Bloggarkiv

Om ett regeringens misslyckande


Dagens Nyheter rapporterar om att regeringens högprofilerade reform om YA-jobb hittills är ett misslyckande. Regeringen har gått ut hårt i debatten om denna arbetsmarknadspolitiska reform. Den omtalas i alla relevanta debattartiklar som ett gott bevis för regeringens arbetsmarknadspolitik. Man hoppas på sikt att 30.000 ungdomar ska komma in i arbetslivet denna väg.

Hittills synes dock regeringen ha misslyckats kapitalt. DN rapporterar att fram till idag har endast 87 ungdomar fått arbete genom YA-anställning. Regeringen har meddelat stora förhoppningar på denna, i grunden, sunda arbetsmarknadspolitiska reform.

Yrkesintroduktionsanställningar har sin grund i ett avtal som IF Metall tecknade tillsammans med arbetsgivaren för några år sedan. Reformen innebär att ungdomar som saknar relevant utbildning för arbete i aktuell bransch får en väg till arbete. Det bygger på ett verkligt behov av att anställa personer och innebär en kombination av arbete och teoretisk utbildning.

Det är rätt att säga att regeringen har misslyckats med sin ambition. Däremot är reformen i sig inte misslyckad. Med tålamod kommer säkert fler ungdomar att kunna få ett arbete denna väg. Regeringens målsättning har varit överdriven från början och speglar väl snarare deras desperation inför det totala misslyckande som deras arbetsmarknadspolitik har varit.

Länkar: dn.se, di.se

Annonser

Några regeringens morötter


Förhoppningsfull minister

I en intervju med arbetsmarknadsministern får Svenska Dagbladet veta att hoppet ställs till företagsledare för att minska ungdomars arbetslöshet. Vid en träff den 22 april ska Elisabeth Svantesson informera utvalda företagsledare om det förträffliga med den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. Av intervjun framgår att Elisabeth särskilt vill tala om de, så kallade, YA-jobben.

Nu tillhör, i och för sig, denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd (YA-jobben) till de bättre som den borgerliga regeringen har infört. Det är en åtgärd som inspirerats av det avtal som IF Metall tecknade med Teknikföretagen för några år sedan. Det är en åtgärd som vänder sig till ungdomar som saknar relevant utbildning för gällande bransch. Det handlar om en kombination av praktiskt arbete och teoretisk kunskap.

En del säger att det är en svensk form av lärlingsutbildning. Det är, i vilket som helst, en utbildnings- och anställningsform som utformas i nära samarbete med aktuell arbetsplats. Regeringen har valt att ställa stora förhoppningar till hur många som ska kunna få ordinarie anställningar denna väg. Mig synes dessa förhoppningar väldigt överdrivna på både kort som längre sikt.

Men eftersom det är valår och ungdomsarbetslösheten inte minskar särskilt känner sig den borgerliga regeringen förmodligen tvingade att verka initiativrik. Därav mötet med företrädare för näringslivet. Regeringen hoppas väl få stöd från dem i att minimera ”risken” av en röd-grön valseger i höst.

YA-jobb är det enda rimliga verktyg som den borgerliga regeringen lyckats prestera inom arbetsmarknadspolitiken. I övrigt har de åtgärder som man infört inte påverkat arbetslöshetsnivåerna annat än uppåt. Arbetsförmedlingen detaljstyrs, det finns få möjligheter att erbjuda arbetslösa korta arbetsmarknadsutbildningar som kan leda till arbete.

Regeringens övriga åtgärder har mest kostat den statliga kassan stora medel utan att därför minska ungdomars arbetslöshet.

Länkar: SvD, SvD, SVT, SVT, ArbetetArbetet, da.seArbetetArbetet, SVT, SVT

Fler som skrivit: Martin Moberg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Oscar Ernerot

Ett arbetsmarknadspolitiskt fiasko?


Optimistkonsult

Under gårdagen skrevs det en del om en av den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitiska förslag – YA-jobben. Ekot konstaterar i sin rapportering att endast 47 personer hittills fått en sådan anställning.

Tja … vad ska man säga?

En sak är att reformen infördes så sent som den 15 januari i år. Det har bara gått några veckor sedan åtgärden genomfördes officiellt. Arbetsmarknadsministern hoppas att reformen på sikt ska ge en 30.000 ungdomar om året en väg till ett arbete. Hon sade att …

Det här är en helt ny väg för unga in på arbetsmarknaden som regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter har öppnat. Vi startade detta 15 januari och nu tror jag vi behöver informera både arbetsgivare och unga om att detta är en möjlighet.

Det är klart att det är alldeles för tidigt att redan nu säga något bestämt om huruvida YA-jobb blir ett fiasko eller en lyckosam satsning för att hjälpa ungdomar till ett bra arbete. Jag delar, trots denna invändning, inte ministerns optimistiska bedömning. Även om YA-jobb är en bättre väg för ungdomar, då den kombinerar teoretisk utbildning med praktiskt arbete, till arbete kommer den knappast att få den omfattning som regeringen hoppas.

Det finns all anledning att verka för att informera om YA-arbete (eller yrkesintroduktion) för arbetsgivare och arbetssökande. Men dessa insatser kan enbart komma till stånd när det finns ett upplevt behov av att anställa yngre människor. Jag har under min tid som ombudsman inom IF Metall endast skrivit ett lokalt avtal om yrkesintroduktionsanställning.

Det gällde ett mindre företag som behövde skola in en person till arbete som en äldre person utfört. Det centrala avtal som IF Metall tecknat med arbetsgivarna gav i detta fall en möjlighet att skola in en yngre person till det aktuella arbetet. Lösningen blev lyckosam för såväl företaget som den unga personen.

Det avtal som IF Metall bidragit till har också utgjort grunden till det, så kallade, ”Volvo-steget”.

Jag hoppas förstås att fler unga människor får chansen att få ett arbete genom reformen om YA-arbete. Men några 30.000 jobb om året har jag svårt att tro på. Men fler än 47 personer borde det bli!

Länkar: Ekot, Ekot, di.se, SVT, SvD, Arbetet

Om ett nytt lärlingssystem


Hösten 2010 tecknades ett yrkesintroduktionsavtal mellan IF Metall och Teknikföretagen. Avtalet tillkom på IF Metalls initiativ som ett svar på den då pågående politiska diskussionen om att införa en ny anställningsform – lärlingsanställning – i lagen om anställningsskydd.

Avtalet om yrkesintroduktion syftade till att möjliggöra för ungdomar utan relevant utbildning skulle introduceras till arbete inom industrin. Genom avtalet kan ungdomar ges chansen till arbete inom industrin genom en kombination av praktiskt arbete och teoretisk utbildning.

Parternas avtal fångade intresset hos den borgerliga regeringen. I ett utspel i Visby meddelade statsministern att han ville genomföra en reform för YA-jobb genom trepartssamtal mellan staten, Svenskt Näringsliv och LO.

Trots att Svenskt Näringsliv drog sig ur samtalen valde regeringen att genomföra sin reform. På onsdag är YA-arbeten en del av statens arbetsmarknadspolitik. Regeringen hoppas att på sikt reformen ska generera en 30.000 arbetstillfällen. Om än jag anser att denna reform är bättre än det mesta som regeringen genomfört förhåller jag mig försiktig till denna förhoppning.

Men det är en klar fördel att denna arbetsmarknadspolitiska reform förutsätter samverkan mellan arbetsgivare och de fackliga organisationerna. Yrkesintroduktionen förutsätter ett reellt behov i aktuellt företag och innebär en anpassad utbildning för det kommande arbetet.

På det sättet borde reformen om YA-jobb fungera bättre än konstgjorda behov byggda på rabatterade sociala avgifter och halverad restaurangmoms. Två reformer vars eventuella resultat är högst ifrågasatta.

Länkar: SvD, SVT

Så skriver Centern om historien


Annika Qarlsson

Jag har läst ett debattinlägg undertecknad av Annika Qarlsson (C), arbetsmarknadspolitisk talesperson. Däri omtalar hon att Centerpartiet har varit garanten och de som drivit fram reformen av, så kallade, YA-anställningar. Deras kamp har skett trots aktivt motstånd från fackföreningar. Det är minsann ett något intressant(?) sätt att skriva om historien.

Hon låter förstå att fackföreningar länge har varit motståndare till liknande arrangemang där ungdomar kombinerat arbete och utbildning. Sanningen är snarare den att sådant har funnits inom många branscher. Fackföreningar är i många fall pådrivare av sådant.

Ett gott exempel är det system som funnits inom byggbranschen där arbetsgivarna och fackföreningar har byggt upp ett system där ungdomar som kommer från Byggprogrammen fortsätter sin utbildning i kombination med arbete. Inom verkstadsindustrin har det funnits yrkesutbildningsavtal sedan lång tid tillbaka.

IF Metall tecknade 2010 det yrkesintroduktionsavtal som sedan statsminister Fredrik Reinfeldt lät plocka upp som ett politiskt initiativ. Tillsammans med arbetsgivarna inom industrin har IF Metall utvecklat konceptet med Teknikcollege för att höja status och kvalitet på utbildningar till arbete inom industrin. I dessa utbildningar är det grundläggande med en nära samverkan mellan skola och arbetsliv.

Svenska fackföreningar har inte varit motvilliga till att hitta system för att kombinera arbete med utbildning. Det den svenska fackföreningsrörelsen har varit motståndare till har varit att sänka ingångslöner. Centerpartiet har varit starka pådrivare för sådant. Det har inte handlat om att kombinera arbete med utbildning.

Centerpartiet har ansett att löner ska sänkas rakt av för ungdomar. Annika Qarlssons inlägg synes mest avsett att skriva om historien. När det gäller YA-jobb är det fackföreningar och arbetsgivare som har utvecklat systemet och det är Moderaterna, snarare än Centerpartiet, som har fångat upp frågan till att göra politisk verkstad av.

Fler som skrivit: Thomas Carlén, Roger Jönsson

Hillevi Engström och 70.000 arbetstillfällen


Jo minsann – 70.000 jobb försvinner!

I ett några dagar gammalt debattinlägg motiverar mångordigt arbetsmarknadsminister Hillevi Engström reformen för att skapa ”YA-jobb”. Reformen syftar till stödja de avtal om yrkesintroduktion som slutits mellan fackliga och arbetsgivarorganisationer.

Regeringen hoppas att avtalen tillsammans med de statliga stöd som föreslås ska göra att ungdomar som saknar relevant utbildning för branschen lättare ska få arbete. Jag tror som ministern att denna reform är en mer realistisk metod att hjälpa ungdomar till arbete. Sedan ska man, förstås, vara försiktig med bedömningar om hur många som kan få arbete denna väg.

Som brukligt följs ministerns resonemang av en beskrivning över regeringens, enligt dem själva, framgångsrika reformer för att skapa arbeten åt ungdomar. Hillevi ställer dessa i motsats till socialdemokraternas förslag om ”fördubblad arbetsgivaravgift och restaurangmoms”. Dessa, som man förstår, drakoniska förslag innebär ett hot mot åtminstone 70.000 arbetstillfällen (huvudsakligen för ungdomar).

Jag anser mig ha följt debatten ganska väl om hur den borgerliga regeringens politik har påverkat nivån på ungdomsarbetslösheten. Jag har inte sett att någon oberoende instans har gjort sådana beräkningar som stödjer Hillevis påstående. Snarare har det framförts stora tvivel på att regeringens reformer har haft annat än obetydlig påverkan på arbetslösheten. Vad jag förstår bygger ministerns påstående enbart på teoretiska beräkningar från finansdepartementet.

Ändå påstår Hillevi Engström som om det vore en sanning att 70.000 arbetstillfällen skulle försvinna. Jag förmodar att regeringen kommer att återupprepa denna uppgift vid varje tillfälle de får under det kommande året och valrörelse.

Men ett påstående blir ju inte mer sant oavsett hur många gånger det återupprepas.

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

%d bloggare gillar detta: