Månadsarkiv: oktober 2011

Anders Borgs fantasivärld


För ett par veckor sedan skrev jag om professor Anders Kjellberg, som forskat på konsekvenserna med den förändrade arbetslöshetsförsäkringen. Han var starkt kritisk till den borgerliga regeringens förmenta syfte med att genomföra förändringarna. Enligt TCO-tidningen svarar idag finansministern på denna kritik i dagens ”Dagens Industri”. Statsrådet menar att:

Min känsla är att det fungerat rätt bra. När jag pratar med fackliga organisationer så är de oroliga för att de ska förlora medlemmar när avgifterna går upp och att de därför måste titta på det när de sätter sina lönekrav. När de resonerar så tycks avgifterna spela den roll de ska.

Det verkar som om finansministern placerat sig i en fantasivärld där han drömmer endast goda tankar och bortser från den elaka verklighet som inte stämmer överens med hans ekonomiska teorier.

Andra som skrivit: Leine Johansson, LO-bloggen

Ledarna – en facklig dödgrävare


Den fackliga(?) organisationen Ledarna föreslår i dagens Aftonbladet att fackliga förhandlingar, på det sätt som de sker idag, borde upphöra. De menar att förhandlingarna borde ske så lokalt som möjligt mellan medarbetare och chef. Man menar att …

… avtalen vara ett stöd för den enskilde arbetstagaren att själv förhandla – till exempel genom att slå fast hur ofta lönen ska revideras, att det ska finnas tydliga lönekriterier och att löneutvecklingen ska styras av prestation och resultat.

Jag delar den uppfattning som Unionens förhandlingschef Niklas Hjert uttrycker i TCO-tidningen.

Ledarna är naiva och de är ute och cyklar.

För, som Niklas säger:

Vi tycker också att löner ska sättas individuellt. Men det är våra avtal som bär upp de individuella lönerna. Ledarnas affärsidé bygger på det finns andra som tecknar avtal.

Vidare säger Niklas att avtalen innehåller annat än enbart lönebestämmelser:

Till exempel förbättrade föräldralöner och arbetstidsförkortningar som ledarna inte haft något emot att anamma för sina medlemmars räkning.

Industribloggare: Kaj Raving

Vem ska granska granskarna?


Maria-Pia Boëthius har skrivit en tänkvärd krönika i Etc om den svenska mediavärlden. Hon är starkt kritisk mot svenska mediaföretag och delar av hennes kollegor. Hon gör en jämförelse mellan hur man granskade Håkan Juholt och hur man granskar utrikesminister Carl Bildt. Hon menar att delar av journalistkåren framställer politiken på samma sätt som ”Big brother” eller ”Let’s dance” där vi som läsare och mediekonsumenter är ”juryn” som avgör vem/vilka som får fortsätta respektive kastas ut.

Ena dagen får vi veta att Juholt brutit mot glasklara regler, dagen efter publiceras en opinionsmätning som naturligtvis visar att förtroendet för honom sjunkit till bottennivå. Sedan visar det sig att det inte fanns några glasklara regler, men då har man redan korrumperat tittarna, läsarna och lyssnarna genom att ansluta dem till en mobb mot Juholt; när man redan börjat mobba vill man inte gärna höra talas om motsägande fakta, det förvandlar ju en själv till lättlurad fåntratt och medlöpare.

Det är ganska deprimerande bild av det svenska medieklimatet som Maria-Pia presenterar. Debatten måste dock föras kring hur granskarna ska granskas så att deras makt inte missbrukas.

Andra som skrivit: Röda Berget

Ingen vill sitta med Svarte Petter


Roger Mörtvik och Göran Zettergren, bägge företrädande TCO, är idag publicerade med ett bra inlägg på DN Debatt. De kritiserar dagens ordning där vare sig regering eller Riksbank har ett uttalat ansvar för att främja jobbutveckling. I ett läge där Sverige är på väg in i ett läge med mörka moln över arbetsmarknaden väljer regeringen att strama åt ekonomin medan Riksbanken för en penningpolitik i syfte att minimera inflation.

I ett läge där politiken borde försöka undvika en förvärrad kris ser vi i stället ett Svarte Petter-spel mellan regering och riksbank där jobben är insatsen. Det visar sig tydligt när man läser Finansdepartementets konjunkturbedömning och Riksbankens bedömning av styrräntan nästa år parallellt. Anders Borgs bedömning utgår från att Riksbanken sänker styrräntan nästa år. Riksbanken däremot bedömer att reporäntan tvärtom behöver höjas nästa år för att hålla inflationstrycket i schack.

De menar att Sverige borde göra som USA genom att riksdag och regering slår fast att Riksbanken både ska värna prisstabilitet och sysselsättning. De säger avslutningsvis att …

Regeringens strama budget i kombination med en riksbank utan sysselsättningspolitisk agenda riskerar nu att elda på den strukturella arbetslösheten och öka utanförskapet.

Ökande klassklyftor


Sverige är planenligt ett land med ökande klassklyftor. Statistiska Centralbyfrån, SCB, har tagit fram uppgifter om hushållens ekonomi 2010. För den tiondel av svenskarna som tjänade mest ökade inkomsterna med 50 % mellan 1999 och 2010, för den tiondel som tjänade minst var ökningen endast 5 %. Studerande, sjuka och arbetslösa hade 1999 en ekonomisk standard som motsvarade nästan 75 % av de förvärvsarbetandes standard, 2010 hade denna siffrat sjunkit till 57 %.

Med andra ord har de senaste årens politik haft avsedd effekt.

Andra som skrivit: Martin Moberg

Det är bättre att förekomma än förekommas


Tidningen Lag & Avtal rapporterar att regeringen snart kommer att anta utredningsdirektiv för en ny anställningsform – lärlingsprovanställning. De borgerliga partierna vill att provanställning ska kunna förlängas upp till 18 månader (idag 6 månader) för ungdomar upp till 23 års ålder. Det är tydligen arbetsgivaren som ensam ska kunna definiera utbildningsinnehållet. Villkoren ska regleras genom kollektivavtal. Det innebär att de avtal som följer kommer att tvingas ligga nära lagens krav.

IF Metall skrev nyligen under ett avtal om ”Yrkesintroduktion”. I det avtalet har man reglerat under vilka villkor som det är möjligt att anställa en ung människa till en (ska vi kalla det) lärlingslön. I detta avtal måste arbetsgivaren vara överens med den fackliga organisationen kring villkoren för yrkesintroduktion. Om detta inte sker blir det heller ingen överenskommelse.

Vad vill LO?


Har just läst ett debattinlägg skrivet av Marcus Derland, journalistklubbens ordförande på Dagens Arbete. Han är starkt kritisk till LO-ledningens förslag kring sin mediestrategi. Han begår nästintill lustmord på de tankar som framförs. Marcus säger, bland annat, att:

För oss riktiga journalister är det självklart. Bra, trovärdig journalistik om LO-medlemmarnas vardag och villkor ger genomslag. LO:s mediehjärnor gör en annan analys. Opinionsarbete och propaganda genom möjlighetskapitalbolaget är vad svenska industriarbetare, byggnadsarbetare, undersköterskor, skogsarbetare och restauranganställda behöver.

Det ligger en hel del i det som Marcus säger. Det går inte att glömma bort det journalistiska arbetet. Jag har fått en hel del ammunition i mitt bloggande genom de reportage som, bland andra, Dagens Arbete publicerat. Det undantar inte att LO behöver bli bättre på att paketera den information som måste förmedlas och som är en del i att vända samhällsutvecklingen.

Den ”sköna” konsten att skylla ifrån sig


Förbundsjuristerna Claes Jansson, Kerstin Burman och Philip Eldon Vid LO-TCO Rättsskydd levererar idag på Newsmill en rediger drapa över Försäkringskassan. De meddelar där att man avser att anmäla myndighetens agerande till Justitieombudsmannen, JO.

Det råder alltså ingen tvekan om att Försäkringskassan i många ärenden ställt krav på livslång nedsättning av arbetsförmågan. I mer än tre års tid har Försäkringskassan avslagit många enskildas ansökningar om sjukersättning med hänvisning till detta felaktiga påstående. Det är anmärkningsvärt att Försäkringskassan nu inte står för detta. Än mer förvånande är Försäkringskassan påstående att HFD:s domar stödjer Försäkringskassan. Försäkringskassans egna beslutsfattare och processförare lär ha svårt att känna igen sig i den bilden, liksom enskilda och deras ombud samt domstolar.

Det är högeligen anmärkningsvärt när ledningen för Försäkringskassan hävdar att man inte företrätt den tolkning som bevisligen framförts av handläggare i ärenden gällande sjukersättning. Det innebär att ledningen skyller ifrån sig och överlämnar skulden med varm hand till sina lokalt anställda som driver dessa ärenden för Försäkringskassans räkning. Om än jag inte gillar dagens lagstiftning i denna fråga så har, som jag ser det, de enskilda handläggarna endast utfört det som Riksdagen beslutat. Det ger därför ett löjets skimmer över ansvariga statsråd och myndighetsledning när de försöker urskulda sig själva och låter de enskilda handläggarna löpa gatlopp och ensamma ta skiten.

Länkar: Newsmill, Kollega, LO-tidningen, Ekot, Ekot

Andra som skrivit: Håkan Svärdman

Industribloggare: Patrik Renfors, Kaj Raving, Fredrik

 

Priset för billiga kläder


I Sverige har vi blivit vana vid att kunna köpa billiga kläder, möbler, verktyg etc. De billiga produkter som vi så gärna köper tillverkas ibland till kostnaden av låga löner och usla arbetsvillkor som de flesta av oss aldrig skulle acceptera. Idag kan man läsa om en fabrik i Kambodja där arbetare i mängder svimmat flera gånger efter att man (i detta fall) bekämpat kackerlackor.

Jag är minsann inte något föredöme i detta. Jag handlar regelbundet varor som förmodligen är tillverkade i länder med betydligt sämre arbetsvillkor än de vi är vana vid i Sverige. Jag frågar sällan om produkterna är tillverkade under acceptabla förhållanden. Men det enda sättet vi kan hjälpa de arbetande i dessa länder är ju just detta – att ställa frågan och acceptera ett högre pris på de produkter vi åstundar!

Länkar: dn.se, Rapport, Rättvisemärkt

Cyniska människor


Ekot berättar idag om det svenska företaget Arvidsson och Sundling som hyr ut lettiska byggnadsarbetare till arbeten i Sverige. Företaget ”erbjuder kostnadseffektiv lettisk personal. Från 59 kronor i timmen kostar det och all personal kan engelska, har bra referenser och är villiga att arbeta.” Problemet är nu bara det att byggnadsarbetarna inte alltid kan räkna med lön för sitt arbete. Krister Strömberg, ombudsman på Byggnads lokalavdelning i Stockholm, har stött på liknande arbetsgivare flera gånger:

Det är cyniska människor. Det är människor som in absurdum utnyttjar regelverket.

Det är sorgligt att sådana typer av företag har möjlighet att verka och komma undan med detta.

Länkar: Ekot, Ekot, Ekot, Ekot

Andra som skrivit: Marios Blogg