Monthly Archives: december 2014

Om att bryta upp en cementerad blockpolitik


I lördags blev det allom bekant att regeringspartierna genomfört en ”decemberöverenskommelse” med de fyra förutvarande regeringspartierna. Det handslag som genomförts innebär att den sittande regeringens kommande budgetproposition kommer att kunna genomföras.

Under 2014 kommer regeringen att vara bunden till de inkomster som den borgerliga budgetmotionen stadgar. Men från och med den kommande vårbudgeten kan regeringen börja förändra på kostnadssidan. Från och med höstbudgeten som presenteras 2015 kan regeringen på allvar börja genomföra sin politik.

I överenskommelsen pekas vidare tre politikområden ut för kommande gemensamma samtal de sex partierna emellan (eller snarare tre om alliansen räknas som en part). Fortfarande kommer regeringen att få arbeta hårt för att vinna majoritet för övriga politiska initiativ som inte kan placeras inom statsbudgeten. Alliansen kan i dessa lägen, med stöd av SD, rösta ned alla förslag från regeringen. Det är ju alltid lättare att säga nej, nej, nej! Det krävs heller inte något organiserat samarbete med SD för att endast agera stoppkloss.

I en intervju hoppas statsministern att regeringen ska kunna samarbeta på fler områden än på de tre (pensionssystemet, energi-och försvarspolitiken) som överenskommelsen pekar ut. Frågan är hur intresserade de fyra allianspartierna är av det. De fyra har valt att cementera ihop sin allians utan att lämna minsta öppning för enskilda partier att kunna ingå blocköverskridande överenskommelser med regeringen.

SD kommer förmodligen av ren princip att rösta emot alla förslag som regeringen kommer att presentera under den kommande mandatperioden. Ska regeringen kunna få fram förslag som har minsta möjlighet att vinna en majoritet kommer de att tvingas att gå långt för att få de borgerliga partierna med sig. Håller de fast vid sin allians kräver det att regeringen hittar den minsta gemensamma nämnaren för att kunna nå kompromisser. Det kan vara ett arbete som i det långa loppet kommer att slita allt för mycket på regeringspartierna och deras väljares förtroende.

Det kommer att krävas skickligt opinionsarbete från regeringspartierna om de ska lyckas med att lösa upp allianssammanhållningen. Men det finns ju partiskiljande frågor mellan de fyra delarna av alliansen som på sikt kan göra det möjligt att ingå majoritetsskapande överenskommelser. Det är vidare uppenbart att denna decemberöverenskommelse har slitit hårt på många alliansföreträdare.

Det är ju möjligt att det handslag som tagits mellan parterna kommer att visa sig vara det första steget till att bryta upp den rådande blockpolitiken.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SvD, dn.se, SvD, SvD, SVT, Ekot, SvD, Ekot, di.se, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, SvD, SVT, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Badlands Hyena, Monica Green, Ulf Bjereld, Markus Mattila, Badlands Hyena, Helle Klein, Sjätte mannen

Inget extra val efter decemberöverenskommelsen


Så ledde samtalen mellan regeringen och de förutvarande fyra regeringspartierna till en överenskommelse (eller gentlemens agreement) om hur en minoritetsregering ska kunna regera. Handslaget mellan de sex partierna (måste det väl vara) innebär att det största politiska blocket ska få i genom sin statsministerkandidat samidigt som deras budgetproposition ska släppas i genom i riksdagen.

Det var förmodligen rätt att ingå detta handslag. Ett extra val hade förmodligen inte förändrat det parlamentariska läget särskilt mycket. Det hade måhända kunna innebära vissa inbördes förändringar inom blocken. Det grundläggande läget är att de fyra tidigare regeringspartierna håller fast vid sin konstruktion. Det är både deras styrka som största svaghet.

Genom att hålla samman tvingas den sittande regeringen att förhandla med ett sammansvetsat block för att förhindra att bli nedröstat av SD som inte kommer att tveka att sabotera regeringens alla förslag. Samtidigt innebär allianskonstruktionen att vissa profilfrågor för partierna måste underordnas kollektivets bästa. Detta försvårar förstås blocköverskridande överenskommelser i frågor där ett eller flera allianspartier mäler ut sig.

Regeringen kommer fortfarande att ha stora problem att vinna en majoritet av riksdagens röster för sin politik. Är svaret att göra fler frågor till en del av den statsbudget man kommer att utveckla? Å andra sidan borde det finnas fler frågor än de tre (försvaret, energifrågan och pensionerna) som decemberöverenskommelsen pekar ut där det borde vara möjligt för blocköverskridande överenskommelser.

Men alliansen kan fortsätta spela sina kort. De kommer alldeles säkert att få SD-stöd i de allra flesta fall där det innebär en möjlighet att fälla regeringens förslag.

Frågan är ju hur länge den sittande regeringen orkar med det. Risken är ju uppenbar att regeringspartierna förlorar opinionens tålamod med rådande situationen. Det är som Daniel Wedin skriver

Att samarbeta och sy ihop kompromisser bygger Sverige starkt, men om Stefan Löfven vill ha en förhandlingsposition att tala om måste han vinna både väljarnas sympatier och motståndarnas respekt. Och då måste det handla om politik också.

2015 måste konfliklinjerna mellan höger och vänster skärpas, och siktet ställas in på att vinna 2018.

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, SVT, di.se, SVT, SVT, SVT, SVT, bblat.se, SvD, Ekot, Ekot, SVT, dn.se, Ekot, SvD, SvD, SVT, SVT, di.seÖstnytt, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Heléne Björklund, Ola Möller, Monica Green, Johan Westerholm, Badlands Hyena

Högre inflation!


Stefan Ingves

I en intervju lovar riksbankschefen Stefan Ingves att högre inflation är bankens högsta prioritet under 2015. Han vill öka förtroendet bland arbetsmarknadens parter för att inflationen ska ligga kring den nivå om 2 % som Riksbankens uppdrag är.

Det vore ju verkligen en stilla nåd att bedja om att Riksbanken skulle lyckas med sitt uppdrag. Det var länge sedan som inflationen var i närheten av riksdagens mål. Sverige har snarare levt en tid med sjunkande konsumentpriser.

Lars E O Svensson, tidigare vice riksbankschef, har varit starkt kritisk till hur Riksbanken har valt att tolka det uppdrag man haft. Han menar att genom den penningpolitik som Riksbanken har genomfört har en 60.000 – 65.000 fler personer hamnat i arbetslöshet än om banken hållit inflationen kring 2 %. Det framgår av riksbankslagen att Riksbanken har mandat att stabilisera både inflation som sysselsättning. Lars E O Svensson tycker att det är hög tid att Riksbanken följer de uppsatta målen.

Lars säger till tidningen Arbetet att Riksbanken nu har att pröva alla tillgängliga medel, inklusie negativ reporänta, för att komma i närheten av politikernas givna uppdrag. Han säger att …

Vi vet inte i förväg vad som fungerar bäst, men det är inget skäl att inte försöka. Om den amerikanska centralbanken hade resonerat så skulle USA vara inne i en djup depression i dag. Centralbanken Feds chef Ben Bernanke tog våldsamma risker och gjorde nya saker.

Stefan och Lars verkar inte vara två personer som i allt delar varandras ståndpunkter. Men det verkar som om Stefan Ingves är beredd att genomföra negativ ränta. Men vi lär väl få se vad som sker.

Onekligen skulle det underlätta den år 2016 kommande avtalsrörelsen om arbetsgivare och fackföreningar kan lita till att Riksbanken genomför sitt uppdrag.

Länkar: dn.se, Arbetet, SvD, di.se, di.se

Som man frågar får man svar


Svenska Dagbladet har låtit Sifo undersöka människors inställning till frågan ”Tycker du att Socialdemokraterna ska fortsätta med sitt samarbete med Miljöpartiet eller tycker du inte det?”

Inte alldeles överraskande är sympatisörer till de borgerliga partierna (inkl. SD) starkt kritiska till en sådan regeringsbildning. Sympatisörer till Vänsterpartiet och Miljöpartiet är betydligt mer positivt inställda till frågan. Det som SvD-artikeln gör stort väsen av är att entusiasmen bland de socialdemokratiska sympatisörerna är så pass lågt.

Onekligen finns det en kluvenhet bland socialdemokraternas medlemmar och sympatisörer till det samarbete som utvecklats över tid. En del av svaret antyds ju i artikeln – att S-väljare varit vana vid att partiet kunna bilda regering på egen hand. Till det kommer att det bland fackligt aktiva finns en misstänksamhet gentemot MP. Synen är ju grundat på partiets ställningstaganden i arbetsmarknadslagstiftningen och delvis inom energi- och miljöpolitiken.

Men det är klart att med minskat väljarunderlag så har den socialdemokratiska partiledningen varit tvungna att se över alternativen för att kunna bilda regering. Har man som parti, i bästa fall, stöd av en tredjedel av väljarna måste man ju ta konsekvenserna av det.

Socialdemokraterna är ett parti som vill ta ansvar för rikets styrning i regeringsställning. Enligt min mening har det varit rätt att sätta sig i samarbete med Miljöpartiet. MP har mer än V visat att de är beredda att ta verkligt ansvar i regeringsställning. V tenderar fortfarande till att för mycket vara ett parti med åsikter mer lämpade för plakaten på 1 maj än beredda till jobbiga politiska kompromisser.

Länkar: SvD, SVT, di.se, SvD, dn.se, SvD

Största möjliga tystnad! Förhandlingar pågår


Enligt SVT och DN sitter representanter för regeringen och oppositionspartierna i förhandlingar om hur riket ska kunna styras av en minoritetsregering. Enligt de källor som SVT har samtalat med kan det innebära, om diskussionerna går bra, att regeringen väljer att inte besluta om extra val.

Det är säkert bra att pröva alla utvägar innan beslut om extra val tas av regeringen. Det är ju långt ifrån säkert att ett extra val i grunden skulle förändra det parlamentariska läget. De opinionsmätningar som presenterats den senaste tiden tyder ju på väldigt små förändringar mellan partierna.

Sker ingen uppbrytning av blockpolitiken kommer ju SD att fortsätta som vågmästare. De röd-gröna partierna har ju ett mer informellt samarbete än det institutionaliserade alliansbygget bland de borgerliga partierna. De fyra tidigare regeringspartierna kommer knappast att lösa upp sitt bygge. Det som skulle kunna förändra det vore ju om något av allianspartierna skulle diskvalificeras från riksdagen.

Ur regeringens synpunkt räcker det väl knappast enbart med att hitta lösningar kring att få sin budget accepterad av riksdagen. Det gäller ju även att få i genom sin övriga politik. Flera av regeringens förslag har ju fått en majoritet emot sig. Långsiktigt innebär det ju för en regering som tvingas föra oppositionens politik att min riskerar att förlora trovärdighet bland sina sympatisörer.

Länkar: SVT, dn.se, SvD, di.se, SvD, Ekot, SVT, SvD, bblat.se, SVT, Ekot, SvD, Ekot, SVT

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Johan Westerholm

Arbetslöshetsförsäkringen urholkas ytterligare


Gunnar Axén

Samtliga partier i Sveriges riksdag, utom Moderaterna, har uttalat att man vill höja taket för den ersättning en ofrivilligt arbetslös ska kunna få. Men då Moderaterna är det klart största partiet i allianskonstruktionen och samtidigt starka motståndare till en höjd arbetslöshetsersättning blockerar de alla försök till reformer. Huruvida det kan komma positiva förslag från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen återstår ju att se. I ett uttalande säger utredningens ordförande Gunnar Axén (M) …

Vi har sagt att vi tittar på strukturer, men överlåter till dagspolitiken att besluta om hur man vill göra med taket. Nivån är ett enkelt beslut att ta om man bara kan få riksdagsmajoritet för det.

Men nu har ju Moderaterna valt att blockera en sådan möjlighet till höjd ersättning.

Eftersom taket för arbetslöshetsersättningen inte har höjts sedan 2001 urholkas värdet av den allt mer. Enligt en kommande rapport från A-kassornas samorganisation erhåller mindre än en tiondel av de arbetslösa med ersättning från a-kassan 80 % av tidigare lön.

Moderaternas skäl för att bromsa en höjd ersättning till arbetslösa är deras nästan religiöst grundade tro på att arbetslösheten därmed skulle öka. Men Sverige har haft tider då ersättningsnivån både var betydligt högre än idag och arbetslösheten samtidigt var mycket lägre. Genom att arbetslöshetsförsäkringen är en pusselbit i ett system för att hjälpa människor till arbete ökar möjligheten för arbetslösa att finna arbete.

Det har blivit så som Saco:s ordförande Göran Arrius säger:

Arbetslöshetsförsäkringen blir mer och mer ett icke inkomstrelaterat skydd. Den delen av arbetsmarknadspolitiken faller.

Priset för detta betalas av de arbetslösa!

Länkar: ArbetsvärldenArbetsvärldenArbetsvärldenArbetsvärlden, politism

Ett inrikespolitiskt slagträ


Igår presenterade Göran Hägglund, Kristdemokraternas ordförande, en testballong/utspel om migrationspolitiken. Han presenterar förslag som han menar både bevarar en svensk generös syn på invandring som minskar kostnaderna i Sverige. Han anger inte hur stora besparingarna (eventuellt) skulle bli med KD:s förslag. Det kanske heller inte behöver anges – det räcker väl med att tala om att man vill sänka kostnaderna.

Det är väl knappast en slump att det första förslag som Göran presenterar handlar om att han vill sänka bidragen ”något”. Hur mycket (eller litet) han vill sänka bidragen anges inte. Det som jag anser särskilt stötande med detta förslag är att han ansluter sig till den mytbildning som finns kring nivån på det ekonomiska stöd som människor får. Han säger klart och tydligt att invandrades bidrag är så pass höga att de hellre tar emot bidragen än ger sig ut på arbetsmarknaden.

Om bidragen är för höga och möjliga arbetsinkomster för låga kommer det att bli mindre arbete utfört. Möjligheten att sänka nyanländas etableringsersättning något bör därför prövas.

Göran Hägglund lägger därmed hela skulden för arbetslöshet och svårighet att etablera sig på arbetsmarknaden på de nyanlända själva. Göran säger att sänker man bidragen ökar motivationen för dem att söka och anta arbeten till lägsta möjliga lönenivå och deltidsarbete. För att ytterligare motivera dem ska de slippa betala skatt på dessa arbeten.

Tidigare borgerliga regeringar drev ju tesen att man måste öka drivkrafterna för arbete. Det skulle ske genom lägre ersättningar till arbetslösa och sjukskrivna. Man bedrev en politik för att stimulera fram en större låglönesektor. Flera av de borgerliga partierna driver dessutom tesen att ingångslönerna på den svenska arbetsmarknaden är allt för höga.

Denna borgerliga politik är fullständigt misslyckad. Deras insatser har inte minskat arbetslösheten. De människor som har svårast att få arbete är de som saknar fullständiga betyg från gymnasieskolan. De insatser som den borgerliga regeringen gjort har möjligen skapat några få tusen nya arbetstillfällen inom hotell/restaurang och handel. Men genom att subventionera vissa branser finns ju en uppenbar risk för att arbetstillfällen blir färre i andra.

KD:s våta dröm är tydligen att skapa en allt större sektor där människor ska konkurrera med varandra till allt lägre löner och allt mer försämrade arbetsvillkor i övrigt.

Min erfarenhet är att väldigt många av de som kommer till Sverige inget hellre vill än att skaffa sig eget arbete. Det är knappast hårdare slag med piskan som behövs för att öka möjligheten till eget arbete. Det är bättre möjligheter till att förbättra språkkunskaper, att validera kunskaper man redan har, att använda en mångfald andra verktyg för att stödja människors vilja att försörja sig själva.

Göran Hägglunds utspel synes mest vara ett sätt att fånga upp en opinion som lockas av SD:s förenklade budskap och att i övrigt verka för en borgerlig syn på arbetsmarknaden.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, di.se, Ekot, Ekot, SvD, SvD, dagens arena, di.se, SVT, SvD, di.se, Ekot, SvD, di.se, SvD, SVT, SvD, dn.se, SVT, Ekot, SVT, Ekot, dn.se, SvD, di.se, di.se, SVT, Arbetet, Aftonbladet kultur, di.se, SvD

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Ulf Bjereld

Att lossa det förflutnas bojor


Igår meddelade USA:s president Barack Obama att han kommer att upphäva vissa reserestriktioner och ekonomiska sanktioner mot Kuba. Han säger i ett uttalande att …

Vi kommer att avsluta en policy som inte längre fungerar och att normalisera förhållandet mellan länderna och därmed inleda ett nytt kapitel i Amerikas historia. Embargot har gett Kuba en förevändning att göra livet sämre för sitt folk. Men förändring är inte lätt.

USA:s sanktioner mot Kuba infördes under 1950-talet efter den revolution som kastade bort den korrumperade diktatur som satt vid makten då. Det fanns dock starka amerikanska intressen som verkade för att få bort den nya regimen. Den blockad och övriga restriktoner som genomfördes tvingade nästan Kuba att söka sig till den sovjetiska sfären för ekonomiskt och annat stöd.

Det har därefter varit omöjligt för ledande politiker att ens andas uppluckring av den politik som USA bedrivit gentemot Kuba. Politiken har knappast gjort landet mer demokratiskt eller öppnare mot sin omvärld. Så det ligger mycket i presidentens uttalande ovan.

En öppnare politik gentemot Kuba borde snarare skynda på en demokratisk utveckling av landet.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, dn.se, Ekot, di.se, SvD, Ekot, Ekot, SvD, SvD

Om det omöjliga i att definiera ett folk


Martin Aagård skriver i en krönika om det omöjliga i att definiera ordet nation. Inlägget är en reaktion på den debatt som kommit efter att Björn Söder resonerat om detta begrepp i en intervju i Dagens Nyheter. Martin skriver, bland annat, att …

Det är helt hopplöst att definiera ett folk. I alla fall i den bemärkelsen Björn Söder och Hitler använder ordet. Människogrupper bildas och löses upp. Landsgränser flyttas. Språk förändras och utvecklas. Människor byter identitet och de flesta av oss har ingen särskild identitet alls.

Föräldrar förstår plötsligt inte vad deras barn pratar om.

Plötsligt firar vi jul i Thailand.

Är vi ett folk då?

Det är som om SD vill frysa fast Sverige i ett idylliskt mytiskt 1950-tal då man tänkte sig att landet var det folkhem som Per-Albin Hansson talade om. Men det fungerar ju inte så. Världen förändras hela tiden genom att människor reser, böcker och tankar sprids över gränser. Idag sprids intryck, moden, musik och tankar blixtsnabbt över världen. Nationsgränser blir allt mer irrelevanta.

Det finns en nästan religiös tro/övertygelse om att Sverige på några få år ska gå under genom muslimsk invandring. Det finns inga sakliga argument som biter på de mest övertygade om att denna övertygelse inte är annat än en tro lika verklig som jultomten.

Länkar: Aftonbladet kultur, SvD, di.se

Fler som skrivit: Skiftet, Ulf Bjereld

En borgerlig kulturrevolution


Då riksdagens majoritet för en tid sedan beslutade att rösta för de borgerliga partiernas budgetmotion lever riket med röd-grön regering och borgerlig statsbudget. Effekterna av detta börjar nu klarna på många olika sätt. Inom kulturpolitiken har de borgerliga partierna genom sitt besparingsförslag inom området lett till något av en kulturrevolution. De borgerliga partierna har med stöd av SD beslutat om en kraftig minskning av stödet till kulturtidskrifter med 79 %.

Partiernas ställningstagande har lett till att ett stort antal kulturpersonligheter tagit tydlig ställning emot beslutet. Kritiken kommer från hela det politiska spektrat. Den kände kulturpersonligheten Lars Gustafsson skriver i en kommentar att …

Därför är kulturutskottets förslag djupt obehagligt. Det går inte att utesluta misstanken om en politisk avsikt. Ty den ekonomiska vinsten av indragningen, knappast mer än vad några styrelsemedlemmar i vinstgivande statliga företag bevisligen årligen begagnar av offentliga medel för sitt privata sällskapsliv, är inte tillräckligt stor för att motivera denna osande dumhet.

I en debattartikel frågar sig 13 företrädare för olika kulturtidskrifter …

Vill Alliansen begränsa det offentliga samtalet? Är de intresserade av att försvåra villkoren för tidskrifter där deras politik, liksom övriga riksdagspartiers, kritiseras?

Det är inte utan att de kritiska frågorna har fog för sig. De borgerliga partierna väljer att helt lägga den besparing de vill göra på stödet till kulturtidskrifter. Litteraturstödet till bokförlagen ska däremot helt bevaras.

Du kan skriva under för att behålla kulturstödet här!

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dn.se, dagens arena, dagens arena, SvD, Expressen kultur, Expressen kultur, Expressen kultur, dn.se, dn.se, SvD, Aftonbladet kultur, dn.se, SvD, Aftonbladet kultur, Expressen kultur, dn.se, SvD, SvD, dn.se

Fler som skrivit: Kulturbloggen, Skiftet, Skiftet

%d bloggare gillar detta: