Bloggarkiv

Om ett alliansens utvecklingsarbete


En bestående allians?

Representanter för de fyra borgerliga partierna har i ett debattinlägg meddelat att de avser att gå fram med varsina budgetmotioner under 2015. Samtidigt meddelar de att inriktningen är att gå fram med ett gemensamt valmanifest i valet 2018.

Den formella grunden för att inte producera en gemensam budgetmotion ligger i att de enskilda partierna, för att utveckla enskild och gemensam politik, behöver egen luft att andas och att slippa ett fortsatt komprimissande. Det är ju faktiskt ett argument som låter alldeles relevant. Det märktes en idétrötthet under alliansregeringens sista år. Till det kommer att Moderaterna som största parti inom alliansen i hög grad kunde påverka vilka politiska förslag som skulle släppas fram. Ett tydligt tecken på det var ju att alliansregeringens valprogram kom väldigt sent i valrörelsen.

Med minskat väljarunderlag för de tre mindre kusinerna blev ju allianströjan allt tyngre att bättre.

Att de fyra partierna kommer att (med passivt/aktivt stöd av SD) fälla regeringsförslag i parti och minut behöver man heller inte betvivla. De fyra partierna kommer att fortsätta att samarbeta i de frågor där det finns en grundläggande gemensam syn på politiken.

Så även om regeringen nu kan vara säker på att kunna genomföra sitt förslag till kommande statsbudget så innebär det ju inte att banan är rensopad för regeringspolitik. Möjligen kan det bli lättare under en period att hitta blocköverskridande överenskommelser i frågor där det finns skillnader i uppfattning mellan de borgerliga partierna.

Det gäller ju att regeringen utnyttjar den möjligheten till att skapa mer av breda politiska överenskommelser. En sådan utveckling skulle ju kunna göra det svårare för allianspartierna att redan till 2018 formulera ett gemensamt program.

Länkar: dn.se, dn.se, di.se, Ekot, SvD, SvD, dn.se, SvD, Ekot, dn.se, di.se, SvD, dn.se, Ekot, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, Ekot

Om att reformera Arbetsförmedlingen


I slutet av sin mandatperiod tillsatte den borgerliga regeringen en utredning för översyn av Arbetsförmedlingen. Den nyvalda regeringen valde att för sin del att lägga ned denna utredning. Det är faktiskt inget särskilt märkvärdigt med det. Det är ju ganska självklart att en sittande regering vill bedriva en politik som ligger i linje med de mål dessa satt upp. Den utredning som den borgerliga regeringen tillsatte arbetade ju utefter de riktlinjer som den satt upp.

Den nu sittande regeringen ser ju också stora behov av att förändra Arbetsförmedlingens uppdrag och sätt att arbeta. Inte minst till bakgrund av den experimentlusta som de tidigare borgerliga partierna under ledning av moderaterna bedrivit under åtta år.

Under en ganska lång tid har denna myndighets uppdrag allt mer blivit mindre av att förmedla arbeten. Allt mer har uppdraget blivit att kritiskt granska att de arbetslösa gör vad de ska. Framför allt blev denna utveckling tydlig efter att den borgerliga regeringen tillträdde efter valet 2006.

Arbetsförmedlingens uppdrag blev allt mer att övervaka arbetslösas jobbsökande aktiviteter, sådant som arbetsmarknadsutbildningar prioriterades ned till förmån för ett allt mer omfattande kontantstöd till arbetsgivare. Vidare beslutades att det är Arbetsförmedlingen som ansvarar för till Sverige nyankomna flyktingar. Den borgerliga regeringen beslutade om att Arbetsförmedlingen, med närmast katastrofalt resultat, skulle upphandla diverse tjänster från externa aktörer.

Så det är klart att det finns ett behov av att fundera över vad vi ska ha Arbetsförmedlingen till. De borgerliga partierna har valt att verka för att riksdagen ska ge till känna att regeringen ska återuppta utredningsarbetet i enlighet med de riktlinjer som den tidigare regeringen beslutat om. Det verkar som om SD avser att stödja ett sådant initiativ. Det innebär ju att regeringen står inför att förlora en omröstning av viktig ideologisk betydelse för regeringspartierna.

Här finns bakgrunden till att regeringspartierna verkar vara öppna för att diskutera de borgerliga partiernas förslag. Frågan är om det finns utrymme för att revidera utredningens uppdrag på ett sådant sätt som regeringen kan finna aptitligt.

Å andra sidan är det väl bara att låta utredningen presentera sina förslag. Det finns ju inget som säger att regeringen måste formulera en proposition på grundval av vad utredningen kommer fram till. Det vore väl inte första gången en utrednings tankar slängs i närmsta soplåda?

Länkar: SvD, SvD, SVT, SvD, SvD, di.se

Fler som skrivit: Skiftet

Alliansen och vänsterns inflytande


Genom den nyligen slutna ”decemberöverenskommelsen” har riksdagens partier (ej SD) accepterat att det budgetalternativ som har det största politiska blocket bakom sig skall vinna omröstningen. Överenskommelsen handlar enbart om budgeten, ej all övrig politisk diskussion i riksdagen. Därmed står regeringen inför att förlora omröstningar om sina propositioner.

Vänsterpartiet ser positivt på överenskommelsen då de garanteras inflytande över regeringens budget eftersom alliansen är större än endast regeringspartierna. Det är väl ett faktum som inte helt tilltalar Stefan Löfven och socialdemokraterna. Vänsterpartiet tenderar ju att ibland hänfalla mer åt plakatpolitik än till vilja till att skapa realistiska kompromisser.

Men det är klart, skulle alliansen bestå som faktum även fortsättningsvis har regeringen ingen annat val än att förhandla om budgeten med VP. Det kommer säkert att gå bra även om partiet dundrar och går an inför förhandlingarna.

Samtidigt framskymtar möjligheten att de mindre kusinerna i det som är ”alliansen” väljer att börja lägga egna budgetalternativ. Det finns uppenbart ett behov bland de mindre partierna att börja synas som tydliga egna politiska alternativ. De har ju i hög grad tvingats att anpassa sig till det största partiet inom alliansbildningen. Det skulle ju inte förhindra dem att gå samman för att stoppa andra regeringsförslag.

Skulle de fyra partierna välja att ställa ”alliansen” på sparlåga en tid öppnas samtidigt möjligheten för fler blocköverskridande överenskommelser. Det finns gott om frågor där det kan vara bra att hitta långsiktigare lösningar.

Det troliga är väl ändå att allianspartierna väljer att hålla sig samman ytterligare en tid framåt. De sittande partiledarna har satsat allt för mycket prestige på alliansbygget för att de lättvindigt skulle välja bort det samarbete de har. Det är väl därför säkrast att utgå ifrån att regeringen kommer att få förhandla med VP om den kommande vårbudgeten. Eftersom decemberöverenskommelsen innebär vissa begränsningar kan det säkert innebära svårigheter.

Vi kommer säkert att få se lite dragkamp mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt i media. Men politisk idédebatt mår väl av litet ordväxlande.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, SvD, di.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, SVT, dn.se, SvD, di.se, dn.se

Fler som skrivit: Badlands Hyena

Om att bryta upp en cementerad blockpolitik


I lördags blev det allom bekant att regeringspartierna genomfört en ”decemberöverenskommelse” med de fyra förutvarande regeringspartierna. Det handslag som genomförts innebär att den sittande regeringens kommande budgetproposition kommer att kunna genomföras.

Under 2014 kommer regeringen att vara bunden till de inkomster som den borgerliga budgetmotionen stadgar. Men från och med den kommande vårbudgeten kan regeringen börja förändra på kostnadssidan. Från och med höstbudgeten som presenteras 2015 kan regeringen på allvar börja genomföra sin politik.

I överenskommelsen pekas vidare tre politikområden ut för kommande gemensamma samtal de sex partierna emellan (eller snarare tre om alliansen räknas som en part). Fortfarande kommer regeringen att få arbeta hårt för att vinna majoritet för övriga politiska initiativ som inte kan placeras inom statsbudgeten. Alliansen kan i dessa lägen, med stöd av SD, rösta ned alla förslag från regeringen. Det är ju alltid lättare att säga nej, nej, nej! Det krävs heller inte något organiserat samarbete med SD för att endast agera stoppkloss.

I en intervju hoppas statsministern att regeringen ska kunna samarbeta på fler områden än på de tre (pensionssystemet, energi-och försvarspolitiken) som överenskommelsen pekar ut. Frågan är hur intresserade de fyra allianspartierna är av det. De fyra har valt att cementera ihop sin allians utan att lämna minsta öppning för enskilda partier att kunna ingå blocköverskridande överenskommelser med regeringen.

SD kommer förmodligen av ren princip att rösta emot alla förslag som regeringen kommer att presentera under den kommande mandatperioden. Ska regeringen kunna få fram förslag som har minsta möjlighet att vinna en majoritet kommer de att tvingas att gå långt för att få de borgerliga partierna med sig. Håller de fast vid sin allians kräver det att regeringen hittar den minsta gemensamma nämnaren för att kunna nå kompromisser. Det kan vara ett arbete som i det långa loppet kommer att slita allt för mycket på regeringspartierna och deras väljares förtroende.

Det kommer att krävas skickligt opinionsarbete från regeringspartierna om de ska lyckas med att lösa upp allianssammanhållningen. Men det finns ju partiskiljande frågor mellan de fyra delarna av alliansen som på sikt kan göra det möjligt att ingå majoritetsskapande överenskommelser. Det är vidare uppenbart att denna decemberöverenskommelse har slitit hårt på många alliansföreträdare.

Det är ju möjligt att det handslag som tagits mellan parterna kommer att visa sig vara det första steget till att bryta upp den rådande blockpolitiken.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SvD, dn.se, SvD, SvD, SVT, Ekot, SvD, Ekot, di.se, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, SvD, SVT, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Badlands Hyena, Monica Green, Ulf Bjereld, Markus Mattila, Badlands Hyena, Helle Klein, Sjätte mannen

Största möjliga tystnad! Förhandlingar pågår


Enligt SVT och DN sitter representanter för regeringen och oppositionspartierna i förhandlingar om hur riket ska kunna styras av en minoritetsregering. Enligt de källor som SVT har samtalat med kan det innebära, om diskussionerna går bra, att regeringen väljer att inte besluta om extra val.

Det är säkert bra att pröva alla utvägar innan beslut om extra val tas av regeringen. Det är ju långt ifrån säkert att ett extra val i grunden skulle förändra det parlamentariska läget. De opinionsmätningar som presenterats den senaste tiden tyder ju på väldigt små förändringar mellan partierna.

Sker ingen uppbrytning av blockpolitiken kommer ju SD att fortsätta som vågmästare. De röd-gröna partierna har ju ett mer informellt samarbete än det institutionaliserade alliansbygget bland de borgerliga partierna. De fyra tidigare regeringspartierna kommer knappast att lösa upp sitt bygge. Det som skulle kunna förändra det vore ju om något av allianspartierna skulle diskvalificeras från riksdagen.

Ur regeringens synpunkt räcker det väl knappast enbart med att hitta lösningar kring att få sin budget accepterad av riksdagen. Det gäller ju även att få i genom sin övriga politik. Flera av regeringens förslag har ju fått en majoritet emot sig. Långsiktigt innebär det ju för en regering som tvingas föra oppositionens politik att min riskerar att förlora trovärdighet bland sina sympatisörer.

Länkar: SVT, dn.se, SvD, di.se, SvD, Ekot, SVT, SvD, bblat.se, SVT, Ekot, SvD, Ekot, SVT

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Johan Westerholm

Väljarna röstade för ett regeringsskifte


Bekymrad

I ett debattinlägg utvecklar Stefan Löfven grunderna för att regeringen senare i år kommer att fatta beslut om att extra val ska genomföras.

De som viljat lyssna har hört att Socialdemokraterna varit öppna för att skapa blocköverskridande överenskommelser. Det är bakgrunden till att (S) valt att bedriva valrörelsen med eget politiskt alternativ. De tidigare borgerliga partier som bildar, den så kallade, alliansen valde å sin sida att cementera sitt samarbete. De gjorde det i förhoppningen att detta skulle ”tvinga” opinionen att välja mellan en förment ansvarstagande allians emot en ansvarslös röd-grön röra.

Valresultatet visade att opinionen avvisade den tidigare regeringens politik. De röd-gröna partierna blev tillsammans större än alliansens partier. Smolket i bägaren var att SD gick fram och kunde bilda en tyngre vågmästarroll i riksdagen.

Inför behandlingen av statsbudget gjorde de borgerliga partierna de taktiska övervägande som gjorde att de valde att inte öppna upp för några som  helst överenskommelser med den nyvalda regeringen.

De har innan och efter riksdagens behandling av statsbudgeten upprepat det formellt korrekta mantrat att det är regeringen som har ansvar att skapa majoritet för sina förslag. Men eftersom det krävs fler än en part för att diskutera kompromisser var det inte möjligt att skapa bredare överenskommelser. Det är i efterhand tydligt att alliansen drev sin linje i avsikt att kunna bilda en minoritetsregering med stöd av SD:s röster.

Alliansen har sedan bjudit in regeringspartierna till diskussion kring frågan att underlätta för minoritetsregeringar att få i genom sina budgetförslag. Jag är inte odelat positiv till detta förslag om än jag anser att regeringen ska ta chansen att prata med de borgerliga partierna. Christer Hallerby, tidigare statssekreterare (FP), uttalar min tveksamhet på ett tydligare vis:

Vi behöver ingen reglerad minoritetsparlamentarism. Vi behöver ett bättre samtals- och samarbetsklimat i svensk politik. De regler som Alliansen föreslår innebär att en minoritet skulle kunna styra utan att förhandla. Det befäster blockpolitiken och fördjupar klyftorna i svensk politik. Vi kommer att behöva minoritetsregeringar även i framtiden. Men det ligger i en sådan regerings uppdrag och legitimitet, att ha förmåga att förhandla med andra partier och skapa en majoritet för sina förslag.

Självklart har socialdemokraterna och miljöpartiet att ta ansvar för den uppkomna situationen. De kan ha tagit beslut som försvårat möjligheten att lägga förslag som kunnat vara utgångspunkten för bredare överenskommelser. De borgerliga partierna kan heller inte undandra sig sitt ansvar. De har valt att skapa sig en järnridå som de vägrat att öppna upp för några som helst initiativ.

Alliansen valde att med öppna ögon driva sitt spel. Måhända att utgången inte blev den de hoppades.

Det troliga är att regeringen kommer att utlysa extra val att genomföras den 22 mars. Utgången kommer att vara högst oviss. Det troliga är att det inte kommer att ske några avgörande förändringar i det parlamentariska läget. Det innebär att om partierna menar allvar med att de inte vill styra riket med aktivt eller passivt stöd av SD att alliansen måste upplösas som politiskt projekt.

Länkar: dn.se, dn.se, Aftonbladet debatt, di.se, SVT, SVT, ekuriren, SvD, dn.se, SVT, politism, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Mario Matteoni, Johan Westerholm, Johan Westerholm

En svensk järnridå


I ett debattinlägg sträcker de ledande företrädarna för de borgerliga partierna förment ut handen till Socialdemokraterna i frågorna om regeringsbildning och budgetomröstning. De lägger helt och hållet ansvaret för den uppkomna situationen på den sittande regeringen. Det är ju en sanning som är något förenklad.

Det råder ju ingen tvekan om att sittande regering har ansvar att försöka skapa majoritet för de förslag den lägger. Detta kan ju ske aktivt genom att söka kompromisser och överenskommelser med fler partier än de som ingår i regeringen. Det kan också ske genom att lägga förslag som kan vinna passivt gillande av en majoritet av riksdagens ledamöter.

