Bloggarkiv

Har arbetarrörelsen har varit godtrogen om EU?


Johan Danielsson

I debattinlägg meddelar företrädare för de fackförbund som bildar 6F att de nu drar igång den (kanske) längsta valkampanjen inför ett Europaparlamentsval någonsin. Målet är att Johan Danielsson (S) ska få tillräckligt antal personkryss för att kunna bli ledamot av Europaparlamentet.

Vad jag förstår av inlägget hoppas de få in en röst som ska verka för garantier att svenska avtal ska värderas högre än idag. De vill att alla människor ska värderas lika (i Sverige?). De menar vidare att arbetarrörelsen kanske var något godtrogen inför medlemskapet av Europeiska Unionen. De säger att Sverige fick garantier för att den svenska kollektivavtalsmodellen inte skulle hotas. De skriver att …

Det borde också vara fullständigt glasklart att i Sverige ska svenska kollektivavtal och svenska löner gälla. Liksom svenska lagar. Vad är alternativet? Polska löner? Tyska lagar? Vi vill därför ge hela Sverige och Europa ett tydligt besked. Vi kommer aldrig att acceptera fortsatta ändringar av EU:s fördrag förrän vi har fått garantier om att vi fullt ut kan värna våra kollektivavtal och säkerställa att ingen på svensk arbetsmarknad diskrimineras på grund av sitt ursprung. Vi kommer att använda alla medel som demokratin känner för att blockera sådana beslut i riksdagen. Vi kommer att i Europaparlamentet kämpa för att få in garantier om likabehandling i all inremarknadslagstiftning.

Inför folkomröstningen om medlemskap i EU splittrades tydligt arbetarrörelsen (socialdemokrater och LO-medlemmar) mellan förespåkare och motståndare till medlemskap. Metall markerade tidigt att man var för ett medlemskap. Bakgrunden till det ligger i att förbundets medlemmar finns i den konkurrensutsatta industrin. Man såg betydelsen av att svensk industri kunde verka med samma regelverk som sina konkurrenter.

Det är möjligt att arbetarrörelsen var godtrogen när man lät intala sig att vi skulle kunna hävda den svenska modellen med kollektivavtal. Framför allt kanske det fanns något skrämmande att gå in i ett så institutionaliserat samarbete som EU. Det fanns en rädsla att förlora nationellt självbestämmande.

Men eftersom vi då redan var med i EES-sfären hade Sverige redan accepterat huvuddelen av EU:s regelverk. Vi hade att följa EU-regler utan den minsta möjlighet att påverka dem.

Det är självklart att svenska kollektivavtal måste få gälla i Sverige. Men det är litet bekymmerssamt om det är det enda fokus som man har med EU-medlemskapet. Idén om EU handlar om att stärka och utveckla hela EU-området. Jag har inget problem med att Sverige betalar en högre avgift för vårt medlemskap. Det viktiga är hur de medel som vi skjuter till används.

Jag anser att allt för mycket medel går till olika former av jordbruksstöd. Om än andelen har minskat något finns mycket kvar att göra. Jag vill att mer används för sociala projekt, för att utveckla landsändar, för att utveckla arbetsmarknader etc. Politiken inom EU handlar om så mycket mer än de frågor som uttrycks i debattinlägget.

Då är det viktigt vilka politiska företrädare som sitter i de nationella regeringarna, de nationella parlamenten och  i Europaparlamentet. Det handlar om vilken syn på politiken och möjligheterna däri som vi vill ska styra dagordningen. Därför är det viktigt att delta i valet av ledamöter i Europaparlamentet.

Jag kommer att kryssa för Olle Ludvigsson. Han har stor facklig erfarenhet och har kunskap om villkoren för de som verkar inom internationellt konkurrensutsatt verksamhet.

Ett JASligt besvär


TV-programmet Kalla fakta rapporterar kring vilken roll Stefan Löfven eventuellt spelade när Sverige sålde ett antal av vårt modernaste stridsflygplan till Sydafrika. Enligt programmets uppgifter ska (dåvarande) Metall bidragit till att övertyga fackförbundet NUMSA att bli positiv till affären. Enligt Kalla fakta hade Stefan Löfven ”en ledande roll i projektet”. Huruvida han och/eller Metall ägnat sig åt tvivelaktig verksamhet i samband med denna JAS-affär vet jag ju inte.

Jag betvivlar inte att den fackliga organisationen bidrog på det sätt man kunde för att få affären till stånd. Det handlade ju om avancerad svensk industriell verksamhet med många personer anställda. Sverige som nation, svensk fackföreningsrörelse och den socialdemokratiska rörelsen hade genom sina handlingar i kampen mot apartheid förtjänat respekt i motsvarande rörelser i Sydafrika. Detta bidrog säkert till att Sydafrika valde att köpa denna dyra produkt från just Sverige – inte från någon annan nation.

Jag känner Stefan Löfven som en hedervärd person. Jag vet inte vilken hans roll var vid detta tillfälle. Jag utgår ifrån att vad Metall gjorde i denna affär hade ganska lite betydelse i det stora hela. Jag utgår ifrån att förbundet har agerat på ett sätt som man inte behöver skämmas för. Det förväntas trots allt litet mer av en facklig organisation. IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe säger att …

Visst har vi gett stöd till sydafrikanska metall- och gruvarbetare. Vi gav och ger av fackliga kunskaper och utvecklar samtidigt våra egna. Det är detta som vårt internationella fackliga samarbete alltid har handlat om. Ingenting annat.

Jag utgår ifrån att, för IF Metall, inget finns att dölja när det gäller denna affär.

Länkar: Kalla fakta, di.se, Aftonbladet debatt, vlt, da.se

Vi är bra på det vi gör!


Tidningen Fokus har publicerat en intressant artikel om varför IF Metall håller på att ta över. Artikeln fokuserar kring Ernst Blomberg, förbundsordförande för Metall från mitten av 1890-talet. Artikeln berättar att från och med då Ernst blev ordförande …

… skulle det råda ordning och reda. För Blomberg handlade det om makt. Strategin han drog upp, som sedan dess har löpt som en röd tråd genom metallfackets historia, går att sammanfatta i en kort devis: man måste alltid vara beredd att sätta makt bakom orden.

Bara hota om strejk om man är beredd att strejka. Aldrig inleda en strid som man inte har utsikt att vinna.

I de fackliga förbundens historia tvistade man om huruvida man skulle ha en låg facklig avgift för att locka fler att bli medlem. Under Ernst Blomberg valde Metall att höja avgiften för att kunna bygga upp strejkfonder och sin organisation. Med den taktiken kunde man välja sina strider och med större säkerhet driva konflikten till ett lyckat resultat. Metall byggde upp strejkfonder för att de strejkande skulle kunna ha understöd och därmed vara mer uthålliga i den fackliga kampen. På så sätt blev höjda fackliga avgifter och en bättre ordning i organisationen ett framgångsvapen. Hade Metall haft större inflytande över det tidiga LO hade det kanske aldrig blivit någon storstrejk 1909.

Arvet från Ernst Blomberg är levande inom förbundet även om de flesta medlemmar och förtroendevalda förmodligen inte vet vem han är. IF Metall behöver inte vara det förbund som skriker mest. Förbundet tvekar heller inte att gå egna vägar om man bedömer att detta är i grunden positivt för de fackliga medlemmarna.

Det är ett betydelsefullt arv vi har att hedra. Det betyder inte att man ska vara enbart tillbakablickande och hylla forna tiders framgångar. Det gäller att hitta vägar framåt i den komplicerade framtid vi står inför. Det är det bästa sättet att hedra de principer som grundlades inom förbundet vid Ernst Blombergs tid.

”It’s a long way to the top …”

%d bloggare gillar detta: