Monthly Archives: november 2009

Svenskt Näringsliv sätter betyg


I Svenska Dagbladet kan man idag läsa en artikel om Svenskt Näringsliv (SN). Enligt artikeln drar organisationen denna vecka igång en kampanj som i praktiken syftar till att förhindra ett regeringsskifte nästa år. SN har tagit fram en rapport där man granskat de röd-gröna partiernas näringslivspolitik. De finner, knappast förvånande, att en ny regering skulle vara förödande för svenskt näringsliv. De tre partierna får samtliga låga betyg i SN:s rapport. Miljöpartiet belönas med 2+, Socialdemokraterna med 2 och Vänsterpartiet med en 1.

Rapportens slutsatser var ju knappast någon högoddsare. SN (och dess företrädare SAF) har väl alltid förutsett att vänsterregeringar skulle innebära ruin och undergång för privat näringsliv i Sverige. Arbetsgivarnas företrädare i form av SN har alltid verkat för att få högerinriktade regeringar. Detta intensifierades särskilt i början av 1970-talet och pågår fortfarande. SN satsar stora medel på att få en politik som ska gynna deras intressen.

Det som dock är intressant är ju att SN av media betraktas som någon slags politiskt opartisk organisation företrädande hårt arbetande företagare som bryr sig föga om politik. SN presenterar en massa utredningar, de betygsätter kommuner för hur näringslivsvänliga de är (eller inte är), man satsar stora medel på skolan. Allt syftande till att företräda och lyfta fram sina politiska ambitioner.

Det är ingen hemlighet att Landsorganisationen (LO) och Socialdemokraterna står nära varandra. Detta är ständigt uppe för diskussion och kritisk granskning i media. Den nära kopplingen mellan SN och de borgerliga partierna granskas dock inte särskilt ofta.

Det vore intressant att få veta hur mycket pengar som SN satsar inför den kommande valrörelsen för att förhindra ett regeringsskifte.

Lars Hård


Jag har under en tid läst om Lars Hård i en samlingsvolym. Man har samlat samtliga fyra böcker om Lars Hård, skriven av Jan Fridegård. Berättelserna är, vad jag förstått, självbiografiska och speglar händelser under Jans uppväxt och väg till författarlivet. Böckerna skildrar ett helt annat Sverige än dagens. Böckerna skildrar Sverige under 1920-talet och, i den sista boken, Sverige strax innan det andra världskrigets utbrott.

Berättelserna speglar ett tydligt klassamhälle som det såg ut i det förra seklets början. Lars Hård är barn av statarsamhället och uppvuxen på landet. De första böckerna följer Lars väg till straffanstalt och senare till fängelsestraff på Långholmen. Lars Hård är en ensam person med drömmar om ett bättre liv och författarambitioner i en miljö som saknar förståelse för sådana ambitioner. Statarmiljön är fylld av män som arbetar hårt och försörjer sina familjer i sitt anletes svett.

Den sista boken utspelar sig under slutet av 30-talet och följer huvudpersonen som strävande författare. Framför allt handlar boken om ett Sverige i skuggan av den politiska utvecklingen i södra Europa. Vägen till ett krig känns oundviklig. Av berättelsen framgår författarens tilltro till en politik mer präglad av reformism snarare än revolution och våldshandlingar.

Böckerna är fantastiska tidsdokument och ger en djupare insikt om hur det var att leva i Sverige under 1920- och 30-talen.

IF Metall tar ansvar


Under våren presenterade IF Metall en uppgörelse som man slutit med Teknikföretagen, m.fl arbetsgivarorganisationer. Det kom snabbt att kallas för ”krisavtalet” – med viss rätt. Avtalet gav möjlighet för lokala parter att teckna avtal om att gå ned i arbetstid med därmed minskad utgående lön.

Avtalet kritiserades inledningsvis hårt av många fackligt aktiva inom och utom IF Metall. Jag var själv inledningsvis måttligt glad över det avtal som slutits. Med tiden har jag sett det rätta i att ett sådant krisavtal träffades. I motsats till andra förbund har IF Metall med detta lyckats försvara vårt riksavtal. Krisavtalet är tidsbegränsat (upphör att gälla den 31 mars nästa år). Med krisavtalet sattes de yttre gränserna för vad man kunde göra lokalt. Självklart finns en risk att arbetsgivarna kommer att ställa krav på att möjligheten att teckan lokala krisavtal ska finnas permanent i våra riksavtal. Det gäller att från fackligt håll motsätta sig detta.

IF Metall och dess medlemmar har med detta avtal tagit ett stort ansvar för att rädda kvar arbetstillfällen i Sverige. Många medlemmar har fått lägre inkomst. Man har tagit det åtagandet för att hjälpa arbetskamrater som annars skulle förlora sina arbeten.

IF Metall har tagit ansvar och gjort vad vi kan göra. Vi har sett lite stöd från den sittande regeringen. IF Metalls medlemmar har tackats med att straffas med att betala högre avgifter till a-kassan. A-kassor med låg arbetslöshet gynnas genom att kunna ha en betydligt lägre avgift. Det är som om regeringen anser att de industriarbetande själva är ansvariga för att drabbas av hög arbetslöshet.

I en artikel på LO-tidningens hemsida presenterar Veli-Pekka Säikälä hur staten skulle kunna hjälpa de företag och anställda inom industri. Han kan tänka sig att ett system utformas så att det blir möjligt för företag att behålla anställda i kristider och sänka arbetstiden, utbilda personalen och få statligt stöd för lönekostnaderna. I de fall som anställda sägs upp kan det handla om att öppna för möjligheten för arbetslösa att studera med bibehållen a-kassa.

Jag inbillar mig inte att den sittande regeringen har något intresse av att efterkomma fackliga krav. Det är därför dags att börja verka för ett nt regeringsalternativ.

Bildtat


Herr och Fru Bildt har försökt att minimera sina utgifter för en av dem anställd barnflicka. Skatteverket har nu gett dem bakläxa för det försöket. Skatteverket anser att barnflickan ska anses som boende i Sverige. Då ska man betala källskatt och sociala avgifter i Sverige.

Bra att Skatteverket gör sitt jobb!

Höj a-kassan!


Arbetslöshetskassornas samorganisation visar i aktuella siffror hur få av de försäkrade som får 80% av sin tidigare lön i ersättning vid arbetslöshet. De visar att endast 13 procent av de arbetslösa får 80 procent av sin tidigare inkomst i arbetslöshetsersättning.

Det finns flera orsaker till att det blivit på detta viset.

Den viktigaste anledningen är att ersättningsnivåerna inte har följt med inkomstutvecklingen. Ersättningen har därmed allt mer urholkats. Vidare sänktes taket för dagpenningen den 1/1 2007 av den borgerliga majoriteten i riksdagen . Syftet med förändringar var ju att sätta större press på de arbetslösa att acceptera vilka arbeten som helst till lägre löner. Man vill ju skapa ett låglöneproletariat inom arbetskraften för att disciplinera densamma.

Det är därför det är så viktigt att reformera arbetslöshetsförsäkringen. LO:s krav är att 80% av de arbetslösa också erhåller 80% av den ”gamla” lönen i ersättning vid arbetslöshet. Erfarenhet visar att de flesta som blir arbetslösa är beroende av ersättning förhållandevis tid (mindre än 100 dagar). Det innebär vidare en solidaritet mellan de som har arbete och de som oförskyllt blir arbetslösa. En bättre försäkring bidrar till att bromsa en konjunkturnedgång genom att de arbetslösa kan bidra till en högre konsumtion än annars.

Det är klokt att förbättra a-kassan!

Diskriminering pågår


En doktorand vid Växjö universitet har i en undersökning prövat chansen att bli kallad till jobbintervju grundad på angivna namn. Han har funnit att svenskklingande namn ökar chansen att bli kallad till anställningsintervju. Undersökningen prövas i och för sig först kommande fredag. Men, trots allt, det är mycket som tyder på att sökande med arabiskt, eller annat ”konstigt” namn, har mindre chans att bli kallad till anställningsintervju.

Jag hyser mer och mer sympati för de som önskar avidentifiera den process då man ska välja de som ska kallas till intervju. Förhoppningsvis kan detta ge arbetssökande större möjligheter att bli värderade efter förtjänst snarare än efter fördom.

Coachning i allmänhetens tjänst


Aftonbladet har börjat granska den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Det är på tiden! Tidningen kommer att granska den insats där regeringen avsatt 3 miljarder kronor – coachning av arbetslösa.

I den första artikeln finner artikelförfattarna att 10 procent av de anlitade företagen använder ovetenskapliga metoder. Det finns heller ingen kvalitetssäkring av de anlitade företagens verksamhet och metoder. Arbetsförmedlingen bollar över detta på branschen själv. Det är, rent ut sagt, för djävligt av Arbetsförmedlingen. Man leker med människors framtid och tid att söka arbete för.

Regeringen måste också göras ansvarig för det fiasko som pågår. Genom detta förhållningssätt riskerar man att chikanera en hel bransch.

LO och Svenskt Näringsliv har tecknat avtal om omställningsstöd till uppsagda. Här har man satt tydliga regler för vad omställningstjänsterna ska innehålla. Här finns uppföljning av resultaten. Här finns en hårdare kontroll än i det kaos som regeringen ålagt Arbetsförmedlingen.

Som vanligt genomför den borgerliga regeringen detta oövertänkt och oansvarigt. Det gäller att sprätta iväg skattepengar så snabbt som möjligt.

Vet hut, Sven-Otto! Vet sjufalt hut!

Det är vår bestämda uppfattning


… att om ingenting görs nu kommer det att vara för försent” är den långa titeln på en bok skriven av Andreas Malm. Jag köpte denna bok som pocket innan jag reste på semester till Kreta. Tanken var att läsa den då. Jag påbörjade boken under de sista dagarna där och slutförde den idag.

Det är en bok som något skakat om mig. Boken är en populärvetenskaplig genomgång kring nuläget i kunskapen om planeten jorden och vart vi är på väg. Människan har genom vårt sätt att leva påverkat jorden, atmosfären och allt runt omkring oss på ett avgörande sätt. Vi förbränner kol i en fortfarande ökande takt. Även om vi i denna stund skulle sluta med förbränna olja, naturgas etc skulle jorden fortsätta att värmas upp under lång tid framåt.

Boken börjar med en beskrivning av hur livet på jorden uppstått och hur det livet påverkat framväxten och förändringen av atmosfären och förutsättningarna för liv på denna planet. Boken är också en uppgörelse och lustmord på vissa vetenskapliga teorier. De processer som påverkar livet är komplexa och kan inte förstås på ett mekaniskt sätt. Allt påverkar allt annat.

Det är en fantastiskt bra bok som ruskat om min förståelse för klimatet och vart vi är på väg. Vi som befolkar jorden idag har ett stort ansvar för att överlämna den till de som kommer efter oss. Vi måste agera politiskt för att ge klimatpolitik högre fokus.

Sven-Ottos hyckleri


Den käre Sven-Otto Littorin sprider sina åsikter för vinden. Bland de senare gäller att han anser att a-kasssorna själva måste ta ansvar för de långa handläggningstider som uppstått. En del arbetslöshetskassor har onekligen haft större problem  än andra. En och annan har klarat sig bra trots hög arbetsbelastning (många arbetslösa).

Sven-Otto gör det dock väl enkelt för sig i detta fall. Staten i form av den borgerliga regeringen måste ta ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Man har genomfört stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, de har genomförts med kort varsel och förändringarna kom samtidigt med en kraftig ökning av arbetslösheten. Vidare har man lappat och lagat i systemet och löpande genomfört förändringar som påverkat handläggningstiden.

Regeringen har dessutom överfört kostnader från staten till de enskilda a-kassorna genom arbetslöshetsavgiften. Många personer har valt att lämna a-kassorna genom att sluta betala sina avgifter. Trots det har staten ålagt a-kassorna att betala in även dessa pengar.

Politiken fortsätter nu vid årsskiftet när man förvandlar tidigare sjuka till att helt plötsligt bli arbetssökande och (kanske) berättigade till ersättning från sin a-kassa.

Mauds och Jans våta dröm


Det verkar som om folkpartiet har anslutit sig till centerns syn på lagen om anställningsskydd. FP:s partistyrelse föreslår att alla företag ska få undanta fyra personer från turordningslistan i samband med uppsägningar pga arbetsbrist. Jan Björklund sade till Ekot att: ”– Har man en 15–20–30 anställda kan det ändå vara så att företaget bärs upp av en mindre grupp personer som är kunniga, kompetenta och engagerade. Om de måste få sparken vid en personalneddragning kan hela företagets existens hotas.” Uttalandet visar på den okunnighet som finns hos borgerligheten. Lagen ger redan idag företagen möjlighet behålla den personal som företagen behöver behålla. Skillnaden är förstås att företagen idag måste motivera sitt ställningstagande. Och – det är väl klart – det är väl inte alltid arbetsgivarens argument håller. Så jag förstår att många arbetsgivare gärna vill slippa motivera sina ställningstaganden. Det finns väl säkert också en förhoppning i att de anställda ska bli mer disciplinerade med en sådan lagstiftning.

Centern och, tydligen, Folkpartiet fokuserar på att göra det så lätt som möjligt att göra sig av med folk. Detta är universalreceptet för att stärka företagens konkurrenskraft och skapa fler arbetstillfällen? Jag trodde annars att lågkonjunkturen visat att det minsann inte varit särskilt svårt att säga upp människor. Företagens svårigheter har snarast handlat om snabb brist på pengar. Banker som tidigare gladeligen lånat ut pengar har plötsligt blivit mer restriktiva. Små företag har lidit under de stora företagens oskäliga kreditvillkor. Detta är säkert inte frågor som Svenskt Näringsliv och dess lydparti under Maud Olofsson önskar diskutera.

Vi borde snarare diskutera utbildningsfrågor som ett sätt att stärka den svenska arbetsmarknaden. Vilken typ av arbetsmarknad önskar vi ha i Sverige. Ska vi bli ett låglöneland med en mångfald av lågbetalda servicearbetare. Eller vill vi fortsätta vara ett kvalificerat industriland med en väl utbildad arbetskraft. Svaret ger vilka satsningar på teknisk och annan utveckling man blir beredd att göra.

Vill vi ha ett land med stora klyftor där den fattigare delen av befolkningen utför lågbetalda servicejobb till en välbärgad elit bosatt i storstädernas lågskattekommuner? Jag vill bo i ett land som vågar satsa på utbildning hela livet och som förmår understödja framväxten av företag med högt kunskapsinnehåll.

%d bloggare gillar detta: