Kategoriarkiv: Programkommissionen
Från idealitet till privatmonopol
Svenska Dagbladet har under några dagar beskrivit utvecklingen inom den skattefinansierade handikappomsorgen. Branschen växte fram i och med lagstiftningen om LSS. I början dominerades denna bransch av en mångfald små och lokala företag förutom den kommunala verksamhet som förstås också existerat parallellt. Tidningen beskriver att allt eftersom har de små företagen i olika omgångar hamnat i allt större företag. Idag ägs 70 % av de fristående gruppbostäderna av anonyma holdingbolag på Guernsey, Jersey eller Luxemburg. Enligt tidningen fortsätter dessa företag att dammsuga den svenska marknaden på fler företag att köpa upp. Ingela Wihlborg, som äger företaget Torsbygården, har blivit uppvaktad av Eken Care (vilket har upphandlats av Carema). Ingela tackade nej då eftersom …
De kändes så uppstressade och gåpåiga. Det skulle gå så fort, men en sådan här process måste få ta tid.
Samma utveckling kan man ju se inom friskolevärlden. De politiker som var positiva till den reformen anförde ju att detta skulle ge individer möjligheter att dra igång egna skolor präglade av olika pedagogiska ideal och idéer. Säkert startades en del sådana skolor (varav det nog fortfarande existerar sådana) men allt mer präglas friskolevärlden av allt större (och färre) skolkoncerner.
Nu är väl detta inte något konstigt egentligen. Det finns ju en tendens inom marknadsekonomin till att allt större företag bildas genom uppköp. På det sättet riskerar vi att få en i grunden offentligt finansierad välfärd som allt mer domineras av allt färre och större företag. Ju större de blir riskerar allt mer av skattemedel föras ut ur landets gränser genom olika ekonomiska konstruktioner. Det som skulle innebära större valfrihet för medborgarna kan ju komma att innebära oligopol och en därmed begränsad valfrihet.
Jag är dock övertygad om att vi kommer att få leva med denna utveckling. Jag inbillar mig inte att det är möjligt att idag förbjuda annan verksamhet inom offentligt finansierad verksamhet. Däremot gör det mig illa att se hur de skattepengar som jag betalat in till samhället slussas ut ur Sverige för att hamna i några ”riskkapitalisters” fickor. Jag vet inte om det är helt möjligt att begränsa och försvåra att pengar slussas till skatteparadis. Strävan efter allt högre vinster brukar skapa kreativitet, på gott och ont.
Detta är verkligen en fråga som den socialdemokratiska programkommissionen har att fundera över.
Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, Ekot, SvD Brännpunkt
Andra som skrivit: Ann-Sofie Wågström, Kristian Krassman, Peter Johansson, Olas tankar, Kaj Raving, Kaj Raving
Industribloggare: Kaj Raving, Carola Andersson
Gymnasiereformen har stängt vägar
Ekot rapporterar idag att allt färre elever söker till gymnasieskolans yrkesförberedande program. Det finns förstås olika förklaringar till denna utveckling. En bidragande orsak till utvecklingen kan vara att dessa program inte längre ger högskolebehörighet. Elever på dessa program måste välja till kurser för att kunna lämna sin utbildning med en öppning till högskola/universitet. Alf Solander, gymnasiechef i Botkyrka, säger …
Vilka ska fixa elinstallationerna i våra hus och vem ska ta hand om oss när vi blir gamla? Gymnasiereformen har stängt vägar, och det är både elever och föräldrar känsliga för. Politikerna måste inse att reformen slagit snett och återupprätta statusen på yrkesprogrammen.
Sverige är fortfarande, i motsats till vad många tror, fortfarande ett industrisamhälle. Det ser annorlunda ut jämfört med 1960-talet men det lever fortfarande. Den svenska industrin behöver, för att fortsätta att utvecklas, kvalificerad arbetskraft inom produktion, utveckling, administration, försäljning etc. Det innebär att man är beroende av att det finns väl utbildade personer till de arbeten de kan erbjuda. Därför behövs det utbildningar på gymnasie- och högskolenivå som kan erbjuda attraktiva utbildningar.
Det duger inte att erbjuda allt sämre utbildningar för ”skoltrötta” ungdomar. Det är att göra dem en otjänst. De kommer fortfarande att ha svårt på arbetsmarknaden. Det innebär inte att jag påstår att alla måste studera på högskolenivå. En modern utbildning för arbete inom industrin ska genomföras i nära samarbete med den lokala arbetsmarknaden men samtidigt vara så bred att man kan hålla många dörrar öppna samtidigt.
Det behövs en annan skolpolitik som innebär en satsning på alla elevers utveckling och möjligheter. Jan Björklunds syn på skolan innebär att man ger upp om en viss grupp av elever. På så sätt blir Jan Björklunds skolpolitik en återvändsgränd.
Andra som skrivit: Martin Moberg