Bloggarkiv

Fas 3 – en nagel i ögat på regeringen


SVT rapporterar att antalet långtidsarbetslösa i Fas 3 slår rekord. Senaste månadsstatistiken från Arbetsförmedlingen visar att 36.480 personer fanns i den åtgärden.

Det är förstås ett bekymmerssamt faktum för socialdemokraterna och den sittande regeringen. Det var ju en profilfråga för socialdemokraterna att avskaffa den arbetsmarknadspolitiska åtgärd vari de borgerliga partierna parkerade långtidsarbetslösa.

Eftersom riksdagens majoritet i höstas röstade ned regeringens budgetproposition lever vi med den borgerliga budgetmotionen. Den innebar, bland annat att, det första steget att montera ned fas 3 därmed försenades. Genom den decemberöverenskommelse som slöts mellan regeringspartierna och de borgerliga partierna möjliggörs nu förändringar av den rådande arbetsmarknadspolitiken.

Men det sker genom ”baby-steps”. Det kommer att ta längre tid att avveckla fas 3 till förmån för andra och, förhoppningsvis, bättre arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kommer att behövas olika och mer personligt anpassade åtgärder för att möjliggöra för fler av de långvarigt arbetslösa att erhålla en lön för sitt arbete. Säkert kommer många andra att behöva andra åtgärder för sin försörjning.

Men fas 3 som återvändsgränd för arbetslösa och som penningbank för lycksökande anordnare måste ”fasas” bort så fort som bara möjligt är!

Länkar: SVT, dagens arena, Ekot, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, politism, Arbetet, Arbetet

Det finns andra sätt att knäppa regeringen på näsan


Svenska Dagbladet har talat med statsvetaren Jonas Hinnfors kring den flod av anmälningar till Konstitutionsutskottet (KU) som enskilda borgerliga ledamöter i Riksdagen har lämnat. En del av dessa anmälningar har ju litet av ett löjets skimmer över sig. Jonas säger till tidningen att …

Det finns anledning att se över vad konstitutionsutskottet ska och inte ska användas till. Vid en hastig bedömning av ärendena är det uppenbart att de här ärendena, flertalet, är av karaktären att någon tycker att regeringen för fel politik.

Politiker kan hitta andra kanaler för att knäppa regeringen på näsan i ekonomiskt centrala frågor, och då kan man till exempel göra en KU-anmälan. Frågan är om det fungerar som det var tänkt. Utslagen är relativt förutsägbara efter partilinje.

Han frågar sig om det är så här som de politiska partierna vill ha det. KU:s roll ska väl vara att granska om enskilda ministrar har begått allvarligare fel i sin tjänsteutövning och mindre om att knäppa någon på näsan. Det är måhända en svår distinktion att göra ibland. Men det borde vara upp till partiernas ledningar att fundera över vilka frågor som KU ska behandla. Risken är ju annars att man helt devalverar utskottets i grunden viktiga uppgift.

Alliansen och vänsterns inflytande


Genom den nyligen slutna ”decemberöverenskommelsen” har riksdagens partier (ej SD) accepterat att det budgetalternativ som har det största politiska blocket bakom sig skall vinna omröstningen. Överenskommelsen handlar enbart om budgeten, ej all övrig politisk diskussion i riksdagen. Därmed står regeringen inför att förlora omröstningar om sina propositioner.

Vänsterpartiet ser positivt på överenskommelsen då de garanteras inflytande över regeringens budget eftersom alliansen är större än endast regeringspartierna. Det är väl ett faktum som inte helt tilltalar Stefan Löfven och socialdemokraterna. Vänsterpartiet tenderar ju att ibland hänfalla mer åt plakatpolitik än till vilja till att skapa realistiska kompromisser.

Men det är klart, skulle alliansen bestå som faktum även fortsättningsvis har regeringen ingen annat val än att förhandla om budgeten med VP. Det kommer säkert att gå bra även om partiet dundrar och går an inför förhandlingarna.

Samtidigt framskymtar möjligheten att de mindre kusinerna i det som är ”alliansen” väljer att börja lägga egna budgetalternativ. Det finns uppenbart ett behov bland de mindre partierna att börja synas som tydliga egna politiska alternativ. De har ju i hög grad tvingats att anpassa sig till det största partiet inom alliansbildningen. Det skulle ju inte förhindra dem att gå samman för att stoppa andra regeringsförslag.

Skulle de fyra partierna välja att ställa ”alliansen” på sparlåga en tid öppnas samtidigt möjligheten för fler blocköverskridande överenskommelser. Det finns gott om frågor där det kan vara bra att hitta långsiktigare lösningar.

Det troliga är väl ändå att allianspartierna väljer att hålla sig samman ytterligare en tid framåt. De sittande partiledarna har satsat allt för mycket prestige på alliansbygget för att de lättvindigt skulle välja bort det samarbete de har. Det är väl därför säkrast att utgå ifrån att regeringen kommer att få förhandla med VP om den kommande vårbudgeten. Eftersom decemberöverenskommelsen innebär vissa begränsningar kan det säkert innebära svårigheter.

Vi kommer säkert att få se lite dragkamp mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt i media. Men politisk idédebatt mår väl av litet ordväxlande.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, SvD, di.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, SVT, dn.se, SvD, di.se, dn.se

Fler som skrivit: Badlands Hyena

Inget extra val efter decemberöverenskommelsen


Så ledde samtalen mellan regeringen och de förutvarande fyra regeringspartierna till en överenskommelse (eller gentlemens agreement) om hur en minoritetsregering ska kunna regera. Handslaget mellan de sex partierna (måste det väl vara) innebär att det största politiska blocket ska få i genom sin statsministerkandidat samidigt som deras budgetproposition ska släppas i genom i riksdagen.

Det var förmodligen rätt att ingå detta handslag. Ett extra val hade förmodligen inte förändrat det parlamentariska läget särskilt mycket. Det hade måhända kunna innebära vissa inbördes förändringar inom blocken. Det grundläggande läget är att de fyra tidigare regeringspartierna håller fast vid sin konstruktion. Det är både deras styrka som största svaghet.

Genom att hålla samman tvingas den sittande regeringen att förhandla med ett sammansvetsat block för att förhindra att bli nedröstat av SD som inte kommer att tveka att sabotera regeringens alla förslag. Samtidigt innebär allianskonstruktionen att vissa profilfrågor för partierna måste underordnas kollektivets bästa. Detta försvårar förstås blocköverskridande överenskommelser i frågor där ett eller flera allianspartier mäler ut sig.

Regeringen kommer fortfarande att ha stora problem att vinna en majoritet av riksdagens röster för sin politik. Är svaret att göra fler frågor till en del av den statsbudget man kommer att utveckla? Å andra sidan borde det finnas fler frågor än de tre (försvaret, energifrågan och pensionerna) som decemberöverenskommelsen pekar ut där det borde vara möjligt för blocköverskridande överenskommelser.

Men alliansen kan fortsätta spela sina kort. De kommer alldeles säkert att få SD-stöd i de allra flesta fall där det innebär en möjlighet att fälla regeringens förslag.

Frågan är ju hur länge den sittande regeringen orkar med det. Risken är ju uppenbar att regeringspartierna förlorar opinionens tålamod med rådande situationen. Det är som Daniel Wedin skriver

Att samarbeta och sy ihop kompromisser bygger Sverige starkt, men om Stefan Löfven vill ha en förhandlingsposition att tala om måste han vinna både väljarnas sympatier och motståndarnas respekt. Och då måste det handla om politik också.

2015 måste konfliklinjerna mellan höger och vänster skärpas, och siktet ställas in på att vinna 2018.

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, SVT, di.se, SVT, SVT, SVT, SVT, bblat.se, SvD, Ekot, Ekot, SVT, dn.se, Ekot, SvD, SvD, SVT, SVT, di.seÖstnytt, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Heléne Björklund, Ola Möller, Monica Green, Johan Westerholm, Badlands Hyena

Största möjliga tystnad! Förhandlingar pågår


Enligt SVT och DN sitter representanter för regeringen och oppositionspartierna i förhandlingar om hur riket ska kunna styras av en minoritetsregering. Enligt de källor som SVT har samtalat med kan det innebära, om diskussionerna går bra, att regeringen väljer att inte besluta om extra val.

Det är säkert bra att pröva alla utvägar innan beslut om extra val tas av regeringen. Det är ju långt ifrån säkert att ett extra val i grunden skulle förändra det parlamentariska läget. De opinionsmätningar som presenterats den senaste tiden tyder ju på väldigt små förändringar mellan partierna.

Sker ingen uppbrytning av blockpolitiken kommer ju SD att fortsätta som vågmästare. De röd-gröna partierna har ju ett mer informellt samarbete än det institutionaliserade alliansbygget bland de borgerliga partierna. De fyra tidigare regeringspartierna kommer knappast att lösa upp sitt bygge. Det som skulle kunna förändra det vore ju om något av allianspartierna skulle diskvalificeras från riksdagen.

Ur regeringens synpunkt räcker det väl knappast enbart med att hitta lösningar kring att få sin budget accepterad av riksdagen. Det gäller ju även att få i genom sin övriga politik. Flera av regeringens förslag har ju fått en majoritet emot sig. Långsiktigt innebär det ju för en regering som tvingas föra oppositionens politik att min riskerar att förlora trovärdighet bland sina sympatisörer.

Länkar: SVT, dn.se, SvD, di.se, SvD, Ekot, SVT, SvD, bblat.se, SVT, Ekot, SvD, Ekot, SVT

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Johan Westerholm

Regeringspusslet


Besviken

Stefan Löfven har startat diskussionerna om att bilda en regering. Redan under eftermiddagen igår stod det klart att Stefan inte avser att ha med Vänsterpartiet i en regering. Stefans förklaring till detta ställningstagande handlar om att han vill underlätta blocköverskridande överenskommelser. Jonas Sjöstedt lämnade mötet med Stefan djupt besviken och uttryckte sin åsikt att det vore ett misstag att lämna vänstern utanför en regeringsbildning.

Jag delar inte Jonas uppfattning. Jag tror att Stefan Löfven gör rätt i detta läge. Vill man hålla Sverigedemokraterna utanför ett reellt inflytande av den kommande politiken krävs överenskommelser över den politiska blockgränsen. Vänsterpartiet har ställt nästan ultimativa krav i frågor som är borgerliga partier viktiga. Vänstern har länge haft väldigt svårt att kompromissa i för dem centrala frågor.

Det krävs av en regering en vilja av att finna majoritet för sina förslag. Det går inte att vara minister och föra näst intill plakatpolitik och att vackert förlora i centrala frågor. Man måste kunna ingå kompromisser och bakslag i frågor som man finner angelägna.

Alldeles säkert kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet att tillsammans bilda regering. De två partierna har därpå att finna formeln för att statsbudget som kan vinna riksdagens majoritet. De två har förmodligen större möjligheter att göra detta än tillsammans med Vänsterpartiet.

En blocköverskridande regeringsbildning lär nog dröja. För att en sådan ska vara möjlig krävs att låsningar som idag finns bland borgerliga partier löses upp.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, di.se, SvD, Ekot, dagens arena, dn.se, SvD, di.se, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, Ekot, di.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, Ekot, Jusektidningen, Arbetet

Fler som skrivit: Badlands Hyena, Ulf Bjereld, Ulf Bjereld

Regeringen har inte gjort någonting


Ett antal näringslivsföreträdare för den svenska transportnäringen har skrivit ett bekymrat debattinlägg. De skriver att det förekommer missbruk av EU:s cabotageregler på de svenska vägarna. De skriver om hur företag bryter mot EU- och svenska regler. De menar att den pågående utvecklingen riskerar att slå ut seriösa svenska företag. De förklarar att …

Regeringen har haft kännedom om dessa förhållanden i åtskilliga år men har i stort sett inte gjort någonting. Infrastrukturministern förklarade i riksdagen i början av året att hon eftersträvar en helt öppen inre marknad, även för vägtransporter. Det vill säga: de hinder som fortfarande finns mot den illegala trafiken skulle i så fall helt undanröjas. På senare tid har det dock kommit andra signaler från infrastrukturministern, där hon bland annat har uttalat att hon ”hoppas kunna lägga fram ett lagförslag innan höstens riksdagsval”. Vi välkomnar detta men det är fortfarande alltför vagt och osäkert.

Det känns väl som att dessa (och näraliggande) frågor inte är särskilt prioriterade av den borgerliga regeringen. Hur än angelägna transportnäringens krav (som de presenteras i debattinlägget) än är känns det inte särskilt troligt att något kommer att hända innan valet.

Risken är stor att de som undertecknat debattinlägget ropar förgäves.

Socialdemokraterna har däremot lanserat ett förslag kring detta.

Det femte jobbskatteavdraget har permanent försvagat budgeten


Känner sig nöjd!

Igår rapporterades att det Finanspolitiska rådet på viktiga delar kritiserar regeringens ekonomiska politik. Rådet menar att regeringen inte borde ha lagt förslag om att genomföra ett femte jobbskatteavdrag. Man menar att detta permanent har försvagat den statliga ekonomin och gjort att man inte kommer att nå, det så kallade, överskottsmålet.

Det är ju inte första gången sådan kritik lämnats. Det var väl helt enkelt som så att regeringspartierna vid diskussionerna om höstbudgeten valde att fokusera på den kommande valrörelsen. Man hoppades att ett femte jobbskatteavdrag skulle innebära ett förbättrat läge i opinionens ögon. Detta verkar ha misslyckats kapitalt. Priset får kommande regering betala när kalaset ska betalas.

Vidare kritiserar rådets ordförande John Hassler det några år gamla beslutet att ta bort fastighetsskatten. Han sade att …

Det var tokigt att man avskaffade fastighetsskatten. Det skapade stora förmögenhetsomfördelningar och högre bostadspriser. Nu vore det otänkbart att återinföra fastighetsskatten på en hög nivå. Det skulle bli för tufft för dem som har köpt fastigheter till höga priser. Men man kan inte lämna den frågan utanför en bred analys av bostadspolitiken.

Förhoppningsvis kan en valförlust för de borgerliga partierna tillsammans med att något eller ett par av dem förlorar sin riksdagsplats underlätta kommande diskussioner om skattesystemet. Kommande utmaningar för välfärdssystemet måste finansieras på något sätt. Med fortsatt offentlig finansiering måste man ju ha stabila inkomster till stat och kommun.

Länkar: dn.se, SvD, SvD, di.se, Ekot, di.se, europaportalen

 

Ministrar är inte som andra människor


Av hårt virke

Dagens Nyheter rapporterade igår att rikets statsråd verkar vara av en osedvanligt frisk natur. Sedan december 2009 har ingen minister rapporterats som sjuk.

Tidningen har dock av statsrådens inlägg på sociala medier och i andra källor kunnat konstatera att enskilda ministrar varit hemma på grund av sjukdom. De har i dessa fall inte anmält sin sjukdom. De har därför heller inte drabbats av avdrag på sina statsrådsarvoden.

Tidningen har pratat med statsrådsberedningens rättschef Christina Weihe kring detta. Hon konstaterar att statsråden är i tjänst dygnet runt. Enbart det faktum att en minister inte kan delta i ett sammanträde är inte detsamma som att man inte kan utföra sitt uppdrag.

I någon mening är väl detta korrekt. Mycket av statsrådens arbetsuppgifter kan säkert utföras från sjukbädden genom att ändå vara tillgänglig via telefon eller annan teknisk lösning. Det förhåller sig ju dessutom på det sättet att statsråden inte får lön – de erhåller arvode för det uppdrag det har.

Samtidigt säger dock det regelverk som ministrar lyder under att man ska ha löneavdrag när man inte kan utföra sitt uppdrag. Det verkar som om det krävs väldigt mycket för att ett statsråd inte ska kunna utföra sitt uppdrag. Det verkar mest ligga hos det aktuella statsrådet att bedöma om man kan utföra sitt uppdrag – trots sjukdom – eller icke. Med tanke att ingen allvarlig sjukdom verkar ha drabbat regeringens ledamöter på över fyra år måste de ju vara av ett särskilt hårt virke.

Jag har svårt att tro på att ministrar skulle vara något annat än människor av kött och blod. Därför borde det ha skett oftare att sjukdom drabbat en enskild minister på ett sådant sätt att man faktiskt inte kunnat utföra sitt uppdrag på ett fullgott sätt. Eller det kanske räcker att man är i stånd att twittra för att anses vara i tjänst?

Länkar: dn.se, dagens arena, Aftonbladet ledare, Ekot, dn.se, Ekot, SvD, SvD, SVT, di.se, dn.sedn.sedn.se, dn.se, dagens arena

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Martin Moberg, Kjell Rautio

Regeringen väljer utspel framför samtal om försvaret


Ökad försvarsvilja?

Igår signalerade ledarna för de fyra regeringspartierna dådkraft och mannamod. De vill, minsann, stärka den svenska försvarsförmågan med en hel massa miljarder pengar – åtminstone på sikt, om några år, inte just nu. Alliansregeringen anger materiella satsningar och ökad svensk millitär närvaro i Östersjön. Svenska uniormer ska åter finnas på Gotland etc.

Satsningarna ska finansieras genom omprioriteringar i försvarsbudgeten och genom andra åtgärder. Allt ska, gubevars, finansieras ”krona för krona” – regeringens senaste nysvenska nonsensuttryck.

Man ska kanske inte raljera allt för mycket över sådana allvarliga saker som försvarspolitik och satsningar på militär utrustning. Men det är intressant hur tiderna förändras och hur snabbt det kan gå. Det har bara gått en kort tid sedan den borgerliga regeringen lade en statsbudget som i praktiken innebar besparingar på försvaret. En inriktning som knappast något annat parti motsatt sig.

Men nu spelar regeringen på de händelser som skett i vårt närområde och försöker ta poäng på detta. Man skiter i de diskussioner som pågår i den parlamentariska försvarsberedningen. Den har till uppdrag att diskutera, bland annat, hur Rysslands agerande och upprustning påverkar Sverige och vad det ställer för nya krav. Beredningen skulle presentera sina förslag den 15 maj, om några veckor endast.

Därför blir regeringens utspel från igår till en luftballong, ett sätt att försöka skaffa sig pluspoäng på de röd-gröna partierna. De försöker markera borgerlig sammanhållning i denna fråga i motsats till de andras splittring. Det kortsiktiga syftet är att vinna höstens kommande riksdagsval.

Utspelet visar mer på den borgerliga regeringens egna desperation och kortsiktighet inför möjligheten att förlora ett kommande val. Det visar mindre på en faktisk önskan att åstadkomma samling i en sådan fråga som försvarspolitiken innebär.

Det är tydligt att den borgerliga regeringen valt att lyfta begreppet ”i krig och kärlek är allt tillåtet” till helt nya och nästan oväntade nivåer i sin kamp för omval.

Länkar: DN Debatt, dn.se, dn.se, di.se, di.se, SvD, Ekot, di.se, SvD, dagens arena, dagens arena, SvD, SVT, di.se, Ekot, Expressen ledare, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Ola Möller, Johan Westerholm, Peter Johansson, Martin Moberg, Sjätte mannen, Leine Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: