemärkt representant för (KD), skriver försåtligt och förenklande om den OECD-rapport som nyligen visade att Sverige är det land vari de ekonomiska klyftorna ökar snabbast. Ebba menar att ökade ekonomiska klyftor på intet sätt är ett problem. Hon säger att eftersom alla har fått det ekonomiskt bättre är det inget problem att en del har mer pengar över andra. Hon säger att …

… den relativa fattigdomen – att min granne kan köpa en finare bil än vad jag kan – är inte ett problem.

Ebba har ju i någon mån rätt i att ökade ekonomiska klyftor inte nödvändigtvis är det samma som att fattigdomen har ökat. Hon verkar mena att journalister och samhällsdebattörer har förenklat denna fråga genom att likställa ökade ekonomiska klyftor med ökad fattigdom. Ebba säger att tack vare jobbskatteavdragen har människor fått det bättre ställt.

Hon säger retoriskt att ”vänstern” är emot att människor har fått mer pengar och att dessa skulle ha funnits kvar hos ”staten”. Hon avslutar sitt inlägg med att påstå:

I stället för att sätta gränser för hur gott ställt folk får lov att ha det så behöver vi arbeta för att fler kommer ur faktisk fattigdom. Alla andra lösningar och försök till att bekämpa skillnader har lett till totalitära samhällen som inte ger utrymme för skillnader och mångfald. Låt oss i stället lära våra barn och unga att de immateriella värdena är så otroligt mycket mer värda än de materiella, låt oss arbeta för att fler får stöd att en gång för alla lämna den reella fattigdomen.

Jag vet inte riktigt vad Ebba Busch vill ha för samhälle. Det är uppenbart att hon gärna ser att ”driftiga” människor ska kunna tjäna stora pengar utan begränsningar av en girig stat. För att detta ska fungera krävs att människor ska finna sig i sin lott och inte kräva insatser för ett jämlikare samhälle.

Det Ebba inte nämner med ett endaste ord är att inte alla människor i Sverige har fått det bättre med den borgerliga regeringens politik. Den tiondel av Sveriges befolkning med de lägsta inkomsterna har fått se dessa sänkta under regeringens år vid makten. Hennes ord om att få fler att lämna den reella fattigdomen klingar därför ganska ihåligt. Hon ställer ett samhälle präglat av sunda värderingar (KD:s?) emot ett ytligt materiellt vänstersamhälle.

Länkar: Aftonbladet debatt, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Martin Moberg, Ann-Sofie Wågström

Sverige – ej ett jämlikt skyltfönster


Antalet relativt fattiga ökar snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. Grafik: Alexander Rauscher.

OECD konstaterar i en rapport att Sverige är det land bland organisationens medlemmar där inkomstskillnaderna växer snabbast. Man har granskat utvecklingen sedan 1995. Då var Sverige det land med de minsta inkomstskillnaderna – 2010 hamnar landet på 14:e plats i denna ”tävlan”. Rapporten säger att …

I Sverige var andelen fattiga 2010 (9 procent) mer än dubbelt så hög som 1995 (4 procent).

Det rapporten säger är att de flesta inkomsgrupper har fått högre inkomster under denna period. Det som sticker ut är att den tiondel med de högsta inkomsterna har dragit ifrån rejält samt att den tiondel med de lägsta i hög grad fått lägre inkomster. Bland de högsta inkomstgrupperna finns de som vunnit mest på införandet av jobbskatteavdragen. Bland de med de lägsta finns de som betalat skattereformen genom lägre ersättningar från socialförsäkringssystem (sjukskrivna och arbetslösa).

Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson säger om rapporten att …

Vi ser ökade klyftor men vi ser inte fler jobb och vi ser inte ökad tillväxt. I stället ser vi en massarbetslöshet, sjunkande skolresultat och problem med statsfinanserna.

Vi socialdemokrater har ett helt annat synsätt. Vi menar att ett samhälle där alla människor får möjlighet att växa och utvecklas och nå framgång blir också ett framgångsrikt samhälle.

Folkpartiet, genom sin ekonomiska talesperson Carl B Hamilton, välkomnar denna utveckling eftersom …

Folkpartiet vill att människor som utbildar sig ska ha större avkastning. Vi vill ta bort värnskatten. Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och ha mer kvalificerade arbeten.

Finansministern är mer politiskt korrekt i frågan och vill se över möjligheten att stödja barnfamiljer. Samtidigt passar han på att slänga litet skit på socialdemokraterna. Han menar att de ökade inkomstklyftorna skett till mesta delen under (S)-märkta regeringar. Han väljer att bortse ifrån att klyftorna har accelererat under den borgerliga regeringens tid i Rosenbad.

Anders Borg har dock rätt i att socialdemokraterna delvis förde en mer restriktiv välfärdspolitik efter den djupa 1990-talskrisen. Det var knappast en politik som de borgerliga motsatte sig då. Det skulle inte göra mig något om socialdemokraterna sedan dess väljer en annan politik än då.

Länkar: SvD, SvD, Ekot, SvD, SVT, Ekot, dn.se, di.se, Ekot, SvD, dagens arena, Ekot, Byggnadsarbetaren, ka.se, Kollega

Andra som skrivit: Roger Jönsson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Badlands Hyena, Annika Högberg, Kaj Raving

OECD:s beska medicin


OECD har avgett sina rekommendationer för Sveriges fortsatta ekonomiska utveckling. I paketet finns de vanliga åtgärderna som brukar komma från det hållet i form av högerinriktad ekonomisk politik.

Man föreslår bland annat sänkta lägstalöner, obligatorisk a-kassa och tuffare sanktioner mot arbetslösa med a-kassa som inte söker jobb. Men de föreslår även förlängda ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen och uppmjukade arbetsvillkor för att få rätt till ersättning.

OECD föreslår vidare att fastighetsbeskattningen skärps. Allt för låga fastighetsskatter har bidragit till att priserna på bostäder har ökat. Det har samtidigt gjort att hushållen har skaffat sig förhållandevis hög skuldsättning på sina bostäder. Därför bör skatten, enligt OECD, för egna hem höjas för att hamna i linje med beskattningen på andra typer av tillgångar.

Det kommer att vara svårare att höja skatterna på inkomsterna av arbete. Därför tror jag det kommer att vara nödvändigt att höja skatterna för boendet för att i förlängningen kunna finansiera gemensamma nyttigheter. Problemet är dock att denna fråga i dagsläget innebär politisk harakiri att ens nämna. Frågan kommer knappats att drivas av Socialdemokraterna i det kommande valet. Vill man vinna fler röster i de större städernas mer välmående områden  kommer man förmodligen att undvika att föreslå sådana beska piller.

Men på sikt måste detta bli en fråga att sälja in.

Länkar: di.se, SvD, dn.se, di.se, SvD, di.se, di.se, SvD

Anders Borgs tjurskalliga strid med väderkvarnarna


Göran Zettergren och Roger Mörtvik går i SvD Brännpunkt i polemik med finansministerns gissande kring höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen. Göran och Roger säger att det inte, så vitt de vet, finns någon undersökning i Sverige som visar något samband mellan en generös arbetslöshetsförsäkring och nivån på arbetslösheten. De säger, bland annat, att …

Sverige hade 1990 en generös a-kassa. Sedan dess har den urholkats snabbare än i något annat OECD-land. Dessutom har jobbskatteavdraget bidragit till att nettoersättningen i a-kassan minskat med nästan 10 procentenheter. Om försämringar av a-kassan verkligen skulle ha haft den effekt som Anders Borg påstår skulle vi i dag inte ha någon arbetslöshet. De länder i vår omvärld som har en betydligt svagare arbetslöshetsförsäkring än vår (ja, de finns faktiskt) har inte en lägre arbetslöshet och framför allt inte fler sysselsatta.

Problemet som politikerna står inför är ju snarare den att det blir väldigt dyrt att något återställa värdet av ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen efter alla år utan höjt tak för ersättningen (förutom tiden med 730 kr de första 100 dagarna). Idag är det knappt 10 % av de som är arbetslösa (och som kan erhålla ersättning) som har en nivå som motsvarar den teoretiska 80 % av tidigare lön. Vidare är det endast en tredjedel av de arbetslösa som ens får ersättning från försäkringen. De flesta är utförsäkrade ur arbetslöshetsförsäkringen. Antalet personer som kommer in i jobb- och utvecklingsgarantins FAS3 (eller sysselsättningsfasen som det ju heter nu) ökar snabbt. Ungefär 32.000 långvarigt arbetslösa finns där idag.

Konsekvensen av den urholkade arbetslöshetsförsäkringen och den borgerliga regeringens misslyckande med arbetslösheten kan avläsas i en aktuell rapport från Socialdemokraterna. Då den långvariga arbetslösheten och då allt fler inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen ökar kommunernas kostnader för försörjningsstöd (socialbidrag). 40 % av mottagarna av försörjningsstöd anger ”Arbetslös” som grund för att erhålla hjälp från kommunen. I rapportens slutsatser sägs …

Regeringen har misslyckats med sin viktigaste uppgift, att skapa förutsättningar för arbete i Sverige. Det har lett till kraftigt ökade kostnader för försörjningsstödet. Att arbetsförmögna personer som skulle kunna bidra till sin egen och landets försörjning tvingas leva på försörjningsstöd är i naturligtvis främst en tragedi för den arbetssökande, men det innebär också att kommunerna tvingas lägga en växande del av våra skattepengar på ekonomiskt bistånd. Det är pengar som skulle ha kunnat användas i skolan eller äldreomsorgen. Kommunerna drabbas dubbelt av arbetslösheten, dels genom uteblivna skatteintäkter och dels genom ökade kostnader för försörjningsstödet. Välfärden tar stryk av regeringens jobbmisslyckande.

(Tack Göran Zettergren för inspiration till rubriken ovan).

Länkar: SvD, Arbetet, dn.se, Regeringen, Arbetet, di.se, di.se

Andra som skrivit: Martin Moberg, Claes Krantz, Martin Moberg, Roger Mörtvik, Göran Zettergren

%d bloggare gillar detta: