Den svenska regeringen är feministisk

Stefan Löfven och Åsa Regnér har skrivit under en debattartikel vari de beskriver att den svenska regeringen är en feministisk sådan. De skriver att den nya regeringen redan har gjort ett antal insatser för att säkerställa en jämställd regering och jämställdhet bland de politiskt anställda. Stefan och Åsa beklagar också att de feministiska förslag som fanns i budgetproposition, med stöd av SD, röstades ned av de borgerliga partierna. Regeringen avser därför att återkomma med ett antal feministiska förslag.

De skriver att de vill göra föräldraförsäkringen mer jämställd genom att införa en tredje månad i försäkringen som reserveras åt den andra föräldern. De avser vidare att gå vidare med att bygga upp världens första jämställda statsförvaltning. Budskapet är att feminism inte bara ska bli till vackra slagord där det inte blir någon verkstad av det vackert uttalade. Därför ska …

Feminism ska genomsyra hela regeringens politik, i alla prioriteringar och beslut. Därför tar vi initiativ till en styrgrupp inom regeringskansliet för att ge alla statsråd verktyg i hur jämställdhetsfokus ska avspeglas i regeringens samlade arbete. Vi påbörjar även arbetet med jämställdhetsbudgetering.

Samtidigt kan ju inte regeringen ensam göra Sverige till ett feministiskt, eller mer jämställt, land. Regeringen kan förstås genom sitt exempel, genom att lägga förslag och genom att införa riktlinjer och bestämmelser för myndigheter styra verkligheten åt det önskade hållet.

Ska Sverige nå det mål som regeringen har satt gäller det att medborgarna omfattar och förstår syftet. Delvis är detta frågor som är ideologiskt laddade. Det är ju uppenbart att det finns partier på den högra mer konservativa sidan på det politiska spektrat som inte delar den syn på feminism som regeringen har. Men det finns förstås inom alla partier och rörelser de med en annan syn på jämställdhet/feminism.

Därför handlar arbetet mycket om att påverka människors inställning och värderingar. I många fall kommer det heller inte vara möjligt att påverka människors syn på sin omgivning.

Länkar: dn.se, politism, dagens arena, SvD, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, dagens arena

SD ett pajasparti?

Enligt en artikel säger statsminister Stefan Löfven att …

Sverigedemokraterna är ett pajasparti som använder riksdagen som sin egen lekstuga.

Bakom uttalandet ligger förstås att SD under gårdagens partiledardebatt lade en misstroendeförklaring riktad emot statsministerns regering. Det är måhända något överdrivet att hävda att SD enbart är ett ”pajasparti”. Känslomässigt kan jag däremot förstå Stefans spontant visade uttryck för det parti som så envist väljer bort sina egna politiska förslag enbart av den anledningen att de vill markera sin existens.

SD hade hoppats att på ett verkligt sätt kunna utnyttja sin vågmästarroll i riksdagen. Genom den så kallade ”decemberöverenskommelsen” sidsteppades partiet. Övriga partier i riksdagen insåg att ett extra val vore ett allt för osäkert sätt att förändra den parlamentasiska situationen. I besvikelse över händelseutvecklingen väljer SD att utnyttja det enda medel som återstår – begära misstroendeförklaring och sedan hoppas på att tillräckligt många ledamöter från alliansen stödjer ett sådant förslag.

Det finns inget idag som tyder på att SD kommer att lyckas med sitt utspel. Det är inte troligt att en majoritet av alliansens ledamöter är tilltalade av att överta regeringsansvaret i ett läge där de aktivt behöver anpassa sin politik till SD:s fördel för att vinna majoritet i kammaren.

Allianspartierna är fullt nöjda med att kunna rösta ned kommande propositioner och på så sätt försvåra regeringens arbete. En sådan oppositionsroll kräver ju inte ett aktivt beroende av SD.

SD:s misstroendeförklaring är därför enbart till för att markera och tydliggöra inför sina sympatisörer den självpåtagna rollen som enda riktiga oppositionsparti i riksdagen. De avlossar ett löst skott med sitt muskedunder. Det dundrar och står an men det har ingen verkan när tystnaden väl har lagt sig.

Länkar: di.se, dagens arena, SVT, di.se, SVT, SvD, Ekot, SvD

Fler som skrivit: Skiftet, Johan Westerholm

Om att bryta upp en cementerad blockpolitik

I lördags blev det allom bekant att regeringspartierna genomfört en ”decemberöverenskommelse” med de fyra förutvarande regeringspartierna. Det handslag som genomförts innebär att den sittande regeringens kommande budgetproposition kommer att kunna genomföras.

Under 2014 kommer regeringen att vara bunden till de inkomster som den borgerliga budgetmotionen stadgar. Men från och med den kommande vårbudgeten kan regeringen börja förändra på kostnadssidan. Från och med höstbudgeten som presenteras 2015 kan regeringen på allvar börja genomföra sin politik.

I överenskommelsen pekas vidare tre politikområden ut för kommande gemensamma samtal de sex partierna emellan (eller snarare tre om alliansen räknas som en part). Fortfarande kommer regeringen att få arbeta hårt för att vinna majoritet för övriga politiska initiativ som inte kan placeras inom statsbudgeten. Alliansen kan i dessa lägen, med stöd av SD, rösta ned alla förslag från regeringen. Det är ju alltid lättare att säga nej, nej, nej! Det krävs heller inte något organiserat samarbete med SD för att endast agera stoppkloss.

I en intervju hoppas statsministern att regeringen ska kunna samarbeta på fler områden än på de tre (pensionssystemet, energi-och försvarspolitiken) som överenskommelsen pekar ut. Frågan är hur intresserade de fyra allianspartierna är av det. De fyra har valt att cementera ihop sin allians utan att lämna minsta öppning för enskilda partier att kunna ingå blocköverskridande överenskommelser med regeringen.

SD kommer förmodligen av ren princip att rösta emot alla förslag som regeringen kommer att presentera under den kommande mandatperioden. Ska regeringen kunna få fram förslag som har minsta möjlighet att vinna en majoritet kommer de att tvingas att gå långt för att få de borgerliga partierna med sig. Håller de fast vid sin allians kräver det att regeringen hittar den minsta gemensamma nämnaren för att kunna nå kompromisser. Det kan vara ett arbete som i det långa loppet kommer att slita allt för mycket på regeringspartierna och deras väljares förtroende.

Det kommer att krävas skickligt opinionsarbete från regeringspartierna om de ska lyckas med att lösa upp allianssammanhållningen. Men det finns ju partiskiljande frågor mellan de fyra delarna av alliansen som på sikt kan göra det möjligt att ingå majoritetsskapande överenskommelser. Det är vidare uppenbart att denna decemberöverenskommelse har slitit hårt på många alliansföreträdare.

Det är ju möjligt att det handslag som tagits mellan parterna kommer att visa sig vara det första steget till att bryta upp den rådande blockpolitiken.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SvD, dn.se, SvD, SvD, SVT, Ekot, SvD, Ekot, di.se, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, SvD, SVT, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Badlands Hyena, Monica Green, Ulf Bjereld, Markus Mattila, Badlands Hyena, Helle Klein, Sjätte mannen

Väljarna röstade för ett regeringsskifte

Bekymrad

I ett debattinlägg utvecklar Stefan Löfven grunderna för att regeringen senare i år kommer att fatta beslut om att extra val ska genomföras.

De som viljat lyssna har hört att Socialdemokraterna varit öppna för att skapa blocköverskridande överenskommelser. Det är bakgrunden till att (S) valt att bedriva valrörelsen med eget politiskt alternativ. De tidigare borgerliga partier som bildar, den så kallade, alliansen valde å sin sida att cementera sitt samarbete. De gjorde det i förhoppningen att detta skulle ”tvinga” opinionen att välja mellan en förment ansvarstagande allians emot en ansvarslös röd-grön röra.

Valresultatet visade att opinionen avvisade den tidigare regeringens politik. De röd-gröna partierna blev tillsammans större än alliansens partier. Smolket i bägaren var att SD gick fram och kunde bilda en tyngre vågmästarroll i riksdagen.

Inför behandlingen av statsbudget gjorde de borgerliga partierna de taktiska övervägande som gjorde att de valde att inte öppna upp för några som  helst överenskommelser med den nyvalda regeringen.

De har innan och efter riksdagens behandling av statsbudgeten upprepat det formellt korrekta mantrat att det är regeringen som har ansvar att skapa majoritet för sina förslag. Men eftersom det krävs fler än en part för att diskutera kompromisser var det inte möjligt att skapa bredare överenskommelser. Det är i efterhand tydligt att alliansen drev sin linje i avsikt att kunna bilda en minoritetsregering med stöd av SD:s röster.

Alliansen har sedan bjudit in regeringspartierna till diskussion kring frågan att underlätta för minoritetsregeringar att få i genom sina budgetförslag. Jag är inte odelat positiv till detta förslag om än jag anser att regeringen ska ta chansen att prata med de borgerliga partierna. Christer Hallerby, tidigare statssekreterare (FP), uttalar min tveksamhet på ett tydligare vis:

Vi behöver ingen reglerad minoritetsparlamentarism. Vi behöver ett bättre samtals- och samarbetsklimat i svensk politik. De regler som Alliansen föreslår innebär att en minoritet skulle kunna styra utan att förhandla. Det befäster blockpolitiken och fördjupar klyftorna i svensk politik. Vi kommer att behöva minoritetsregeringar även i framtiden. Men det ligger i en sådan regerings uppdrag och legitimitet, att ha förmåga att förhandla med andra partier och skapa en majoritet för sina förslag.

Självklart har socialdemokraterna och miljöpartiet att ta ansvar för den uppkomna situationen. De kan ha tagit beslut som försvårat möjligheten att lägga förslag som kunnat vara utgångspunkten för bredare överenskommelser. De borgerliga partierna kan heller inte undandra sig sitt ansvar. De har valt att skapa sig en järnridå som de vägrat att öppna upp för några som helst initiativ.

Alliansen valde att med öppna ögon driva sitt spel. Måhända att utgången inte blev den de hoppades.

Det troliga är att regeringen kommer att utlysa extra val att genomföras den 22 mars. Utgången kommer att vara högst oviss. Det troliga är att det inte kommer att ske några avgörande förändringar i det parlamentariska läget. Det innebär att om partierna menar allvar med att de inte vill styra riket med aktivt eller passivt stöd av SD att alliansen måste upplösas som politiskt projekt.

Länkar: dn.se, dn.se, Aftonbladet debatt, di.se, SVT, SVT, ekuriren, SvD, dn.se, SVT, politism, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Mario Matteoni, Johan Westerholm, Johan Westerholm

Ett parti som delar in människor i vi och dom

Sverigedemokraterna fortsätter sin katt- och råttalek inför riksdagens omröstning om höstbudgeten nästa vecka. Samtidigt som de meddelade att de tar beslut dagen innan riksdagens behandling av budgeten publicerades ett debattinlägg i form av ett ”öppet brev” Partiets gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, presenterade tio punkter för att kunna tänka sig att rösta för regeringens budget.

De tio punkterna representerar ett antal krav som SD vet att regeringen inte kommer att tillfredsställa (knappast heller de borgerliga partierna) och ett antal mer populistiskt formulerade krav. Statsminister Stefan Löfven replikerade att man inte har för avsikt att göra upp med SD. Stefan sade att …

Vi förhåller oss inte till Sverigedemokraterna. Det är ett parti som delar in människor i vi och dom, ett parti med en sådan värdegrund kommer vi över huvud taget inte att förhålla oss till i något som helst läge.

Det är ju ganska förväntat att SD gör vad de kan för att skapa sig politiskt inflytande. Det motsatta vore ju mer överraskande. Men detsamma kan ju sägas om de borgerliga partierna. De menar ju att budgeten helt är regeringens ansvar – vilket ju formellt är alldeles korrekt. Det är regeringen som har att verka för att skapa majoritet för sina förslag. Samtidigt har ju de tidigare regeringspartierna markerat att de kommer att formulera ett alldeles eget budgetalternativ utan att ta häsnyn till regeringen. De motsätter sig på så sätt alla inviter för att diskutera breda överenskommelser kring hela eller delar regeringens budgetförslag.

Den intressanta frågan är därför snarare hur de fyra partier som formerar alliansen faktiskt kommer att agera den 3 december. Kommer de att rösta för sitt eget budgetalternativ eller kommer de att lägga ned sina röster? Är de beredda för ett eventuellt nyval eller handlar det om att få socialdemokraterna att ensamma bilda regering?

Jag kan inte påstå att jag sitter inne med vare sig sanningen eller vetskapen om det kommande utfallet. Jag är däremot väldigt övertygad om att SD inte kommer att få det inflytande som de måhända önskar.

Länkar: Aftonbladet debatt, di.se, SVT, Ekot, SVT, Ekot, di.se, SvD, ekuriren, Ekot, SvD, SVT, SvD, ekuriren, SvD, politism, Ekot, dn.se, di.se, SVT, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se

Fler som skrivit: Monica Green, Sjätte mannen, Sjätte mannen

Måhända en symbolhandling att erkänna Palestina

Statsminister Stefan Löfven har informerat utrikesnämnden om att Sverige ”inom kort” avser att erkänna Palestina som en självständig stat. Enligt DN meddelade statsministern att …

Vi vill se till att få två mindre ojämlika parter så att vi kan få en riktig förhandling som leder fram till en tvåstatslösning. Tiden håller på att rinna ut.

De borgerliga partierna har uttryckt sin mening över detta ställningstagande. De anser att beslutet bryter mot tidigare svensk praxis.

Annan kritik emot beslutet att erkänna Palestina bygger på att det endast blir en symbolhandling. Det är mycket möjligt att det förhåller sig på det viset. Jag inbillar mig heller inte att staten Israel kommer att förändra sin poliltik och handlingssätt på grundval av den svenska ståndpunkten. Det är klart att Israel inte kommer att låta sig imponeras av ett svenskt erkännande av Palestina.

Skulle däremot fler EU-länder välja att, som Sverige, välja att erkänna Palestina vore det mer problematiskt för Israel. Men det räcker knappast med det. USA är i detta avseende en nyckel för att förmå Israel till att förändra sin politik.

Den viktigaste betydelsen av att erkänna Palestina vore att västvärlden på ett mer handfast sätt bidrar till en mer demokratisk utveckling av det palestinska området. Det vore en överdrift att påstå att vare sig Fatah eller Hamas är demokratiska föredömen. Utan en bättre ekonomisk utveckling i det palestinska området kommer odemokratiska krafter tillsammans med allmän korruption att försvåra utvecklingen för det palestinska folket.

För att uppnå en mer positiv utveckling måste bägge parter förmås att avstå från militärt eller annat våld gentemot den andra parten. Så länge våldscykeln tillåts fortsätta kommer det ömsesidiga misstroendet att förhindra all positiv utveckling.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, Ekot, SvD, SVT, politism

Fler som skrivit: Johannes Carlsson, Monica Green

En fråga av stor utrikespolitisk dignitet

Annicka Engblom, moderat ledamot av Riksdagen, har behagat anmäla Stefan Löfven till Konstitutionsutskottet. Hon menar att Stefans besked i den nyligen avlämnade regeringsförklaringen om att Sverige avser att erkänna staten Palestina är av sådan dignitet att det borde  ha lyfts i utrikesnämnden. Annicka säger att …

När jag i fredags satt i kammaren och lyssnade reagerade jag skarpt på den starka formuleringen om erkännandet. Det är en fråga av så stor utrikespolitisk dignitet att den ska gå genom utrikesnämnden, det står i grundlagen. Jag tycker det finns anledning att pröva om Stefan Löfven har följt grundlagen och därför lämnar jag in en KU-anmälan.

En regeringsförklaring är en presentation av den sittande regeringens ambitioner för politiken under det kommande riksdagsåret. Det är ingen garanti att det som framförs i förklaringen når Riksdagen. Regeringen har ju att göra ett antal övervägningar om huruvida olika frågor kan vinna parlamentets majoritet. Förutsättningar kan förändras som gör att det man önskar genomföra inte längre blir möjligt eller önskvärt.

Mig synes det som om Annicka Engblom har överreagerat och som en Lucky Luke dragit sin pistol snabbare än sin egen skugga. I motsats till den gode Lucky har hennes salva missa sitt mål högst avsevärt. Låt oss hoppas att detta inte blir den standard för hur Moderaterna avser att bedriva sin oppositionspolitik.

Konstitutionsutskottet har en viktig funktion i att granska hur den sittande regeringen och enskilda ministrar genomför sitt uppdrag. Om än gränsen kan vara svår att sätta så är inte KU primärt den politiska oppositionens verktyg för att uttrycka diverse sura kommentarer.

Länkar: dn.se, dn.se, SVT, Ekot, SvD, di.se, Arbetet

Regeringsarbetet har börjat

Igår fick jag möjlighet att se Stefan Löfven avlämna sin regeringsförklaring på direktsänd TV. Min spontana känsla vid det tillfället var positiv. Det var många besked som lämnades som jag känslomässigt uppskattar och delar. Det fanns en tydlig skillnad i språkbruk och en återgång till socialdemokratisk politik, något kryddad med mer miljöpartistiska tankar. Det kändes kort sagt väldigt bra att få se Stefan i talarstolen. Jag uppskattar och gillar honom för den ledarstil som han representerar. Det är fantastiskt att han nu får möjligheten att i regeringsställning påverka Sveriges utveckling.

Idag på förmiddagen såg jag åter regeringsförklaringen på min dator. Denna gång gjorde jag det med tanke och mening att skriva detta blogginlägg. Det var en regeringsförklaring utan större överraskningar. Talet präglades av de frågor som socialdemokraterna drivit i valrörelsen. Skolan och jobben var de dominerande politiska frågorna – både direkt uttalat och som underliggande motiv på andra politikområden.

Det som kändes som en tydlig signal var att Stefan väldigt tidigt i sitt anförande gick in på bostadspolitiken. Regeringen avser att genomföra stora satsningar på ökat byggande (och investeringar i annan infrastruktur). Syftet är förstås att avhjälpa den växande bostadsbristen men även att stimulera fram fler arbetstillfällen.

Först härefter gick Stefan in mer direkt på arbetsmarknadspolitiken. Här gavs ett par viktiga besked om satsningar på ett nytt kunskapslyft och att Fas3 ska avskaffas till förmån för andra åtgärder att hjälpa långvarigt arbetslösa åter till arbete. Stefan markerade tydligt näringslivspolitiken som ett prioriterat område för satsningar. Bland annat avser regeringen att bilda ett innovationsråd under statsministerns ledning. Stefan markerade tydligt prioriteringar på regionala höskolor som ett sätt att underlätta för fler att delta i högre studier.

Stefan markerade tydligt att svenska löner ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Kopplat till det finns överenskommelsen med Miljöpartiet vari det sägs att man inte ska införa någon arbetsmarknadsprövning. Vidare kommer man att verka för att minska missbruket av visstidsanställningar. Det är en tydlig signal till EU-kommissionen som till arbetsmarknadens parter. Regeringen kommer därtill att återkomma med förslag för att reformera arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringsförklaringen innehöll en längre del om den kommande utbildningspolitiken med en genomgång av vad regeringen önskar genomföra. Här angavs att skolor med de största utmaningarna ska ges mer stöd, att gymnasieutbildning skall vara obligatoriskt (upp till 18 års ålder) och att yrkesutbildningarna ska genomföras som yrkescollege (förebilden kan finnas hos Teknikcollege).

Klimatpolitiken kommer att få ett tydligare fokus genom den nya regeringen. Ett klimatpolitiskt ramverk kommer att tas fram. Regeringen kommer att föra blocköverskridande samtal om den kommande energiförsörjningen.

Stefan Löfven markerade att Sverige har fått en feministisk regering som kommer att genomföra ett antal åtgärder för att få ett mer jämställt Sverige. Man avser att se över lagstifningen för att få till stånd en ”samtyckeslag”, årliga lönekartläggningar ska genomföras i syfte att minska osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män och av föräldraledigheten kommer tre månader att garanteras respektive förälder.

Stefan talade i sitt tal om betydelsen av ”ordning och reda” inom den gemensamt finansierade välfärden. Man vill genomföra en mängd förslag för att minska vinstuttag och bibehålla eller förbättra kvaliteten. Man avser att avskaffa LOV. Det kan nog bli en rejäl utmaning att genomföra det förslaget då de borgerliga partierna samtliga är motståndare till det.

En annan fråga som säkert kommer att möta hårt motstånd är de reformer av sjukförsäkringen som regeringen vill genomföra. Regeringen vill ju ta bort flera av de tidsgränser som den borgerliga regeringen genomfört. Regeringen vill samtidigt få till ett tydligare rehabiliteringsfokus i försäkringen. Måhända att man här kan finna sätt till kompromisser?

Regeringen avser att starta ett arbete som ska leda till att bestämmelserna i FN:s barnkonvention blir till svensk lag. Stefan aviserade till det flera förslag när det gäller barns och ungas fritid. Man vill göra det enklare och billigare för barn och unga att delta i föreningsliv och att utföra kultur.

Stefans anförande avslutades med en tydlig vädjan till riksdagens ledamöter om ansvar och samarbete över blockgränserna. Han meddelade att regeringen kommer att verka för att få till stånd breda överenskommelser. Det kommer förstås att i många fall krävas hårt arbete och kompromissvilja för att kunna få till stånd den politik som regeringen vill genomföra. Man kommer säkert inte alltid att lyckas.

Jag ser dock med viss tillförsikt inför regeringens möjligheter att genomföra politik. Ibland kommer de att behöva backa tillbaka och plocka undan förslag som man riskerar att bli nedröstade i. En metod som man verkar vilja pröva är tillsättandet av kommissioner och andra organ där partierna får diskutera olika aspekter av regeringens förslag.

Många diskuterar att denna regering kommer att vara den svagaste på länge och att få verkligt strategiska politiska beslut kommer att tas under denna regerings mandatperiod. Det behöver ju inte bli så. Allt det beror på regeringens förmåga att formulera förslag och genomföra kompromisser som vinnen riksdagens majoritet.

Länkar: dn.se, Aftonbladet ledare, Aftonbladet ledare, dn.se, SVT, di.se, SvD, SvD, Ekot, Arbetsliv, SvD, SVT, dn.se, dn.se, Ekot, Ekot, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, Kollega, Lag & Avtal, Arbetet, Arbetet, Arbetet, da.se, Arbetet, Arbetet, Arbetet, da.se, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Lag & Avtal, Arbetet, SvD Kultur

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Monica Green, Johan Westerholm, Lena Georgsson Wirkkala, Carin Hallerström, Loa Brynjulfsdottir, Helle Klein, Sjätte mannen, Kent Persson, Sjätte mannen

En kommande regeringsbildare

Regeringsbildare

Det blir en intressant vecka som startar idag. Under måndagen kommer den nyvalda Riksdagen att välja talman och tre vice talmän. På torsdag kommer det svenska parlamentet att välja statsminister. Allt tyder på att Stefan Löfven kommer att få det uppdraget. På fredag avser han att presentera sin regeringsförklaring och regering.

Enligt Stefan går samtalen väl med den kommande regeringspartnern Miljöpartiet. Det sägs, i och för sig, att man inte är överens om vem som ska ta utbildningsministerposten. Miljöpartiet aspirerar på den posten samtidigt som socialdemokraterna gärna skulle vilja tillsätta en kandidat.

Socialdemokraterna har ju kommit att bli det parti med störst förtroende i utbildningsfrågorna. Troligen blir det ändå som så att Miljöpartiet kommer att få utse ansvarig minister. Socialdemokraterna kommer ju att få tillträda ett antal tunga som symbolviktiga positioner i regeringen. Det går ju inte att enbart presentera Miljöpartiet med överblivna brödsmulor när man fördelat statsrådsposterna.

Sedan börjar arbetet med att baxa en statsbudget genom Riksdagen. Det ska ske utan aktivt beroende av sverigedemokrater och slikt folk. Formeln bygger på att Vänsterpartiet inte fäller den röd-gröna budgeten för att i stället få en majoritet för en borgerlig budget som får SD:s stöd.

Jag förmodar att man i samtalen med V presenterar formuleringar som är vägda på guldvåg. För det är ju klart att vänstern inte enbart önskar vara passivt röstboskap suktande att få inträda i Rosenbads varma kammare.

Länkar: dn.se, di.se, dagens arena, SvD, vlt, Ekot, ekuriren, dn.se

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Roger Jönsson

Bidra till ett mer jämställt Sverige

Thomas af Bjur, aktiv för Folkpartiet inom den sörmländska landstingspolitiken skriver i ett debattinlägg en uppmaning till …

Jan Björklund och Stefan Löfven är därför lika enkel som tydlig. Det är dags för FP och S att med gemensamma krafter införa en tredje pappamånad. Tillsammans kan vi bidra till ett mer jämställt Sverige.

Han konstaterar i sitt inlägg att kvinnor tjänar mindre under sitt arbetsliv än vad männen gör. Kvinnor tar ett betydligt större ansvar för familj och hushåll än vad männen gör. Därför behövs det politiskt ledarskap för att stödja en utveckling till ökad jämställdhet. Därav följer att det är ett klokt förslag att införa en tredje pappamånad som inte kan bytas bort.

Jag delar Thomas förhoppning om att få till stånd en politisk majoritet för att genomföra det förslag som Thomas af Bjur (och många andra) önskar införas.

Länkar: SvD, SvD

Fler som skrivit: Peter Tai Christensen