Alliansregeringen kunde genomföra sina förslag genom det sist nämnda alternativet efter valet 2010 och fram till valförlusten 2014. Den nu sittande regeringen har dock ett helt annat parlamentariskt underlag att verka inom. De röd-gröna partierna blev tillsammans större än allianspartierna men utan att vinna egen majoritet. SD har ju oftast röstat på alliansförslag än på andra.

Allianspartierna meddelade tidigt att de avser att lägga en egen budgetmotion i händelse av en valförlust. De meddelade också att det blir regeringens ensamma ansvar att finna en majoritet. De själva tackade nej till alla inviter om samarbete (enskilt eller tillsammans). På detta sätt låste de den parlamentariska situationen. De släppte fram Stefan Löfven som statsminister men öppnade inte för någon minsta kompromiss gällande statens budget.

De fyra partierna har ju nämligen svetsat samman en allians som tjänat dem väl. Framför allt de tre mindre kusinerna i samarbetet har ju kunnat erhålla politiskt inflytande som de haft svårt att få på egen hand. Partiledningarna har satsat all prestige på samarbetet och har inget att vinna på att lösa upp alliansen.

Det kommer knappast att vara möjligt att skapa blocköverskridande överenskommelser i alla frågor. Det är ju tydligt att det finns spänningar inom alliansen. I många frågor har de interna överenskommelserna uttömt kompromisutrymmet för enskilda parter inom alliansen. Därför skulle blocköverskridande samtal som inte sker enligt alliansens villkor innebära sammanslutningens snara förfall och upplösning. Häri ligger väl deras ovilja till att på allvar börja diskutera med Socialdemokraterna.

Alliansens taktik gick ju tydligen ut på att deras budgetmotion skulle vinna en majoritet och tvinga regeringen att avgå. De skulle sedan själva kunna tillträda och genomföra sin politik med stöd av SD:s röster. Den metoden har ju fungerat för dem under fyra år fram till det senaste valet.

Vad utgången blir av det kommande extra valet blir är ju okänt. Risken är ju uppenbar att det parlamentariska läget inte förändras i grunden. Det är väl därför lämpligt att Socialdemokraterna sätter sig i samtal med alliansens partier i frågan om regeringsbildning och budgetomröstning.

Men det känns litet som att de borgerliga partierna försöker bädda sin egen säng och i lagstiftning permanenta deras möjligheter att styra riket. Deras alliansbildning har onekligen tjänat dem väl och innebar att de bröt en långvarig socialdemokratisk maktposition. Men det betyder ju inte att alliansen som politisk konstruktion kommer att vara den allena rådande över tid. Det vore ju därför olyckligt att i lag skapa konstruktioner för riksdagen som snart blir otidsenliga.

Länkar: dn.se, SvD, SvD, SVT, dagens arena, SVT, SvD, di.se, Ekot, Ekot, di.se, di.se, dn.se, di.se, SvD, Agenda, Aftonbladet ledare, dagens arena, di.se, di.se, SVT, SvD, SvD, SVT, Arbetet, Arbetet, Arbetsvärlden, Expressen kultur, Aftonbladet kultur, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Monica Green, Informationstjänsten, Ulf Bjereld, Kjell Rautio, Helle Klein

Parlamentariska krumbukter och taktiserande


Allt tyder på att dagens omröstning i riksdagen innebär att regeringens budgetförslag inte kommer att få riksdagens majoritet bakom sig. Sverigedemokraterna har valt att rösta på allianspartiernas budgetmotion snarare än på sin egen. Eftersom de borgerliga partierna kommer att rösta på sin motion faller regeringens budgetproposition.

Det i sin tur leder till att statsministern kommer att avgå. Stefan säger att …

Om den budgeten skulle vinna är det uteslutet att jag skulle sitta kvar och administrera den. Det sker inte, säger Stefan Löfven.

Det är ju ganska självklart att den sittande regeringen inte kommer att administrera en statsbudget de inte tror på och heller inte själva arbetat fram. Vad jag förstår finns det olika handlingsalternativ för regeringen att gå.

Många pratar om att regeringen kan remittera budgeten till riksdagens finansutskott för fortsatt beredning. Det skulle kunna vara en väg för att partierna kan börja prata med varandra. Ett annat alternativ är att riksdagen släpper fram en renodlad socialdemokratisk regering. Ett tredje realistiskt alternativ är ju att allianspartierna bildar regering. En sådan skulle ju kanske ha lättare att få i genom sin budgetar. Men det förutsätter ju att SD inte väljer en liknande taktik framöver – att rösta med oppositionens förslag i avsikt att skaffa sig inflytande över dagspolitiken. Det är faktiskt något de har hotat med.

Samtidigt har de tidigare regeringspartierna, partierna i den sittande regeringen och VP har ju markerat att de inte avser att samverka med SD. Det kanske inte är ett lockande alternativ för alliansen att sätta sig i knät på SD. Enda sättet att komma ur denna parlamentariska fälla är att skapa överenskommelser över den politiska blockgränsen.

Jag kan verkligen inte påstå att jag sitter inne med lösningen på den situation som kan uppstå idag. Jag har hela tiden trott på att regeringen ändå till slut skulle få i genom sin budget. Allt tyder nu på att jag kommer att få fel.

Socialdemokraterna bjöd in, som de säger, alla ansvarsfulla partier till att undersöka för att tala om hur man tillsammans kan ta ansvar för Sverige. Det mötet verkar inte ha gett några som helst öppningar inför dagens behandling och diskussion i riksdagen.

Onekligen stundar ovissa tider och tidender under en tid.

Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dagens arena, dagens arena, SvD, di.se, SVT, dagens arena, SVT, Ekot, SvD, SvD, di.se, dagens arena, dagens arena, SvD, di.se, di.se, dagens arena, SVT, Ekot, dagens arena, SVT, dn.se, SvD, di.se, dagens arena, dagens arena, SVT, Ekot, politism, SvD, SvD, di.se, dn.se, di.se, SvD, SVT, dagens arena, Ekot, Aftonbladet ledare, dn.se, Ekot, dn.se, SVT, di.se, SvD, Ekot, politism, SVT, dagens arena, SvD, SvD, SvD, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Expressen kultur, dagens arena, SvD, SvD, di.se, di.se

Fler som skrivit: Peter Johansson, Monica Green, Markus Mattila, Peter Johansson, Jesper Bengtsson, Monica Green, informationstjänsten, Ulf Bjereld, Peter Johansson, Tobias Lundin Gerdås, Helle Klein, Helle Klein

Om Miljöpartiet tycker vi inte!


I ett debattinlägg meddelar gruppledarna för alliansens partier i riksdagen sin djupa motvilja mot att Socialdemokraterna har bjudit in Miljöpartiet till sammanträde med pensionsgruppen. Riksdagens pensionsgrupp är formerad av de fem partier som står bakom införandet av dagens allmänna pensionssystem. I fyra olika punkter sammanfattar de sitt motstånd till att Miljöpartiet ska delta i gruppens arbete.

Det är väl inte helt utan fog som de fyra uttrycker sitt avståndstagande till det gröna partiet som deltagare i det kommande arbetet med pensionssystemet. MP har ju inte precis varit pensionssystemet största förespråkare. De borgerliga företrädarna passar dessutom på att uttala välkända borgerliga synpunkter om ekonomisk tillväxt och deras syn på arbetslinje etc.

Å andra sidan har ju KG Scherman en korrekt invändning till det borgerliga inlägget. Pensionsgruppen är faktiskt ett informellt organ inom riksdagen om än med vissa interna konstruktioner. I sitt genmäle skriver han att …

Något veto över pensionsfrågorna kan inte tilldelas en grupp av företrädare för några partier. Enligt grundlagen styr regeringen riket. Regeringen kan inte delegera denna uppgift till någon annan institution. Regeringen är skyldig att förelägga riksdagen de förslag till riksdagsbeslut som den finner behövligt, inte heller detta ansvar kan regeringen överlåta på någon annan.

Det går inte att komma ifrån att Miljöpartiet ingår i den sittande regeringen. Det är vidare regeringen som lämnar propositioner till riksdagen Det är ju inte formellt möjligt att förhindra MP inflytande över de lagförslag som den sittande regeringen ska lämna till riksdagen för behandling.

Sverige har idag ett finansiellt väldigt stabilt pensionssystem. Priset för detta har dagens och kommande pensionärer fått betala genom både att pensionsbromsen slagit till vid flera tillfällen. Pensionsutfallet är idag betydligt sämre än vad de inblandade fem partierna prognosticerade när ATP-systemet avvecklades. Det finns därför all anledning att diskutera reformer av pensionssystemet för att göra utfallet mer förutsägbart för de blivande pensionärerna.

Miljöpartiet säger sig nu acceptera de grundläggande principerna för pensionssystemet. Eftersom de nu också ingår i den sittande regeringen är det nu bättre att de deltar direkt i de diskussioner som förs i pensionsgruppen. Det kan knappast skada att ytterligare ett parti deltar i att ta ansvar för det pensionssystem som gäller idag.

Länkar: dn.sedn.sedn.sedn.sedn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, EkotSVT, Ekot, Arbetsvärlden

Alliansen går framåt tillsammans


En för alla …

Igår presenterade de förutvarande regeringspartierna sin gemensamma budgetmotion. De gjorde samtidigt klart att de inte avser att bryta ut delar ur regeringens budget. Det innebär att de ställer sin budgetmotion emot regeringens budgetproposition. Huruvida de borgerliga partierna verkligen avser att driva frågan till sin spets återstår ju att avvakta.

Skulle regeringens budget falla till förmån för de borgerliga partiernas förslag så lär ju den sittande regeringen avgå. Det i sin tur skulle kunna leda fram till att nyval utlyses om inget annat regeringsalternativ kan tillträda. Jag misstänker att väldigt få av riksdagspartierna redan nu är beredda att genomföra en process med nyval. Jag misstänker att de enda som verkligen skulle gynnas av det vore SD.

När det mer konkret gäller alliansens förslag så finns det ju inte några särskilda överraskningar. Motionens förslag är ju hämtade från det valmanifest de sent omsider lyckades värka fram. De upprepar kända uppfattningar om de röd-gröna förslagen och beskriver kort det nästan katastrofala som drabbar nationen om regeringens förslag verkligen skulle genomföras. Det tillhör ju förstås sakens natur att oppositionen kritiserar den sittande regeringens förslag.

Det kommer att bli intressant att följa vad som kommer att ske inom riksdagens väggar. SD kommer förstås att in i det sista hålla öppet för hur de kommer att rösta. Det är ju deras enda sätt att försöka tvinga fram ett inflytande över politiken. Men de har ju att i så fall att välja mellan pest eller kolera när det gäller migrationspolitiken.

Det finns ju inga dramatiska skillnader mellan regeringens och alliansens förslag. Skillnaderna i hur mycket pengar de olika alternativa budgetarna lägger på olika nyttigheter är ju ganska försumbara. Skillnaderna ligger mest i vissa politiska principfrågor. Bägge blocken vill satsa i stort sett lika mycket medel för migrationspolitiken.

Många av de politiska analyserna antyder att regeringens budget kommer att släppas i genom. De borgerliga partierna kommer däremot att ta strid i frågor som ligger utanför budgeten och där de kan förvänta sig parlamentariskt stöd av SD. Det verkar ju faktiskt som en rimlig bedömning av det som komma skall.

Men, … det är trots allt först efter omröstningen i Riksdagen som vi vet hur det gick.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, dagens arena, SvD, dn.se, dn.se, dn.se, Ekot, SvD, SVT, SvD, di.se, SvD, SVT, Ekot, dn.se, dagens arena, di.se, di.se, SvD, SvD, dn.se, Ekot, di.se, dagens arena, dn.se, SvD, ekuriren, Ekot, di.se, dn.se, di.se, dn.se, SVT, Ekot, SvD, SVT, SvD, di.se, Aftonbladet ledare, Arbetet, SvD, dn.se, SVT

Fler som skrivit: Monica Green, Johan Westerholm, Monica Green, Helle Klein, Kaj Raving

%d bloggare gillar detta: