Bloggarkiv

Fler industriarbetare skadas på jobbet


Inför IF Metalls kongress i maj har förbundet låtit SCB genomföra en undersökning om hur klubbarna upplever utvecklingen av arbetsmiljön på arbetsplatserna.

De resultat som framkommer i undersökningen är ganska beklämmande. 65 % av medlemmarna anser sig ha fått någon form av besvär av sitt arbete. Det verkar vidare som om skadorna ökar.

Det finns en tydlig utveckling inom industriföretagen innebärande allt mer slimmade företag. Industriarbetarnas arbetsinnehåll har blivit allt mindre. Det innebär att de arbetande får allt mer av enformiga arbetsuppgifter som kan leda till skador. Närmare en tredjedel av IF Metalls medlemmar upplever att de fått belastningsskador av de arbeten som de utför.

Under 1980-talet startade en diskussion inom dåvarande Metall. Orsaken var, då som nu, att antalet arbeten med korta arbetscykler och enformiga arbetsuppgifter ökade. Samtidigt var industrin inne i en förhållandevis god konjunktur. Diskussionen gällde hur jobben kunde bli mer intressanta och bättre för fysisk och psykisk hälsa.

Samtidigt upplevde företagen hög personalomsättning och allt större svårigheter att rekrytera arbetare till de arbetsuppgifter som behövde utföras. Det tillsammans innebar en god jordmån för att diskutera andra sätt att organisera arbetet inom industrin. En  hel massa försök genomfördes på arbetsplatser runt om i landet.

I samband  med den djupa lågkonjunkturen i det tidiga 1990-talet försvann mycket av det goda utvecklingsarbetet. Med allt stigande arbetslöshet inom industrin försvann drivkrafterna bland många industriföretag att utveckla sättet att organisera arbetet. Med den höga arbetslösheten bland industrins arbetare ökar också inslaget av allt enformigare arbeten och inslag av ”löpande band”.

Med denna utveckling kommer också resultetet i form av fler skadade och utslitna industriarbetare. IF Metall har återuppväckt diskussionen om att organisera industriarbetet på ett sådant sätt att man tillvaratar de arbetandes hela resurs – inte enbart deras muskelkraft. Skillnaden mot 1980-talet är dock att arbetslösheten inom industrin fortfarande är hög. Men med den internationella konkurrensen försvinner samtidigt arbetstillfällen till låglöneländer.

De industriarbeten som blir kvar ställer högre krav på formell kompetens och utbildning. Denna utveckling innebär förhoppningsvis att arbetsgivarnas intressen av att utveckla arbetets organisation kan utvecklas och sammanfalla med den fackliga synen. Under tiden far dock många anställda illa och kommer att lämna branschen med skador och krämpor som försämrar deras möjligheter till arbete och en rimlig pension.

Därför behövs det mer insatser från staten i form av sådant som ett aktivt arbetsmiljöverk och forskning på arbetets organisering och utveckling av arbetsmoment.

Länkar: Ekot, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Leine Johansson

Ett ojämställt arbetsliv


Enligt en rapport, som Arbetsmiljöverket har beställt, drabbas kvinnor oftare av arbetsskador än män. Orsaken handlar inte om att kvinnor skulle vara fysiskt svagare än män. Orsaken är så enkel och drabbande att kvinnor utför de arbetsuppgifter som oftare leder till ohälsa. Kvinnor utför de mer repetitiva och handintensiva arbetsuppgifterna på arbetsplatserna, männen har andra arbetsuppgifter. Svend Erik Mathiassen, professor vid Högskolan i Gävle, säger

Det är alltså hur arbetet är organiserat som leder till ojämställd hälsa. Det finns inget starkt stöd för att biologiska skillnader mellan könen kan förklara att kvinnor drabbas mer av belastningsskador.

Ytterligare en orsak till att kvinnor oftare drabbas av ohälsa är den starkt uppdelade arbetsmarknaden. Det är betydligt vanligare att kvinnor arbetar inom vård, omsorg och service, arbeten som innehåller många tunga, repetitiva, och handintensiva moment samt mycket kontakt med människor. Monotont arbete är en viktig förklaring till att kvinnor har mer besvär i nacke, skuldror och armar.

Ytterligare en orsak till att kvinnor oftare drabbas av ohälsa är att de i högre grad har arbeten med psykosocial belastning, särskilt gäller detta i vårdyrken.

Det rapporten inte verkar prata om är att kvinnor samtidigt har svårare att få sin ohälsa klassad som arbetsskada. Det innebär att de i högre grad fastnar i långvarig sjukskrivning och får en sämre ekonomi. Män har lättare att få sin skador klassade som arbetsskada av Försäkringskassan vilket ger möjlighet till ekonomisk kompensation för inkomstförlust (livränta).

Förhoppningsvis kan den rapport som Arbetsmiljöverket initierat bidra till att förbättra forskningsläget gällande arbetssjukdomar. Läget idag innebär att det är svårare att få kvinnors ohälsa godkända som arbetsskada än när det gäller mäns.

Länkar: SvD, Ekot, Arbetsliv, dn.se, dn.se, di.se, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Martin Moberg

Ökad risk för arbetsolyckor


AFA Försäkring konstaterar i en rapport att risken att drabbas av en arbetsplatsolycka har ökat. Fortfarande är det arbetsplatser inom industrin där risken för olycka är hög. Högst risk för en allvarlig arbetsplatsolycka löper män inom byggindustrin. Men som Michel Nordmark, analyschef, säger …

Vi ser att männens andel inom industri- och hantverksyrken minskar. Den har tidigare varit väldigt dominerande. Nu gäller att se hur det nya arbetslivet ser ut. Där finns det nya typer av risker.

Rapporten säger att arbetsplatsolyckorna länge minskade. Denna trend verkar ha vänt. 2009 skedde 28.000 arbetsskador, 2010 skedde det 34.000 arbetskador. Michael Nordmark säger i anledning av denna ökande trend …

Om antalet allvarliga arbetsolyckor ökar tycker jag att man måste ställa sig frågan om hur arbetsmiljöarbetet ska organiseras. Det är en fråga för både arbetsgivare och arbetstagare om hur man ska undvika den här typen av triviala händelser.

Lea Skånberg, enhetschef på IF Metalls arbetsmiljö- och försäkringsenhet, tror att risken för olyckor har ökat eftersom arbetsplatserna har blivit allt mer slimmade efter den ekonomiska krisen. Allt färre människor ska göra allt mer. Lea säger att IF Metall utmaning är att …

… fortsätta utbilda skyddsombud och även trycka på så att arbetsgivarna utbildas. Skyddsronderna måste tas på allvar och tillbudsrapporteringen analyseras.

Det är väl gott och väl att de fackliga organisationerna försöker göra vad de kan för att minimera risken för att olyckor sker eller att människor skadas på annat sitt i sina arbeten. Problemet är ju bara den att skyddsombud och regionala skyddsombud har små sanktionsmöjligheter att tillämpa emot arbetsgivare som inte fullföljer sitt ansvar. Det är endast Arbetsmiljöverket som har denna möjlighet. Denna statliga myndighets verksamhet styrs ju av politiska direktiv och av de budgetanslag man får. Den borgerliga regering som tillträdde efter valet 2006 ansåg inte att detta var en prioriterad verksamhet. Arbetsmiljöverkets anslag minskades kraftigt vilket ledde till att antalet arbetsmiljöinspektörer minskade högst betydligt.

Det är säkert inte regeringens fel att antalet arbetsplatsolyckor nu verkar öka. Däremot kan den prioritera förebyggande arbetsmiljöarbete genom ökad satsning på de verktyg som man förfogar över. Frågan är ju bara den hur stort intresset är för det.

Länkar: Ekot, da.se, Tidningen Vision, Vårdfokus

%d bloggare gillar detta: