Bloggarkiv

Om ett regeringens misslyckande


Dagens Nyheter rapporterar om att regeringens högprofilerade reform om YA-jobb hittills är ett misslyckande. Regeringen har gått ut hårt i debatten om denna arbetsmarknadspolitiska reform. Den omtalas i alla relevanta debattartiklar som ett gott bevis för regeringens arbetsmarknadspolitik. Man hoppas på sikt att 30.000 ungdomar ska komma in i arbetslivet denna väg.

Hittills synes dock regeringen ha misslyckats kapitalt. DN rapporterar att fram till idag har endast 87 ungdomar fått arbete genom YA-anställning. Regeringen har meddelat stora förhoppningar på denna, i grunden, sunda arbetsmarknadspolitiska reform.

Yrkesintroduktionsanställningar har sin grund i ett avtal som IF Metall tecknade tillsammans med arbetsgivaren för några år sedan. Reformen innebär att ungdomar som saknar relevant utbildning för arbete i aktuell bransch får en väg till arbete. Det bygger på ett verkligt behov av att anställa personer och innebär en kombination av arbete och teoretisk utbildning.

Det är rätt att säga att regeringen har misslyckats med sin ambition. Däremot är reformen i sig inte misslyckad. Med tålamod kommer säkert fler ungdomar att kunna få ett arbete denna väg. Regeringens målsättning har varit överdriven från början och speglar väl snarare deras desperation inför det totala misslyckande som deras arbetsmarknadspolitik har varit.

Länkar: dn.se, di.se

Hwad vilja IF Metall?


Under gårdagen darrade det till i den fackliga världen. IF Metall meddelade att man är beredd att inleda branschförhandlingar med arbetsgivarna kring frågan om turordningsregler och frågor om flexibilitet. Beskedet kom något oväntat. Jag kan tänka mig att vi är ett antal personer i den fackliga världen som nu har att svara på frågor om IF Metalls syn på denna – inte helt enkla – fråga.

Jag har, för min del, funderat över förbundets besked.

Den svenska industrin är under stark omvandling. Antalet personer som arbetar i direkt produktion har minskat. De produktionsarbeten som utförs har också förändrats. Högrepetetiva arbetsmoment med långa serier starkt utsatta för priskonkurrens försvinner i ganska snabb takt från svenska fabriker. Andelen arbetstillfällen som kräver högre kompetens och yrkesutbildning har ökat.

Parallellt med denna utveckling har rättspraxis i lagen om anställningsskydd tydliggjort att kompetens är en viktig ingrediens när man ska förhandla om vilka personer som blir kvar på arbetsplatsen och vilka som kommer att få lämna den. Det innebär att frågan om kompetens är högst levande och relevant i samband med neddragningar på arbetsplatsen.

Eftersom andelen mer kvalificerade arbeten ökar inom industrin måste man som facklig organisation förhålla sig till detta. IF Metall har överenskommelser med arbetsgivarna där man poängterar betydelsen av kompetens och kompetensutveckling. Men i allt för många fall handlar det mer om läpparnas bekännelser. Allt för många arbetsgivare är allt för dåliga på att stimulera och medverka till personalens utveckling.

Arbetsgivarna måste vara beredda att ta ett större ansvar för att utveckla arbetsplatserna och de anställdas kompetens. Det räcker inte med vackra ord i korta överenskommelser. Därför kan det också vara rimligt att med arbetsgivarna diskutera turordningsbestämmelserna och sådant som ett bättre omställningsstöd.

Jag är inte det minsta rädd för samtalen. Det är snarare vad resultatet blir av dessa diskussioner som avgör om resultatet blev bra eller dåligt.

Jag utgår ifrån att förbundsledningen är tillräckligt kloka och erfarna för att inte köpa vad skit som helst.

Länkar: di.se, SvD, Arbetet, ka.se, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Jeanette Herulf

 

Svårt med jämställdhet i praktiken


För några dagar sedan beslutade LO:s styrelse om ett antal åtgärder för att verka för en bättre jämställd ordning inom LO. När det gäller att uppdrag där LO-styrelsen, inte förbunden, nominerar ska en jämställd ordning tillämpas – hälften kvinnor och hälften män.

Problemet som man har inom LO är att till många av de uppdrag som ska tillsättas är det de enskilda förbunden (15 stycken) som nominerar personer. I den meningen är alla medlemmar lika stora (oavsett antal förbundesmedlemmar) och betraktas ha lika rätt att nominera personer till LO-interna organ. Då LO är en federativ organisation där det är förbunden som är medlem skapar detta problem med den struktur som man har. Det är endast en minoritet av LO:s förbund som har en majoritet kvinnor som medlemmar. Det gör att LO:s styrelse har en majoritet av män, detsamma för många av de interna organ, arbetsgrupper etc som tillsätts.

Det är dock fullt rimligt att LO i de fall man själv nominerar/utser företrädare tillämpar principen om varannan kvinna och man. Men samtidigt är det som man medger. LO:s struktur öppnar upp för kritik då verkligheten inte ser ut som idealet. Det är klart att det är besvärande när en organisation som säger sig stå för jämställdhet i praktiken har svårt att leva upp till det.

Jag är ju själv aktiv i ett förbund där ungefär 75 % av medlemmarna är män. Industrin har varit, och är, manligt dominerade. Det finns en tydlig tradition av starka män som ideal för ledarskapet. Detta ideal prövas genom det kongressbeslut som innebär att det underrepresenterade könet (kvinnor) ska ha 30 % av uppdragen på ledande organ inom förbundsnivån och på avdelningarna. Det är en princip som är svår att leva upp till.

I den avdelning vari jag är aktiv lever vi upp till kongressens beslut när det gäller styrelsen och de flesta av våra verksamhetskommittéer. När avdelningen, däremot, valde tolv ombud till avtalsrådet utsågs endast en kvinna. Avdelningen har utsett en kvinna som regionalt skyddsombud (av åtte-nio).

Det finns väldigt få kvinnor på beslutande plats i de större klubbarna. Det är få kvinnor som utses till förhandlingsdelegationer och motsvarande organ inom de större (och därmed betydelsefulla) klubbarna. Men det finns ganska gott om kvinnor inom studieverksamhet, som sekreterare i styrelserna och (surprise?) som jämställdhetsansvariga.

LO och dess medlemsförbund har en lång väg att gå för att åstadkomma en fullt jämställd organisation.

Länkar: Arbetet, Aftonbladet debatt, di.se, SvD, di.se, SvD, SvD, politism, Arbetet, Arbetet

Fler industriarbetare skadas på jobbet


Inför IF Metalls kongress i maj har förbundet låtit SCB genomföra en undersökning om hur klubbarna upplever utvecklingen av arbetsmiljön på arbetsplatserna.

De resultat som framkommer i undersökningen är ganska beklämmande. 65 % av medlemmarna anser sig ha fått någon form av besvär av sitt arbete. Det verkar vidare som om skadorna ökar.

Det finns en tydlig utveckling inom industriföretagen innebärande allt mer slimmade företag. Industriarbetarnas arbetsinnehåll har blivit allt mindre. Det innebär att de arbetande får allt mer av enformiga arbetsuppgifter som kan leda till skador. Närmare en tredjedel av IF Metalls medlemmar upplever att de fått belastningsskador av de arbeten som de utför.

Under 1980-talet startade en diskussion inom dåvarande Metall. Orsaken var, då som nu, att antalet arbeten med korta arbetscykler och enformiga arbetsuppgifter ökade. Samtidigt var industrin inne i en förhållandevis god konjunktur. Diskussionen gällde hur jobben kunde bli mer intressanta och bättre för fysisk och psykisk hälsa.

Samtidigt upplevde företagen hög personalomsättning och allt större svårigheter att rekrytera arbetare till de arbetsuppgifter som behövde utföras. Det tillsammans innebar en god jordmån för att diskutera andra sätt att organisera arbetet inom industrin. En  hel massa försök genomfördes på arbetsplatser runt om i landet.

I samband  med den djupa lågkonjunkturen i det tidiga 1990-talet försvann mycket av det goda utvecklingsarbetet. Med allt stigande arbetslöshet inom industrin försvann drivkrafterna bland många industriföretag att utveckla sättet att organisera arbetet. Med den höga arbetslösheten bland industrins arbetare ökar också inslaget av allt enformigare arbeten och inslag av ”löpande band”.

Med denna utveckling kommer också resultetet i form av fler skadade och utslitna industriarbetare. IF Metall har återuppväckt diskussionen om att organisera industriarbetet på ett sådant sätt att man tillvaratar de arbetandes hela resurs – inte enbart deras muskelkraft. Skillnaden mot 1980-talet är dock att arbetslösheten inom industrin fortfarande är hög. Men med den internationella konkurrensen försvinner samtidigt arbetstillfällen till låglöneländer.

De industriarbeten som blir kvar ställer högre krav på formell kompetens och utbildning. Denna utveckling innebär förhoppningsvis att arbetsgivarnas intressen av att utveckla arbetets organisation kan utvecklas och sammanfalla med den fackliga synen. Under tiden far dock många anställda illa och kommer att lämna branschen med skador och krämpor som försämrar deras möjligheter till arbete och en rimlig pension.

Därför behövs det mer insatser från staten i form av sådant som ett aktivt arbetsmiljöverk och forskning på arbetets organisering och utveckling av arbetsmoment.

Länkar: Ekot, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Leine Johansson

Ett arbetsmarknadspolitiskt fiasko?


Optimistkonsult

Under gårdagen skrevs det en del om en av den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitiska förslag – YA-jobben. Ekot konstaterar i sin rapportering att endast 47 personer hittills fått en sådan anställning.

Tja … vad ska man säga?

En sak är att reformen infördes så sent som den 15 januari i år. Det har bara gått några veckor sedan åtgärden genomfördes officiellt. Arbetsmarknadsministern hoppas att reformen på sikt ska ge en 30.000 ungdomar om året en väg till ett arbete. Hon sade att …

Det här är en helt ny väg för unga in på arbetsmarknaden som regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter har öppnat. Vi startade detta 15 januari och nu tror jag vi behöver informera både arbetsgivare och unga om att detta är en möjlighet.

Det är klart att det är alldeles för tidigt att redan nu säga något bestämt om huruvida YA-jobb blir ett fiasko eller en lyckosam satsning för att hjälpa ungdomar till ett bra arbete. Jag delar, trots denna invändning, inte ministerns optimistiska bedömning. Även om YA-jobb är en bättre väg för ungdomar, då den kombinerar teoretisk utbildning med praktiskt arbete, till arbete kommer den knappast att få den omfattning som regeringen hoppas.

Det finns all anledning att verka för att informera om YA-arbete (eller yrkesintroduktion) för arbetsgivare och arbetssökande. Men dessa insatser kan enbart komma till stånd när det finns ett upplevt behov av att anställa yngre människor. Jag har under min tid som ombudsman inom IF Metall endast skrivit ett lokalt avtal om yrkesintroduktionsanställning.

Det gällde ett mindre företag som behövde skola in en person till arbete som en äldre person utfört. Det centrala avtal som IF Metall tecknat med arbetsgivarna gav i detta fall en möjlighet att skola in en yngre person till det aktuella arbetet. Lösningen blev lyckosam för såväl företaget som den unga personen.

Det avtal som IF Metall bidragit till har också utgjort grunden till det, så kallade, ”Volvo-steget”.

Jag hoppas förstås att fler unga människor får chansen att få ett arbete genom reformen om YA-arbete. Men några 30.000 jobb om året har jag svårt att tro på. Men fler än 47 personer borde det bli!

Länkar: Ekot, Ekot, di.se, SVT, SvD, Arbetet

Har arbetarrörelsen har varit godtrogen om EU?


Johan Danielsson

I debattinlägg meddelar företrädare för de fackförbund som bildar 6F att de nu drar igång den (kanske) längsta valkampanjen inför ett Europaparlamentsval någonsin. Målet är att Johan Danielsson (S) ska få tillräckligt antal personkryss för att kunna bli ledamot av Europaparlamentet.

Vad jag förstår av inlägget hoppas de få in en röst som ska verka för garantier att svenska avtal ska värderas högre än idag. De vill att alla människor ska värderas lika (i Sverige?). De menar vidare att arbetarrörelsen kanske var något godtrogen inför medlemskapet av Europeiska Unionen. De säger att Sverige fick garantier för att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle hotas. De skriver att …

Det borde också vara fullständigt glasklart att i Sverige ska svenska kollektivavtal och svenska löner gälla. Liksom svenska lagar. Vad är alternativet? Polska löner? Tyska lagar? Vi vill därför ge hela Sverige och Europa ett tydligt besked. Vi kommer aldrig att acceptera fortsatta ändringar av EU:s fördrag förrän vi har fått garantier om att vi fullt ut kan värna våra kollektivavtal och säkerställa att ingen på svensk arbetsmarknad diskrimineras på grund av sitt ursprung. Vi kommer att använda alla medel som demokratin känner för att blockera sådana beslut i riksdagen. Vi kommer att i Europaparlamentet kämpa för att få in garantier om likabehandling i all inremarknadslagstiftning.

Inför folkomröstningen om medlemskap i EU splittrades tydligt arbetarrörelsen (socialdemokrater och LO-medlemmar) mellan förespåkare och motståndare till medlemskap. Metall markerade tidigt att man var för ett medlemskap. Bakgrunden till det ligger i att förbundets medlemmar finns i den konkurrensutsatta industrin. Man såg betydelsen av att svensk industri kunde verka med samma regelverk som sina konkurrenter.

Det är möjligt att arbetarrörelsen var godtrogen när man lät intala sig att vi skulle kunna hävda den svenska modellen med kollektivavtal. Framför allt kanske det fanns något skrämmande att gå in i ett så institutionaliserat samarbete som EU. Det fanns en rädsla att förlora nationellt självbestämmande.

Men eftersom vi då redan var med i EES-sfären hade Sverige redan accepterat huvuddelen av EU:s regelverk. Vi hade att följa EU-regler utan den minsta möjlighet att påverka dem.

Det är självklart att svenska kollektivavtal måste få gälla i Sverige. Men det är litet bekymmerssamt om det är det enda fokus som man har med EU-medlemskapet. Idén om EU handlar om att stärka och utveckla hela EU-området. Jag har inget problem med att Sverige betalar en högre avgift för vårt medlemskap. Det viktiga är hur de medel som vi skjuter till används.

Jag anser att allt för mycket medel går till olika former av jordbruksstöd. Om än andelen har minskat något finns mycket kvar att göra. Jag vill att mer används för sociala projekt, för att utveckla landsändar, för att utveckla arbetsmarknader etc. Politiken inom EU handlar om så mycket mer än de frågor som uttrycks i debattinlägget.

Då är det viktigt vilka politiska företrädare som sitter i de nationella regeringarna, de nationella parlamenten och  i Europaparlamentet. Det handlar om vilken syn på politiken och möjligheterna däri som vi vill ska styra dagordningen. Därför är det viktigt att delta i valet av ledamöter i Europaparlamentet.

Jag kommer att kryssa för Olle Ludvigsson. Han har stor facklig erfarenhet och har kunskap om villkoren för de som verkar inom internationellt konkurrensutsatt verksamhet.

Så skriver Centern om historien


Annika Qarlsson

Jag har läst ett debattinlägg undertecknad av Annika Qarlsson (C), arbetsmarknadspolitisk talesperson. Däri omtalar hon att Centerpartiet har varit garanten och de som drivit fram reformen av, så kallade, YA-anställningar. Deras kamp har skett trots aktivt motstånd från fackföreningar. Det är minsann ett något intressant(?) sätt att skriva om historien.

Hon låter förstå att fackföreningar länge har varit motståndare till liknande arrangemang där ungdomar kombinerat arbete och utbildning. Sanningen är snarare den att sådant har funnits inom många branscher. Fackföreningar är i många fall pådrivare av sådant.

Ett gott exempel är det system som funnits inom byggbranschen där arbetsgivarna och fackföreningar har byggt upp ett system där ungdomar som kommer från Byggprogrammen fortsätter sin utbildning i kombination med arbete. Inom verkstadsindustrin har det funnits yrkesutbildningsavtal sedan lång tid tillbaka.

IF Metall tecknade 2010 det yrkesintroduktionsavtal som sedan statsminister Fredrik Reinfeldt lät plocka upp som ett politiskt initiativ. Tillsammans med arbetsgivarna inom industrin har IF Metall utvecklat konceptet med Teknikcollege för att höja status och kvalitet på utbildningar till arbete inom industrin. I dessa utbildningar är det grundläggande med en nära samverkan mellan skola och arbetsliv.

Svenska fackföreningar har inte varit motvilliga till att hitta system för att kombinera arbete med utbildning. Det den svenska fackföreningsrörelsen har varit motståndare till har varit att sänka ingångslöner. Centerpartiet har varit starka pådrivare för sådant. Det har inte handlat om att kombinera arbete med utbildning.

Centerpartiet har ansett att löner ska sänkas rakt av för ungdomar. Annika Qarlssons inlägg synes mest avsett att skriva om historien. När det gäller YA-jobb är det fackföreningar och arbetsgivare som har utvecklat systemet och det är Moderaterna, snarare än Centerpartiet, som har fångat upp frågan till att göra politisk verkstad av.

Fler som skrivit: Thomas Carlén, Roger Jönsson

De sifferlösa kollektivavtalen blir fler


IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe replikerade igår med ett inlägg i debatten om sifferlösa kollektivavtal. Han konstaterar i sitt inlägg att de sifferlösa kollektivavtalen har blivit fler efter den senaste avtalsrörelsen.

De sifferlösa avtalen kännetecknas av att det inte finns någon för arbetsgivaren fastställd löneökningskostnad. I stället finns i avtalen konstruktioner för en ordnad process för att fastställa lön för de enskilda arbetstagarna.

Sedan slutet av 1990-talet har de fackliga och arbetsgivarorganisationerna inom industrin blivit lönenormerande. Resultatet av förhandlingarna inom industrins avtalsområden har preciserat lönekostnadsökningarna inom hela arbetsmarknaden.

Det har blivit till en framgång i den meningen att löneökningstakten har skuvats ned samtidigt som de ändå genererat bättre reallöneökningar än tidigare. Trots spänningar mellan parterna inom industrin har man hållit fast vid denna modell. Dock har den allt mer börjat ifrågasättas av parter utanför industrin.

Lönenormeringen har ju inneburit att löneökningstakten har skruvats ned jämfört med perioden innan. Det har inneburit problem då man samtidigt vill kunna verka för jämställda löner. Inom LO har man haft stora problem med att hitta en gemensam konstruktion för att kombinera dessa krav. Inför 2013 års avtalsrörelse hittade man en konstruktion. Denna kritiserades hårt av arbetsgivarnas parter inför förhandlingarna. Dock lyckades de fackliga parterna inom LO hålla fast vid huvudprinciperna.

Samtidigt driver vissa organisationer –  både fackliga som arbetsgivare – principen om att hellre teckna sifferlösa avtal. De argumenterar för att detta skulle vara en mer modern form av lönebildning än den (föråldrade) inom industrin med fastställda lönekostnadsökningar. Man lockar med att detta skulle vara en möjlighet att kunna komma fram snabbare till jämställda löner.

Nu behöver det ju inte bli så som exemplet med Finansförbundet visar. De tecknade ett sifferlöst avtal med sina motparter men fick inte alls den utdelning som arbetsgivarna föresvävade.

Samtidigt finns en oro bland de fackliga organisationerna inom industrin inför utvecklingen till fler sifferlösa avtal. Det får ju inte bli på det sättet att övriga arbetsmarknaden ser avtalen inom industrin som en god utgångspunkt för egna (högre) lönekrav.

Det finns därför många skäl till att de fackliga organisationerna borde ha en öppen diskussion kring hur lönenormeringen borde se ut och hur denna ska kunna kombinera reallöneutveckling (utan hög inflation) med jämlikare löner. Anders Ferbe bjuder därför fackföreningar och arbetsgivarorganisationer till samtal med ambitionen att …

… nå en principiell samsyn om lönebildning och rikstäckande kollektivavtal i god tid innan 2016 års avtalsrörelser. Samsyn behövs för fortsatt god lönebildning.

Jag hoppas att intresset för en sådan diskussion finns  bland alla parter på arbetsmarknaden. En principöverenskommelse kräver ju någon form av övergripande principöverenskommelse eller -förståelse. Problemet är nu bara att ett antal arbetsgivarorganisationer driver på för att undkomma sådana centrala pekpinnar.

Om att kunna leva på sin lön


Dagens Nyheter rapporterar om att det hållits en konferens om levnadslöner. Begreppet levnadslön förklaras som att …

Levnadslönen ska täcka en familjs basala behov som mat, bostad, kläder, utbildning, sjukvård samt vissa oförutsedda kostnader. Den anställde ska inte behöva arbeta mer än 48 timmar per vecka.

I många länder som tillämpar lagstiftad minimilön är denna så låg att människor inte kan leva på den nivån. Därför är begreppet levnadslön ett sätt att diskutera och driva på för allmänt bättre förhållanden för de arbetande i dessa länder.

Vi kan som konsumenter förmå de affärskedjor som vi gynnar att göra mer för att förbättra situationen för de arbetande. Genom de val vi gör kan vi faktiskt förbättra situationen för de som producerar de varor som försäljs i Sverige.

Det är säkert ingen slump att Hennes & Mauritz nu verkar ha valt att verka för bättre löneutveckling bland de arbetande i Kambodja och Bangladesh.

Länkar: di.se, SvD, dn.se, dn.se

Avtal ska rädda jobb i kristider


Riksdagen kommer den 22 november att fatta beslut om regeringens proposition om, så kallat, korttidsarbete. I händelse av en djupare ekonomisk kris är det meningen att staten ska kunna medverka till att finansiera korttidsarbete som ett alternativ till uppsägningar. Propositionen har sin bakgrund i ett förslag som parterna inom industrin gemensamt arbetade fram efter erfarenheter från den djupa finanskrisen 2008/2o09.

Det fanns system i flera viktiga konkurrentländer inom EU som minimerade behovet av att säga upp anställda. Företagen kunde minska de anställdas arbetstider. Den förlorade arbetsförtjänsten kompenserades delvis av de statliga arbetslöshetsförsäkringarna. Detta innebar en konkurrensfördel för dessa länder när konjunkturen sakta vände uppåt. De svenska industriföretagen hade en längre startsträcka eftersom man behövde dra igång anställningsprocesser.

IF Metall och Teknikföretagen har tecknat ett preliminärt avtal om korttidsarbete. Det måste finnas sådana branschavtal för att lagens bestämmelser ska kunna genomföras. Det preliminära avtalet har idag antagits av IF Metalls avtalsråd. Återstår för förbundsstyrelsen att fatta beslut i frågan.

IF Metall har åter visat att man är en ansvarstagande part som verkar för att utveckla den svenska industrin och de som arbetar där.

Länkar: dn.se, di.se, Arbetet, da.se, SVT, di.se, di.se, da.se

Fler som skrivit: Helle Klein, Helle Klein

%d bloggare gillar detta: