Månadsarkiv: oktober 2012
Så bryter Sverige mot EU:s lagstiftning
SVT rapporterar idag om Suzan som, trots att hon arbetat i samma företag i över fem år, inte har fått någon fast anställning. Hon har trott att hon så småningom skulle kunna bli fast anställd. Nyligen har hon fått besked att det kanske inte blir så. Suzan säger …
Jag kände mig lurad. Jag ser inte något i det som gynnar oss som jobbar, det gynnar ju bara arbetsgivaren.
TCO har länge motsatt sig hur den svenska lagstiftningen fungerar när det gäller att kunna stapla korta anställningar på varandra nästan hur länge som helst. Det gjorde att organisationen 2007 anmälde Sverige till EU-kommissionen för brott mot gällande EU-lagstiftning. 2010 kom det en formell underrättelse till den svenska regeringen. I den konstaterar kommissionen att Sverige inte uppfyller de krav som EU:s visstidsdirektiv (1999/70/EG) ställer på åtgärder för att förhindra missbruk av tidsbegränsade anställningar. I underrättelsen står det att …
… avsaknaden av en tydlig övre tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar rörande allmän visstidsanställning och vikariat […] innebär att kravet att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar inte har uppfyllts.
Den borgerliga regeringen har vid två tillfällen presenterat ett förslag till ny svensk lagstiftning för att reglera frågan. Men det har varit tydligt att regeringen inte vill detta, de är som en biskop Brask ”härtill nödd och tvungen”. I en intervju i Ekot den 25 juni säger ansvarig minister Hillevi Engström att …
Regeringens uppfattning är att det inte pågår något missbruk. Men det kan finnas en teoretisk möjlighet att missbruka de här reglerna och vi vill täppa till den här luckan.
Regeringens förslag har fått utstå en massiv kritik för att inte uppnå det förmenta syftet. Det är tydligt att regeringen kommer att skynda långsamt i denna fråga. Regeringen vill inte genomföra de förändringar som EU kräver. Det kommer att krävas hårdare påtryckningar på den ansvarige minister i denna fråga.
Andra som skrivit: Martin Moberg, Leine Johansson
Arbetsmarknadspolitiken – en statens kassako
Tidningen Arbetet rapporterar att arbetslöshetsförsäkringen och Arbetsförmedlingen kommer att bli ”billigare” i drift än beräknat. Arbetslöshetsförsäkringen kommer att bli omkring 2,6 miljarder billigare än beräknat. Det innebär att omkring var sjätte krona av det som var anslaget kommer tillbaka till statskassan. Arbetsförmedlingen kommer i sin tur att återlämna omkring sex miljarder kronor – var tionde anslagen peng – till staten. Detta sker samtidigt som Sverige är på god väg in i en vikande konjunktur.
Det går väl alltid att diskutera varför det blir detta utfall. En del kommer säkert att hävda att Arbetsförmedlingen inte ska förbruka mer pengar än vad som behövs. Det är klart att statliga myndigheter inte ska förbruka sina medel ansvarslöst. Men det går heller inte att komma ifrån att den långtida arbetslösheten ökar och att många tidigare långvarigt sjukskrivna har blivit utförsäkrade och har hamnat i Arbetsförmedlingens mjuka(?) famn. Oscar Ernerot, ombudsman på LO, säger till tidningen att …
Det är anmärkningsvärt. Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengar i ett läge med nästan åtta procents arbetslöshet. Men det är svårt att skylla på Arbetsförmedlingen. Den som är skyldig till detta är den som styr förmedlingen, ytterst arbetsmarknadsminster Hillevi Engström.
Vidare meddelar Svenska Dagbladet att, enligt en beräkning av TCO, omkring tre miljoner heltidsarbetande är underförsäkrade i arbetslöshetsförsäkringen. Det är endast 220.000 heltidsarbetande som har fullt inkomstskydd genom arbetslöshetsförsäkringen. Till det kommer att endast en liten minoritet av arbetslösa medlemmar i en a-kassa erhåller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Genom att göra det svårare att kvalificera sig för ersättning vid arbetslöshet, att höja avgifterna för ett stort antal medlemmar samt att sänka den ersättning man kan erhålla har den den borgerliga regeringen urholkat denna (tidigare) omställningsförsäkring. Det handlar om en fullt medveten politik.
Sverige behöver en annan arbetslöshetsförsäkring och en annan och mer aktiv arbetsmarknadspolitik!
Länkar: Arbetet, SvD, Byggnadsarbetaren, Handelsnytt, Publikt
Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Lena Orpana
Kunglig förmögenhetstillväxt
Dagens Nyheter rapporterar i ett par artiklar om att kungens/kungafamiljens privata förmögenhet har haft en tillfredsställande tillväxt de senaste åren. Tidningen beräknar kungens privata förmögenhet till omkring 300 miljoner kronor. Till detta kommer ytterligare omkring 45 miljoner i bolaget Bensor AB. Det är med andra ord inga småpengar som de kungliga samlat ihop under åren.
Jag vet inte hur stor eller liten den svenska kungafamiljens förmögenhet är i förhållande till andra kungahus. Jag misstänker att det finns de som har samlat på sig betydligt större summor än så. Såsom rikets statsbärande familj har det säkert funnits rikliga tillfällen till att under historiens lopp åtnjuta förmånliga ekonomiska villkor för att därmed förmera sitt egna kapital.
En viktigare diskussion än den kring kungahusets privata förmögenhet är den om apanagets storlek och hur det används. För 2012 erhåller kungahuset 122 miljoner kronor i apanage. 62 miljoner kronor går till hovstaten för att täcka kungens kostnader för officiella uppdrag med representation, resor, personal och kungafamiljens leverne. När det gäller dessa pengar finns det inga formella krav på redovisning hur de används eller någon insyn. Lena Westin, ämnesråd på regeringskansliet, säger att …
Han har den här uppgiften som statschef och för det får han ett apanage som han får råda över. Han får själv skapa sin organisation och sköta sitt jobb. En del av det måste naturligtvis vara det som du och jag skulle betrakta som lön. Han måste äta mat, han måste ju leva.
Jag kan acceptera att statschefen erhåller ett rimligt understöd från staten för att utföra det uppdrag som förväntas av denne. Vi har nu valt att bibehålla denna typ av monarki som vi har. Däremot har jag svårare att acceptera att det inte finns något som helst formellt krav på redovisning av de medel som staten överlämnar till denna ”myndighet”.
Vi lever i ett annars demokratiskt styrt politiskt samhälle med omfattande revision och granskning av dess verksamhet. Det borde vara rimligt att även kungahuset omfattas av detta krav. Regeringschefens ”lön” är offentlig, ministrarnas och ledamöternas i Sveriges Riksdag är även de offentliga. Det borde inte vara orimligt att endast den del av statschefens apanage som är (ska vi kalla det) lön är det enda som undantas från offentlig granskning och insyn.
Det vore bättre om vi hade en statschef som utses, inte genom födsel, utan genom en demokratisk process! Det är dags att avveckla den svenska monarkin!
Länkar: dn.se, dn.se, SVT, di.se, dn.se, SvD, SVT
Andra som skrivit: Peter Högberg, Johan Westerholm, Martin Moberg
Jan Björklund vill ha betyg tidigare
En av gårdagens större politiska händelser var att Folkpartiet presenterade sitt förslag till skolpolitiskt förslag. Det var en ganska lång punktlista som partiet presenterade. Jan Björklund menade, inte särskilt blygsamt, att …
Reformeringen av svensk skola måste fortsätta. Vi har genomfört omfattande reformer men vår bedömning är att de inte kommer att räcka för att föra tillbaka Sverige i världstoppen.
Det förslag som fick mest uppmärksamhet var det om att betyg ska ges redan från årskurs fyra. Jan motiverar förslaget med att eleverna tar skolan på mer allvar när betyg sätts. Förslaget togs väl inte helt väl emot från den politiska omvärlden. Vare sig allianskamrater eller opposition gjorde vågen. Lärarnas organisationer var inte heller överdrivet imponerade över detta förslag. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén pratade om att man inte kommer till rätta med skolans problem genom folkpartistisk mäthysteri och om att grisen inte blir tjockare bara för att man mäter oftare.
Något finns det ju i kritiken. Det är knappast så enkelt att allt blir bättre och att fler elever kommer att sköta sig bättre bara man betygsätter oftare och tidigare. Det finns ju även en risk för att fler elever ger upp snabbare om de känner att de inte hinner med. Viktigare bör vara att arbeta med lärarna och deras arbetssätt. Man måste förstås arbeta med ordningen i klassrummen och att arbeta med de elever som kommer efter eller har problem med studiemotivationen. Då krävs säkert en hel mängd insatser.
Det är möjligt att socialdemokraterna däremot ska börja fundera över om inte skolan åter ska förstatligas. Det kan vara ett sätt att få en bättre medelstilldelning till sådana skolor som behöver kompenseras för socioekonomiska kriterier.
Länkar: SVT, dn.se, Ekot, SvD, SVT, Lärarnas Nyheter, Ekot
Andra som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Peter Högberg, Peter Johansson, Peter Andersson, Badlands Hyena, Martin Moberg
Om en överenskommelse om partibidrag
Det finns idag en bättre vilja bland de politiska partierna att redovisa varifrån de får bidrag till sin verksamhet. Det har ju för många partier varit en smärtsam process att hamna där. Jag ska inte framhålla socialdemokraterna som det från början drivande partiet i denna fråga. Däremot blev socialdemokraternas ställningstagande avgörande i att sätta större press på Moderaterna, som längst av alla de etablerade partierna, höll emot. Idag har samtliga riksdagspartier (utom SD) ingått en frivillig överenskommelse om ökad öppenhet.
TT rapporterar nu att de sju partierna, i avvaktan på kommande lagstiftning, avser att träffas för att revidera den frivilliga överenskommelse de slutit. Carin Jämtin, partisekreterare för Socialdemokraterna, säger till TT att …
Men det är absolut inte i stället för en lagstiftning utan det är tills dess att en lagstiftning finns på plats.
Vi lär väl så småningom få veta resultatet av den uppdaterade överenskommelsen. Men det är ju trots allt bra att man håller temperaturen uppe i denna fråga.
IF Metall: Det blir inget krisavtal!
Svenska Dagbladet har idag publicerat en intervju med IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe. Samtalet fokuserade kring frågan om införande av krisavtal inom industrin eftersom konjunkturen pekar nedåt.
Anders upprepar åter IF Metalls klart negativa inställning till att teckna krisavtal. Skulle något sådant skrivas på en arbetsplats avser förbundet att vidta alla de åtgärder man kan för att undanröja sådant. Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare, säger att förbundet, i det fall ett lokalt krisavtal skrivs …
Då kommer vi att hävda att avtalet är ogiltigt. Varje arbetsgivare som gör något sådant ska veta att vi kommer att begära skadestånd i Arbetsdomstolen för brott mot kollektivavtalet. Under tiden tar företaget risken att de kommer att få betala tillbaka varenda nickel plus skadestånd.
IF Metalls inställning i denna fråga grundar sig på att fackliga och arbetsgivarorganisationer inom industrin har föreslagit staten att införa ”korttidsarbete” i händelse av en djupare lågkonjunktur. En statlig utredning är tillsatt för att se på förslaget. Ett förslag kan komma redan den 3 december. Anders Ferbe manar till återhållsamhet och att inte allt för lättvindigt lägga förslag om korttidsveckan eftersom …
Då kan vi få en debatt där de anställda hela tiden ska anpassa arbetstiden efter konjunkturen.
IF Metall gör rätt i att hålla emot i denna fråga. Det är viktigare att få till stånd ett väl avvägt förslag om korttidsarbete. Det är till större fördel för Sverige som nation. Det borde, som i exempelvis Tyskland, innebära att svensk industri återhämtar sig snabbare efter en lågkonjunktur.
Det allra mest omoraliska bidraget
Den borgerliga regeringen har ju föreslagit att det ska kunna utgå RUT-bidrag för läxhjälpsläsning även för gymnasieelever (tidigare har ju detta varit möjligt för elever i grundskolan då detta betraktats som ”barnpassning”).
Skatteverket tolkar förslaget som att även annat än läxläsning (exempelvis intensivträna ämnen som man halkat efter i) kan omfattas av detta. Det blir även möjligt att anlita elevens lärare för att utföra de tjänster som efterfrågas. Pia Blank Thörnroos, Skatteverkets rättsliga expert, säger till Ekot att …
… och det är en stor skillnad mot tidigare. Då ansåg vi att det handlade om en privatlärare och inte en barnvakt, och det gav inte skattereduktion. Men nu när läxläsning och annat skolarbete blir särreglerat, anser vi att det går bra att ta hem lärare för den sortens jobb.
Representanter för Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet ogillar detta förslag. Bo Jansson, Lärarnas Riksförbund, säger …
Vi tycker att det är feltänkt, det låter lite bakvänt. Vi tycker det är bättre att satsa pengarna på skolan så det kommer alla elever till del. Och inte till alla de privata läxhjälpsföretag som nu växer kraftigt.
Jag ogillar detta förslag. Det innebär att vi alla som betalar skatt kommer att subventionera dessa tjänster åt i första hand redan resursstarka familjer. Det kommer att öka skillnaderna mellan elever och skolor. Åsa Linderborg uttrycker klart och tydligt sin uppfattning om detta. Jag lånar hennes ord som avslutning på detta inlägg.
Regeringen föreslår att läxläsningska bli avdragsgillt på samma sätt som städning och lövresning av swimmingpoolen.
Det betyder att alla skattebetalare ska subventionera att de välbeställdas – för det är bara de som har råd att utnyttja Rut – ungar ska klara skolan, ska få toppbetyg, ska få toppjobb. Ungar som redan har det förspänt med utbildade föräldrar, socialt självförtroende, möjlighet att åka på språkresa om franskan är knackig.
Av alla skatter/bidrag, det här är den mest omoraliska. Utbildningen, som tidigare har varit en möjlighet för unikt svensk social rörlighet, vidgar klasskillnaderna redan från sju års ålder.
Skattesubventionerad läxhjälp innebär också att skolvärlden lämnas i sticket. Föräldrar som nu har egenintresse av att ta strid för ökade resurser till skola och lärarlöner, köps ut från sitt engagemang. De kan strunta i hur skolan ser ut, eftersom de kan reparera bristerna hemma genom att hyra en universitetsstudent (som behöver jobba extra eftersom studiemedlen inte går att leva på).
Det är obegripligt att Folkpartiet, som bara består av lärare, kan gå med på det här.
Länkar: Aftonbladet kultur, Ekot, Ekot
Andra som skrivit: Badlands hyena, Martin Moberg
En alldeles för ingående kontroll av enskilda företag
Urban Bäckström uttrycker som representant för Svenskt Näringsliv sitt ogillande över socialdemokraternas förslag till hantering av vinster i välfärden. Det är väl knappast särskilt förvånande att de ogillar alla former av försök att begränsa privata företags vinstmöjligheter. Uttalandet känns dock i delar något överdrivet och som målande upp en bild ingen vet hur den kommer att se ut. Han avslutar sitt inlägg påståendet …
Av rent ideologiska skäl föreslås en politik som uttryckligen syftar till att underminera delar av näringslivet. I högskattelandet Sverige är offentliga uppdrag en synnerligen viktig del av företagens verksamhet. Är detta första steget mot ett totalt monopol för offentlig egenregi? Vad vi nu ser ter sig som det allvarligaste hotet mot det fria näringslivet på decennier.
Svenskt Näringsliv ska förstås fritt få bedriva sin opinionsbildning. De kommer säkert att göra allt de kan för att påverka opinionen i denna fråga. Samtidigt behöver ju även de ta hänsyn till att många människor ogillar att skattemedel hamnat på bankkonton i några skatteparadis. Även de bör ta hänsyn till hur tidigare offentligt ägda tillgångar sålts till enskilda till långt under marknadsvärde. Även de har att ta hänsyn till framväxten av allt större och färre privata välfärdsföretag.
Svenskt Näringsliv har, liksom Socialdemokraterna, att manövrera försiktigt i denna fråga. Socialdemokraterna har ett bredare ansvar att ta på sig. Som politiskt parti har de att fånga upp människors tankar om nutid och framtid. Det handlar ju ändå om hur de pengar används som människor betalt in i form av skatt.
Länkar: SvD, di.se, Ekot, di.se, ka.se
Andra som skrivit: Ola Möller, Martin Moberg, Peter Högberg, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Johansson, Ola Möller
På vägen till nya kollektivavtal
LO:s representantskap har ställt sig bakom kraven för en för LO-förbunden samordnad avtalsrörelse. Det finns inga nyheter i det beslut som togs av förbundens representanter. De krav som man antog för följande:
- Alla som tjänar mindre än en genomsnittlig industriarbetare, i dag cirka 25.000 kronor i månaden, ska få löneökningar med samma krontalsbelopp som industriarbetarna.
- Avtalens lägstalöner höjs med samma krontal som i punkten ovan.
- För alla som tjänar mer än den genomsnittlige industriarbetaren utgår löneökningen i procent.
- En ny avtalsförsäkring, ett föräldrapenningstillägg, ska utgå till alla anställda som är föräldralediga. Tillägget betalas under 180 dagar per barn och per försäkrad förälder. Tillägget ska utgå med 10 procent av lönen.
Det som återstår är att bestämma nivån på avtalskraven. Den processen pågår och avgörs egentligen av de gemensamma avtalskrav som Facken inom industrin kommer fram till. Eftersom Sverige just nu är inne i en vikande konjunktur, som just för tillfället slår hårdast mot industriföretag, ska man väl knappast räkna med några väldigt höga avtalskrav i pengar räknat. Vad som avgör nivån är ju hur man bedömer den fortsatta konjunkturutvecklingen.
Då var LO:s lönerapport viktigare och mer intressant. Den visar på två tydliga trender, problematiska för LO-förbunden. Den ena är att tjänstemännen som kollektiv tjänar mer än 10.000 kronor mer per månad än arbetarna. Den andra var att löneutvecklingen för LO-förbundens kvinnor var lägre än den för männen.
En delförklaring till denna utveckling är de historiskt sett låga löneökningarna i kombination med att löner höjs i procent av tidigare lön. Det har blivit svårare att göra strukturella förändringar. Ska sådant fungera måste fackförbunden vara överens om att låta några gå fram med högre krav än de flesta andra. Det gör ju förstås att grupper med högre lön (räknat i kronor) hela tiden drar ifrån. På det sättet är det bra av LO-förbunden att börja ställa avtalskrav i kronor. Samtidigt blir det problematiskt för LO att skriva in att de förbund som har en högre genomsnittslön än industriförbunden tillåts att fortsätta dra ifrån.
Länkar: da.se, da.se, Arbetet, Arbetet, TCO-tidningen, ka.se, ka.se, Lag & Avtal, Fastighetsfolket, Arbetet, Kollega, Arbetet, Publikt, Arbetet, Arbetet, Arbetet, SVT, SVT, Ekot, da.se
Ordning och reda i välfärden
Socialdemokraternas partistyrelse har ställt sig bakom förslagen om hur vinster i välfärden ska regleras. Det handlar inte om att i lag förbjuda vinstuttag utan att genom andra regleringar tillse att skattemedel används till sådant de är avsedda för.
Förslagen har samlats under tre huvudrubriker:
- Effektiv användning av skattemedel
– Ingen vinst på bekostnad av kvaliteten
– Hårdare krav på vilka som får driva välfärdsverksamhet
– Förhindra onödig resursförbrukning
– Resurser efter behov
– Välfärdsföretag ska betala skatt i Sverige
– Lag om investeringsskydd - Alla ska ha rätt att välja mellan goda alternativ
– Skärpt tillsyn
– Garanterad mångfald
– Etisk kod - Lika regler för alla – öppenhet och insyn i skattefinansierade verksamheter
– Öppna böcker
– Lika regler
Förslagen innebär sådant att genom regleringar av personaltäthet och av andra kvalitetsmått förhindra att verksamheten blir sämre. Vidare föreslår partiet att LOV inte ska vara obligatorisk att införa för kommunerna. Vidare säger man att ”Det är medborgarna som ska ha rätt att välja vårdgivare, inte vårdföretagen som ska få välja patienter.” Socialdemokraterna säger att det ska finnas en valfrihet inom välfärden. I förslaget sägs …
För att garantera verklig mångfald vill vi uppmuntra non profit-alternativ och förhindra uppkomsten av privata monopol. I varje kommun ska det finnas offentliga alternativ inom välfärden. Det ska vara möjligt för kommuner att rikta upphandlingar och valfrihetssystem inom välfärden till enbart privata, kooperativa och ideella aktörer som inte drivs i vinstsyfte.
För att garantera att missförhållanden upptäcks inom såväl offentlig som privat verksamhet ska samma krav som offentlighetsprincipen ställer för offentlig verksamhet gälla för privat. Vidare ska ILO:s konvention 94 gälla eftersom man vill att samma regler ska gälla inom all välfärd, oavsett huvudman. ILOs konvention 94 stadgar att gällande löne- och arbetsvillkor inte får åsidosättas vid offentlig upphandling. Syftet är att skydda de anställa och motverka social dumping. Personal i privat välfärd ska omfattas av meddelarskydd.
Jag tror att dessa förslag är en realistisk väg att gå när det gäller vinster i välfärden. Det gäller ju ändå att fokusera på kvaliteten i den offentligt finansierade välfärdsproduktionen. Vi måste kunna kräva att skolor, äldreboenden etc. tillhandahåller en hög kvalitet i sina verksamheter. Svårigheten i förslagen är förstås att omvandla dem till verkstad. Det är inte troligt att partiet kommer att nå egen majoritet i riksdagen. Då krävs att vi har förslag som är möjliga att tillsammans med andra partier omvandla till propositioner till Riksdagen.
Nu ska dessa förslag möta alla motioner som kommit till partikongressen och de förslag som kommer ur LO:s pågående arbete. Debatten är inte över i denna fråga. Jag önskar att de tankar som framförs i det inlägg som Shirin Ahlbäck Öberg och Sten Widmalm presenterade på DN Debatt häromsistens. De säger i sitt inlägg, bland annat, följande som får tjäna som avslutning av mitt:
Sverige står inför en stor utmaning där det gäller att förhindra att våra skattepengar dunstar bort i en värld som styrs av konsulter och kostsamma och ofta onödiga utvärderingssystem. Vad som behövs är en styrning av den offentliga verksamheten som premierar upprätthållandet av ett gott omdöme.
Länkar: dn.se, SvD, Aftonbladet debatt, DN Debatt, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Ekot, Ekot, SVT, di.se, dn.se, dn.se, dn.se, SvD, SvD Brännpunkt, Aftonbladet kultur, Aftonbladet kultur, Aftonbladet debatt, ka.se
Andra som skrivit: Ulf Bjereld, Rosemari Södergren, Martin Moberg, Peter Högberg, Martin Moberg, Peter Johansson, Helena Ericson, Markus Mattila, Jimmy Jansson, Johan Westerholm, Peter Johansson, Johan Westerholm
