De sifferlösa kollektivavtalen blir fler


IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe replikerade igår med ett inlägg i debatten om sifferlösa kollektivavtal. Han konstaterar i sitt inlägg att de sifferlösa kollektivavtalen har blivit fler efter den senaste avtalsrörelsen.

De sifferlösa avtalen kännetecknas av att det inte finns någon för arbetsgivaren fastställd löneökningskostnad. I stället finns i avtalen konstruktioner för en ordnad process för att fastställa lön för de enskilda arbetstagarna.

Sedan slutet av 1990-talet har de fackliga och arbetsgivarorganisationerna inom industrin blivit lönenormerande. Resultatet av förhandlingarna inom industrins avtalsområden har preciserat lönekostnadsökningarna inom hela arbetsmarknaden.

Det har blivit till en framgång i den meningen att löneökningstakten har skuvats ned samtidigt som de ändå genererat bättre reallöneökningar än tidigare. Trots spänningar mellan parterna inom industrin har man hållit fast vid denna modell. Dock har den allt mer börjat ifrågasättas av parter utanför industrin.

Lönenormeringen har ju inneburit att löneökningstakten har skruvats ned jämfört med perioden innan. Det har inneburit problem då man samtidigt vill kunna verka för jämställda löner. Inom LO har man haft stora problem med att hitta en gemensam konstruktion för att kombinera dessa krav. Inför 2013 års avtalsrörelse hittade man en konstruktion. Denna kritiserades hårt av arbetsgivarnas parter inför förhandlingarna. Dock lyckades de fackliga parterna inom LO hålla fast vid huvudprinciperna.

Samtidigt driver vissa organisationer –  både fackliga som arbetsgivare – principen om att hellre teckna sifferlösa avtal. De argumenterar för att detta skulle vara en mer modern form av lönebildning än den (föråldrade) inom industrin med fastställda lönekostnadsökningar. Man lockar med att detta skulle vara en möjlighet att kunna komma fram snabbare till jämställda löner.

Nu behöver det ju inte bli så som exemplet med Finansförbundet visar. De tecknade ett sifferlöst avtal med sina motparter men fick inte alls den utdelning som arbetsgivarna föresvävade.

Samtidigt finns en oro bland de fackliga organisationerna inom industrin inför utvecklingen till fler sifferlösa avtal. Det får ju inte bli på det sättet att övriga arbetsmarknaden ser avtalen inom industrin som en god utgångspunkt för egna (högre) lönekrav.

Det finns därför många skäl till att de fackliga organisationerna borde ha en öppen diskussion kring hur lönenormeringen borde se ut och hur denna ska kunna kombinera reallöneutveckling (utan hög inflation) med jämlikare löner. Anders Ferbe bjuder därför fackföreningar och arbetsgivarorganisationer till samtal med ambitionen att …

… nå en principiell samsyn om lönebildning och rikstäckande kollektivavtal i god tid innan 2016 års avtalsrörelser. Samsyn behövs för fortsatt god lönebildning.

Jag hoppas att intresset för en sådan diskussion finns  bland alla parter på arbetsmarknaden. En principöverenskommelse kräver ju någon form av övergripande principöverenskommelse eller -förståelse. Problemet är nu bara att ett antal arbetsgivarorganisationer driver på för att undkomma sådana centrala pekpinnar.

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 29 november, 2013, in Fackliga frågor and tagged , , , . Bookmark the permalink. Kommentarer inaktiverade för De sifferlösa kollektivavtalen blir fler.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: