Bloggarkiv

I början av 1990-talet förlorade Sverige sin själ


Under gårdagen lämnade forskaren från OECD, Andreas Schleicher, sin analys över den svenska skolan. Det tydligaste budskapet är en besvikelse över den väg som utvecklingen i den svenska skolan har gått. Han identifierar utvecklingen till tidigt 1990-tal eftersom då …

… förlorade Sverige sin själ.

Ett tydligt problem som han tydligen återkom till är det fria svenska skolvalet. Han är ju heller inte den första som påpekar den saken. Det fria skolvalet har starkt bidragit till att öka skillnaderna mellan olika skolor. Det finns också en tydlig trend vari skolföretag företrädesvis väljer att etablera sig i områden där de kan finna elever med starkare utbildningsstöd bakom sig. Andreas säger att …

Resurser måste slussas dit de verkligen behövs. Sverige måste bli bättre på att få de bästa lärarna och rektorerna till de skolor där utmaningarna är störst. För ju fler val som föräldrar har i ett skolsystem, desto starkare och robustare måste systemet vara.

Det ligger säkert väldigt mycket i det. Samtidigt är det ingen politisk kraft som i grunden vill utmana det fria skolvalet och skolföretagens rätt att etablera sig där de önskar det. Folkpartiet önskar att skolan åter ska styras av staten men vill inte på något sätt begränsa skolföretagens etableringsfrihet. Det där är ju något av en motsättning. Det kan säkert vara rätt att låta staten styra hur resurser ska fördelas till olika skolor. Men att en statlig skola skulle vara det undermedel som i grunden skulle förändra utvecklingen tror jag knappast på.

Andreas säger försiktigt …

… att många föräldrar i dag väljer skola åt sina barn på fel grunder och anser att föräldrarna måste få mycket mer information.

Ja här ligger en svårlöst politisk knut. Att samtidigt bibehålla det fria skolvalet samtidigt som alla skolor ska få samma möjligheter/resurser att stödja de grupper av elever som behöver mest stöd.

Friheten för skolor att etablera sig där de önskar det måste begränsas! Det måste vara samhälleliga behov som avgör var skolor behövs. Hur ska man annars minska klyftorna mellan elever och skolor?

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, dagens arena, SvD, ekuriren, di.se, Arbetet

Annonser

Kommunalt ansvar för skolverksamheten


Ebba Östlin (S-märkt utbildningspolitiker) skrev för några dagar sedan om att det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att elever kan gå i en bra skola. Därför är det också rimligt, menar hon, att det är just kommunerna som har beslutsrätten över vilka skolor som etableras.

Ebba beskriver en situation där organisationer och företag står på kö för att etablera sig i mer välbärgade delar av ”hennes” kommun Botkyrka. När de kommunala företrädarna försöker få samma organisationer att i stället etablera sig i mindre välbärgade områden svalnar uppenbart intresset snabbt. Ebba skriver vidare att …

Till skillnad från de friskolor som startade på 1990-talet, där den pedagogiska ambitionen stod i centrum, har de senaste årens explosion av friskolor främst varit koncerner. Det har lett till en massiv överetablering av friskolor i storstadsområdena, framför allt i Stockholmsregionen.

Hon beskriver hur dagens system kan leda till en överetablering av skolor vilket drabbar den totala verksamheten. Kommunernas medel för skola räcker ju inte i all oändlighet vilket leder till att man gör prioriteringar och utarmning av skolors verksamhet.

Jag anser det vara fullt rimligt att kommunerna i sista hand äger beslutet om att tillåta etablering av en skola och dessutom får större möjligheter att styra var en etablering kan vara lämplig.

Om en konflikt mellan valfrihet och likvärdighet mellan skolor


Vilket mål är viktigast?

Under gårdagen läste jag ett debattinlägg skrivet av Kjell-Olof Feldt, förutvarande minister för socialdemokraterna. Han resonerar om den förändring som skett av den svenska skolan och de löften och utspel som de politiska partierna gör kring skolan och utbildningspolitiken.

Hans tes är inte att den största förändringen av den svenska skolan är införandet av friskolesystemet. Den stora förändringen är det fria skolvalet som medfört att föräldrar och elever fritt kan välja vilken skola som de vill gå i. Detta har gjort att ett antal skolor har utvecklat hög kvalitet och därmed har lockat fler studiemotiverade elever. Han skriver att ”den viktigaste faktorn bakom friskolornas framgångar har varit de motiv eleverna och deras föräldrar haft när de valde bort den kommunala skolan för en annan skola.”

Debatten om den svenska skolans problem som den manifesterats i Pisa-undersökningar har gjort att skolan har vuxit fram som ett mycket viktigt politikområde att vinna. Många lyfter fram att det fria skolvalet är det som skapar de stora problemen för den svenska skolan. Som allvarligast anges den segregation som friskolereformen har skapat. Kjell-Olof skriver att denna segregation inte är av vare sig etnisk, religiös, ekonomisk eller meritokratisk – möjligen kulturell.

Det finns nu knappast något politiskt parti som driver frågan om att det fria skolvalet ska avskaffas. Samtidigt vill politikerna verka för att minska effekterna av den segregation som uppstått. Men, som Kjell-Olof skriver,

… så länge valfriheten består kommer de skolor, som redan lyckats, att fortsätta att ligga före i konkurrensen om elever med de egenskaper som behövs för att göra en skola bra. Och de skolor som tyngs av svagt studiemotiverade elever eller få svensktalande elever – eller en kombination av dessa – har ett underläge som inte skolan själv kan upphäva, även om lärarlönerna höjs och speciallärarna blir fler.

Han frågar sig, tillsammans med många andra, hur de motstidiga kraven på ökad likställighet mellan skolor ska uppnås samtidigt med bibehållandet av det fria skolvalet.

Jag måste medge att det är en rimlig undran som Kjell-Olof Feldt markerar i sitt inlägg. Kan man verkligen både äta kakan och ha den kvar?

Länkar: SvD, Ekot, Ekot, ekuriren, Aftonbladet ledare, SvD, SvD, dagens arena, di.se, SVT, Ekot, dn.se, Ekot, dn.se, dn.se, SVT, SvD, Lärarnas tidning

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson

Elevskydd när en friskola avvecklas


imageSverige har ju ett system där ”friskolor” har stora rättigheter/möjligheter att etablera sig i de svenska kommunerna. Det är statliga Skolverket som prövar om en friskola kan starta upp verksamhet. Kommunerna får, i och för sig, yttra sig över en ansökan om etablering men har inte i övrigt något inflytande över processen. I de fall som Skolverket har godkänt en ansökan har kommunen att betala ut skolpeng.

Kommunen har ingen som helst möjlighet att korrekt dimensionera storleken på det antal elevplatser som behövs i de kommunala skolorna. Eftersom kommunen i sista hand är garanten för skolundervisning krävs att man behöver dimensionera för det. Orsaken är ju förstås att en friskola med kort varsel kan meddela att skolan ska avvecklas och/eller inte startar enligt plan.

Under förra året kom ju ett par tydliga exempel på vad som kan ske när en skolentreprenör väljer att försätta sina skolor i konkurs och därmed avveckla sin verksamhet. Det tydligaste exemplet var ju John Bauer. Detta skakade ju om friskoleförespråkarna. De berörda företagen tog ju i första hand ansvar för företagens ekonomi och i andra hand för eleverna. Det är ju en ganska naturlig prioritering för företag som bedriver verksamhet för att tjäna pengar.

För några dagar sedan presenterade Svenskt Näringsliv förslag  på en utveckling av friskolereformen för att svara upp på detta problem. De föreslår …

… att friskoleföretag inom grundskolan och gymnasiets teoretiska program ska ha en obligatorisk samrådsskyldighet, med en oberoende part, om man står inför en konkurs. Samrådet ska syfta till att erbjuda elever plats på andra skolor, kommunala eller fristående, i närområdet.

För de friskoleföretag som driver gymnasier med yrkesprogram bör högre krav ställas. Det är inte säkert att yrkesprogrammens olika inriktningar alltid finns i elevens närområde. Därför bör sådana friskoleföretag ställa garantier. Garantin ska användas till att finansiera de extra kostnader i form av resor och uppehälle som uppstår, om en elev till följd av en konkurs måste byta utbildningsort för att kunna fullfölja utbildningen.

Häromdagen presenterade Ibrahim Baylan socialdemokraternas alternativ för att säkerställa elevernas rätt till en god utbildning framför företagens önskan att göra vinst. Man kräver bland annat ”samarbetsavtal mellan ny fristående skola och kommunen som reglerar bland annat dimensionering av skolan, vad som händer med eleverna vid skolnedläggning och att skolan inte bidrar till ökad skolsegregation.”

Förslaget från Svenskt Näringsliv känns ju verkligen väl tunt. Jag tror inte på att vinstdrivande företag har något som helst intresse av att i onödan meddela sin omvärld att de står inför konkurs. Det skulle ju riskera att innebära att skolföretaget helt tappar kontrollen över avvecklingsprocessen.

Huruvida det kommer att finnas parlamentariskt stöd för de socialdemokratiska förslagen efter valet är ju fortfarande skrivet i stjärnorna. Men onekligen finns det anledning för politikerna att fundera över denna fråga.

Den enkla lösningen vore kanske att en andel av skolpengen avsätts till en obligatorisk ”skolavvecklingspeng” (eller vad den skulle kunna kallas) för att hantera de olägenheter som uppstår i samband med att en friskola avvecklas – oavsett om anledningen är konkurs eller av andra affärsmässiga orsaker.

Gillar ej offentlighetsprincip


Friskolornas riksförbund har låtit genomföra en undersökning över vilka regleringar som skulle få förbundets medlemmar att inte driva vidare sin verksamhet. En hög andel skulle lägga ned sin verksamhet i det fall ett förbud mot skolor drivna i aktiebolagsform skulle bli verklighet. Det är väl inte så mycket att säga om det. Det är ju uppenbart att de flesta skolor av denna typ gör det i akt och mening att de vill tjäna pengar.

Men drygt en tiondel av deras medlemmar skulle även välja att lägga ned verksamheten i det fall det skulle införas krav om offentlighetsprincip och/eller meddelarfrihet. Claes Nyberg, vd för Friskolornas riksförbund, för ett slags resonemang som (enligt honom) skulle förklara detta.

Resonemanget känns ganska tunt. Det handlar väl snarare om att man hellre håller hårt vid den lojalitetsprincip som gäller för anställda i privat verksamhet. Medlemmarnas, i Friskolornas riksförbund, har väl ingen lust att potentiellt negativa uppgifter om det egna företaget sprids bland allmänhet och konkurrenter.

Kundförhållande och betygssättning


Svenska Dagbladet skrev igår om hur elevers föräldrar försöker påverka hur lärarna sätter betyg på sina barn. Sju av tio lärare som svarat på en enkät säger att föräldrar försökt påverka dem i hur de sätter betyg. Bo Jansson, ordförande Lärarnas Riksförbund, säger …

Lärare utsätts för ett enormt tryck när det gäller betygssättning. Det vittnar väldigt många lärare om. Att ett tryck kommer från eleverna ingår på något sätt i rollerna, men i dag ställer föräldrar krav på ett helt annat sätt än tidigare. Och även rektor utsätter lärare för ett tryck.

Och, det är klart, det handlar ju om stålar! Om inte föräldrarna får som de vill kan de ju ta sitt barn och elevpeng till en annan skola. Det finns ju ganska många rapporter som visar på en tendens där friskolor sätter högre betyg än vad resultaten i de nationella proven motiverar.

Är det verkligen så konstigt att den svenska skolan har vissa problem? Men denna fråga om det fria skolvalet och om hur elevpengen stimulerar ett visst (ska vi säga) osunt beteende är en högst explosiv fråga bland de politiska partierna. Knappast någon verkar vilja ta i den.

Men till slut måste det väl ändå ske? Förhoppningsvis …

Länkar: SvD, SvD, SVT, politism.se

Om skolans förlorade auktoritet


Johan Blomberg, gymnasielärare, är publicerad med ett till det fria skolvalet kritiskt debattinlägg. Han menar att skolan genom det fria skolvalet har förlorat all auktoritet gentemot eleven.

Eftersom elever betyder inkomster för skolorna gäller det att både få fler elever och att behålla de man har. Det gör man genom att presentera goda resultat (= höga betyg) och samtidigt inte ställa så hårda krav på eleven att denne väljer en annan skola.

Det finns ju sedan tidigare undersökningar som tydligt visar en tendens bland, så kallade, friskolor att ge högre betyg till sina elever än vad som är motiverat jämfört med de nationella proven. Då även de kommunala skolorna blivit allt mer beroende av skolpengen har denna tendens även börjat öka där, om än inte lika tydlig. Johan skriver vidare att …

I nuläget är skolans möjligheter att ställa krav på eleverna löjligt små. Att kräva att eleverna ska komma i tid, läsa läxor och uppföra sig i skolan jämställs tidvis med fascism. Att utsätta elever för den typen av krav kan vara riskfyllt för skolan då den kan bli av med sina kunder. Det bästa för skolan är alltså att låta lärarna göra det bästa av situationen, hålla kunderna nöjda. Om det krävs till och med ge eleverna betyg de inte förtjänar. Bara de inte känner sig besvikna och går med sin skolpeng någon annanstans.

I sitt inlägg skisserar han på två långsiktiga lösningar på detta problem. Nu är det knappast troligt att det går att finna en politisk majoritet för det första av hans alternativa lösningar. Möjligen att den andra vägen är mer framkomlig. Men den kommer i så fall att kräva en bred politisk överenskommelse. Med tanke på att de borgerliga partierna har lagt sig väldigt nära de förslag som socialdemokraterna har lagt kanske det finns förutsättningar för en bredare samsyn om skolans framtida behov.

Det fria skolvalet är en sådan fråga som inte kan lösas utan blocköverskridande samsyn. Förhoppningsvis kan den situationen uppkomma efter att de borgerliga partierna förlorat det kommande riksdagsvalet.

Betygen glider allt längre från verkligheten


Jag har noterat att en kort liten nyhet från TT har farit runt i tidningsvärlden. Den konstaterar kort att den nyligen presenterade Pisa-rapporten visar att de svenska skolresultaten har försämrats relativt vår omvärld. Samtidigt med denna negativa utveckling så stiger slutbetygen för eleverna.

Det är ju, som det konsteras, något motstridigt. I notisen sägs att en orsak till detta är att lärarna pressas av föräldrar och arbetsgivare (skolan antar jag det menas) att höja betygen mer än vad resultaten motiverar.

Det är ju inte första gången som det rapporteras om detta. Svenska Dagbladet skrev i somras om hur friskolor är frikostigast med att sätta goda betyg. Man hade granskat hur betygen stod sig i förhållande till resultaten i de nationella proven. DN hade en motsvarande granskning i februari 2013.

Det finns alltså en hel mängd konstateranden att det finns ett problem i hur betyg sätts. I konkurrensen om eleverna och den skolpeng de har med sig finns en frestelse att sätta betygen högre än vad de borde vara. Kortsiktig ekonomisk vinning riskerar att fortsätta urholka det svenska kunskapssamhället.

Länkar: SvD, SVT

Fler som skrivit: Badlands Hyena

Är vinst enda drivkraften för att bedriva god skolverksamhet?


Den svenska friskolereformen är unik i det avseendet att den tillåter vinstdrivande företag att bedriva skolverksamhet.

Detta faktum har ju skapat en del debatt i samband med att den stora aktören ”John Bauer” avvecklade sin verksamhet eftersom ägarna inte ville fortsätta bedriva verksamheten med underskott.

Det finns även andra exempel där friskolekoncerner avvecklat enskilda skolor eftersom de gått med underskott. Samtidigt har koncernen totalt sett gått med stora underskott.

Detta har visat på den kortsiktighet som finns kopplad till marknadsekonomiskt styrda verksamheter. Detta kan ju i vissa branscher vara både sunt och långsiktigt skapande värden för såväl ägare som samhälle.

Utbildningspolitiken tillhör ett samhälles kanske viktigaste åtaganden för att långsiktigt skapa förutsättningar för ett gott samhälle. I skolan ska elever med olika förutsättningar samsas och ges möjlighet att utveckla sina färdigheter och talanger. Om ekonomiska drivkrafter blir den allena rådande finns en uppenbar risk för att sortera bort kostnadsdrivande elever och aktiviteter.

Dagens svenska friskolesystem tillkom som en kritik av den tidigare sammanhållna skolan. Man ansåg att det inte fanns plats för annan typ av pedagogik och/eller engagerade lärare. Med en reformerad skola skulle man ge plats för alternativa skolformer och sätt att utbilda elever. Man såg en framtid med enskilda skolor som drevs av engagerade lärare och skolledare.

Verkligheten har dock i hög grad blivit annorlunda. Idag agerar stora friskolekoncerner på marknaden som i första hand drivs av en syn på att tjäna pengar på utbildningsverksamhet. Det finns förstås, som SVT visar, andra inslag på skolmarknaden. Det finns organisationer och personer som bedriver skolverksamhet där vinstintresset är underordnat intresset av att bedriva god skolverksamhet.

Socialdemokraterna har efter vissa konvulsioner landat i ett ställningstagande där man vill begränsa möjligheten att generera vinster i offentligt finansierad verksamhet. De borgerliga partierna drivs av uppfattningen att endast gott kan komma av en utveckling där vinstdrivande företag bedriver verksamhet inom välfärden. Folkpartiet har börjat revidera denna syn och menar numera att man ska begränsa riskkapitalistiskt ägande av offentligt finansierad verksamhet.

Utvecklingen verkar visa att den socialdemokratiska synen på frågan är den rätta. Det finns andra drivkrafter än enbart penningens för att bedriva bra verksamhet inom välfärdsområdet.

Länkar: SVT, SVT

Har den kommunala skolan nått vägs ände?


Igår publicerades ett debattinlägg som i hög ton och i färgerna svart och vitt målade den kommunala skolans misslyckande.

Det är säkert rätt att åter överväga att låta staten överta ansvaret för den svenska skolan. Jag är däremot inte lika övertygad om att det innebär det alexanderhugg som magiskt rättar till skolans problem.

Det finns en övertro på att man genom helt och hållet statlig ansvar ska kunna finansiera varje skola efter dess behov. Det är inte ens enkelt i det kommunala perspektivet.

Vi har idag en helt annan verklighet inom skolvärlden än innan ansvaret överfördes till kommunerna. Då fanns inte friskolereformen. Lagstiftarna har genom sitt reformarbete verkat för att antalet skolor har ökat i antal. Genom det fria skolvalet har man säkerställt ökade kunskapsskillnader mellan skolor.

Genom sin förenklade argumentation antyder debattörerna att allt var väl i den svenska skolan innan den kommunaliserades. Även då skolan var statligt finansierat och helt styrd förekom att elever inte fick det stöd de behövde. Även då förekom det att olämpliga lärare fick fortsätta att verka.

Men ja, låt oss överväga att förstatliga skolan igen. Men inte tusan kommer det att innebära att allt blir väl för det.

Länkar: DN Debatt, dagens arena, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se

Fler som skrivit: Martin Moberg, Roger Jönsson

%d bloggare gillar detta: