Monthly Archives: juli 2013

Ökad kontroll av de arbetslösas aktiviteter


Skriver aktivitetsrapporter?

Det skrivs i media idag att det sker en ganska stor förändring av arbetslöshetsförsäkringen den 1 september. Den innebär att de arbetslösa varje månad ska redovisa för Arbetsförmedlingen hur de försökt få arbete. De som inte lämnar en sådan redovisning kommer att rapporteras till berörd a-kassa av Arbetsförmedlingen.

Den arbetslöses a-kassa ska utreda varför en redovisning inte lämnats till Arbetsförmedlingen och utdöma straff i enlighet med lagens bestämmelser. Med de nya reglerna beräknas antalet ärenden hos a-kassorna öka med uppemot 160.000 stycken om året. Katarina Mattsson, försäkringschef på a-kassorna samorganisation, säger att …

Det här är en stor förändring ska vi veta. Och a-kassorna har anställt väldigt mycket ny personal för att försöka klara av det här nya uppdraget, som vi fått av regeringen. Min bedömning är att a-kassorna anställt åtminstone 150 nya handläggare.

Riksdagsmajoriteten menar väl att denna förändring ska vara ett stöd för den arbetslöse och dess handläggare på Arbetsförmedlingen för att snabbare komma i arbete. Samtidigt införs ett sanktionssystem som innebär en stegvis upptrappning för felande arbetslösa.

Reformen visar också på den syn som lagstiftarna verkar ha om de arbetslösa. Det handlar om att se på dem med misstänksamhet och att inte lita på att de faktiskt vill ha ett arbete. De kommer inte att söka arbete om man inte viftar litet med piskan ovanför deras huvuden.

Reformen innebär vidare att arbetslöshetskassorna får mer att göra. De ska utreda varför inte redovisningar lämnats in och de ska utdöma den sanktion som lagen ålägger dem. Man tydliggör vidare att Arbetsförmedlingens roll inte är att förmedla arbeten för arbetslösa – man ska snarare bevaka att de arbetslösa gör som de är ålagda.

Länkar: Ekot, SVT, di.se

Andra som skrivit: Ola Möller, Martin Moberg

Ett smutsigt äpple?


China Labor Watch rapporterar att företaget Pegatron, som bland annat tillverkar produkter för Apple, anställer minderårig arbetskraft. De meddelar vidare att de anställda kan få jobba stående i upp till elva timmar. Man har identifierat 86 överträdelser på tre fabriker i de kinesiska städerna Shanghai och Suzhou:

CLW’s investigations revealed at least 86 labor rights violations, including 36 legal violations and 50 ethical violations. The violations fall into 15 categories: dispatch labor abuse, hiring discrimination, women’s rights violations, underage labor, contract violations, insufficient worker training, excessive working hours, insufficient wages, poor working conditions, poor living conditions, difficulty in taking leave, labor health and safety concerns, ineffective grievance channels, abuse by management, and environmental pollution.

Apple säger sig ha genomfört flera besök på Pegatrons fabriker för att kontrollera att de lever upp till de krav de ställer på sin leverantör.

Jag blir alltid så illa berörd när jag läser om sådana här rapporter. Den visar på en verklighet på den globala arbetsmarknaden där arbetare utnyttjas. De tillverkar produkter så att vi här borta i den rika världen ska kunna köpa våra varor så billigt som möjligt. Eftersom jag i mitt hem har flera produkter från Apple känns rapporten mer påträngande. Jag hoppas verkligen att Apple lever upp till de krav de säger sig vilja tillämpa.

Länkar: dn.se, SvD, wsj.com

Ett stabilt pensionssystem


Media har i dagarna rapporterat att de utgående pensionerna kommer att minskas med 2,7 % (motsvarar i snitt 200 kronor i månaden efter skatt) från årsskiftet 2014. Vi som ännu inte har gått i pension påverkas ju också av denna nedskrivning. Våra intjänade pensionsrättigheter skrivs även de ned. Orsaken till minskningen är, som Pensionsmyndigheten utrycker det, att pensionsskulden ökat mer än systemets tillgångar.

Dagens offentliga pensionssystem finansieras helt och hållet utanför statsbudgeten. Det finansieras av de premier som betalas in till systemet och genom eventuell avkastning på placerade medel. För att göra pensionssystemet långsiktigt hållbart har man infört ett antal ”regulatorer”. Sådant som samhällsekonomins utveckling och befolkningens medellivslängd påverkar hur pensionen utvecklas.

När systemet infördes fanns en förhoppning bland lagstiftarna att den ekonomiska utvecklingen skulle göra att de utgående pensionerna skulle värdesäkras på en motsvarande nivå som ATP-systemet. Verkligheten har ju blivit något annorlunda. Den, så kallade, pensionsbromsen (som sänker pensionen) har ju slagit till flera gånger under de senaste åren. Den ekonomiska utvecklingen tillsammans med att den svenska befolkningen som ett genomsnitt lever allt längre har sänkt värdet av utgående pensioner.

Nu pågår en politisk debatt kring pensionssystemet. Alla är nog hyfsat överens om att svenskarna ska arbeta längre. De borgerliga partierna vill tillåta en arbetande att arbeta till 69 års ålder (i stället för dagens 67). För stora yrkesgrupper är det en reform som inte påverkar dem. Framför allt inom LO-förbunden är den praktiska pensionsåldern strax över 60 år. Vill man höja möjligheten för dessa grupper krävs helt andra reformer i form av åtgärder för förbättrade arbetsförhållanden, riktiga åtgärder för rehabilitering etc.

Kan man inte möjliggöra för fler att arbeta ett helt yrkesliv riskerar många personer att bli till pensionssystemets förlorare. Men, tillsammans med de som nästa år får se sina pensioner sänkta, är är de säkert glada för att de bidrar till ett långsiktigt säkert pensionssystem.

Länkar: SvD, di.se, SVT

En fråga om ansvar för Vattenfall


Vill inte ha pajkastning.

Jag har hittills inte kommenterat den aktuella debatten om Vattenfalls affärer och huruvida den sittande regeringen har något ansvar för det statliga bolagets affärer – mer specifikt Nuonaffären. Oavsett regeringens vilja och uppfattning har affären nu blivit politisk.

Media har ju granskat regeringens handläggning av Nuonaffären och funnit att regeringspartiernas ordföranden (troligen) var fullt informerade om affären och riskerna med den. Enligt media ska därmed regeringen ha tillstyrkt affären.

Den borgerliga regeringens officiella hållning i frågan är att det är den dåvarande styrelsen för Vattenfall som ensamt har ansvaret. Vidare var det då ansvariga statsrådet Maud Olovsson informerad och ställde rätt ”kontrollfrågor”. Därmed kan heller inget ytterligare ansvar krävas av regeringen. Peter Norman säger i sitt debattinlägg att …

Nu höjs många röster för att regeringen borde ingripit och fattat beslutet i stället för bolagets ledning. En kortsiktig politik kan givetvis innefatta en sådan position för att göra gällande att beslut som visar sig ifrågasättbara är regeringens fel medan bra beslut är bolagets egna.

Vad debatten handlar om är ju snarare huruvida regeringen i praktiken fattade beslut om att godkänna Nuonaffären och att den sedan effektuerades av bolagets ledning. Mediagranskningen har ju inneburit att tvivel uppkommit om regeringens ”ickeansvar” för den misslyckade Nuonaffären.

Vill ha svar.

I en replik till Peter Norman säger Mikael Damberg att …

Beskedet till svenskarnavars gemensamma tillgångar minskat med ofantliga 37 miljarder kronor, är alltså att ingen i nuvarande maktställning bär ansvaret. Det är inte sant. Regeringen har ägaransvar för Vattenfall och statens övriga bolag. Regeringens ansvar är kollektivt. Precis som i en bolagsstyrelse är man gemensamt ansvariga för varje fattat beslut.

Det är klart att den borgerliga regeringen tycker att det är jobbigt med alla de obehagliga frågor som ställs i anledning av Vattenfalls prekära situation. Regeringen fortsätter att göra stor konst av att försöka hålla sig undan eventuellt ansvar för egna tillkortakommanden.

Svensk nyhetsmedia har genom sin granskning väckt tvivel om den sittande regeringens agerande. Det vore väldigt konstigt om inte den politiska oppositionen i ett sådant läge även de ställer frågor för att utröna hur ansvaret ser ut. Det hör till den demokratiska ordningen att agera så oavsett vilken regering som händelsevis sitter vid makten.

Länkar: SvD, SvD, SvD, di.se, Ekot, di.se, dn.se, SVT, dn.se, di.se, SvD

Fler som skrivit: Peter Johansson, Helena Ericson

Om huru småföretag tvingas agera bank


20130725-155942.jpg
Dan Olofsson, som kallar sig för entreprenör, skriver i Dagens Industri en replik till Anna Maria Corazza Bildt (M) och Jessika Vilhelmsson (M). De två företrädarna för Moderaterna tycker inte om att socialdemokraterna i riksdagen drivit fram lagstiftning om kortare kredittider. (M)-företrädarna anser att den fria avtalsrätten ska gå före lagstiftning på området.

Dan Olofsson påpekar i sitt inlägg att den fria avtalsrätten har lett till att småföretag allt mer kommit att utnyttjas av bank av större företag. Det är inte ovanligt att större företag tillämpar betalningstider om 90 – 120 dagar. Dan skriver att …

Avtalsfriheten fungerade ganska bra tills för några år sedan då man nöjde sig med upp till 60 dagars ­betalningstid. Bonussystem på kassaflödet bland annat för storbolagens finansavdelningar gör att de naturligen vill förlänga betalningstiderna. Ett brev till de mindre företagen att acceptera förlängd betalningstid ­eller sluta leverera är i praktiken ett diktat där den starke utnyttjar den svage.

Jag möter i mitt arbete den typ av företag som inte har annat val än att acceptera de stora företagens villkor. Det handlar inte om någon förhandling mellan jämbördiga företag. Det handlar, vare sig mer eller mindre, om diktat från de stora företagen.

I denna fråga lyfter Dan Olofsson på hatten för Socialdemokraterna och Mikael Damberg.

Arbetslinjen har gått i baklås


Statistiska Centralbyrån (SCB) visar i den senaste arbetskraftsundersökningen (AKU) att arbetslösheten har etablerat sig kring 9 %. Även om arbetslösheten brukar vara som högst så här i sommartid så är det väldigt höga tal.

Den borgerliga regeringen gick till val på att bekämpa arbetslöshet och utanförskap. De lyckades med att överta frågan om att bekämpa arbetslösheten från socialdemokraterna. De vann, bland annat därför, regeringsmakten efter riksdagsvalet 2006.

De siffror över arbetslösheten som SCB visar idag är betydligt högre än situationen var då de vann regeringsmakten. Regeringens kraftfulla åtgärder för att stimulera fler till arbete synes ha misslyckats. Vare sig sänkta skatter, hårdare regler i socialförsäkringssystemen eller rabatter på de sociala avgifterna och halverad restaurangmoms har påverkat arbetslösheten annat än marginellt.

Nu sitter den borgerliga regeringen där. De har inga nya verktyg att ta till. Det enda de hoppas på är att ytterligare jobbskatteavdrag ska locka människor att av tacksamhet rösta på något av de borgerliga partierna. Sänka arbetslösheten kommer det inte att göra.

Länkar: di.se, dn.se, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Monica Green, Martin Moberg

Om rimliga villkor på svensk arbetsmarknad


Vi är människor och inte djur!

För ett par dagar sedan presenterade LO en rapport kring utstationerad arbetskraft. Det man kallar ”utstationering” omfattas av ett EU-direktiv och gäller för medborgare i EU-länderna.

I Sverige är det vanligast med utstationering inom byggsektorn och inom skogen. SVT har i ett reportage besökt de tältläger som nu växer upp utanför Mehedeby i Tierps kommun.

De människor som kommit till Sverige gör det i förhoppningen om att tjäna mer pengar här än vad de kan göra i sitt hemland. Det är tydligt att de accepterar mycket för deras förhoppning till bättre inkomster. De bor i tält utan tillgång till rinnande vatten och el. Deras levnadsomständigheter är därmed ganska bistra. I reportaget säger Emilia Gitsova att …

Det finns de som är mycket trevliga och andra som inte vill ha oss här. Men vi är människor och inte djur. Vi är här för att skapa ett bättre liv precis som alla andra. Om det fanns arbete i vårt land skulle vi aldrig komma hit.

Eftersom de kommer från ett annat EU-land har de rätt att komma hit för att utföra arbete. De utför arbetet under hårda umbäranden och till arbetsvillkor i övrigt som väl de flesta svenskar inte skulle acceptera. Det innebär samtidigt att många av dessa personer har små möjligheter att kräva rimligare arbetsvillkor.

Som rapporteringen kring LO-rapporten visade så sker det hela tiden att de fackliga organisationerna hittar arbetande som förtjänar låga löner och som lever under förnedrande förhållanden. LO vill därför få till en bättre reglering av utstationeringsdirektivet i den svenska lagstiftningen.

Det handlar inte om att utestänga människor från att komma till Sverige. Men det handlar om att ge alla de som arbetar möjlighet att göra det till rimliga villkor i form av lön och levnadsförhållanden. Det tjänar Sverige väldigt illa att människors fattigdom och utsatthet utnyttjas av vissa arbetsgivare.

Länkar: SVT, Aftonbladet, Ekot, SvD, SvD, Ekot, SvD, ekuriren, dn.se, SVT, Arbetet, ka.se

Fler som skrivit: Roger Jönsson, Badlands hyena, Peter Johansson

Hillevi Engström och 70.000 arbetstillfällen


Jo minsann – 70.000 jobb försvinner!

I ett några dagar gammalt debattinlägg motiverar mångordigt arbetsmarknadsminister Hillevi Engström reformen för att skapa ”YA-jobb”. Reformen syftar till stödja de avtal om yrkesintroduktion som slutits mellan fackliga och arbetsgivarorganisationer.

Regeringen hoppas att avtalen tillsammans med de statliga stöd som föreslås ska göra att ungdomar som saknar relevant utbildning för branschen lättare ska få arbete. Jag tror som ministern att denna reform är en mer realistisk metod att hjälpa ungdomar till arbete. Sedan ska man, förstås, vara försiktig med bedömningar om hur många som kan få arbete denna väg.

Som brukligt följs ministerns resonemang av en beskrivning över regeringens, enligt dem själva, framgångsrika reformer för att skapa arbeten åt ungdomar. Hillevi ställer dessa i motsats till socialdemokraternas förslag om ”fördubblad arbetsgivaravgift och restaurangmoms”. Dessa, som man förstår, drakoniska förslag innebär ett hot mot åtminstone 70.000 arbetstillfällen (huvudsakligen för ungdomar).

Jag anser mig ha följt debatten ganska väl om hur den borgerliga regeringens politik har påverkat nivån på ungdomsarbetslösheten. Jag har inte sett att någon oberoende instans har gjort sådana beräkningar som stödjer Hillevis påstående. Snarare har det framförts stora tvivel på att regeringens reformer har haft annat än obetydlig påverkan på arbetslösheten. Vad jag förstår bygger ministerns påstående enbart på teoretiska beräkningar från finansdepartementet.

Ändå påstår Hillevi Engström som om det vore en sanning att 70.000 arbetstillfällen skulle försvinna. Jag förmodar att regeringen kommer att återupprepa denna uppgift vid varje tillfälle de får under det kommande året och valrörelse.

Men ett påstående blir ju inte mer sant oavsett hur många gånger det återupprepas.

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

Om att pressa arbetskraftskostnader


Andrzej Stamirowski besöker utstationerade polska arbetare.

LO har producerat en rapportGäst i verkligheten – om utstationerad arbetskraft i praktiken” beskrivs en växande verklighet på den svenska arbetsmarknaden.

Rapporten beskriver att det är vanligast inom byggsektorn med utstationerad arbetskraft. Det handlar om drygt 15.000 personer av de cirka 18.000 som arbetar som utstationerade i LO-branscher. LO bedömer att drygt 20 % av de som arbetar inom branschen är utstationerad.

Rapporten anser att en viktig anledning till att det finns många utstationerade inom en bransch handlar om att pressa priset för genomfört arbete. Det gör man, bland annat, genom att betala lägre löner. Det görs även genom att undvika svenska skatter, sociala avgifter, kostnader för tjänstepension, försäkringar etc. Det gör det svårt för svenska företag att konkurrera. Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO, säger att …

Viss utstationering beror på brist på kvalificerad arbetskraft och det har vi inga synpunkter på. Men det råder inga tvivel om att det i många fall handlar om att pressa ner lönerna och utnyttja människor i svagare situation.

Svenska Dagbladet har talat med Andrzej Stamirowski. Han arbetar för Byggettan med att besöka arbetsplatser för att granska arbetsmiljön. Han möter ofta arbetare som betalas väldigt låg och som arbetar under oskäliga villkor. Andrzej berättar att …

Förra veckan träffade jag en kille från Ukraina som fick tio kronor i timmen. Han sov på golvet på arbetsplatsen. Samma vecka pratade jag med killar från Estland som fick 14 kronor i timmen.

LO föreslår ett antal åtgärder för att komma till rätta med att människor utnyttjas på ett oskäligt sätt. Från den första juli är utländska arbetsgivare skyldiga att anmäla sina utstationeringar till Arbetsmiljöverket. Det är i och för sig bra, men LO pekar på danska erfarenheter.

Danmark genomförde ett sådan system. Men det var först sedan man införde en bestämmelse om att köparen av tjänsten (huvudentreprenör eller en privatperson) kunde få böter om de anlitade ett företag som inte registrerats. Det satte fart på registreringen som innan dess var obefintlig. LO önskar att en sådan åtgärd även införs i den svenska lagstiftningen.

Jag finner inget oskäligt i förslag till ytterligare reglering om utstationerad arbetskraft. Det styrks, bland annat, av uppgörelsen om nya regler för upphandling som slutits mellan EU-länderna och parlamentet. Det behövs verkligen ytterligare regleringar eftersom vi hela tiden kan läsa om utländsk arbetskraft som luras till Sverige under falska förespeglingar.

Länkar: ka.se, SvD, di.se, dn.se

Fler som skrivit: Claes-Mikael Jonsson

Ett förslag om systemskifte


Vem är den fattige?

Jag läser att regeringens utredare Anders Franzén föreslår en generell sänkning av gymnasieelevers studiebidrag för att finansiera en omfördelning inom systemet. De medel som man får fram genom sänkningen ska användas för att öka stödet till låginkomstfamiljer och till elever med egna barn.

Förslaget synes ju ädelt och gott. Det är väl bra att familjer med litet bättre ekonomi kan bidra till familjer med sämre? Men förslaget innebär ett brott mot den tradition Sverige haft inom socialförsäkringssystemet. Barn- och studiebidrag har varit generella med ett belopp lika för alla oavsett familjens inkomst. Syftet med den tanken har varit att försvara idén att alla betalar skatt efter bärkraft. Då är det även rimligt att alla familjer får tillbaka något ur den gemensamma kassan.

Det har även handlat om att behandla alla barn lika. Man ska inte ”tvingas” till en offentlig behovsprövning med därmed följande sociala stigma. Det blir dessutom alltid problem när man har system som kräver behovsprövning. Var sätter man gränsen och när är det rimligt att flytta denna gräns (uppåt eller nedåt)?

Men det är klart – då vi numera har ett skattesystem som mer uttalat gynnar familjer med högre ekonomi är det väl endast naturligt att det kommer förslag om behövsprövat stöd till mindre bemedlade familjer. Vad blir nästa steg – behovsprövade barnbidrag?

Anders Franzéns förslag verkar obetydligt och en förändring endast på marginalen. Men det är ett förslag som, om det genomförs, innebär ett systemskifte.

Länkar: dn.se, vlt, di.se, Ekot, SVT, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Ola Möller

%d bloggare gillar detta: