Arbetsgivare med ojämlika löner hotas med böter

Enligt en notis i DN anser Nicky Morgan, kvinno- och jämställdhetsminister i den konservativa brittiska regeringen, att företag med fler än 250 anställda inom ett årska rapportera eventuella löneskillnader till regeringen. Detta förslag ingår som en del bland andra åtgärder för att bekämpa diskriminerande könsskillnader på landets arbetsplatser. Det ska även vara möjligt att utdöma böter på upp till 5.000 pund. Nicky Morgan säger i en kommentar att …

Det här är ett viktigt steg som vill få företag att tänka igenom noga hur och varför kvinnor har sämre betalt och uppmuntra företagen till förändring.

Det är ju litet spännande att det just är den konservativa brittiska regeringen som lägger sådana förslag. I och för sig undantas majoriteten av de brittiska företagen (de flesta företag har ju färre än 250 anställda). Den svenska borgerliga regeringen undanbad sig ju nästan alla effektiva åtgärder för att få svenska arbetsgivare att arbeta förebyggande emot osakliga löneskillnader.

Jag har inga övriga ingående kunskaper om förslagen i sin helhet. Men jag har förstås inget emot den ambition som den konservativa regeringen verkar hysa. Detta kan ju vara något som den svenska regeringen kan titta på. Det är ju uppenbart att det finns behov av att stimulera arbetsgivarna att arbeta målinriktat med att undanröja osakliga skillnader mellan mäns och kvinnors löner.

Länkar: dn.se, dn.se

Vänsterpartiet kräver mer!

Vill ha mer

Regeringen kommer att under året lägga ett förslag om en ytterligare reserverad månad för föräldraledighet. Det innebär att respektive förälder har tre månader föräldraledighet som den andre föräldern inte kan utnyttja.

Förslaget syftar till att öka uttaget av föräldraledighetsdagar av pappor och på längre sikt skynda på ett mer jämställt uttag av föräldraledighet.

Regeringen lägger förslaget både därför att de vill det och anser det vara ett långsiktigt bra förslag. Men regeringen ser också att det borde finnas en majoritet för ett sådant förslag. Folkpartiet har meddelat att de kommer att stödja en sådan reform. Kristdemokraterna och Centerpartiet motsätter sig det, vilket väl även Sverigedemokraterna gör.

Det är dock inte säkert att Vänsterpartiet kommer att stödja detta förslag. De vill nämligen ha mer. Rosanna Dinamarca, Vänsterpartiets feministiska talesperson, säger att …

En regering som gör anspråk på att kalla sig för feministisk måste ta betydligt större steg när det gäller föräldraförsäkringen än att införa en så kallad pappamånad till.

Vänstern menar vidare att det är upp till regeringen att förhandla med dem och om att finna den nödvändiga majoriteten för ett vidare syftande förslag. Det är enkelt att säga men med rådande parlamentariska situation betydligt svårare att genomföra. Rosanna låter litet som Annie Lööf innan decemberöverenskommelsen. Det är minsann regeringen som ska förhandla men vägrar samtidigt att ge minsta öppning för kompromiss.

Vänsterpartiet hemfaller från tid till annan åt att mer bedriva plakatpolitik. Det är förstås jätteenkelt att skriva jättestora plakat om att införa en helt jämställd föräldraförsäkring. Men det är sådant man kan göra på 1 maj. Med den riksdagsmajoritet som finns idag är ett sådant förslag inte möjligt att genomföra.

Politik handlar faktiskt om att kunna acceptera kompromisser. Det viktiga är att mer hålla kompassriktningen än att till synes förefalla ideologiskt omutbar. Med tanke med det tonläge de har i denna fråga spelar Vänsterpartiet högt i denna fråga. De riskerar verkligen att låsa fast sig i en helt ohållbar situation. Samtidigt …

Vill de verkligen hamna i en situation där det blir de som fäller ett förslag som syftar till ökat jämlikt uttag av föräldraförsäkringen?

Länkar: SvD, Ekot, dagens arena, dn.se, SvD

Vårdnadsbidraget ska avskaffas

Regeringen förbereder en proposition för att avskaffa vårdnadsbidraget. Detta ”hemma-fru-bidrag” tillhör en av Kristdemokraternas hjärtefrågor och var därmed ett viktigt inslag i allianspolitiken. KD lade väl sådan vikt vid denna politiska reform att den blev en oundgänglig del av allianspaketet. Allianskonstruktionen har ju inneburit att de fyra partierna ibland tvingats till att acceptera vissa ”udda” inslag för att kunna forma ett gemensamt program.

Vårdnadsbidraget har knappast bidragit till att utveckla den svenska jämställdheten. Bidraget har gått till olika familjebildningar där kvinnan traditionellt har stannat hemma. Det må vara familjer där mannen gör karriär inom näringslivet eller bland invandrade familjer där bidraget gjort att kvinnan låsts in inom hemmets väggar.

Det är alldeles utmärkt att regeringen väljer att lägga ett förslag om att avskaffa detta bidrag. Tydligen verkar det finnas tillräckligt parlamentariskt stöd för en sådan reform då Folkpartiet verkar vara beredda att stödja ett sådant förslag.

Länkar: Ekot, SvD, di.se, dn.se, SVT, di.se, SVT, dagens arena, Ekot, SVT, Aftonbladet ledare, SvD, Ekot, SVT, Ekot, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Skiftet

Tysk könskvotering

Den tyska regeringen har fattat beslut om att lägga ett lagförslag om att minst 30 % av ledamöter i tyska börsbolags styrelser ska vara kvinnor. Det är meningen att denna bestämmelse ska gälla från och med 2016.

Det är ju alldeles utmärkt att Tyskland går före i denna fråga. Det borde tjäna som utmärkt stimulans för svenska börsbolag inför kommande valberedningsarbete.

Den svenska regeringen har för sin del varslat om att den kommer att lägga en proposition till riksdagen om det inte finns minst 40 % kvinnor i svenska börsbolags styrelser senast 2016.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, Resumé, Ekot

Är facken sämre än näringslivet på jämställdhet?

Svenska Dagbladet har granskat sammansättningen av de fackliga ledamöterna i 20 stora börsbolags styrelser. Tidningen konstaterar att facken är sämre på att tillsätta kvinnor än vad de aktuella börsbolagen är.

Även om inte artikelns urval av undersökta företag är representativ för verkligheten är det ju bestickande att de fackliga organisationerna inte klarar av att nominera kvinnliga ledamöter. Fackliga organisationer är ju drivande i frågan om att få en bättre kvinnlig representation i bolagsstyrelserna.

Tidningen har intervjuat ett par fackliga företrädare som något generat får medge att berörda lokala fackliga organisationer inte har lyckats med sitt uppdrag. IF Metall har ju satt upp som mål att 30 % av ledamöterna i beslutande och rådgivande organ ska vara kvinnor. Det målet är ju relaterat till den interna organisationen. Men genom att fler kvinnor kommer in i de fackliga styrelserna ökar ju också möjligheten att utse lämpliga kvinnliga kandidater till externa uppdrag.

Samtidigt finns en verklighet på IF Metalls arbetsplatser. Det är en kraftig manlig dominans av män inom industrin. Det innebär att det behövs ett långsiktigt arbete för att få fler kvinnor att börja arbeta inom industrin som yrkesutbildade arbetare.

Det undantar dock inte de lokala klubbarnas ansvar att verka för att fler kvinnliga medlemmar får fackliga uppdrag inom IF Metall. Utan ett sådant arbete kommer det heller inte finnas kvinnor att tillsätta som fackliga representanter i bolagsstyrelserna.

Länkar: SvD, dagens arena, SVT, di.se, SvD, Arbetet

Säg nej till att kvinnor ska arbeta gratis

I ett debattinlägg konstaterar Sofia Gerstenfeld, VD för Visma Agda, att från och med den 12 november arbetar svenska kvinnor gratis året ut. Det handlar förstås om att kvinnor som ett genomsnitt har en lön som motsvarar 86 % av männens. Sofia skriver att …

Titta på kvinnan du möter dagligen och överallt – visst är det hennes kompetens och erfarenhet som ska avgöra vad hon får i lön, inte att hon råkar vara kvinna? Kvinnor är dessutom i genomsnitt mer välutbildade än män. Hur kommer det sig då att de tjänar mindre?

För några dagar sedan skrev Kommunals ordförande Annelie Nordström att …

Nedvärderingen av kvinnors arbete, oviljan att än idag göra kvinnor ekonomiskt oberoende från män, är ett samhällsproblem som borde göra varenda finans- och statsminister sömnlös.

Annelie vände sig i sitt inlägg emot industrins lönenormerande roll gör att kvinnodominerade branscher har liten möjlighet att kunna förbättra sitt relativa löneläge. De vill att parterna inom industrin ska ta större ansvar för att låta kvinnors löner kunna få öka snabbare för att kunna utjämna oskäliga löneskillnader snabbare.

Företrädare för parterna inom industrin svarade på Kommunals debattinlägg genom att bjuda in till samtal i denna fråga. De menar att det inte är särskilt meningsfullt att lägga allt ansvar enbart på industrin.

Det är klart att kvinnor inte ska ha lägre löner enbart av den anledningen att de är just kvinnor. Industrins lönenormering har ju inneburit att löneökningstakten har skruvats ned. Detta har ju inte enbart varit av ondo. Det har inneburit att fler idag har en löneutveckling som är högre än inflationen – lönen har blivit mer värd. Men det gör ju också att utrymmet för att höja löner för andra grupper har blivit mindre.

Industrins ”märke” anger ju ett genomsnittligt värde för hur mycket (litet?) lönerna kan få öka. Ska någon/några grupper få högre löneökningar måste andra stå tillbaka. LO har ju internt försökt hitta former för att kvinnodominerade branscher ska kunna ta en större andel av lönekakan. Det är ju inte alla gånger man lyckats. I den senaste avtalsrörelsen fann LO-förbunden en inte helt lyckad kompromiss.

Nu finns det en alldeles tydlig otålighet bland kvinnodominerade branscher. De oskäliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar i en väldigt låg takt. Detta sätter ju verkligen hela dagens avtalssystem under hård press. Därför måste man finna en konstruktion som gör att osakliga löneskillnader kan motverkas snabbare än idag.

Länkar: bblat, dn.se, SvD, Ekot, SvD, SvD, Ekot, dn.se, dn.se, Arbetet, Arbetet, Expressen, di.se

Är löner en strikt manlig angelägenhet?

Under gårdagen genomförde Medlingsinstitutet en konferens om lönebildningen. Det finns förstås all anledning att diskutera kring lönebildningen. Det finns ju ett antal spänningspunkter som ju kan underminera dagens system.

Sedan slutet av 1990-talet då arbetsmarknadens parter inom industrin utvecklade det första Industriavtalet är det avtalsförhandlingarna inom denna konkurrensutsatta sektor som satt ”märket”.

Den nivå för lönekostnadsökningar som industrins parter kommer fram till styr nivån i samtliga övriga branscher. Det finns en, mer eller mindre påtvingad, konsensus om att denna princip är den riktiga eftersom den anger en långsiktigt ekonomiskt hållbar lönekostnadsökning.

Industriavtalet kom som ett svar på att politikerna gav sig in i att vilja påverka lönebildningen. Industriavtalets intentioner har av den politiska nivån överförts till uppdrag för Medlingsinstitutet. Skillnaden är att industrins parter har möjlighet att förändra sitt avtal (vilket skett en gång) medans Medlingsinstitutets uppdrag är mindre flexibelt då det är lagstiftarna som styr dess verksamhet och formulerar dess uppdrag.

Bakgrunden till det första industriavtalet kan även hittas i en förhoppning att få en löneutveckling i paritet med Sveriges viktigaste konkurrentländer. Det fanns en koppling mellan höga löneökningar och en hög inflation som eldade på kostnadsutvecklingen. Det goda med den nedskruvade löneökningstakten är att den gett högre reallöneökningar. Samtidigt har industrins ”märke” skapat spänningar mellan olika branscher.

Inom LO finns denna spänning mellan industriförbunden och förbunden inom byggsektorn och servicenäringarna. Men det finns förstås en tydlig spänning mellan industrins manligt dominerade förbund och LO:s kvinnodominerade. Orskaken till detta handlar ju förstås den begränsning i löneutvecklngen som industriavtalet pålagt hela arbetsmarknaden.

”Märket” innebär inte att industrin ska ha de högsta löneökningarna. Det anger endast den genomsnittliga höjning som ekonomin har råd med. Det innebär att om vissa branscher ska ha en högre löneutveckling måsta andra stå tillbaka. En sådan princip är inte alldeles enkel att få till stånd. LO-förbunden strävar efter att nå en sådan princip som ”tillåter” kvinnodominerade förbund att kunna ställa högre krav. Det har inte alltid lyckats. I lönerörelsen 2013 nåddes en överenskommelse som gjorde att kvinnodominerade branscher kunde ställa högre krav.

De fackliga organisationerna inom TCO och Saco har markerat att de inte avser att ingå sådana interna överenskommelser som inom LO. Här ökar i stället antalet ”sifferlösa” avtal i en förhoppning att kunna få till stånd högre löneutvecklng än vad som begränsas till av industrins märke.

I en debattartikel uttrycks Kommunals frustration över Medlingsinstituets sätt att utföra sitt uppdrag och över Industriavtalets normerande roll. Lenita Granlund och Annelie Nordström kräver besked av industrins parter. De frågar om …

… ni beredda att förhandla för både kvinnor och män och i hela arbetsmarknadens intresse? Med den konstruktion och ställning som industriavtalet har måste industriparterna på allvar skapa praktiska förutsättningar för att lyfta kvinnorna på svensk arbetsmarknad. Annars kommer legitimiteten sakta men säkert urholkas och till slut har ni förhandlat bort er själva som normerande parter.

Frågan de ställer är relevant. Svaret är däremot inte alldeles enkelt att formulera. Det finns en konkret farhåga i att industrins överenskommelser enbart blir till ett golv för andra branschers strävanden och detta åter startar ett lönerace som endast driver på kostnadsutveckling och inflation. Därför kan inte frågan enbart ställas till industrins parter.

Det behövs bredare överenskommelser och förståelse för att löner måste kunna utjämnas mellan kvinnor och män. Frågan är om lönebildningen är den enda metoden att lösa detta. Det måste även handla om hur vi kan skapa en jämlikare arbetsmarknad och komma ifrån dagens djupt manligt och kvinnligt uppdelade arbetsmarknad.

Länkar: di.se, di.se, di.se, dagens arena, Arbetet, Ekot

Fler som skrivit: Peter Tai Christensen

En långsam väg till jämställdhet

World economic forum (WEF) visar i en aktuell rapport att, trots förbättringar de senaste fyra åren, det med dagens takt kommer att ta 81 år innan världen är helt jämställd. Detta förutsätter förstås att inga bakslag sker. Man mäter utvecklingen genom fyra huvudkategorier: ekonomi, politisk representation, hälsa och utbildning.

Sverige tillhör världens mest jämställda länder (av 142 undersökta) genom sin fjärde plats i den mätning som WEF genomför. Samtliga de fem bästa länderna finns i Norden.

På enskilda områden uppvisar dock Sverige mindre goda resultat. På området ”lika löner för liknande arbete” hamnar vi på en mindre hedrande 71:a plats. Kvinnors löner motsvarar endast 64 % av männens.

Svensk forskning tyder på att en metod att förbättra jämställdheten i arbetslivet är ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Marie Evertsson, forskare vid Stockholms universitet, säger att …

Vi ser ju att mäns ledighet ökar och med det förändras normer och arbetsgivarnas förväntningar på män. Blir män mer lika kvinnor i sitt agerande så kommer inte arbetsgivaren att kunna göra skillnad på könen på samma sätt, till exempel vid en anställning.

Därför är det rätt av samarbetsregeringen att föreslå att föräldrarna garanteras tre föräldraledighetsmånader som de inte kan överlåta.

Länkar: dn.se, Ekot, SvD, dagens arena, politism, ka.se

Fler som skrivit: Kjell Rautio

Bidra till ett mer jämställt Sverige

Thomas af Bjur, aktiv för Folkpartiet inom den sörmländska landstingspolitiken skriver i ett debattinlägg en uppmaning till …

Jan Björklund och Stefan Löfven är därför lika enkel som tydlig. Det är dags för FP och S att med gemensamma krafter införa en tredje pappamånad. Tillsammans kan vi bidra till ett mer jämställt Sverige.

Han konstaterar i sitt inlägg att kvinnor tjänar mindre under sitt arbetsliv än vad männen gör. Kvinnor tar ett betydligt större ansvar för familj och hushåll än vad männen gör. Därför behövs det politiskt ledarskap för att stödja en utveckling till ökad jämställdhet. Därav följer att det är ett klokt förslag att införa en tredje pappamånad som inte kan bytas bort.

Jag delar Thomas förhoppning om att få till stånd en politisk majoritet för att genomföra det förslag som Thomas af Bjur (och många andra) önskar införas.

Länkar: SvD, SvD

Fler som skrivit: Peter Tai Christensen

Så får kvinnor lägre inkomst och pension

Delegationen för jämställdhet i arbetslivet presenterade under gårdagen en rapport som visar att både kvinnor och män är föräldralediga fler dagar än vad de tar ut som föräldrapenning. Men det är fortfarande kvinnor som tar ut lejonparten av ledigheten för att vara hemma med sitt/sina barn. Männen tar ut omkring 25 % av ledigheten för att vara hemma med sitt/sina barn. Det sägs i rapporteringen att …

Mammorna var i snitt lediga drygt 13 månader fram till att barnet fyllde två år men, de tog ut ersättning för 9, 5 månader. Papporna var hemma 3, 5 månader i snitt, och tog ut ersättning för två månader.

Rapporten visar vidare en ganska stor skillnad i hur man tar ut ledigheten. Det är framför allt de med högre inkomster som kan vara ledig längre tid än vad de tar ut som föräldrapenning. Följande fakta presenteras:

• Både mammans och pappans inkomst spelar roll för hur länge föräldrarna är hemma,
• Medelinkomsttagare tar ut mest föräldrapenning och är hemma längst,
• I låginkomsthushåll tar mamman ut många dagar koncentrerat, i en kortare ledighet,
• I höginkomsthushålltar mamman ut få dagar, men sprider ut dem till en längre föräldraledighet,
• När mamman har hög inkomst tar pappan ut både fler dagar och längre ledighet, samt
• Både mammor och pappor tar ut mer föräldrapenning om de arbetar i offentlig sektor och om de får extra föräldralön från arbetsgivaren.

Anna Hedborg menar att eftersom det fortfarande är kvinnor som är hemma längst med sina barn får de lägre inomster som framtida pension.

Det är tydligt att kvinnor är hemma längre med sina barn både för att det finns större förväntningar på det och därför att de i högre grad har en lägre inkomst än männen. Denna cirkel av bekräftelser kan brytas genom att dela upp föräldraledigheten mellan föräldrarna på ett bättre sätt. Ett första steg är ju att minst tre månader ska tas ut av männen/papporna. En sådan förändring av lagstiftningen borde innebära att männen tar ut mer av föräldraledigheten.

Länkar: Ekot, Ekot, dagens arena, dn.se, Arbetet, Arbetet, dn.se