Semestervanorna är en fråga om klass och kön

Inte för alla

LO publicerade häromdagen sin rapport om hur människor tillbringar sin semester. Av rapporten framgår stora skillnader mellan människor med olika inkomstnivåer vad de gör med sin semester och andra fritidsaktiviteter.

Bland de icke facklärda arbetarna var det 33 % som inte gjorde någon semesterresa under 2013. Bland facklärda arbetare var andelen något mindre, 25 %, och än mindre bland tjänstemannagrupper.

Skillnaderna i vad man kan göra på semester och på sin fritid är tydligt klassåtskiljande. LO konstaterar att minst möjlighet att semestra har ensamstående kvinnor med barn. Tobias Baudin, LO:s förste vice ordförande, säger till Aftonbladet att …

Frågan är väldigt kopplad till klass. Det är därför vi hela tiden jobbar med att förbättra arbetsvillkor och löner för alla LO-medlemmar så att de också ska ha möjlighet till ett bra vardagsliv och att kunna göra något extra på fritiden.

Det finns onekligen en del kvar att göra.

Länkar: Aftonbladet, Arbetet, SvD, dn.se, SVT, di.se, dagens arena, Kollega, ka.se

Fler som skrivit: Mats Larsson, Martin Moberg

Om klyftors vara eller icke vara

I måndags var Erik Ullenhag och Carl B Hamilton publicerade med ett inlägg vari de hävdar att de ekonomiska klyftorna inte har ökat under den borgerliga regeringens tid vid makten. Deras tes är snarare att om klyftor har ökat i samhället så skedde detta under socialdemokratiska regeringar. De menar att inkomstklyftorna inte har ökat på något nämnvärt sätt under de borgerliga regeringarna.

Senare samma dag kom ett svar från Magdalena Andersson och Mikael Damberg. De delar inte den syn som herrar representanter för Folkpartiet framförde. Magdalena och Mikael säger snarare att …

Oavsett vad regeringen vill ge sken av är det tyvärr otvetydigt så att klyftorna i Sverige istället växer. Till och med brittiska Financial Times, som knappast är känd för att vara särskilt inriktade på att minska inkomstklyftor, frågar sig om utvecklingen i Sverige inte har gått för långt.

De hänvisar till undersökningar från OECD och Finanspolitiska rådet som bägge säger att de ekonomiska klyftorna ökar i Sverige. Magdalena och Mikael medger även att denna utveckling till ökade klyftor skedde under socialdemokratiska regeringar.

Det är uppenbart att den sittande regeringens politik har misslyckats. Sedan tidigt 1990-tal har Sverige haft en politisk utveckling innebärande att man stramat åt socialförsäkringssystemen. Sedan 2007 har denna utveckling accelererat med den politik som den borgerliga regeringen genomfört. Utvecklingen har varit såväl medveten som eftersträvansvärd av de borgerliga partierna.

Carl B. Hamilton har ju i andra sammanhang argumenterat för behovet av ökad inkomstspridning som något eftersträvansvärt för svensk ekonomi. Carl B Hamilton är därför inte särskilt trovärdig i sin argumentation.

Den borgerliga regeringen bedriver en politik som syftar till försämra villkoren för sjukskrivna, arbetslösa och andra i behov av samhällets stöd. I kombination med sänkta skatter för de som arbetar är teorin att detta ska leda till att minska arbetslösheten.

Den borgerliga politiken har skändligen misslyckats. Carls och Eriks inlägg förändrar på intet sätt bilden av den politik som den borgerliga regeringen genomfört.

Magdalena och Mikael visar i sitt inlägg en större ödmjukhet inför den politik som även socialdemokraterna har bidragit till. Det lovar gott inför framtiden och för den politik som en regering med socialdemokratiskt inflytande vill bedriva.

Länkar: DN Debatt, DN Debatt, dagens arena, SvD, SVT, Aftonbladet ledare, DN Debatt

Fler som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige

Om de ökande klassklyftorna

LO-tidningen skriver i en artikel om en rapport från industriländernas ekonomiska samarbetsorgan (OECD). Man har kartlagt inkomstskillnadernas utveckling från 1980-talet och framåt. Rapporten visar en tydlig internationell trend mot ökade klyftor. För att mäta inkomstskillnaderna har rapportförfattarna använt den så kallade ginikoefficienten. Den används som ett ofta brukat på inkomstspridning. Tidningen konstaterar att …

I 17 av 22 undersökta OECD-länder har de ekonomiska skillnaderna ökat, men i inget annat land är ökningen lika stor som i Sverige.

Denna utveckling har inneburit att Sverige inte längre är det ekonomiskt mest jämlika. Rapporten menar att denna utveckling skett tydligast från 1990-talskrisen och fram till ca 2000. Från 2005 och framåt har denna negativa utveckling fortsatt. LO-ekonomen Torbjörn Hållö menar att denna utveckling sker globalt och att få länder har kunnat stå emot. Han säger att …

Det pågår en utjämning av löneläget globalt där de höga lönerna trycks upp, medan de låga lönerna pressas ned.

Sverige har väl ännu inte fått sådana inhägnade områden där de välbeställda kan skydda sig från omvärldens ondska. ”Gated communities” är ju vanliga i, bland annat, USA. Däremot är det ju tydligt hur vissa mer välbeställda kommuner runt de större städerna i Sverige målmedvetet gynnar byggande av sådant boende som kräver en god ekonomi för att förvärva. Det innebär att dessa kommuner i någon mån reser mer osynliga murar runt sina kommuninnevånare. Det är kanske detta som medfört att den uppmärksammade överklassafarin fick ett så mindre varmt välkomnande hör förliden.

Det är tydligt att det svenska samhället skiktas upp i mindre och mer bemedlade. Vi har en utveckling där människor inte längre möter varandra över socioekonomiska skrankor. Detta skapar misstänksamhet och fördomar och en vilja att hålla ”de andra” ifrån sig. Vi har åter ett klassamhälle i Sverige – det syns tydligare och tydligare.

Länkar: LO-tidningen, dn.se, dn.se, SvD, Expressen

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg

Ökande klassklyftor

Sverige är planenligt ett land med ökande klassklyftor. Statistiska Centralbyfrån, SCB, har tagit fram uppgifter om hushållens ekonomi 2010. För den tiondel av svenskarna som tjänade mest ökade inkomsterna med 50 % mellan 1999 och 2010, för den tiondel som tjänade minst var ökningen endast 5 %. Studerande, sjuka och arbetslösa hade 1999 en ekonomisk standard som motsvarade nästan 75 % av de förvärvsarbetandes standard, 2010 hade denna siffrat sjunkit till 57 %.

Med andra ord har de senaste årens politik haft avsedd effekt.

Andra som skrivit: Martin Moberg