Category Archives: Socialförsäkringsfrågor

Om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen


Det verkar som om det dröjer innan regeringen kan föreslå och finansiera avskaffandet av den ”bortre gränsen” i sjukförsäkringen. Även om det inte känns helt tillfredsställande känns det inte som en större katastrof. Jag menar att det vore viktigare att reformera rehabkedjan som innebär att många sjukskrivna förlorar sjukpenning i samband med den 180:e sjukskrivningsdagen.

Rehabkedjan slår blint och klumpigt mot de människor som är sjukskrivna. Jag möter ganska ofta fackliga medlemmar som står inför att förlora sjukpenning när de nått den 180:e dagen som sjukskriven. Genom att arbetsgivaren inte har inlett en rehabutredning eller genom att sjukskrivande läkare inte kunnat utveckla varför en person fortsatt borde erhålla sjukpenning förlorar många i onödan försörjning.

Det finns förstås ingen anledning till att människor ska vara sjukskrivna längre än nödvändigt. Men dagens lagstiftning bidrar inte till hjälpa långvarigt sjukskrivna tillbaka till avlönat arbete. De långvarigt sjukskrivna behöver bättre förutsättningar för att erhålla den rehabilitering som de behöver för att snabbare komma tillbaka till arbete.

Länkar: Ekot, SvD, di.se, dn.se, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare, Arbetet

Ett slutbetänkande med få konkreta förslag


Igår presenterade den parlamentariska socialförsäkringen sina förslag. Utredningen har producerat 1.100 sidor med, vad media skriver, få konkreta förslag. Jag har inte haft någon möjlighet att själv ta del av vad man föreslår.

När det gäller sjukförsäkringen verkar man vara överens om att 80 % av de försäkrade ska erhålla en ersättning om 80 % av lönen vid sjukdom. Man är överens om att införa ett karensavdrag som motsvarar en femtedel av veckolönen. Mer otydligt öppnar man tydligen för att slopa den bortersta ”parentesen” (konstigt ord egentligen) i sjukförsäkringen. Men då ska, enligt en del personer, ett antal förutsättningar vara klara.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen verkar man vara överens om att försäkringen ej ska vara obligatorisk, att man ska kunna ”fyllnadsstämpla” under en period om 60 veckor. Man är överens om att taket för ersättningen ska indexeras (följa kostnadsutvecklingen) men inte vilken nivå taket ska ha.

Med tanke på de låsningar och den splittring som funnits mellan de politiska partierna är det kanske inte helt förvånande att utredningen tagit ställning endast i en serie mindre kontroversiella frågor. De förändringar som de borgerliga partierna genomförde i sjuk- som arbetslöshetsförsäkring har ju varit starkt ideologiskt laddade.

Moderaterna ser endast gott i de förändringar man drivit i genom av sjukförsäkringen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen ville de med allt i världen undvika ett obligatorium, vilket de övriga borgerliga partierna gärna vill införa. Moderaterna kan däremot inte tänka sig att höja ersättningen till de arbetslösa vilket allianskamraterna har meddelat sin vilja att göra.

Motsättningar och motstånd har inte alltid gått efter ideologiska stridslinjer. Det är klart som tusan att utredningen förmodligen nått vägs ände med tanke med det uppdrag som utredningen levde med. Däri delar jag Vänsterpartiets kritik mot utredningen. Samtidigt får man se till det positiva.

Mig gör det inte jättemycket att ett borttagande av den bortre parentesen i sjukförsäkringen dröjer. Viktigare för mig är att reformera rehabstegen. Den gör att människor efter redan 180 dagars sjukskrivning riskerar att förlora sin ersättning och till och med sin anställning för att övergå till arbetslöshetsförsäkringen. Det är mycket viktigare att bygga upp väl fungerande rehabiliteringsverktyg där ansvaret delas mellan den sjukskrivne, arbetsgivaren och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen.

Idag ligger det nästan helt och hållet på den sjukskrivne att tillse att åtgärder kommer igång hos arbetsgivare och myndigheter. Det krävs friska människor för att se till sin rätt och sitt behov av stöd i händelse av längre sjukskrivning.

Det är positivt att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen indexeras. Nu lägger jag stora förhoppningar hos regeringen att finansiera en höjd ersättning i kommande budget. Jag har förståelse för att de kanske behövs en flerstegsraket för att nå målet om att 80 % av de arbetslösa får 80 % av tidigare lön i ersättning. Det är också bra att man förändrar systemet med fyllnadsstämpling.

Länkar: ArbetetArbetetArbetetArbetet, SVT, dagens arena, SvD, politism, Ekot, di.se, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dn.se, SvD

Fler som skrivit: Kjell Rautio, Åsa Forsell

Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen försvinner


SVT rapporterar om att partierna i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är överens om att den bortre tidsgränsen för sjukförsäkringen ska slopas. Men det finns vissa villkor för att förutsättningen för beslutet ska kunna genomföras. Enligt SVT beskrivs detta på följande sätt:

När de förstärkta insatser som kommittén föreslår är införda kan den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ersättas av en regelbunden kontroll där Försäkringskassan med högst ett halvårs mellanrum utreder den sjukskrivnes arbetsförmåga, behov av arbetslivsinriktad rehabilitering eller om det är motiverat att bevilja en sjukersättning.

Vad detta innebär mer i detalj ska framgå när kommitténs förslag presenteras senare idag. Det vore dock alldeles utmärkt om denna bortersta tidsgräns slopas. Den har verkligen inte bidragit till att göra människor särskilt friskare eller gjort att de snabbare kommit tillbaka till avlönat arbete.

Dock skulle jag önska att, den så kallade, rehabstegen avskaffades. Den är blind och döv för enskilda förutsättningar och behov hos de sjukskrivna. Den riskerar att försätta människor i ekonomisk knipa i de fall sjukpenningen upphör och man har en pågående anställning. Här finns risken att människor skickas ut i arbetslöshet trots att det finns en anställning där de, helt eller delvis, kan arbeta i.

Det återstår väl endast att avvakta hur förslaget ser ut.

Länkar: SVT, SVT, SVT, ekuriren, vlt, dn.se, SvD, SvD

Utförsäkringarna fungerar inte


Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har uttryckt regeringens strävan om att avskaffa de blinda och döva tidsgränserna i sjukförsäkringen. Annika konstaterar helt kort att detta tar bort resurser från Arbetsförmedlingen och att väldigt få av de sjukskrivna har återgått i ordinarie arbete.

Men då de förändringar som den tidigare borgerliga regeringen genomförde är en grundpelare i deras uppfattning om sjukförsäkringen kan de ju inte låta denna ministerns uppfattning stå oemotsagd. Johan Forssell, vice ordförande (M) i socialförsäkringsutskottet, driver i ett debattinlägg tesen att de fasta tidsgränserna, tvärtemot regeringens uppfattning, har fungerat väl.

Det som är intressant är att sjuktalen var sjunkande redan innan en borgerlig regering tillträdde och genomförde sina reformer av sjukförsäkringen. Men, sedan några år tillbaka ökar åter sjuktalen – trots införda fasta tidsgränser. Det borde vara uppenbart att det behövs andra åtgärder än fasta tidsgränser för att snabbare hjälpa sjukskrivna åter till ett arbete.

Den borgerliga regeringen kallade sina reformer för ”rehabkedjan” trots att inte särskilt mycket av rehabåtgärder har tillförsäkrats långvarigt sjukskrivna. Det borde vara som Annika Strandhäll skriver i ett genmäle, att …

Den sjuke ska ha rätt till avstämningspunkter och tidig rehabilitering. Den som är sjukskriven i längre tid än två månader löper stor risk för ett långt sjukfall. Hit ska vår energi riktas. Att lägga en stupstock vid dag 914 hjälper inte inflödet in i långa sjukskrivningar, det säger sig självt.

 

Vänstern spelar högt


Regeringen har skickat sitt förslag om förändrad föräldraförsäkring på remiss. Förslaget innebär att respektive förälder är garanterad tre månaders föräldraledighet som inte går att lämna över till den andre föräldern (ibland kallad ”pappamånad”). Folkpartiet har tydligen i denna fråga valt att spräcka alliansenmuren i det fall förslaget till riksdagen ser ut som det gör nu.

Eftersom denna fråga inte är en renodlad budgetfråga omfattas den inte av decemberöverenskommelsen. Det innebär att regeringen måste söka att få en majoritet av riksdagens ledamöter för att lagändringen ska kunna gå i genom. Häri ligger väl förklaringen till att Vänsterpartiet väljer att meddela att regeringen inte automatiskt kan få partiets stöd. Vänsterpartiets gruppledare (i riksdagen) Hans Linde säger att …

Regeringen har inte förhandlat eller kontaktat oss om den här propositionen. Vi kommer inte att ge vårt passiva stöd till en regeringsproposition om vi inte har varit med och förhandlat om den. Jag förutsätter att Vänsterpartiet i så fall kommer att gå fram med en egen motion med krav på en helt individualiserad föräldraförsäkring, för det är det som krävs om vi ska komma till rätta med de stora skillnaderna i inkomst, lön och pension mellan män och kvinnor.

Vänstern vill ha en helt jämställd föräldraförsäkring där förädrarna tar ut hälften var av ledigheten. Därför säger man sig inte vara beredd att utan förhandling med regeringen acceptera ett annat förslag. Vänstern faller litet tillbaka i plakatpolitik i denna fråga. Samtidigt vet de förstås att utan deras medverkan kommer inte regeringen att kunna genomföra det den önskar.

Samtidigt lär ändå Vänsterpartiet manövrera försiktigt. Det är inte troligt att Folkpartiet kommer att acceptera ett mer långtgående förslag än det som nu är på tapeten. Skulle då (V) välja att bidra till att fälla regeringens förslag riskerar de att bli måltavla för och anses skyldiga till att ett förslag som är inriktat på att långsiktigt förbättra jämlikheten avslås.

Långsiktigt måste målet vara att föräldrarna tar ut sin lagenliga rätt till ledighet mer jämställt. Men ibland är det inte möjligt att gå hela vägen i ett steg. Politik handlar ibland om att godta kompromisser som leder åt det önskade målet.

Jag utgår ifrån att Vänsterpartiet till slut kommer att acceptera förslaget. Regeringen får väl godta litet krumbuktande och kanske ge (V) nåt annat godis för att få till en parlamentarisk majoritet för tre garanterade föräldraledighetsmånader.

Länkar: Ekot, Ekot, SVT, SVT, di.se, SvD

Svenskar är inte sjukare än andra


I ett debattinlägg konstaterar John Selander, professor i rehabiliteringsvetenskap, att svenskar som ett genomsnitt inte är sjukare än medborgare i jämförbara länder. Nio av tio personer på arbetsmarknaden var inte sjukskriven (med stöd av sjuklön/-penning) under 2013. Det är i nivå med andra länder. Det som håller uppe sjuktalen är de långa sjukskrivningarna.

Det är bra att John på detta sätt tillrättalägger uppfattningen om att svenskar skulle vara ett sjukare folk än andra. Däremot delar jag inte andra delar av hans resonemang.

Han konstaterar att sjuktalen började minska redan i början av 2000-talet. Han för sedan ett resonemang om orsakerna bakom att sjuktalen har minskat i Sverige. Han nämner, bland annat, införandet av rehabstegen och andra förändringar av sjukförsäkringen som den tidigare borgerliga regeringen införde. Han menar att det vore oklokt att avskaffa de regleringar som dessa innebär om man fortsatt vill hålla sjuktalen på låga nivåer. Han säger, nämligen, att …

En faktor är att sjukförsäkringens attraktion har minskat. År 2007 infördes det så kallade jobbskatteavdraget, vilket på ett direkt sätt ökade de ekonomiska incitamenten att arbeta i stället för att erhålla ersättning i form av bidrag. Att individen påverkas av ekonomiska incitament är ett forskningsbelagt faktum.

Med andra ord. De åtstramningar som genomfördes kring 2008 skulle ha bidragit till att minska sjuktalen. Björn Johnson och Jan Rydh konstaterar i ett genmäle att den största minskningen av sjuktalen skedde innan förändringarna av sjukförsäkringen gjordes. Sedan 2010 ökar åter de svenska sjuktalen.

Det verkar som om Johns kardinallösning på sjuktalen är att göra sjukförsäkringen så litet attraktiv som möjligt att utnyttja. Det är väl som Björn och Jan skriver, att …

Selander tycks särskilt omhulda incitamentsteorin, enligt vilken sjukfrånvaron kan minskas om försäkringen görs mindre attraktiv. Det är säkert sant – om försäkringen görs mycket oattraktiv minskar givetvis antalet personer som vill och kan utnyttja den. Tyvärr stöder inte hans egna siffror ens den hypotesen. Efter 2007 avtog sjukfrånvarons minskning och från 2010 den ersatts av en långsam ökning.

Sverige behöver en sjukförsäkring som i högre grad verkligen hjälper de som fastnar i långvarigare sjukskrivning. Det behövs bättre garantier för att erhålla relevant rehabilitering och/eller annat stöd för att åter kunna återgå i ett arbete i de fall då detta är ett bättre alternativ.

Hårdare piskslag innebär inte automatiskt att människor blir friskare.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, Aftonbladet ledare, SvD, SVT

Så fortsätter utförsäkringarna!


I fredags beslutade en majoritet av riksdagens ledamöter att avslå regeringens förslag om förändrade regler i sjukförsäkringen. Det innebär att det inte blir några förändringar i det regelverk som den borgerliga regeringen införde för några år sedan. Det inenbär att ett stort antal människor kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen.

Den borgerliga regeringen införde, bland annat, ett regelverk som de kallade ”rehabstegen”. Det förmenta syftet med förändringen var att minska den långvariga sjukskrivningen och att man snabbare skulle återkomma i arbete. Huruvida syftet nåddes är ju högeligen omstritt. Så vitt jag kan bedöma så är det enda som har skett för de långvarigt sjukskrivna är att de fått en osäkrare ekonomisk situation. De har i hög grad hamnat i andra ekonomiska system eller helt hamnat utanför.

I ett debattinlägg skriver socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin att …

Den bortre tidsgränsen har haft ytterst begränsad effekt på sjukfrånvaron och drabbat enskilda individer hårt. Därför vill regeringen och LO ta bort den och lägga energin på åtgärder som fungerar. De borgerliga partierna, med stöd av Sverigedemokraterna, väljer i stället fler utförsäkringar.

Därmed kommer ett stort antal människor att fortsätta utförsäkras – ett tusental varje månad. De kommer inte att bli friskare eller att få större möjligheter till rehabilitering.

Länkar: SvD, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare

En sjuk försäkring


Jan Rydh har skrivit ett intressant debattinlägg om sjukförsäkringen. Han konstaterar att sjuktalen både har sjunkit som stigit över tid. Under en period vid det senaste sekelskiftet steg sjuktalen ganska kraftigt. Men från 2002 började sjuktalen på arbetsmarknaden att sjunka.

Samtidigt har regeringar av olika färg agerat för att parera, framför allt, stigande sjuktal. De borgerliga partierna drog igång en debatt som hade sin utgångspunkt om överutnyttjande av och rentav fusk med sjukförsäkringen. Men, som Jan konstaterar …

Det är slående att varken uppgången eller den snabba nedgången har skett på grundval av politiska förändringar i lagstiftning eller regelsystem. De stora svängningarna förefaller uppkomma av andra orsaker. Kan det vara så att den snabba nedgången i huvudsak berodde på att kommuner och landsting och större företag med hög frånvaro började uppmärksamma frånvaron och se den för vad den var – någonting som varierade med hänsyn till arbetsplatsens förmåga att vara en god och hälsosam arbetsplats? Åtgärderna man genomförde var ingalunda koordinerade, inte alltid ”vetenskapligt belagda”, men själva uppmärksamheten, själva omtanken hade effekter. Det finns också en annan mindre glädjande förklaring. De senaste 10 åren har ju de mest sjukfrånvarande i gruppen 50+ pensionerats och ersatts av andra som ”klarade sig igenom” de stora offentliga besparingarna under 90-talet.

Sedan 2010 stiger sjuktalen igen. Det verkar som om den borgerliga regeringens reformiver med sjukförsäkringen inte har fått avsedd(?) verkan. Det var ju meningen att de sjukskrivna inte skulle fastna i långa sjukskrivningar och snabbare komma tillbaka till arbete.

Jan Rydh skriver att de ökande sjuktalen framför allt har sin grund i ett par diagnosgrupper – psykiska sjukdomar och sjukdomar i muskler och rörelseorgan. I debattinlägget finns sex konkreta förslag för att på kortare sikt minska sjuktalen igen:

  1. Återupprätta, förnya och utveckla en arbetsplatsrelaterad företagshälsovård,
  2. Öka uppmärksamheten i primärvården så att längre sjukskrivningar alltid kombineras med en genomgång av arbetsplatsen,
  3. Koncentrera insatserna på de båda ökande stora sjukdomsdiagnoserna,
  4. Genomför en särskild studie av om det fortfarande är så att ökningen av sjukfrånvaron främst kommer från ett mindre antal arbetsplatser
  5. Se till att kvinnors arbetsvillkor är sådana att arbetsplatsen kan bli stödjande, samt
  6. Inför positivt stöd till de arbetsplatser som gör insatser för att minska sjukfrånvaron.

Dessa åtgärder verkar fullt rimliga. Det är klart att det inte går att blunda för förhållanden på arbetsplatserna. Då är en bra företagshälsovård viktig för att stödja och förbättra det förebyggande och rehabiliterande arbetet på arbetsplatserna. En bättre företagshälsovård kan säkerställa att människor snabbare kommer tillbaka till en arbetsinkomst. Det är självklart bättre att människor snabbt kommer in i rehabiliterande insatser i stället för att fastna i långa sjukskrivningar.

Länkar: dn.se, dagens arena, EkotEkot, SVT, di.se, SvD, Arbetet

Andra som skrivit: Kjell Rautio

Förändringar på socialförsäkringens område


I en intervju som SvD genomfört med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll får vi veta att regeringen kommer att föreslå införandet av en tredje ”pappamånad” i föräldraförsäkringen. Förslaget innebär att bägge föräldrarna garanteras minst tre månader som de kan tillbringa tillsammans med sina barn. Dessa tre månader kan inte överlåtas på den andra föräldern.

Syftet med detta förslag är förstås att verka för bättre jämställdhet mellan kvinnor och män samt att påverka papporna att vara hemma längre med sina barn. Det finns gott om studier som visar att kvinnorna förlorar mer i lön och karriärutveckling i samband med att de får barn. De straffas för att de tar huvuddelen av föräldraansvaret. En tredje pappamånad är därför ett sätt utjämna risken med att anställa en kvinna.

Senare i intervjun berättas att regeringen kommer att föreslå ett avskaffande av tidsgränserna i sjukförsäkringen. Det är ett alldeles utmärkt förslag. Det kanske fanns något gott syfte bakom den borgerliga regeringens förslag med tidsgränser. Det fanns, trots allt, exempel på att långtidssjukskrivna kunde få sjukpenning väldigt länge utan att något skedde för att bryta sjukskrivningen.

De fasta tidsgränserna har gjort väldigt litet för att få människor tillbaka i arbete. Det har endast åstadkommit att sjukskrivna snurrat runt i ett annat system och alltför ofta hamnat i andra försörjningssystem utan att därför komma i arbete. Det gäller att i verkligheten åstadkomma bättre möjligheter för rehabiliteringsinsatser. Det fanns en gång i tiden fungerande rehabsystem. I efterdyningarna av 1990-talskrisen utraderades dessa.

Utmaningen som denna regering har är att skapa förutsättningar för bättre rehabilitering. Jag kan tänka mig införandet av en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring finansierad genom att omvandla en del av sjukförsäkringsavgiften till en rehabavgift. Det går säkert att utveckla Finsam ytterligare för att hjälpa fler långvarigt sjukskrivna till den rehabilitering de kan behöva.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, Ekot, SVT, dagens arena, dagens arena

Läkarna ska avgöra arbetsförmågan vid kortare sjukfall


… har tydligen prövat en modell där sjukskrivande läkare faktiskt är den som gör bedömningen om rätten till sjukpeninning i kortare sjukfall (upp till 60 dagar) och där sjukdomen faller inom det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Försöket verkar ha varit så framgångsrikt att man avser att genomföra detta i hela landet.

Det är ju alldeles utmärkt! Syftet med förändringen är tydligen att avlasta Försäkringskassans handläggare så att de kan ägna sig åt de mer komplicerade sjukfallen. Det vore ju verkligen bra om handläggarna får mer tid över till att göra bättre utredningar och överväganden kring långvarigt sjukskrivnas eventuella rätt till sjukpenning. Det finns ju verkligen en del att önska i det avseendet idag.

Dessa förändringar är något som myndigheten kan genomföra inom ramen för sitt uppdrag. Framöver hoppas jag få se förändringar av sjukförsäkringen i de delar som riksdagen råder över. Det återstår ju en del att göra!

Länkar: SVT, SvD

Andra som skrivit: Kjell Rautio

%d bloggare gillar detta: