Dyra jobb

SVT har granskat en av regeringens omskrutna reformer för att skapa arbetstillfällen för unga. Granskningen visar att reformen inte på något sätt har påverkat (dvs minskat) arbetslösheten för unga. Reformen kommer att kosta statskassan 9,5 miljarder kronor i år. Regeringen beräknar att cirka 10.000 fler arbetstillfällen för unga kommer att skapas. Det betyder att varje sådant arbetstillfälle kommer att kosta nästan 1 miljon kronor.

För de pengarna kunde man lika gärna anställt unga människor till avtalsenliga löner. Tänk så många fler som hade kunnat få ett arbete. Det enda som regeringens reform tjänat till är att sockra företagens kassor. McDonalds, som anställer många unga, har gratis fått ett tillskott om 200 miljoner kronor.

Regeringen fortsätter sin politik med att kasta pengar i sjön.

Kläder till varje pris

I Bangladesh har en textilfabrik brunnit ned, 21 personer omkom i branden och ett 40-tal skadades. Alla på övervåningen dog i branden. Enligt uppgift var övervåningen låst.  Myndigheterna utreder nu omständigheterna kring branden. Man misstänker att det är en elektrisk kortslutning som orsakat branden. Fabriken levererade kläder till, bland andra, H & M.

Västvärldens konsumenters jakt på billiga kläder har inneburit att de stora kedjornas kläder tillverkas i låglöneländer (framför allt i Asien). Utvecklingen ses även inom andra branscher. Clas Olsson och andra butikskedjor låter tillverka billiga verktyg där lönerna är lägre. Vi konsumenter köper hellre dessa produkter och därmed bidrar vi till att arbeten försvinner från vår del av världen.

Producenterna i dessa länder betalar inte bara låga löner. Även övriga arbetsförhållanden år långt sämre än den standard vi själva skulle kräva på våra arbetsplatser. Detta innebär att ansvaret måste delas av oss alla i den rika västvärlden. Som konsumenter måste vi bli bättre på att kräva att de produkter som vi köper ska vara tillverkade under rimliga omständigheter.

Ett sätt är att gynna produkter som är rättvisemärkta. De kan i många fall vara något dyrare än andra motsvarande produkter. Men det kan ju vara ett billigt pris för sitt eget goda samvete. Det är också en bra metod att stödja fackliga organisationssträvanden och människors strävan efter mänskligare arbetsförhållanden och ett bättre liv.

Arbetstillfällen kommer att flytta runt i världen. Jag begär inte att svenska konsumenter av nationalistiskt nit enbart ska gynna det egna landets produkter. Men jag begär att vi alla därmed inte accepterar att andra ska arbeta under långt sämre förhållanden än vad vi själva skulle acceptera.

Regeringens valarbetare

Sven Otto Littorin har det jobbigt just nu. Den stora satsningen på ”Lyftet” – den stora arbetsmarknadspolitiska åtgärden som skulle omfatta 40.000 platser har hittills endast genererat 374 stycken.

Sven Otto har därför beordrat statliga myndigheter att utreda hur många praktikplatser de kan ta emot. De ska, gubevars,  tjäna som ”positiva” föredömen för kommuner och landsting

Regeringen förnekar sig inte. Nu tvingas statliga myndigheter att agera som regeringens valarbetare!

Mindre pengar till ”omförsäkrade”

Från och med årsskiftet 09/10 ”omförsäkras” (som den borgerliga regeringen valt att kalla det) ett stort antal människor. Med det menas att de människor som nått gränsen för sjukpenning eller där den tidsbegränsade sjukersättning nått slutet ska över till arbetsförmedlingen. Vår hedervärde arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin lovade att dessa människor inte skulle få lägre ersättning när de skulle ”omförsäkras”.

Nu vet vi vad detta ord står för! Det står för att de flesta fick kraftigt lägre ersättning. Detta visar preliminära siffror från Försäkringskassan.

Så mycket kan man lite på Sven Otto!

Ingen poesi till bröllopet

Dagens Nyheter rapporterar den skrämmande nyheten att det inte kommer att bli någon nyskriven poesi till de unga tu som gifter sig i sommar. Tydligen har motståndet bland många poeter varit så stort att Liljevalchs konsthall valt att lägga ned sitt projekt. Jag har inga särskilda synpunkter på det beslutet.

Däremot tror jag inte att DN blir sannspådda. Jag tror att det kommer att produceras tonvis av poetiska uttryck för de unga tus kärlekshandling. Populärmusik kommer att produceras och översvämma våra etermedia. Insmickrande artiklar kommer att produceras i överflöd.

Vi kommer alla att få en rejäl dos av kärlekspoesi inför bröllopsdagen.

Arbetsgivarnas kluvna budskap

Facken inom industrin har idag presenterat två rapporter:

1. I takt med Europa, och
2. Ekonomiska bedömningar – Avtal 2010, Uppdatering

I den först nämnda rapporten har arbetskraftskostnaderna inom tillverkningsindustrin jämförts med den internationella utvecklingen 1998 – 2009. Av rapporten framgår att arbetskraftskostnaderna i Sverige har följt utvecklingen i våra viktigaste konkurrentländer. Parat med att Sverige har haft den högsta genomsnittliga produktivitetsutvecklingen har vi kunnat bära en något högre löneökning.

Vidare presenterades en uppdaterad bedömning av de ekonomiska utsikterna för 2010. Man bedömer att återhämtningen förväntas komma snabbare och vara något starkare. Konsumtionen och exporten verkar förväntas öka snabbare än i den tidigare bedömningen. Däremot innebär det inte några större förändringar för utvecklingen av det långsiktiga löneutrymmet.

Rapporten visar på tre viktiga slutsatser:

• Den svenska industrins internationella konkurrenskraft har inte försvagats. Fallet i industriproduktionen beror på en världsomfattande nedgång i efterfrågan.
• Fackens lönekrav står inte i konflikt med Riksbankens inflationsmål.
• Arbetskraftskostnaderna inom svensk industri har utvecklats i takt med Europa.

Detta innebär att fackens inom industrin tidigare bedömning av löneutrymmet står fast. Det finns ett, om än begränsat, utrymme för reallöneökningar!

Rapporten talar också om betydelsen av att satsa på förnyelse- och omställningsförmåga. Därför argumenteras det för att parterna blir överens om förändringar i kollektivavtalen som stimulerar utbildning och kompetensutveckling och ökar företagens och de anställdas omställningsförmåga.

Facken inom industrin är beredda att fortsätta ta ett långsiktigt ansvar för den lönebildningsmodell som tillkom med Industriavtalet 1997. Frågan är huruvida arbetsgivarnas representanter är beredda att ta samma ansvar.

Arbetsgivarna menar att:

1. Parterna inom den konkurrensutsatta sektorn bör träffa de första avtalen och att dessa avtal bör vara normerande. Å andra sidan menar de att
2. De centrala avtalen inte ska innehålla några löneökningar alls.
3. För tredje. Om de menar vad de säger – vad spelar det då för roll vilka som går först?

Dessa motsägelsefulla uttalanden blockerar nu hela avtalsrörelsen. Arbetsgivarnas organisationer drivs mer av ett kortsiktigt, ideologiskt drivet, intresse av att försvaga de fackliga organisationerna. De vill ensamma ha makten över arbetsplatserna och de anställdas väl och ve.

Ökad segregation

Dagens Nyheter (DN) rapporterar att Stockholm har blivit en allt mer uppdelad stad. Orsakerna till denna utveckling är säkert mångahanda och liknar utvecklingen i många svenska städer. Det är väl bara det att utvecklingen blir så tydlig i det folkrikare Stockholm.

Man ser att invandrare hamnar i de klassiska miljonprogramområdena. Där är arbetslösheten högre och inkomsterna lägre. Människor som är mer etablerade på arbetsmarknaden tenderar att lämna dessa områden vilket förvärrar trenden. I innerstadsområden och i mer välbärgade områden är utvecklingen den motsatta. Inkomstnivåerna stiger där …

De områden som har den mest negativa utvecklingen är 60- och 70 talens stora bostadsområden. Det är områden med låga hyror och i många fall sämre underhåll. De områden som präglas av höga inkomster och hög utbildningsnivå präglas mer av villasamhällen och bostadsrätter. I Stockholm ombildas ett stort antal hyresrätter till bostadsrätter vilket minsann inte bidragit till att minska segregationen.

Vi ser områden som antingen är ”fattiga” eller som är ”rika”. Det är i hög grad renodlade typer av samhällen. Detta förvärras av att det idag byggs få hyresrätter och att hyresrätter omvandlas till bostadsrätter.

I artikeln argumenteras för att bredda och blanda boendeformerna mer. Men det sägs också att detta kan bli svårt eftersom väljarna i vissa områden skulle motsätta sig en sådan utveckling. Här krävs modigare beslutsfattande och förmodligen beslut på regeringsnivå om än det kan gå emot det kommunala självbestämmandet.

Knappast kritisk bevakning

Sveriges Radio (SR) har rekryterat en vän till den blivande prinsen Daniel Westling för att bevaka det kommande bröllopet. Tydligen är upprördheten över denna rekrytering stor inom SR.

För min del känns detta som en storm i ett vattenglas. För det är väl ingen som tror att svensk media kommer att bedriva någon särskilt kritisk granskning av hovet och dess förberedelser inför bröllopet. Det kommer att bli en rosenröd och insmickrande mediabevakning av denna händelse så det står härliga till.

Så vadå – rekrytera några fler kompisar till bröllopsparet. Spara inga kostnader! Svenska folket betalar ju så gärna.

Som man frågar får man svar

SIFO har på Aftonbladets uppdrag frågat ”svenska folket” (dvs 1.000 personer) om det är rätt av kronprinsessan att gifta sig med en man ”av folket”. 91 % av de tillfrågade tyckte att det är helt OK att göra så.

Som man frågar får man svar!

Jobbupproret – ett tidens tecken

På den svenska arbetsmarknaden har vi idag en tydlig trend av ett ökande antal lösa förbindelser. Inom servicesektorn (framför allt butiker och restauranger) ökar antalet korta anställningar och deltider. Kommuner och landsting har länge använt timanställningar. Som ett nytt tidens tecken växer bemanningsföretagen inom sektorer som tidigare klarat sig undan ”lösa förbindelser”. Ett antal företag har valt att sluta med egen anställd personal. I stället betalar man bemanningsföretag för att hålla med den personal man behöver. Sålunda undkommer man besvärliga personalfrågor. Bemanningsföretagen tar risken och blir dragspel i upp- och nedgångar.

Nu när konjunkturen inom industrin så sakteliga börjar stabilisera sig använder sig många företag av bemanningsföretag i stället för att in tidigare anställd personal.

Allt fler personer används som slit- och slängvaror när företagen hela tiden anpassar personalnivån. Detta innebär förstås att arbetsgivarnas makt har ökat. Anställda blir tystare och mindre ifrågasättande när man inte vet om man får behålla sitt (inte så sällan) lågt betalda arbete.

Den svenska fackföreningsrörelsen försöker förstås att reglera bemanningsbranschen. Man har tillkämpat sig ett i internationalla sammanhang unikt avtal – Bemanningsavtalet. Detta reglerar lönenivåer och andra arbetsvillkor när man som anställd befinner sig på en arbetsplats som inhyrd. Men det finns mycket kvar att göra. LO-förbunden har enats om att i den nu pågående avtalsrörelsen försöka reglera bort möjligheten att hyra in personal så länge som det finns tidigare anställda med företrädesrätt till återanställning. Arbetsgivarnas organisationer motsätter sig förstås detta.

De fackliga organisationernas stora utmaning när det gäller bemanningsbranschen styr vi dock över själva. Facken måste bli bättre på att organisera anställda inom bemanningsbranschen. Ska bemanningsavtalet kunna försvaras och förbättras måste fler inom sektorn bli medlemmar i de fackliga organisationerna. LO-förbunden måste hitta gemensamma verktyg för att öka den fackliga medvetenheten inom branschen.

Som en konsekvens av utvecklingen växer det bland fackligt aktiva fram en ökande misstro mot bemanningsbranschen. Jag tror inte på att vi kan reglera bort bemanningsföretag. De har en plats att fylla på arbetsmarknaden. Men de fackliga organisationerna måste tillsammans verka för att minimera de negativa tendenser vi idag ser.