Bloggarkiv

Elevskydd när en friskola avvecklas


imageSverige har ju ett system där ”friskolor” har stora rättigheter/möjligheter att etablera sig i de svenska kommunerna. Det är statliga Skolverket som prövar om en friskola kan starta upp verksamhet. Kommunerna får, i och för sig, yttra sig över en ansökan om etablering men har inte i övrigt något inflytande över processen. I de fall som Skolverket har godkänt en ansökan har kommunen att betala ut skolpeng.

Kommunen har ingen som helst möjlighet att korrekt dimensionera storleken på det antal elevplatser som behövs i de kommunala skolorna. Eftersom kommunen i sista hand är garanten för skolundervisning krävs att man behöver dimensionera för det. Orsaken är ju förstås att en friskola med kort varsel kan meddela att skolan ska avvecklas och/eller inte startar enligt plan.

Under förra året kom ju ett par tydliga exempel på vad som kan ske när en skolentreprenör väljer att försätta sina skolor i konkurs och därmed avveckla sin verksamhet. Det tydligaste exemplet var ju John Bauer. Detta skakade ju om friskoleförespråkarna. De berörda företagen tog ju i första hand ansvar för företagens ekonomi och i andra hand för eleverna. Det är ju en ganska naturlig prioritering för företag som bedriver verksamhet för att tjäna pengar.

För några dagar sedan presenterade Svenskt Näringsliv förslag  på en utveckling av friskolereformen för att svara upp på detta problem. De föreslår …

… att friskoleföretag inom grundskolan och gymnasiets teoretiska program ska ha en obligatorisk samrådsskyldighet, med en oberoende part, om man står inför en konkurs. Samrådet ska syfta till att erbjuda elever plats på andra skolor, kommunala eller fristående, i närområdet.

För de friskoleföretag som driver gymnasier med yrkesprogram bör högre krav ställas. Det är inte säkert att yrkesprogrammens olika inriktningar alltid finns i elevens närområde. Därför bör sådana friskoleföretag ställa garantier. Garantin ska användas till att finansiera de extra kostnader i form av resor och uppehälle som uppstår, om en elev till följd av en konkurs måste byta utbildningsort för att kunna fullfölja utbildningen.

Häromdagen presenterade Ibrahim Baylan socialdemokraternas alternativ för att säkerställa elevernas rätt till en god utbildning framför företagens önskan att göra vinst. Man kräver bland annat ”samarbetsavtal mellan ny fristående skola och kommunen som reglerar bland annat dimensionering av skolan, vad som händer med eleverna vid skolnedläggning och att skolan inte bidrar till ökad skolsegregation.”

Förslaget från Svenskt Näringsliv känns ju verkligen väl tunt. Jag tror inte på att vinstdrivande företag har något som helst intresse av att i onödan meddela sin omvärld att de står inför konkurs. Det skulle ju riskera att innebära att skolföretaget helt tappar kontrollen över avvecklingsprocessen.

Huruvida det kommer att finnas parlamentariskt stöd för de socialdemokratiska förslagen efter valet är ju fortfarande skrivet i stjärnorna. Men onekligen finns det anledning för politikerna att fundera över denna fråga.

Den enkla lösningen vore kanske att en andel av skolpengen avsätts till en obligatorisk ”skolavvecklingspeng” (eller vad den skulle kunna kallas) för att hantera de olägenheter som uppstår i samband med att en friskola avvecklas – oavsett om anledningen är konkurs eller av andra affärsmässiga orsaker.

Annonser

Synen på arbetskraftsinvandring


Carola Lemne börjar sitt VD-skap för Svenskt Näringsliv med att få en debattartikel om synen på arbetskraftsinvandring. I inlägget anför hon att i stort sett det enda problem som finns med dagens lagstiftning är att kan ta för lång tid att få ansökningar om arbetstillstånd beviljade. Carola skriver att …

Argumenten mot arbetskraftsinvandring är i grunden felaktiga. Alla seriösa granskningar visar att det inte finns några stora problem med arbetsgivare som missbrukar systemet. I de relativt få fall som det ändå förekommer är detta mot reglerna och ska beivras.

Med det som grund avfärdas sådana erfarenheter som framför allt Hotell och restaurangfacket (HRF) och Unionen har framfört. HRF har vid de tillfällen de genomfört granskningar av hur lagstiftningen fungerat funnit ett stor andel fel och brott mot lagstiftning och avtal.

HRF och Unionen har, bland annat, föreslagit att det arbetserbjudande som arbetsgivaren ger ska vara rättsligt bindande. Det finns idag inga som helst garantier för att den lön och anställningsvillkor i övrigt i verkligheten blir de som förespeglats i handlingarna till Migrationsverket.

HRF anser vidare att myndigheter som Migrationsverket och Skatteverket ges ökade befogenheter till uppföljning.

Jag anser därmed att det inte behövs någon arbetsmarknadsprövning. Kombinationen av rättsligt bindande arbetsvillkor och med hårdare krav på myndigheterna att göra uppföljningar borde räcka för att få en förbättring på arbetsmarknaden.

 

Ett av fem rekryteringsförsök misslyckas helt


Arbetsgivarnas ”fackförening” Svenskt Näringsliv meddelar att enligt en av dem genomförd enkät misslyckas deras medlemsföretag att hitta kompetent arbetskraft. Lösningen på detta problem är enligt denna intresseorganisation att skapa fler ”inträdesjobb” …

… där kraven på gedigen utbildning och/eller yrkeserfarenhet inte är så höga.

Det där känns ju verkligen som en ”intressant” och motsägelsefull lösning. Svenskt Näringsliv (SN) säger samtidigt att det saknas kompetent personal att anställa och att lösningen finns i att skapa fler arbeten som kräver lägre kompetens.

I andra sammanhang predikar det svenska näringslivets högsta företrädare det betydelsefulla i relevanta satsningar på utbildningssystemet – gärna i nära samverkan med näringslivet självt.

Det aktuella pressmeddelandet känns onekligen mer som en solidaritetsförklaring till den sittande regeringens politik än som ett relevant uttalande om angelägna behov.

Länkar: SvD, SVT, Arbetet

Behöver Sverige lägre lägstalöner?


Lars Calmfors anser tydligen att Sverige behöver lägre lägstalöner. Han menar visst att Sverige har bland de högsta lägstalönerna samtidigt som det råder hög arbetslöshet. Det är väl ett budskap som smakar mumma i de svenska arbetsgivarnas öron. De har ju länge drivit tesen att det krävs lägre löner för att okvalificerade och de med en annars svag anknytning till arbetsmarknaden ska få arbete.

I en rapport som organisationen Svenskt Näringsliv presenterat anförs att de höga svenska ingångslönerna i vissa fall utestänger människor från arbetsmarknaden och även skapar andra problem. Organisationen menar att höga lägstalöner skapar en mur till arbetsmarknaden och förhindrar en bättre lönespridning. Organisationen säger vidare att …

Det skapar i sin tur ytterligare en mur mot en ökad öppenhet på arbetsmarknaden eftersom det är så relativt billigt att anställa en person med högre utbildning istället för en person med låg utbildning eller annan bakgrund.

De allt för höga lönerna innebär vidare, enligt rapporten/arbetsgivarna, att det inte finns utrymme för högre löneökningar. Det i sin tur gör det mindre intressant för människor att vidareutbilda sig eftersom premien för detta blir för liten. En annan positiv effekt av lägre lägstalöner är, även det enligt rapporten, att yrkesuppgifter som idag försvunnit skulle kunna återskapas.

Det framgår inte av rapporteringen vilken nivå lägstalönerna borde ligga på. Jag misstänker väl att arbetsgivarna önskar låta marknaden styra den utvecklingen. I branscher med högre arbetslöshet och lägre formella yrkeskrav finns säkert utrymme för att pressa ned priset för de anställda.

Arbetsgivarna brukar ju framhålla USA som ett föredömligt exempel på hur man kan skapa en större låglönearbetsmarknad. Man säger att detta bidragit till att fler kommit i arbete. I rapporten nämns också Tyskland som ett mer nyblivet exempel på att skapa en större arbetsmarknad bestående av lägre/sämre betalda arbeten.

Arbetsgivarna brukar mena att lägre ingångslöner borde skapa fler arbetstillfällen och skapa en större dynamik på arbetsmarknaden. Om det vore en sanning borde ju de sänkta (rabatterade) sociala avgifterna för ungdomar inneburit att ungdomars arbetslöshet skulle ha minskat. En sådan effekt är ju svår att se. Göran Zettergren och Susanna Holzer (bägge utredare på TCO) har diskuterat den eventuella effekt som sänkta kostnader för att anställa unga har.

Frågan om det eventuellt goda eller inte goda med sänkta ingångslöner är en sådan fråga där många har uppfattningar men där ingen absolut sanning finnes. Men, för att citera Susanne Holzer …

…  vad hjälper det att vi sänker priset på okvalificerad ung arbetskraft –  om det är kvalificerad arbetskraft som marknaden vill ha …

Länkar: SvD, dn.se

Näringslivets valmanifest


Häromdagen presenterade Jens Spendrup, ordförande för Svenskt Näringsliv, organisationens ”valmanifest” i form av fem punkter där han efterlyser klara besked ifrån riksdagens partier.

Samtidigt som han kräver tydliga besked från partierna är flera av de fem uppräknade frågorna så allmänt och otydligt formulerade att de är svåra att argumentera emot och/eller besvara. Jens räknar däremot upp ett antal för det svenska näringslivet uppenbart förgripliga förslag.

Jens försvarar företagsägarnas rätt att alldeles utan pekpinnar från klåfingriga politiker kunna styra sina företag. Han önskar att företagen ska få leva sina liv såsom i en bubbla utan att behöva ta hänsyn till skeenden i det för övrigt demokratiska samhället.

Det svenska näringslivet behöver inte vara särskilt oroliga för sin framtid. Det finns inget regeringsalternativ som drastiskt kommer att förändra det svenska näringslivets grundläggande villkor. Det handlar enbart om reformer som på marginalen påverkar dem. Huruvida reformerna kan kallas negativa eller positiva är enbart en fråga om perspektiv.

Länkar: di.se, di.se

Arbetsförmedlingen lämnas ifred


Det blir snart!

När Elisabeth Svantesson (M) tillträdde som arbetsmarknadsminister tidigt i höstas utlovades en översyn av Arbetsförmedlingens verksamhet. Vi är nog många som ser fram emot en sådan – måhända av olika skäl.

Igår efterlyste organisationen Svenskt Näringsliv (SN) den utlovade översynen. SN är nämligen kritisk till hur det fungerar (eller inte fngerar) i samverkan mellan Arbetsförmedlingens lokala kontor och det omgivande näringslivet. Carina Lindfelt, chef för Svenskt Näringslivs arbetsmarknadsavdelning, säger att …

Med tanke på att det inte har fungerat på ganska länge så är vi otåliga. Om det nu är så att vi ser en myndighet med den typen av problem och som dessutom har lägst förtroende av samtliga myndigheter i Sverige så tror jag att de flesta inser att det är dags att ta tag i detta.

Idag meddelar ministern att direktiven för en översyn av Arbetsförmedlingen kommer först under våren. Det innebär att det dröjer till efter valet i höst innan frågan prövas. Det är kanske klokt att avvakta med direktiv för en översyn av rikets minst populära myndighet. Möjligheten är ju ganska stor att det blir regeringsskifte i  höst.

Det i sin tur kan ju innebära en annan inriktning för den efterlängtade översynen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD

Om en möjlighetsbaserad debatt om invandring


Nima Sanandji och Fabian Wallen har skrivit ett inlägg om debatten kring den svenska lagstiftningen om arbetskraftsinvandring. De menar att debatten om den svenska lagstiftningen har blivit allt för ensidigt negativ.

De säger sig vilja ha en debatt som fokuserar mer på möjligheterna med arbetskraftsinvandring. Och vem som skulle vilja ha något emot en sådan ståndpunkt?

När regeringspartierna, tillsammans med Miljöpartiet, ingick överenskommelsen om en reformerad lagstiftning var motivet just det. Man ville göra det enklare att rekrytera kompetenta personer till avancerad forskning och utveckling i Sverige.

Problemet är bara den att verkligheten har blivit något annat. De flesta som beviljats arbetstillstånd kommer till branscher med redan hög arbetslöshet och med låga formella kompetenskrav. Både fackliga organisationer som media har kunnat rapportera om hur människor inte har anställts med de villkor som de förespeglats.

Varför förneka att det förekommer att arbetskraft hamnat i situationer med sämre villkor än vad de förespeglats? Jag förespråkar inte någon arbetsmarknadsprövning i förskott. Däremot vill jag att de som kommer till Sverige kan lita på att de anställs till de villkor som arbetsgivare har meddelat Migrationsverket.

Så vitt jag vet verkar det inte finnas problem för de experter som anställs i svenska företag. Debatten handlar om de 2/3-delar som hamnar i övriga branscher. Så varför förnekar Svenskt Näringsliv dessa rimliga villkor i sin anställning?

Garantera ­lika rättigheter till alla som jobbar i vårt land


Svenskt Näringsliv gjorde för ett par dagar sedan ett försök förändra debatten kring arbetskraftsinvandring. I en rapport som de sponsrat hävdade man att utnyttjande och missbruk av lagen nästintill är försumbar.

Ett par dagar i efterhand synes arbetsgivarnas försök att vända debatten inte  ha gett några större resultat. Rapporten har snarare fått ganska mycket kritik för att vara allt för grund och ge en allt för rosenskimrande bild av verkligheten.

De fackliga organisationerna har i allt väsentligt kommit med relevanta och realistiska förslag på förändrad lagstiftning. Svenskt Näringslivs inspel gav en allt för förskönande bild av verkligheten för att omvärlden skulle köpa deras ”sanning”.

Länkar: da.se, Aftonbladet ledare, SvD, dagens arena

Om det ens förekommer fusk i bärskogen


I en aktuell rapport från Svenskt Näringsliv (SN) hävdas att fusket i ”bärskogen” inte alls har den omfattning som mediarapportering kan ge sken utav. I rapporten påpekas att endast sju fall har tagits till centrala förhandlingar.

SN säger att de vill bidra till en mer balanserad debatt i denna fråga. Samtidigt är det alldeles sant att man vill behålla den ordning som råder idag och motsätter sig de mer långtgående förändringar av lagen som facken önskar.

Arbetsgivarnas slutsatser fick snart kritik från fackligt håll. Man menar att mörkertalen är betydligt större än vad Svenskt Näringslivs rapport antyder. I SN:s rapport anses fusk endast bestå i eventuellt brott mot de avtal som löntagaren eventuellt skrivit under – man jämför inte med det arbetserbjudande som Migrationsverket har att ta ställning till.

Vidare tillkommer luft i SN:s rapport genom att de fackliga organisationerna enbart företräder medlemmar och därmed har svårt att stödja personer som inte är organisaerade.

LO:s kritik på lagen om arbetskraftsinvandring grundas på erfarenheter från fler branscher än enbart bärplockande. Hotell- och Restaurangfacket har ju vid flera tillfällen upptäckt brott mot både lag och avtal. Dessa erfarenheter har fått dem att ta fram ett antal fullt rimliga krav på förändrad lagstiftning.

Länkar: Arbetet, da.se, Arbetet, Arbetet, ka.se, SVT, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Jimmy Jansson, Martin Moberg, Peter Johansson, Calle Fridén, Sonja Hallsten, Leine Johansson

Det uppenbara missbruket av visstidsanställningar


För drygt en vecka sedan argumenterade ett par företrädare för medlemsförbund inom Svenskt Näringsliv för möjligheten att visstidsanställa. De ansåg denna möjlighet som betydelsefull för näringslivet och som en viktig väg in i arbetslivet för, framför allt, unga. Som jag tolkade inlägget såg de inga som helst problem med korta anställningar.

Susanna Gideonsson (Handels) och Malin Ackholt (HRF) tillsammans med Tommy Andersson (GS-facket) har replikerat på arbetsgivarnas syn. De motsätter sig den verklighetssyn som arbetsgivarnas organisationer står för. De fackliga organisationerna har inga problem med säsongs- och vikariatsanställningar inom sina respektive branscher.

Vad de fackliga organisationerna motsätter sig är det systematiska utnyttjandet av visstidsanställningar som staplas på varandra. Susanna skriver i sitt inlägg att …

Vad vi vill diskutera är visstidsanställningar som pågår året om, ofta löper över flera år och där företag väljer att låta anställda gå på olika osäkra anställningsformer trots att det finns ett permanent behov av arbetskraft. För Handels är det självklart inte kontroversiellt att ett företag tar in en vikarie då en anställd är sjuk eller med extrapersonal vid toppar i handeln, som nu inför jul. Problemet uppstår då visstidsanställningar blir norm, där vikarierna så att säga är den ordinarie personalen men utan den trygghet det innebär.

Arbetsgivares och borgerliga partiföreträdares syn är att korta anställningar är en utmärkt väg till ett fast jobb för unga människor. Problemet är ju bara den att vägen till ett fast arbete blir allt längre. Väldigt många människor fastnar i ett ”träsk” med korta och otrygga anställningar med, i många fall, ett mindre antal garanterade arbetstimmar.

Det hör väl till sakens natur att arbetsgivare vill behålla möjligheten att flexibelt kunna bemanna arbetsplatserna. Detta innebär ju en motsättning till de anställdas behov av förutsägbara arbetstider och inkomster. Det är självklart att de fackliga organisationerna motsätter sig utvecklingen där allt fler har otryggare anställningar och deltider.

Länkar: SvD, SvD, ka.se, ArbetetArbetetArbetetArbetet

Fler som skrivit: Roger Jönsson, Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: