En kommande regeringsbildare

Regeringsbildare

Det blir en intressant vecka som startar idag. Under måndagen kommer den nyvalda Riksdagen att välja talman och tre vice talmän. På torsdag kommer det svenska parlamentet att välja statsminister. Allt tyder på att Stefan Löfven kommer att få det uppdraget. På fredag avser han att presentera sin regeringsförklaring och regering.

Enligt Stefan går samtalen väl med den kommande regeringspartnern Miljöpartiet. Det sägs, i och för sig, att man inte är överens om vem som ska ta utbildningsministerposten. Miljöpartiet aspirerar på den posten samtidigt som socialdemokraterna gärna skulle vilja tillsätta en kandidat.

Socialdemokraterna har ju kommit att bli det parti med störst förtroende i utbildningsfrågorna. Troligen blir det ändå som så att Miljöpartiet kommer att få utse ansvarig minister. Socialdemokraterna kommer ju att få tillträda ett antal tunga som symbolviktiga positioner i regeringen. Det går ju inte att enbart presentera Miljöpartiet med överblivna brödsmulor när man fördelat statsrådsposterna.

Sedan börjar arbetet med att baxa en statsbudget genom Riksdagen. Det ska ske utan aktivt beroende av sverigedemokrater och slikt folk. Formeln bygger på att Vänsterpartiet inte fäller den röd-gröna budgeten för att i stället få en majoritet för en borgerlig budget som får SD:s stöd.

Jag förmodar att man i samtalen med V presenterar formuleringar som är vägda på guldvåg. För det är ju klart att vänstern inte enbart önskar vara passivt röstboskap suktande att få inträda i Rosenbads varma kammare.

Länkar: dn.se, di.se, dagens arena, SvD, vlt, Ekot, ekuriren, dn.se

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Roger Jönsson

Dela detta:

I ett debattinlägg avlossar Anna Maria Corazza Bildt en formidabel bredsida mot den röd-gröna EU-politiken. Av hennes inlägg förstår vi att det stundar en tid med ett kraftlöst och ofokuserat Sverige inom EU. Hon skriver, bland annat, att …

Jag är orolig att en ny regerings förändrade inställning till EU-samarbetet hotar tillväxt och jobb i Sverige samt urholkar vår självständighet genom minskad självbestämmelse i viktiga frågor som sköts bättre i Sverige.

Hon ondgör sig över att de röd-gröna motsatt utstationeringsdirektivet och att de röd-gröna partierna vill reglera vissa sociala rättigheter på EU-nivå. Det är sådant som, menar hon, sköts bättre på nationsnivå. Av hennes inlägg förstår vi att hon gärna ser att arbetskraften inom konkurrerar med varandra genom att erbjuda sina tjänster till allt lägre/sämre (välj själv) sociala villkor.

Nu har ju EU genomfört för hela unionen gemensamma bestämmelser på ett flertal olika områden. Det finns bestämmelser för arbetstider, jämställdhet, rätt till att ta del av sociala rättigheter etc.

Jag kan inte begära att Anna Maria Corazza Bildt ska tycka om det politik som de röd-gröna eventuellt kan komma att stå för i EU-politiken. Men hennes inlägg skjuter väl brett och känns inte helt relevant. Jag kan väl inte begära att Anna Maria ska tycka om att hennes parti har förlorat två val i rad.

I valet till Europaparlamentet blev ju Moderaterna endast det tredje största partiet i det svenska valet. Det borde ju därför vara uppenbart för henne att svenskarna vill se mer av rödgrön politik inom EU och mindre av den borgerliga politik hon representerat.

Bidra till ett mer jämställt Sverige

Thomas af Bjur, aktiv för Folkpartiet inom den sörmländska landstingspolitiken skriver i ett debattinlägg en uppmaning till …

Jan Björklund och Stefan Löfven är därför lika enkel som tydlig. Det är dags för FP och S att med gemensamma krafter införa en tredje pappamånad. Tillsammans kan vi bidra till ett mer jämställt Sverige.

Han konstaterar i sitt inlägg att kvinnor tjänar mindre under sitt arbetsliv än vad männen gör. Kvinnor tar ett betydligt större ansvar för familj och hushåll än vad männen gör. Därför behövs det politiskt ledarskap för att stödja en utveckling till ökad jämställdhet. Därav följer att det är ett klokt förslag att införa en tredje pappamånad som inte kan bytas bort.

Jag delar Thomas förhoppning om att få till stånd en politisk majoritet för att genomföra det förslag som Thomas af Bjur (och många andra) önskar införas.

Länkar: SvD, SvD

Fler som skrivit: Peter Tai Christensen

Så får kvinnor lägre inkomst och pension

Delegationen för jämställdhet i arbetslivet presenterade under gårdagen en rapport som visar att både kvinnor och män är föräldralediga fler dagar än vad de tar ut som föräldrapenning. Men det är fortfarande kvinnor som tar ut lejonparten av ledigheten för att vara hemma med sitt/sina barn. Männen tar ut omkring 25 % av ledigheten för att vara hemma med sitt/sina barn. Det sägs i rapporteringen att …

Mammorna var i snitt lediga drygt 13 månader fram till att barnet fyllde två år men, de tog ut ersättning för 9, 5 månader. Papporna var hemma 3, 5 månader i snitt, och tog ut ersättning för två månader.

Rapporten visar vidare en ganska stor skillnad i hur man tar ut ledigheten. Det är framför allt de med högre inkomster som kan vara ledig längre tid än vad de tar ut som föräldrapenning. Följande fakta presenteras:

• Både mammans och pappans inkomst spelar roll för hur länge föräldrarna är hemma,
• Medelinkomsttagare tar ut mest föräldrapenning och är hemma längst,
• I låginkomsthushåll tar mamman ut många dagar koncentrerat, i en kortare ledighet,
• I höginkomsthushålltar mamman ut få dagar, men sprider ut dem till en längre föräldraledighet,
• När mamman har hög inkomst tar pappan ut både fler dagar och längre ledighet, samt
• Både mammor och pappor tar ut mer föräldrapenning om de arbetar i offentlig sektor och om de får extra föräldralön från arbetsgivaren.

Anna Hedborg menar att eftersom det fortfarande är kvinnor som är hemma längst med sina barn får de lägre inomster som framtida pension.

Det är tydligt att kvinnor är hemma längre med sina barn både för att det finns större förväntningar på det och därför att de i högre grad har en lägre inkomst än männen. Denna cirkel av bekräftelser kan brytas genom att dela upp föräldraledigheten mellan föräldrarna på ett bättre sätt. Ett första steg är ju att minst tre månader ska tas ut av männen/papporna. En sådan förändring av lagstiftningen borde innebära att männen tar ut mer av föräldraledigheten.

Länkar: Ekot, Ekot, dagens arena, dn.se, Arbetet, Arbetet, dn.se

Ökande löneskillnader

LO presenterade igår sin senaste lönerapport. Den visar i korthet att tjänstemännen som kollektiv har haft en bättre löneutveckling, i reda pengar, än vad LO-grupperna har haft. I stort sett består de löneskillnader som fanns på 1930-talet mellan arbetare och tjänstemän.

Rapporten visar på en del intressanta resultat. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är större inom tjänstemannakollektivet än bland LO-kollektivet. Störst skillnader mellan kvinnor och män finns bland privatanställda tjänstemän. Arbetarkvinnorna har dock den allra sämsta löneutvecklingen bland de jämförda grupperna.

Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, är bekymrad över den rådande utvecklingen. I tidningen Arbetets artikel anför han tre alternativa åtgärder som LO behöver vidta för att förbättra läget för LO:s arbetargrupper relativt tjänstemännen:

• • öka respekten för industrimärket,
  • omförhandlingsklausuler som träder i kraft om någon får mer än industrinormen, och
  • att arbetarna ser till att ta ut mycket mer så att tjänstemännen inte kan ta ut så mycket.

Torbjörn beskriver utvecklingen där allt fler löntagargrupper förhandlar fram ”sifferlösa” avtal som problematiskt. Han ser det som ett sätt bland berörda grupper att försöka kringgå industrin som lönenormerande genom att göra den till ett golv för egna löneambitioner. Det ligger förstås en del i detta. Sifferlösa avtal kan säkert vara bra bland grupper som av konkurrens- eller andra skäl kan gynnas av en annan och bättre löneutveckling.

Därför är det en angelägen åtgärd att verka för att öka respekten för ”industrimärket” – dvs att den konkurrensutsatta sektorn sätter nivån för de löneökningar som arbetsmarknaden långsiktigt kan bära. Det betyder inte att de som arbetar inom de sektorerna automatiskt har högre löner än andra. LO:s industriförbund har inte de högsta lönerna. Men det är klart att industrinormen sätter gränser för hur höga löneökningarna borde vara. Det innebär att man inom hela kollektivet måste vara ”överens” om att vissa grupper ska få högre löner medan andra får stå tillbaka.

Torbjörns andra och tredje punkter ovan är inte särskilt realistiska. Det fanns en tid då kollektivavtalen kryllade av olika omförhandlingsklausuler. Dessa eldade endast på löneutveckling och inflation på ett sådant sätt att inga slutligen gynnades av sådana. Den tredje punkten är knappast heller särskilt realistisk då TCO- och Saco-förbunden tillsammans har fler medlemmar och har högre organisationsgrad än LO:s förbund. Den tiden är förbi då LO i någon mån kunde styra utvecklingen och peka med hela handen.

Den egentligen bästa metoden att få till minskade löneskillnader vore att överge modellen med procentuella påslag. Även om olika grupper uppnår samma procentuella lönepåslag så ökar ju skillnaderna i reella tal. Men detta är säkert också väldigt svårt att uppnå.

LO-förbunden lär ha en del att prata om för att finna en löneförhandlingsmodell som gör att grupper/branscher med jämförbara kompetenser inte får en sämre löneutveckling enbart av den anledningen att de har en högre andel kvinnor inom sig.

Länkar: Arbetet, dn.se, dn.se, SVT, SvD, dagens arena, di.se, Aftonbladet ledare, ka.se, Aftonbladet

Fler som skrivit: Mats Larsson

Ingen vet hur stort svartarbetet är i rutbranschen

Svart, vitt eller grått?

Många debattörer hävdar att det svarta arbetet i hemmen i stort sett har försvunnit med införandet av skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Men det finns även undersökningar som antyder att det svarta och vita arbetet lever i symbios med varandra och att det egentligen inte går att veta om det svarta arbetet vare sig minskat eller ökat efter införandet av rut-avdraget.

Den närmsta sanningen är förmodligen att ingen egentligen vet hur det förhåller sig. I en artikel som Kommunalarbetaren publicerat sägs att alla är överens om att svartarbete förekommer men att man är oense om omfattningen. Vesa Leppänen, som skrivit en rapport för högskolan i Kristianstad, säger att …

Det är möjligt att den svarta branschen har fått draghjälp av rut-reformen genom att det nu blivit mer socialt accepterat att anlita hushållstjänster.

I rapporten sägs att 22 % av 249 tillfrågade anställda i rut-företag fått en fråga från kunder om de vill städa svart. Elin Kvist,sociolog vid Umeå universitet, säger …

I rutbranschen finns en symbiotisk relation mellan formellt reglerat vitt arbete och det informella oreglerade svartarbetet.

Hon säger vidare att det svarta arbetet gar ökat i takt med vita delen av branschen har växt sig större. Elin säger att de höga andelen av deltidstjänster främjar en sådan utveckling. Tage Alaleto, kriminolog vid Umeå universitet, menar att det är människor med låga inkomster som i högre grad arbetar svart eftersom de är i behov pengar.

Almega, som företräder branschen, hävdar den ljusare synen kring utvecklingen av det svarta arbetet. De anser heller inte att arbetsvillkoren på något sätt skulle bidra till att människor skulle vilja arbeta svart. Skatteverket tror att det svarta arbetet åtminstone har minskat. Undersökningar om att människor är mer kritiska till att anlita svart arbete skulle tyda på det.

Det är uppenbart att sanningen inte är lätt att komma åt. Men en sak är dock klar – det svarta arbetet har inte försvunnit därför att människor får skatteavdrag för att köpa dessa tjänster. De som påstår något annat än detta lär antingen vara godtrogna intill blåögdhet eller vill inte ta till sig den sanning som ändå finns.

Länkar: ka.se, SvD

Fastighetsskatt är mindre skadlig än andra skatter

Tidningen Dagens Industri har talat med nationalekonomen Lars Calmfors. Han föreslår i samtalet en lösning och kompromiss mellan en kommande S-MP-regering och Centern och Folkpartiet.

Lars ser tydliga behov av att höja skatter till ett värde om ca 100 miljarder kronor för att kunna finansiera angelägna behov av att förstärka försvaret samt genomföra satsningar inom skolan och äldreomsorg. Han föreslår …

Om FP och C accepterar slopad ungdomsrabatt på arbetsgivaragifter och höjda miljöskatter, inte minst på transporter, kan S och MP i utbyte avstå från avtrappningen av jobbskatteavdrag på högre inkomster och begränsningar av Rut-avdraget och samt (sic) gå med på slopad värnskatt och sänkt kapitalskatt.

Han föreslår vidare ett införande av en höjd och progressiv fastighetsskatt (som han menar är den minst skadliga skatten) kombinerat med sänkta ränteavdrag. Lars förespråkar vidare en enhetlig moms vilket får som konsekvens att den halverade restaurangmomsen försvinner.

Jag skulle gärna kunna se en sådan lösning som Lars Calmfors föreslår. Tyvärr är jag ganska övertygad om att det han föreslår inte är möjligt i närtid. Partierna har låst fast sig väldigt hårt. Framför allt gäller det frågan om fastighetsskatt. Förhoppningsvis kan denna låsning försvinna efter en tid.

Det skulle verkligen behövas en långsiktigt hållbar överenskommelse om statens inkomster. Det vore bättre att åter införa en fastighetsskatt av någon modell. I gengäld skulle man kunna sänka ränteavdragen och avskaffa ”värnskatten”.

Förhandlingar pågår!

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inlett förhandlingar om den kommande budgetpropositionen till Riksdagen. Förhandlingarna genomförs under ledning av Magdalena Andersson (S) och Per Bolund (MP). Enligt dem själva så undviker man inte några av de svåra frågor som finns mellan partierna. Magdalena säger …

Vi diskuterar alla frågor, det måste man göra om man ska sitta tillsammans i en regering.

Vad jag förstår av rapporteringen sker kontakter även med Vänsterpartiet och med andra partier. Det är ju naturligt att man gör på detta sätt eftersom de tre röd-gröna partierna faktiskt inte har egen majoritet. Därför måste överenskommelser ske i en hel mängd olika frågor.

Jag är inte särskilt orolig över att S och MP inte skulle lyckas finna en formel för den kommande budgetpropositionen. De två partierna har ju faktiskt tränat på att presentera ett antal gemensamma utspel inför och under den valrörelse som varit. De skillnader som trots allt finns kommer man att antingen lägga i bagagehyllan eller så blir man överens om att man inte är överens och tillåter varandra att finna andra konstellationer för de frågorna.

Det finns förstås även öppningar över den politiska blockgränsen i en mängd olika frågor. De olika partierna är ju alla överens om skolans betydelse. Debatten om vinster inom skolvärlden har ju även lett de borgerliga partierna i en mer restriktiv riktning. Det finns en majoritet för att förbättra arbetslöshetsförsäkringen (i den frågan är väl det endast Moderaterna som håller emot).

Jag tror även det är möjligt att finna kompromisser i en hel mängd frågor som ändå leder i en positiv riktning.

Länkar: dn.se, Arbetet, di.se, dagens arena, SvD, Ekot, ekuriren, SvD, SvD, di.se

Upplevelsen av att vara lämnad utanför

TV-programmet Agenda sände igår kväl en intervju med den tidigare ordföranden för det socialdemokratiska partiet, Göran Persson. Han fick i intervjun ge uttryck för sin analys av valresultatet. Förenklat handlar det om en kombination av en känsla av ökad (ska vi kalla det) utanförskap och en brist på ideologiska skillnader.

Göran menar att partierna av rädsla för att sticka ut lagt sig väldigt nära varandras åsikter – ofta kallat triangulering. Göran Persson säger att …

Jag tror SD:s framgångar också delvis beror på den triangulering, den strävan efter att inte ta risk i politiken, att inte visa skillnader, som Moderaterna införde och som Socialdemokraterna har tagit efter. Man ligger så nära varandra. Då blir det på något sätt så att när man är arg och uppgiven så finns inget annat protestuttryck.

Det ligger mycket i det som Göran uttrycker. Politiken har onekligen blivit mer präglat av taktiska överväganden och av att formulera sina budskap så att man inte stöter sig med opinionen. Det finns förstås fortfarande grundläggande skiljelinjer mellan partierna.

Då partierna inte på samma sätt är de folkrörelser de en gång var ökar betydelsen av TV-mediet. För de som inte är djupt politiskt intresserade har dock denna utvecklig inte gjort det enklare att tränga in i de skillnader som finns mellan partierna. TV-debatterna stimulerar till slagkraftiga men ytliga argument i de politiska debatterna.

Fortfarande är det personliga mötet mellan politiskt engagerade och människor det effektivaste sättet att stimulera den politiska utvecklingen. Det gäller att möta människor och att fånga deras engagemang och åsikter genom politiska förslag och initiativ. I det parlamentariska läge som nu råder delar jag den ståndpunkt som Eric Sundström uttrycker i det följande …

En återgång till den politiska kultur som Sverige hade innan blockpolitikens intåg framstår därför som en alarmerande nödvändighet. En situation där SD är tredje största parti kräver den berövade blandningen av pragmatism över blockgränsen under mandatperioden – och stenhård fajt mellan höger och vänster i valtider.

Länkar: SVT, dn.se, dagens arena, SvD, Aftonbladet ledare, Arbetet

Fler som skrivit: Informationstjänsten, Jimmy Jansson, Mario Matteoni, Badlands Hyena, Ulf Bjereld

Arbetsförmedlingen – en vänthall för arbetslösa

Vänthallen

Igår kväll såg jag ett program som SVT producerat – ”Vägen till Fas3”. Programmet berättar hur Arbetsförmedlingen fungerar idag. Det jag såg gjorde mig bedrövad och nedstämd. Programmet ger en bild av en dysfunktionell statlig myndighet som inte längre klarar av sitt arbete. Programmets slutsats var att Arbetsförmedlingen har blivit till en arbetslösas vänthall på att bli klassad som långtidsarbetslös.

Som nyligen arbetslös har du inget att vänta av insatser från Arbetsförmedlingen. Först efter något år har du möjlighet av att få ta del av de åtgärder som myndigheten har att erbjuda. I flera fall får du delta i ”jobbsökaraktiviteter medelst coachning” vid flera tillfällen. Allt fler passerar de första faserna i arbetslöshetsperioden utan att få all det stöd som man har rätt till innan man hamnar i den tredje fasen (sysselsättningsfasen). Anders Forslund, professor vid forskningsinstitutet IFAU, säger att …

En del hamnar där säkert bara som en serie olyckliga omständigheter, det är personer som har haft otur tillräckligt många gånger i rad.

I programmet berättas om hur handläggare på Arbetsförmedlingen varnar arbetslösa för att hamna i den tredje fasen. Sysselsättningsfasen är ju inte konstruerad för att hjälpa människor att komma närmare arbete – den ska enbart hålla arbetslösa sysselsatta.

Det är den tidigare borgerliga regeringen som är ansvarig för denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd. De är även i hög grad ansvariga för införandet av all den sköns kontanstöd som arbetsgivare kan få för att anställa eller sysselsätta arbetslösa. Anders Forslund bedömer att dessa typer av anställningar trycker undan ett ordinarie arbete för varje kontantsubventionerat. Antalet personer med denna typ av anställning har på åtta år fördubblats till omkring 180.000. Arbeten som i många fall försvinner när stödet försvinner.

Till detta kommer att antalet handläggare på Arbetsförmedlingen med fler än 300 ”klienter” har fördubblats. Allt mindre av arbetstiden läggs på att träffa arbetslösa och arbetsgivare. Allt mer av arbetstiden läggs på kontroll av de arbetslösa och för dokumentation. Det blir som om Arbetsförmedlingen hanterar de arbetslösa enligt ”löpande-band-princip” för att i någon mån hinna med.

Hur har det blivit så här?

Genom politiska beslut förstås! Det är den borgerliga regeringen som har viljat få denna utveckling av Arbetsförmedlingen och av arbetsmarknadspolitiken.

Det innebär förstås att man genom politiska beslut kan förändra arbetsmarknadspolitiken och de verktyg och uppdrag som Arbetsförmedlingen ska ha. I programmet föreslog ett par handläggare att man ska borde ”vända på kuttingen”. Med det menade de att man ska sätta in åtgärder mycket tidigare. Även nyblivna arbetslösa behöver ibland stöd. Det kan handla om korta utbildningar som gör att de snabbare kan få ett arbete igen.

Det kan handla om andra åtgärder som gör att arbetslösa inte ska behöva vänta i ett år innan de kan komma ifråga för stöd och insatser. På så sätt kan man förhindra att fylla på skaran av långgtidsarbetslösa.

Jag hoppas att den kommande regeringen kan finna formler för att reformera Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken på så sätt att myndigheten blir till vad namnet säger att den ska vara.

Länkar: SVT, SVT, SVT