Category Archives: Fackliga frågor

Vådan av att stoppa händerna för djupt i syltburken


kommunal-1169Om ej än fackligt aktiv i Kommunal har det de senaste dagarna varit något av en plåga att följa nyhetsrapporteringen. Den bild som ges av förbundsledningens agerande är inte särskilt smickrande. Det är uppenbart att ett antal individer har agerat rakt emot det egna förbundets och allmänna fackliga principer. Om det handlar om maktens berusning, med medföljande blindhet och okänslighet, bedrägligt beteende eller vad som helst annat så går det knappast att ursäkta.

Mina tankar går snarare till alla de förtroendevalda och anställda som oförskyllt nu tvingas hantera medlemmars och omgivnings besvikelse. De har ingen anledning att försvara det beteende som beskrivits. Jag hoppas dock att de orkar fortsätta sitt fackliga arbete. Att, trots allt, fortsätta att visa vad fackligt arbete handlar om. Det handlar om att försvara och utveckla yrket, att verka för jämställda och rättvisa löner och att påverka samhället i en positiv riktning.

Min förhoppning ligger  hos alla dem som i vardagligt, ibland otacksamt, fackligt arbete verkar för sitt förbunds och för sina medlemmars skull. De gör det inte i förhoppningen av någon gratis middag eller något gratis lyxboende. De gör det ideellt och utan tanke på egen vinning.

Skicka därför besvikelsen till de som förtjänar den.

Annonser

Fas 3 – en nagel i ögat på regeringen


SVT rapporterar att antalet långtidsarbetslösa i Fas 3 slår rekord. Senaste månadsstatistiken från Arbetsförmedlingen visar att 36.480 personer fanns i den åtgärden.

Det är förstås ett bekymmerssamt faktum för socialdemokraterna och den sittande regeringen. Det var ju en profilfråga för socialdemokraterna att avskaffa den arbetsmarknadspolitiska åtgärd vari de borgerliga partierna parkerade långtidsarbetslösa.

Eftersom riksdagens majoritet i höstas röstade ned regeringens budgetproposition lever vi med den borgerliga budgetmotionen. Den innebar, bland annat att, det första steget att montera ned fas 3 därmed försenades. Genom den decemberöverenskommelse som slöts mellan regeringspartierna och de borgerliga partierna möjliggörs nu förändringar av den rådande arbetsmarknadspolitiken.

Men det sker genom ”baby-steps”. Det kommer att ta längre tid att avveckla fas 3 till förmån för andra och, förhoppningsvis, bättre arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det kommer att behövas olika och mer personligt anpassade åtgärder för att möjliggöra för fler av de långvarigt arbetslösa att erhålla en lön för sitt arbete. Säkert kommer många andra att behöva andra åtgärder för sin försörjning.

Men fas 3 som återvändsgränd för arbetslösa och som penningbank för lycksökande anordnare måste ”fasas” bort så fort som bara möjligt är!

Länkar: SVT, dagens arena, Ekot, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, politism, Arbetet, Arbetet

Ett element av subvention för höginkomsttagare


Den sittande regeringen vill minska maxbeloppet för att kunna genomföra skatteavdrag för hushållsnära tjänster från 50.000 kronor till 25.000 kronor. Förslaget har från vissa (gynnade?) kretsar hårt kritiserats och debatten förts i en fördömande ton. Det är som vore detta en arbetsmarknadspolitisk katastrof för konungariket.

Siffror som TT låtit ta fram borde hyfsa debatten. Det visar sig nämligen att gruppen som kunnat utnyttja avdraget upp till maxbeloppet är väldigt liten – omkring 3 % av det totala antalet avdrag.

Det är väl inte särskilt svårt att inse att det är den allra mest välbärgade gruppen medborgare som kunnat erhålla avdraget upp till 50.000 kronor som ”drabbas” av förslaget. Det innebär även att den statsfinansiella inbesparingen endast blir 80 miljoner kronor.

Det är väl, som uttrycks i rapporteringen om TT:s räkneexempel, att det är ett billigt sätt att visa dådkraft samtidigt som väl den sociala profilen blir något bättre. För det är ju i huvudsak familjer med högre betalningsförmåga som framför allt har kunnat utnyttja skatteavdraget.

För egen del skulle jag inte ha något emot att avdraget avskaffades helt och hållet.

Länkar: di.se, Ekot, SvD

Allt fler svenska ”working poor”


Lina Stenberg, utredare och kommunikationschef för Tankesmedjan Tiden, presenterar i ett debattinlägg en ny rapport ”Working poor – om arbetande fattigdom och klass”. Rapporten visar att den relativa andelen fattiga personer har ökat i Sverige. Lina skriver att …

… Personer utanför arbetsmarknaden har fått det allra värst. Nästan hälften av dessa, 46 procent lever i fattigdom i dag jämfört med 24 procent 2005.

Men inte bara de som saknar arbete har fått det svårare ekonomiskt, även de som jobbar har blivit fattigare. Detta är anmärkningsvärt. Det är något som inte stämmer i ett välfärdsland när även de som jobbar inte klarar sig ekonomiskt.

Rapporten låter berätta att 5,5 procent av alla förvärvsarbetande lever i fattigdom – en ökning med 40 procent sedan 2006. Under perioden 1991 till 2006 syntes ingen större skillnad. Det är framför allt bland vad som kan karaktäriseras som arbetarklass som tendenserna är tydligast. Siffrorna visar att den borgerliga tesen om arbetslinjen tydligt har gynnat vissa grupper av människor. De redan fattiga har fått betala priset för att andra skulle få en annan (och bättre) utveckling.

Den borgerliga politiken byggde på tesen att vissa människor – sjuka och arbetslösa – medelst ”milt” tvång skulle stimuleras att snabbare ta sig ett arbete. Kombinerat med dessa åtgärder byggde politiken på att få en växande låglönemarknad. De som redan arbetade skulle stimuleras att arbeta mer genom att stimuleras med sänkta skatter och chansen att utnyttja andra subventionerade tjänster.

Den borgerliga politiken verkar ha misslyckats. Arbetslösheten har inte minskat, de långvarigt arbetslösa blir allt fler, många ungdomar har allt svårare att hitta ett arbete …

Den borgerliga drömmen om att skapa fler lågavlönade arbeten lever i högsta välmåga. Det pratas så vackert om att sänka trösklar och att ett lågt avlönat arbete väl är bättre än inget alls. Vi ser redan utvecklingen för denna borgerliga syn. Antalet människor som inte kan leva på ett avlönat arbete ökar. Det är en tydlig global trend. Det handlar heller inte bara om att jobben har låga löner. Det finns minsann inga garantier för heltider eller längre anställningstider. Den borgerliga regeringens kamp emot att begränsa antalet korta anställningar var ideologiskt grundat.

Borgerligheten ser gärna att det fackliga inflytandet minskar. I länder med svaga fackföreningar växer de lågavlönade och trygga arbetstillfällena fram. Där blir även de fattiga allt fler och allt mer utsatta. Det finns liten anledning för fackliga organisationer att lättvindigt köpa borgerlighetens världsbild.

Länkar: SvD, Expressen, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni

Alla ska kunna strejka


Foto: Richard Drew/AP

I ett tal inför ECOSOC, FN:s ekonomiska och sociala råd, talade statsminister Stefan Löfven om nödvändigheten av fackliga fri- och rättigheter. Han berättade om hur fackligt aktiva över hela världen förföljs och ibland mördas.

Facklig organisering motarbetas på många platser runt om vår jord. Människor och miljö far illa på många platser. Stefan nämnde särskilt den kollapsade klädfabriken i Bangladesh då 1129 personer omkom på sin arbetsplats.

Det här var inte en unik händelse. Två miljoner dör på arbetsplatser, varje år. Det händer överallt, inklusive mitt hemland Sverige. Varje dag ser vi folk som utsätts för fruktansvärda risker. Fackliga representanter förföljs och mördas. Barn tvingas arbeta på de mest inhumana sätt. Migranter utnyttjas under fruktansvärda omständigheter.

Vill vi att fler människor ska kunna njuta frukterna av globaliseringen krävs att människor ges chansen att arbeta till rimliga arbetsvillkor. Det är därför nödvändigt att understödja och bidra till facklig organisering. Genom att löntagarna ges möjlighet att ta del av en större andel av företagens vinster får vi en bättre värld och minskad risk för de ekonomiska bubblor vi sett utvecklas världen över.

Länkar: dn.se, SvD, di.se

Smått och gott från OECD


Industriländernas samarbetsorganisation, OECD, har lämnat sina rekommendationer för hur Sverige ska fortsätta utvecklas. OECD:s generalsekreterare Angel Gurria, menar att den svenska ekonomin är god, men …

… Men ni har inte så mycket draghjälp av omvärlden och då måste ni jobba hårdare.

Därför föreslår OECD vanliga borgerliga förslag som att ingångslönerna borde sänkas. OECD hoppas därmed att fler unga då ska ta sig in på arbetsmarknaden och öka sina kunskaper. Nu är ju detta ett experiment som den tidigare borgerliga regeringen har prövat. Genom rabatt på de sociala avgifterna och genom andra åtgärder för att hålla tillbaka de lägsta lönerna skulle arbetslösheten minska.

Resultaten synes högeligen nedslående. En nyligen publicerad rapport visar inte på att fler ungdomar beretts arbete inom handelns branscher. Andra undersökningar visar heller inte att de borgerliga reformerna bidragit till skapa fler arbeten för unga människor. Det synes som borgerligt tvärsäkra påståenden om det nödvändiga med lägre löner är just det – påståenden – inget annat.

Utöver detta finns det säkert i OECD:s rekommendationer goda förslag att ta till sig av.

Länkar: dn.se, Ekot, dagens arena, SvD, SvD, di.se, Arbetsvärlden

Om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen


Det verkar som om det dröjer innan regeringen kan föreslå och finansiera avskaffandet av den ”bortre gränsen” i sjukförsäkringen. Även om det inte känns helt tillfredsställande känns det inte som en större katastrof. Jag menar att det vore viktigare att reformera rehabkedjan som innebär att många sjukskrivna förlorar sjukpenning i samband med den 180:e sjukskrivningsdagen.

Rehabkedjan slår blint och klumpigt mot de människor som är sjukskrivna. Jag möter ganska ofta fackliga medlemmar som står inför att förlora sjukpenning när de nått den 180:e dagen som sjukskriven. Genom att arbetsgivaren inte har inlett en rehabutredning eller genom att sjukskrivande läkare inte kunnat utveckla varför en person fortsatt borde erhålla sjukpenning förlorar många i onödan försörjning.

Det finns förstås ingen anledning till att människor ska vara sjukskrivna längre än nödvändigt. Men dagens lagstiftning bidrar inte till hjälpa långvarigt sjukskrivna tillbaka till avlönat arbete. De långvarigt sjukskrivna behöver bättre förutsättningar för att erhålla den rehabilitering som de behöver för att snabbare komma tillbaka till arbete.

Länkar: Ekot, SvD, di.se, dn.se, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare, Arbetet

Färre unga jobbar inom handeln


Den förutvarande borgerliga regeringens viktigaste reform för att minska arbetslösheten bland unga var den införda rabatten på de sociala avgifterna. Arbetsgivare som anställde en ung person fick en rabatt motsvarande 50 % av de sociala avgifterna. Det är en reform som de borgerliga partierna försvarar medelst näbbar och klor och som arbetsgivare i särskilt gynnade branscher för allt i världen vill behålla.

Om än reformens syfte var gott så verkar resultatet tämligen magert. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk

utvärdering (IFAU) konstaterar i en utvärdering att reformen inte har lyckats med det som förutsattes. Fackförbundet Handels konstaterar i en nyligen presenterad rapport att andelen unga, såväl som arbetade timmar för unga, har minskat efter reformens genomförande. Handels chefsekonom Stefan Carlén konstaterar att …

Statistiken visar tydligt att subventionen inte haft någon som helst effekt på ungdomsarbetslösheten inom vår bransch. Visst har företagen fått mer pengar. Men det var inte för att öka lönsamheten i företagen utan för att motverka den allvarliga ungdomsarbetslösheten som subventionen infördes.

Handels säger att de 18 miljarder som reformen hittills kostat kunde ha använts till något mer meningsfullt som verkligen bidragit till att minska ungas arbetslöshet.

Det är litet förvånande att de borgerliga partierna så ihärdigt försvarar denna reform. De borde ju ha ögon att se med. Att arbetsgivarna gärna vill behålla subventionen är ju mindre förvånande. Det har ju förstås inneburit stora medel som ökat företagens ekonomiska marginaler och därmed bidragit till ökad lönsamhet.

Men vill nu samhället minska ungdomars arbetslöshet borde det vara ett billigt pris att avveckla reformen/rabatten.

Länkar: dagens arena, Arbetet, Handelsnytt

Det finns skrivningar som gnager för alla


LO-förbunden har blivit överens om ett antal (14 st) långsiktiga mål för kommande avtalsrörelser. Förbunden hoppas att kunna nå dessa mål fram till och med 2028. Det är, med andra ord, ganska långsiktiga mål som har satts upp.

LO-förbunden är överens om att löneskillnaden mellan kvinnor och män ska halveras under målperioden. Hur detta ska gå till anges däremot inte i måldokumentet. Metoden ska man arbeta fram under det kommande halva året (innan avtalskraven ska börja presenteras för motparter och fackliga organisationer inom TCO och Saco). Detta kan ju både bli en stötesten internt inom LO som i kontakter med tjänstemännens organisationer.

En annan sådan svårighet är förstås målet som LO satt upp att minska avståndet till tjänstemännens löner. Enligt LO:s beräkningar tjänar tjänstemännen i snitt 45 % bättre/högre än arbetarna. LO vill minska klyftan till 40 %. Detta är ju knappast ett mål som tjänstemannaorganisationerna kommer att slå glädjevolter över precis.

Det finns även del mindre kontroversiella frågor (åtminstone för facken) som att höja lägstalöner och att minska andelen anställda som arbetar under visstidsanställningar. Arbetsgivarna kommer ju förstås att motsätta sig sådana krav å det kraftigaste.

Ett spännande mål som satts upp är att LO-medlemmarnas totala pension ska vara 72 % den dagen man lämnar arbetslivet. Det är bra att LO engagerar sig i denna fråga. Frågan är bara hur det ska ske.

LO:s medlemmar riskerar ju att vara förlorarna i dagens pensionssystem. Det är ju LO:s medlemmar som i högre grad inte orkar arbeta så länge som behövs för att nå en rimlig pensionsnivå. Satsningar på en bättre arbetsmiljö lär ha högst begränsade effekter på pensionsnivån för den tidsperiod som LO:s mål ligger inom. Då handlar det om att få in mer pengar i systemet – antingen genom statens försorg eller genom kollektivavtal.

Jag antar därför att LO-förbunden kommer att ta fram ett antal gemensamma krav kring de olika avtal som finns om tjänstepension. Det finns ett antal skillnader mellan de privatanställda och de offentligt anställda i denna fråga.

Kraven och målen är både ganska många som omfattande. Det är ju inte att undra över att man satte målen så pass många år framåt.

Länkar: da.se, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, SvD, di.se

Fler som skrivit: Anders LarssonHelle Klein

En princip om krona-för-krona


LO-ekonomierna Ola Pettersson, Lars Ernsäter och Torbjörn Hållö föreslår en ekonomisk politik som möjliggör att utgiftsreformer genomförs i år (2015) och nästa år (2016). De anser samtidigt att huvuddelen av finansieringen ska ske när Sverige har nått ett balanserat konjunkturläge, enligt prognoser 2018. De tre menar att modellen med att finansiera reformer krona-för-krona i förväg har tre stora fördelar:

  • Modellen ger utrymme för att snabbt tillföra finanspolitiska stimulanser till ekonomin.
  • Modellen att skilja på tidpunkt för reformer och skattehöjningar är fullt förenlig med regeringens ambition att förstärka finanserna så att dessa kommer i balans.
  • Modellen är fullt förenlig med EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.

LO har ju tidigare presenterat ett program för omfattande investeringar som kan innebära att fler arbetstillfällen skapas och ger positiva effekter för svensk infrastruktur. De menar att …

Sverige har i dag ett gyllene tillfälle att genom kloka offentliga investeringar börja närma sig målet om EU:s lägsta arbetslöshet. Investeringar som genomförs nu när behoven är stora och räntorna är låga kommer vara till gagn när den europeiska ekonomin vänder.

LO-ekonomerna står traditionellt för en mer keynesiask ekonomisk politik. Det är idéer som jag omfattar och som jag sett har gjort Sverige (och andra länder) gott. Att enbart genomföra en åtstramande politik har visat sig inte lösa de akuta ekonomiska problemen.

LO-ekonomernas idéer förtjänar att lyssnas till!

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, Ekot, SVT, di.se, Arbetet

%d bloggare gillar detta: