Bloggarkiv

Ålderdomen är inte rättvis


I en intervju med Ingmar Skoog (professor och föreståndare för Centret för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, AgeCap) diskuterar han hur rättvist det egentligen är med en gemensam pensionsålder. Stora grupper av människor befinner sig i arbeten som snabbare sliter ned dem. Men eftersom det samtidigt är samma grupper som har lägre inkomster slår dagens pensionssystem hårdare emot dem.

Genom att både arbeta färre år och kvalificera sig för lägre pensionsrättigheter drabbas de av lägre pension än de som tjänar bättre och kan arbeta fler år. Ingmar menar därför att det behövs ett system där de som jobbar länge betalar för dem som inte orkar så många år.

Det där tål ju att funderas över. Det är ju inget alternativ som diskuteras i den pensionsgrupp som står bakom dagens pensionssystem. Det man diskuterar där är att föreslå att man ska ha rätt att arbeta till 69 års ålder. Man har även diskuterat mer långsiktiga åtgärder för att möjliggöra för fler att arbeta längre.

Det troliga är att ett förslag om 69 års ålder kommer ganska snart. Åtgärder för att förbättra arbetslivet och möjliggöra för fler att lämna det en gång med bättre hälsa är ju betydligt svårare att genomföra och bli överens om. Orsaken är ju förstås att åsikterna om hur dessa åtgärder ska se ut är alldeles för olika. Vidare finns ju en ambition bland de borgerliga partierna att få en större låglönesekter med en större andel av otrygga arbeten.

Ingmar Skoogs uppfattning är ju rekorderlig och det vore ju bra om det vore möjligt att finna en sådan konstruktion som han önskar. Men jag är rädd för att lösningarna kommer att få finansieras av de grupper som har de största behoven. IF Metall har i kollektivavtal fått in konstruktioner för att på sikt möjliggöra delpension. Detta finansieras kollektivt genom att man avstår löneutrymme.

Ett steg som LO-kollektivet behöver ta är att möjliggöra att tjänstepensionen kan intjänas från och med när man inträder i yrkeslivet. Idag gäller att ungdomar måste vänta till 25 års ålder innan arbetsgivarna börjar avsätta premier till tjänstepension. Anledningen till det är att LO- och PTK-kollektiven idag har samma system för tjänstepensionen. Detta gynnar, framför allt tjänstemännen då dessa både kommer in i arbetslivet senare och kan arbeta längre än LO-grupperna.

Den ökade ”kostnad” som arbetsgivarna skulle få med att börja betala in premier tidigare kan de ”tjäna” tillbaka genom att LO:s medlemsgrupper tidigare försvinner från arbetslivet. Men, det är klart, det är ju knappast argument som arbetsgivarnas organistioner låter sig imponeras utav i händelse av kommande förhandlingar.

Därmed blir det, antingen, en fråga om hur mycket man är villig att betala i avstått löneutrymme eller huruvida detta är en fråga som förbunden kan ta strejk för.

Pensionsförlorarna


20140717-231447-83687710.jpg
Igår rapporterades det om att de som idag går i pension erhåller en genomsnittlig pensionsnivå som motsvarar 43 % av tidigare lön. Tjänstepension och eget pensionssparande är inte inräknade i de siffrorna. Det innebär en fortsatt värdeförsämring för de generationer som inte längre omfattas av ATP-systemet.

Utan en utveckling där fler arbetar fler år kommer denna värdeförsämring förmodligen att fortsätta. Det innebär vidare att tjänstepension och eget sparande blir allt mer viktigt för att klara en rimlig nivå på sin inkomst som pensionär.

Låt mig tydliggöra att jag delar synpunkten att fler måste arbeta längre för att hålla uppe värdet av pensionen. Vi har idag ett hållbart pensionssystem. Priset vi betalar är att värdet av pensionen styrs av sådana faktorer som medellivslängd och nationens ekonomiska utveckling.

Men de som riskerar att framför alla andra betala det stora priset är de som inte kan arbeta längre och/eller som löper högre risk för arbetslöshet (och därmed förlorad tjänstepension) samt de som arbetar under olika osäkra anställningsformer som del- och visstider.

Här har politiker och andra befattningshavare något att bita i. Det handlar inte om några snabba lösningar precis. Snarare längre trender. För många går ju inte politiken att göra ogjord.

Framtidens politiker behöver redan nu börja planera för en verklighet för en stor grupp pensionärer med låga inkomster.

Länkar: SvD, di.se, dn.se</a

Socialförsäkringsministerns förnumstiga råd


Svenska Dagbladet skrev häromdagen om hur kvinnor ser ut att bli de stora förlorarna med pensionssystemet.

Igår pratade tidningen med socialförsäkringsminister Ulf Kristersson om detta. Ulf hade väl inte direkt något att säga om tidningens slutsatser. Han konstaterade i stort sett att det är så det blir. Det går heller inte att göra något åt saken så här i efterhand. Hans något tveksamt avgivna råd till de kvinnor som vill få ihop till en bättre pension är att …

… jobba vitt, jobba heltid och jobba ett helt yrkesliv.

Tidningen pratade även med Tomas Eneroth (S). Han hade heller inte så mycket att säga i saken. Det enda som går att göra är att diskutera sänkt skatt för pensionärskollektivet.

Jag är inte alldeles säker på att detta kommer att lyckliggöra särskilt många av de blivande pensionärer som, trots ett helt yrkesliv, ändå hamnar på en pensionsnivå omkring garantipensionen.

De partier som står bakom dagens pensionssystem har att förhålla sig till den verklighet som blivit. Även om pensionssystemet inte går att göra ogjort så måste man förhålla sig till att så många kommer att få en usel pension trots ett helt yrkesliv. Om fyra år är det val igen. Då står väldigt många av generationen 1954 allt närmare att gå i pension.

Det är nog dags att börja att fundera över man ska möte dem då och vilka besked de ska få.

Länkar: SvD, SvD, dn.se

Kvinnorna är de stora förlorarna i pensionssystemet


Svenska Dagbladet har låtit Pensionsmyndigheten genomföra en undersökning vilken pension generationen som är födda 1954 kommer att få om de tar pension vid 65 års ålder. De som är födda 1954 är den första generation vars pension inte grundas på ATP-systemet till någon som helst del.

Resultatet är ganska beklämmande. Nästan hälften av kvinnorna i den generationen prognosticeras få en pension som inte överstiger garantipensionen. De bakomliggande orsakerna till detta ligger förstås i kvinnors inkomstnivåer, högre andel som arbetar del- och visstider samt en hög andel som arbetar i branscher som orsakar fysisk skada (med därmed lägre pensionsålder).

Men borde inte tjänstepensionen innebära grädden på moset som innebär att kvinnor (och män) hamnar på en betryggande nivå över garantipensionsens nivå? För många kommer det säkert att innebära just det. Problemet är bara den att det framför allt är män som tjänar på tjänstepensionens konstruktion. Orsaken till det är åter mäns högre inkomster som gör att de får en bättre total pension än kvinnor.

Det kommer att krävas att kommande pensionärer arbetar längre än idag för att uppnå en rimligare nivå på sina pensioner. Lösningen handlar då om att få ett arbetsliv som gör att fler kan arbeta längre. Det kommer att krävas arbetsgivare som anställer på heltid och till fasta tjänster (både för kvinnor som män). Det är ju inte alldeles lätt att komma dit. Risken är stor att stora grupper (inom särskilt LO-kollektivet) kommer att vara pensionssystemets förlorare.

De politiska partier som står bakom dagens pensionssystem börjar bli allt mer medvetna om detta. Häri finns väl delvis drivkrafterna i det arbete för att se över pensionssystemet. Huruvida de förslag och idéer som hittills presenterats kommer att påverka situationen särskilt mycket är ju tveksamt. Det handlar ju om långsiktiga trender innan en påtaglig förändring kan ske. Kampen om att sänka pensionsärers skatter gör ju ingenting åt de bakomliggande orsakerna.

Det här kommer att bli en allt mer besvärande fråga för de politiska partierna. Hur lösningen ska se ut på kortare sikt – om den finns – lär ju bli en intressant fråga att diskutera.

Eftersom de bakomliggande strukturerna bara går att förändra på lång sikt återstår endast att tillföra mer pengar för att säkerställa kvinnors pensionsnivå (åtminstone för kvinnor födda 1954 och framåt tills ett mer jämställt arbetsliv finns i verkligheten).

Länkar: SvD, SvD, dn.se, dn.se, di.se, Kollega, Arbetet, ka.se, SvD, di.se

Fler som skrivit: Håkan Svärdman, Håkan Svärdman, Martin Moberg

Om pensionssystemet


Det råder ingen tvekan om att verkligheten sprungit ifrån vad 1990-talets politiker trodde om det nya pensionssystemet. Jag hyser inga särskilda dubier om att det var nödvändigt att förändra det pensionssystem som fanns då (ATP).

Idag finns ett ekonomiskt stabilt pensionssystem. Det finns inga större risker (åtminstone som jag förstår det) att systemet inte kommer att kunna ut pensionsmedel. Priset som dagens och blivande pensionärer betalar är att det finns inbyggda säkerhetssystem.

Ett tydligt sådant system är den, så kallade, ”bromsen”. Bromsen påverkas av samhällsekonomins utveckling och sådant som hur länge befolkningen lever. Med en allt ökande medellivslängd och försämrad samhällsekonomi skyddas systemet ”automatiskt” genom sänkta värden på utbetalda pensioner och intjänade pensionsrättigheter. Dessa effekter har kommit snabbare och blivit större än vad de riksdagspolitiker som beslutade om pensionssystemet nånsin trodde. Det visar, inte minst, den enkätundersökning som PRO presenterat.

De för pensionssystemets införande ansvariga partierna har därför kommit överens om att genomföra vissa justeringar för att mildra (eller smeta ut) effekterna av bromsen. Men den stora utmaningen för att åstadkomma ett bättre värde på pensionerna är att åstadkomma fler arbetstimmar. Det uppnås genom att fler arbetar längre. Genom att minska ohälsa i arbetslivet och genom att fler människor kommer i arbete kommer vi alla att få högre pensioner i framtiden.

Det är detta som är den verkliga utmaningen. Att reformera bromsen, sänka skatterna för pensionärerna och att se över premiepensionssystemet (PPM) är trots allt endast ytliga förändringar.

Länkar: SVT, SvD, SvD, dn.se

Skattesänkningarna har ­gynnat oss män


Tidningen Arbetet konstaterar i en artikel att den ekonomiska politiken tydligt har gynnat män. Det är framför allt skattepolitiken som gynnat män (eftersom vi har högre genomsnittsinkomster) och sämre utveckling av pensionerna (som drabbar kvinnor i högre grad) som medverkat till den utvecklingen. Elin Ryner, ekonom vid statliga Konjunkturinstitutet, säger att …

Oavsett kön så har personer med mer arbetsinkomster större nytta av avdraget. Och i genomsnitt har män mer arbetsinkomster än kvinnor, medan kvinnor har en större andel av sina inkomster från transfereringssystemen. Snedför­delningen i inkomstsammansättningen har gjort att män fått mer i plånboken.

Borgerliga företrädare brukar hävda att de minskade skatterna är utformade på ett sådant sätt att de särskilt skulle gynna ”vanliga löntagare”. Men det är klart sänkta skatter särskilt har gynnat de med de högsta inkomsterna. Det är knappast något man borde hymla över.

Om ett längre arbetsliv


Riksdagens arbetsmarknadsutskott har tagit fram en rapport kring problemen/utmaningarna med en äldre befolkning och arbetslivet. Rapporten är väl framtagen i anledning av debatten kring pensionssystemet och den ökande medellivslängden.

Pensionssystemet bygger ju, förenklat, på principen om hela arbetslivets inkomster och samhällsekonomins utveckling. Då den svenska befolkningen lever allt längre får detta konsekvenser för nivån på den intjänade pensionen. Vi behöver helt enkelt arbeta fler år i arbetslivet för att tjäna ihop till en rimlig nivå på pensionen.

I utskottets rapport konstateras att det finns en negativ attityd bland svenska arbetsgivare gentemot äldre arbetstagare. Det finns vidare en uppfattning bland många att äldre ska lämna plats för de yngre (särskilt, antar jag, i perioder av osäkrare konjunkturer på arbetsmarknaden).

Samtidigt har olika yrkesgrupper olika möjligheter att arbeta längre. Bland LO:s olika branscher är den genomsnittliga åldern för pension lägre än 65 år. Stora grupper av arbetstagare kan inte arbeta längre för att få en bättre pension. Det innebär att LO-förbundens medlemsgrupper står inför att bli de stora förlorarna med den rådande utvecklingen.

Det kommer att behövas ett målinriktat arbete för att möjliggöra för fler att ta sig fram till en pensionsålder och en rimlig nivå på pensionen. Det kräver mer insatser än vad Hanne Kjöller något ytligt påpekar i ett aktuellt inlägg.

Länkar: dn.se, dn.se, SVT, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Mikael Dubois

Lönsamhet står i konflikt med bättre arbetsmiljö


Arbetsmiljöverket presenterade härom dagen en intressant och samtidigt oroande rapport. Den visar nämligen att väldigt många arbetsgivare må ha välformulerade planer för sitt förebyggande arbetsmiljöarbete. Men genom att delegera arbetsmiljöansvaret till chefer som både saknar befogenheter och budgetutrymme fallerar de goda tankarna. Kaj Frick, en av forskarna bakom rapporten, säger att …

En mycket låg skattning är att företagen sliter ut folk i arbetslivet till en årlig kostnad på 100 miljarder kronor.

Forskarna menar att situationen är sämst bland de mindre arbetsgivarna eftersom kunskapen om dessa frågor är sämre bland dem. Forskarna har en del förslag för att förbättra arbetsgivarnas förebyggande arbete.

Det man kan misstänka är att dessa problem långsiktigt slår framför allt mot LO-förbundens medlemsgrupper. Det är samma personer som genom pensionssystemets konstruktion drabbas av lägre inkomster den dag de lämnar arbetslivet. Det måste därför vara en högt prioriterad fråga att komma tillrätta med arbetsmiljöarbetet hos de svenska arbetsgivarna.

Andra som skrivit: Sven Bergström, Helle Klein

PPM-systemet måste göras om


imageNicholas Barr, professor i offentlig ekonomi vid London Schoolof Economics, är publicerad med ett väl balanserat inlägg kring det svenska pensionssystemet.

Han har skrivit en rapport (The pension system in Sweden) för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Han för fram, vad jag uppfattar det som, ett antal rimliga ståndpunkter.

– Han menar att antalet valbara fonder inom PPM-systemet är alldeles för stort. Det gör att människor hellre väljer bort att göra aktiva val.
– Han vill fortsätta att anpassa pensionerna till livslängden samtidigt som pensionsåldern successivt höjs i takt med att medellivslängden ökar.
– Han menar att ”pensionsbromsen” slår till allt för hårt och snabbt. På detta område pågår ju redan ett arbete för att justera hur bromsen ska fungera.
– Han föreslår en mekanism för att sprida riskerna mellan generationer. Idag får varje generation ta sina egna kostnader (och vinster) beroende av det aktuella ekonomiska läget. Ett sådant förslag känns ganska rimlig.
– Eftersom att pensionärer har mycket små möjligheter att kompensera en inkomstminskning genom att arbeta mer föreslår han att pensionerna indexskyddas på ett sådant sätt att äldre har ett starkare inkomstskydd än yngre.

Han nämner vidare i förbifarten att han vill att tjänstepensionerna inte ska ”… uppmuntra till tidig pensionering, begränsa flexibiliteten i valet av pensionsålder eller minska rörligheten på arbetsmarknaden.”

Det är inte första gången som kravet kommer att arbetsmarknadens parter måste se över bestämmelserna i sina avtalade tjänstepensioner. Socialförsäkringsministern har ju uttalat att han är beredd att förändra skattelagstiftningen för att förhindra tjänstepensionering i allt för tidig ålder.

Det råder knappast någon tvekan om att dagens svenska pensionssystem är ekonomiskt hållbart. Priset betalas dock av de, framför allt stora arbetargrupper inom LO:s verksamhetsområden, som inte kan ”välja” att arbeta längre. Det är därför inte orimligt att man för dessa grupper försöker hitta konstruktioner för att säkerställa en rimlig nivå på medlemmarnas pension.

Som exempel kan nämnas att IF Metall nyligen har tecknat avtal om deltidspension. Detta kommer att möjliggöra för IF Metalls medlemmar att gå i deltidspension från 60 års ålder. Vidare är förhoppningen att man därmed kan arbeta längre och få en bättre pension. Detta skulle dock förhindras om riksdagen skulle lagstifta om att tjänstepensioner tidigast skulle få tas ut från 63 års ålder.

Det är arbetsmarknadens parter som genom sin fria förhandlingsrätt hanterar överenskommelser om tjänstepensioner. Parterna är inte okänsliga för debatt som sker i samhället. Parterna är fullt kapabla att själva hantera denna fråga utan politiska riktlinjer.

I övrigt känns Nicholas synpunkter rimliga som utgångspunkter i politiska överenskommelser inom pensionsgruppen.

Länkar: DN Debatt, di.se, SvD, SvD, SVT, Publikt, Tidningen Vision

Premiepensionens vara eller icke vara


Igår rapporterades om att LO i sitt remissvar till ålderspensionsutredningen förordar ett avskaffande av premiepensionen i det allmänna pensionssystemet.

I en debattartikel argumenteras för att systemet successivt avskaffas och överförs till inkomstpensionssystemet. Det skulle innebära att 18,5 % av lönesumman överförs till dagens pensionärer. Debattörerna anser att …

… ett skrotande av PPM-systemet och en överföring av pengarna till inkomstpensionssystemet skulle höja dagens pensioner. Morgondagens pensioner blir inte lägre för det genom att de i högre grad kommer från inkomstpensionssystemet. Regeringen bör därför tillsätta en statlig utredning med uppgift att analysera alla vinster och förluster som kan uppstå om man avskaffar PPM-systemet och i stället förstärker IP-systemet. Vi skulle bli förvånade om PPM-systemet skulle överleva en sådan utredning.

Pensionsmyndigheten argumenterar för att man ska införa ett tak för hur höga förvaltningsavgifterna får vara. Myndigheten menar att detta är möjligt att genomföra redan idag genom de avtal man har med fondbolagen. En sådan lösning liknar den som finns när det gäller de kollektivavtalade tjänstepensionerna. Arbetsmarknadens parter har ansett det viktigt att hålla nere förvaltningsavgifterna och antalet valbara alternativ.

Pensionsmyndigheten tar dock inte ställning till frågan om huruvida man ska begränsa antalet valbara alternativ i PPM-systemet. Men de säger samtidigt att …

Forskning har visat att individer har större möjligheter att göra val när utbudet begränsas till en liten mängd som tio fonder men det finansiella beslutet kan fortfarande uppfattas som svårt.

Frågan om PPM-systemets framtid lär ju komma att diskuteras inom pensionsgruppen. Där kommer de partier som står bakom dagens pensionssystem att behöva finna de kompromisser som gör en parlamentarisk överenskommelse möjlig. Socialdemokraterna har angett att även de önskar avskaffa PPM-delen i pensionssystemet. De borgerliga partierna önskar inte en sådan lösning.

En rimlig lösning, som jag ser det, kan vara den som Pensionsmyndigheten ändå antyder i sitt remissvar – ett tak på förvaltningsavgifterna och ett kraftigt minskat antal valbara fond- och traditionella pensionsalternativ. Arbetsmarknadens parter har ju visat vägen i de kollektivavtalade tjänstepensionerna.

Länkar: SvD, di.se, Fastighetsfolket, Arbetet, ka.se, dn.se, di.se, SvD

%d bloggare gillar detta: