Om subvention till privatundervisning

Privatundervisning

För några dagar sedan skrev Jonas Vlachos (docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet och Institutet för näringslivsforskning) en skarpt kritisk artikel om att införa RUT-avdrag för privatundervisning.

Han framför flera skäl av ekonomisk natur som att denna subvention blir större än annan offentligt finansierad utbildning. Han påpekar att undervisningskostnaden i både grund- och gymnasieskola ligger på drygt 45.000 kronor per elev och år (exkl. lokaler och material). Samtidigt innebär RUT-avdraget att två vuxna kan kvittera ut en subvention till privatundervisning motsvarande 100000 kronor per år.

Jonas säger vidare att det framgår av Skatteverkets remissyttrande att …

… rut-avdraget inte är tänkt att utgå till specialister som privatlärare. Anledningen är att rut bland annat syftar till att öka arbetsutbudet genom att subventionera okvalificerade tjänster som hushållen annars själv skulle kunna utföra. För att få ihop detta betraktar regeringen privatundervisning som en okvalificerad tjänst – även om den utförs av legitimerade lärare – och någon kvalitetskontroll av undervisningen sker inte.

Samtidigt som regeringen på olika sätt försöker skärpa kvalitetskontrollen i den ordinarie skolan är den alltså villig attlägga betydande offentligaresurser per elevtimme på privatundervisning, trots attdenna heltsaknar kvalitetssäkring.

I artikeln påpekar Jonas att denna skattesubvention till största delen kommer att utnyttjas av hushåll av, som han skriver, relativt välbeställda familjer. Han hänvisar till en rapport till EU-kommissionen. Den säger att i länder där privatundervisning är skattesubventionerad används den främst av högpresterande elever med en socialt privilegierad bakgrund.

Nu kommer vi att få leva med detta skatteavdrag. Alla som är med och betalar skatt får bidra till en relativt välbeställd minoritets subventionerade nyttigheter. Den borgerliga regeringen stramar åt bidrag åt de mindre bemedlade men har inga större skrupler med att strössla med med skatterabatter på motsatta sidan av inkomstskalan.

Länkar: SvD, SvD, Aftonbladet debatt, dagens arena, etc.se, SvD, dn.se, di.se, dagens arena

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige

IF Metalls avtalsrörelse är nu igång

Anders Ferbe

På torsdagen sammanträdde IF Metalls avtalsråd för att fatta beslut om vilka avtalskrav som man ska driva i den kommande avtalsrörelsen. Mötet beslutade att ställa sig bakom de avtalskrav som LO formulerat samt de avtalskrav som Facken inom industrin framfört.

I ett särskilt uttalande ställer avtalsrådet krav på att regeringen ska införa ett utbildningsstöd. Åtgärden ska hjälpa företag att i stället för uppsägningar kunna utbilda sin personal. Förbundets ordförande Anders Ferbe sade att …

Hela samhället tjänar på det. Företaget, den enskilde och hela samhället. Men det kräver att regeringen agerar nu. 100 kronor i timmen per anställda är väl investerade pengar.

Mötet krävde vidare att ersättningsbeloppet i a-kassan höjs till att motsvara 80 % av tidigare lön för större grupper än idag.

Tidningen Arbetet rapporterar att sju av förbundets förhandlingsdelegationer (de för teknikavtalet, teko, kemiska fabriker, allokemiska, gruv, gemensamma metallavtalet samt stål och metall) kommer att sammanträda nästa vecka för att konkretisera sina avtalskrav och formulera vad som är speciellt för vart och ett av avtalsområdena. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä meddelade att …

Vi kommer att köra förhandlingarna samtidigt på samtliga dessa sju avtalsområden. Från Gruv- där lönerna relativt sett ligger högre till Teko, en utpräglad låglönebransch. På så vis utnyttjar vi vår kollektiva styrka.

Med detta har IF Metalls avtalsrörelse startat. Nu handlar det om att verka för att få bra kollektivavtalslösningar som ger de anställda reallöneökningar. Det kan bli en spännande och intressant vinter.

Länkar: Arbetet, da.se, da.se, da.se, di.se

Utbildningsanställning och/eller jobbpakt?

Claes Stråth

Claes Stråth Lämnade över sitt förslag om utbildningsanställning till regeringen igår. Claes tillsattes att utreda och ge förslag på denna nya form av anställning för en tid sedan – långt innan begrepp som ”jobbpakt” hade invaderat det politiska språkbruket.

Att utreda ”utbildningsanställning” var väl ett sätt för den borgerliga regeringen att tillfredsställa Centerns och Folkpartiets våta drömmar om lägre ingångslöner för unga. Utbildningsanställning riktar sig nämligen till ungdomar under 23 års ålder.

Utbildningsanställning ska endast användas om någon form av utbildning ingår i anställningen. Hur utbildningen ser ut och vilka mål den har ska anges i en skriftlig utbildningsplan. Efter anställningen har den anställda rätt till ett skriftligt intyg. Anställningen ska få vara i högst 18 månader, och är bara tillåten så länge som utbildning pågår.

Frågan är vad regeringen ska göra med detta i det fall man blir överens med arbetsmarknadens parter om en jobbpakt. IF Metall tecknade för drygt två år sedan avtal om yrkesintroduktion. Avtalet var ju, bland annat, ett svar på de propåer som då fanns om att utreda en sådan anställningsform som Claes Stråth nu utrett. Därför borde det vara möjligt att arkivera utredningen och tacka Claes för ett väl(?) utfört arbete. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson är inte överdrivet positiv till förslaget. Han säger …

Ett klåfingrigt och extremt onödigt förslag. Det finns redan massor av lärlingsanställningsformer som arbetsmarknadens parter har reglerat tillsammans. Risken är stor att den nya anställningsformen tränger undan väl fungerande kombinationer av utbildning och arbete, och att unga kommer att utnyttjas. Särskilt om arbetsgivarna får in pengar genom att välja utbildningsanställning.

Vi får väl se om utredningen går till pappersåtervinningen eller om det blir till en proposition så småningom.

Länkar: Arbetet, di.se, SVT, Fastighetsfolket, Lärarnas Nyheter, Kollega, Ekot, Tidningen Vision, Publikt

Andra som skrivit: Markus Mattila

Om SSAB:s krisavtal

Journalisten på Dagens Arbete, Harald Gatu, skriver i en analys om det förslag till ”krisavtal” som företagsledningen föreslagit de anställda att anta. För tjänstemännen gäller förslaget som individuella överenskommelser, för IF Metalls medlemmar krävs en överenskommelse med den lokala fackliga organisationen. Konstruktionen på krisavtalet grundas på en inte särskilt väl använd bestämmelse i Stål och Metallavtalet. I femte paragrafen, fjärde momentet, sägs …

I syfte att utjämna beläggnings- och efterfrågesvängningar över åren finns möjlighet att över en längre period genomsnittsberäkna det ordinarie arbetstidsmåttet, varierad arbetstid”. ”Genom denna typ av arbetstidslösning ges alternativ till traditionella åtgärder såsom t.ex uppsägningar i samband med en efterfrågenedgång.

IF Metalls medlemmar i Luleå och Borlänge har efter medlemsomröstningar sagt ja till avtalet. Medlemmarna i Oxelösund har tydligen avgivit ett tydligt nej till att gå med på förslaget. Enligt nyhetsrapporteringen har företagit krävt en majoritet om 70 % för att avtalet ska genomföras. Resultatet i Oxelösund borde innebära att förslaget därmed faller.

Jag har tidigare skrivit att IF Metall gör rätt i att motsätta sig en central överenskommelse om krisavtal av den typ som skedde 2009. Läget är ett annat denna gång då parterna inom Industrirådet har överlämnat ett förslag om korttidsarbete till staten. Förslaget utreds för tillfället i syfte att utreda vilka behov som finns för justeringar av den svenska lagstiftningen. Därför vore det oklokt av förbundet att medverka till tecknandet av centrala krisavtal.

Det avtal som diskuterats mellan parterna på SSAB är ju helt och hållet ett lokalt initiativ grundat på bestämmelser i det gällande branschavtalet. De fackliga medlemmarna har säkert inte haft ett lätt val att ta ställning till. Jag antar att alternativet till ett krisavtal har stavats uppsägning.

Länkar: da.se, da.se, E-K, Arbetet, SVT, dn.se, di.se, Östnytt, SVT, Arbetet, SVT, SvD, di.se, dn.se, da.se, di.se, Ekot, di.se, da.se, da.se, Kollega, Arbetet

Kan man börja tro på en bättre arbetslöshetsförsäkring?

LO:s styrelse har valt att ställa sig bakom principerna för en jobbpakt. Det innebär att samtalen kommer att fortsätta med regeringen och med arbetsgivarnas organisationer. Det är de branschvisa samtalen mellan arbetsgivare och fackliga organisationer som nu blir det avgörande för att jobbpakten ska gå i lås (och därmed den förhatliga arbetslöshetsavgiften avskaffas).

Inom flera branscher finns redan sådana avtal som regeringen vill se på hela arbetsmarknaden. IF Metalls avtal om yrkesintroduktion är det som fått stå som modell för regeringens önskan. Men det finns liknande och andra former av branschavtal för att introducera unga människor till arbeten.

Med en jobbpakt i hamn verkar nu regeringen ha köpt principen att avskaffa den arbetslöshetsavgift som bidragit till många människor flytt från a-kassor och arbetslöshetsförsäkring. Detta, tillsammans med TCO:s förslag till ny arbetslöshetsförsäkring, verkar ha gjort livet lättare att leva för ledamöterna i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Det kanske till och med blir möjligt att löntagarna kommer att få en bättre arbetslöshetsförsäkring redan innan de allmänna valen 2014.

Det är en del som ska falla på plats för att detta ska lyckas. Nu är det bara väntan på en ljusnande(?) framtid som gäller.

Länkar: Arbetet, Arbetet, SVT, di.se, dagens arena, Fokus, SvD, SVT, SVT, Tidningen Vision, Byggnadsarbetaren, ka.se, Hotellrevyn

Skolans degenerering – en hotande nationell katastrof

Det amerikanska utbildningsföretaget Pearson konstaterar i en undersökning att den svenska skolan hamnar på plats 21 av 40 undersökta utbildningsländer. Sveriges östra granne Finland hamnar på första plats. Det är tydligt att utbildningsminister Jan Björklund inte får särskilt många goda nyheter om svensk skola.

Martin Klepke säger i en analys att …

• Skolverkets senaste rapport om skolans utveckling visar på en närmast katastrofal utveckling:
• Resultaten i grundskolan har sjunkit sex år i rad, det vill säga hela den tid vi haft borgerligt styre med Jan Björklund (FP) som utbildningsminister.
• Andelen elever som går ut grundskolan utan fullgjorda studier ökar. Hela 12,5 procent av eleverna saknar behörighet att fortsatta på gymnasiet.

Väger vi in andra studier om skolans utveckling framträder en än värre bild:

• Kvaliteten i den svenska skolan sjunker enligt internationella mätningar i alla ämnen och på alla utbildningsnivåer.
• De elever som redan presterade sämst har under dessa sex år fått den sämsta utvecklingen.
• Skillnaderna i resultaten ökar, både mellan skolor och mellan elever.

Jag vet inte om utbildningsministern är beredd att ta ansvar för de (bristande?) resultat som den svenska skolan uppvisar. Han har ju tidigare hävdat att han är beredd att ta ansvar för sina reformer först efter ett antal år efter de införts. Han menar ju att det tar ett tag innan reformerna gör genomslag i verksamheten.

Men han kan knappast komma undan med att hans reformer har bidragit till ökade utbildningsklyftor. Med öppna ögon väljer han att prioritera ”elitutbildningar” och att införa kortare gymnasieutbildningar för ”skoltrötta” elever. Det finns inga som helst ambitioner att stödja de elever som behöver mest stöd. Det är en sorglig utveckling som den svenska skolan är inne i.

Det verkar som om svenska skolpolitiker behöver resa litet oftare till Finland för att skaffa sig inspiration för en bättre skola!

Länkar: dn.se, Arbetet, dn.se, SVT, SVT, SVT, dn.se, dn.se, SVT, dn.se, Byggnadsarbetaren, Handelsnytt, Lärarnas Nyheter, TCO-tidningen, Lärarnas Nyheter, Lärarnas Nyheter

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

Sjuka ska garanteras rehabilitering!

De rödgröna partierna i Sveriges riksdag krävde på tisdagen gemensamt att sjukskrivna ska garanteras rehabilitering. Har inte sjukskrivna erbjudits rehabiliterande insater ska man inte kunna utförsäkras ur sjukförsäkringen. Kravet ställdes i Socialförsäkringsutskottet men bordlades eftersom ärendet inte fanns på dagordningen. Det innebär att förslaget kommer att diskuteras om torsdag.

Miljöpartiets Gunvor G Ericsson säger till Ekot att …

Så som lagstiftningen ser ut idag så finns det ingen garanterad rätt för människor att få insatser eller rehabilitering.

Tomas Eneroth (S) sade för sin del att …

Regeringen har ju valt att försöka beskriva sjukförsäkringsreformen som lyckad genom att försöka få statistiken att ge ett bättre resultat än vad det i verkligheten är. Vi tycker det är allvarligt. Det är bättre att regeringen återkommer med förslag hur man ska erbjuda rehabilitering så att människor verkligen kan komma tillbaka till arbetslivet.

Det krävs att en majoritet ställer sig bakom Miljöpartiets utskottsinitiativ för att en förändring ska kunna komma till stånd. Vi får se vad som händer på torsdag. Det är utan tvekan ett rimligt krav som ställts i riksdagen.

Länkar: Ekot, dagens arena, Arbetet, dn.se, SvD, Ekot

Om att sänka löner

Jag är intresserad av och läser om, när andan faller på, facklig historia. Det är intressant att ta del av tidigare fackliga generationers erfarenheter och beslut. Det är alltid nyttigt att skaffa sig historisk kunskap för att därmed kunna se tidens tecken. Det är inte utan att dagens fackligt aktiva kan se paralleller till det tidiga 1900-talet.

Efter det första världskriget gick den industrialiserade världen in i en ganska djup lågkonjunktur. I Sverige sades många industrianställda upp av sina arbetsgivare. De som arbetade kvar tvingades att vidkännas lönesänkningar för att behålla sina arbeten. Detta var ju allmänt en praxis från dåtidens arbetsgivare att tvinga på de anställda lönesänkningar för att jobben skulle behållas. De fackliga strategierna handlade då mer om att begränsa skadeeffekterna och att snabbt komma tillbaka i löneutveckling i bättre tider.

En orsak till att arbetarna i dåtidens Sverige hellre tog sänkta löner var ju att alternativet var ytterligare sämre. Det fanns arbetslöshetsförsäkringar som de fackliga organisationerna hade byggt upp med egna medel. Villkoren för att erhålla ersättning var hårda och tiden var begränsad hur länge man kunde erhålla understöd. En lägre lön och bibehållen anställning var därför ett bättre alternativ. Dessutom stod ju många anställda utan sådana arbetslöshetsförsäkringar.

Med förbättrad arbetslöshetsförsäkring och annan förändring av den svenska lagstiftningen gjorde att de fackliga organisationerna från 1930-talet och framåt stod starkare och inte lika lätt behövde acceptera sänkta löner. Det hände att man accepterade lönestopp och liknande konstruktioner för att hålla nere kostnadsutveckling och inflation.

Men det har hänt något i Sverige. SAS har genom utpressningstaktik fått de fackliga organisationerna att acceptera sänkta löner och andra anställningsvillkor. Under finanskrisen hamnade IF Metall i ett läge där man hellre tecknade ett centralt avtal om möjligheten till lokala permitteringsavtal (innebärande sänkt arbetstid och sänkt inkomst). Tjänstemännens organisationer inom industrin tvingades acceptera att deras avtal medger individuella avtal om sänkt arbetstid och inkomst.

Det finns, i och för sig, skillnader mellan exemplet med SAS och industrins ”krisavtal”. De fackliga organisationerna inom SAS har tvingats acceptera stadigvarande lönesänkningar. Krisavtalet har endast inneburit tillfälliga inkomstsänkningar (lönen i sig har inte rörts). Men trots allt har något skett. De svenska löntagarna har hamnat i ett läge där man hellre accepterar sänkt lön/inkomst hellre än att förlora sina arbeten.

De svenska fackföreningarna bildade egna arbetslöshetskassor i insikten om att hålla de anställdas löner uppe. Genom att erbjuda de arbetslösa en anständig arbetslöshetsförsäkring skulle man minimera risken för att anställda skulle ta arbeten till allt lägre löner. Det är idag endast en liten minoritet av IF Metalls arbetslösa medlemmar som erhåller 80 % av tidigare lön i arbetslöshetsersättning. Att fortsätta arbeta till en inkomst som motsvarar 80 eller 90 % av lönen är därför ekonomiskt bättre om man kan förhindra uppsägningar.

Här finns kopplingen mellan dagens undermåliga arbetslöshetsförsäkring och arbetsgivarkrav på att acceptera försämrade villkor. Eftersom endast en tiondel av de arbetslösa i praktiken får 80 % av tidigare lön i ersättning blir det ekonomiskt rationellt att acceptera sämre villkor på arbetsplatserna. På så sätt innebär en sämre arbetslöshetsförsäkring svagare fackliga organisationer. Arbetsgivarna får det lättare att tvinga fram tillfälliga och/eller stadigvarande försämringar av anställningsvillkoren.

Länkar: SVT, SVT, dagens arena, dn.se, di.se, SvD, dagens arena, SvD, Ekot, bblat.se, SvD, dn.se, di.se, SVT, SvD, dn.se, Ekot, di.se, di.se, SVT, Ekot, di.se, Arbetet, TCO-tidningen, Arbetet, Arbetet, Arbetet, da.se, Lag & Avtal, da.se, Arbetet, Arbetet, Lag & Avtal, da.se, Arbetet, Arbetet, da.se

Andra som skrivit: Ann-Sofie Wågström, Peter Högberg, Leine Johansson, Leine Johansson, Jan-Henrik Sandberg, Niklas Hjert, Roger Mörtvik

Kampen om PPM-systemet

I en intervju som Svenska Dagbladet gjort med Tomas Eneroth (S) – talesperson i pensionsfrågan – meddelar han att Socialdemokraterna vill diskutera hur mycket pengar som borde avsättas till premiepensionsdelen i det offentliga pensionssystemet. Tomas säger att …

Det finns två viktiga skäl. Det ena är premiepensionen i sig och den variation i utfall för olika pensionssparare som den leder till. Den andra är att en minskad nivå i premiepensionen innebär en möjlighet att stärka inkomstpensionen under en period då vi står inför påfrestningar på grund av stora demografiska förändringar.

Det han säger är att, beroende på hur man valt (eller inte valt), får de blivande pensionärerna olika mycket i pensionsutfall. För de flesta handlar det inte om medvetna val – snarare om slump och tur. Dessutom är det väldigt få människor som gör aktiva val när det gäller premiepensionsdelen. För det andra vill (S) minska den del som går till premiepensionen för att kunna avsätta mer pengar till den stora delen av pensionssystemet. Detta borde innebära att man värdesäkrar pensionerna bättre och minimerar risken för att minska värdet på densamma.

Jag tycker att Tomas (och Socialdemokraterna) är på rätt väg i denna fråga. PPM-konstruktionen var ju en kompromiss som (S) ingick med de borgerliga partierna för att säkra ett nytt pensionssystem. Nu har systemet prövats och funnits ointressant för de flesta medborgarna. Då borde det vara möjligt att sluta en ny överenskommelse innebärande att mer medel slussas från PPM till övriga delen av pensionssystemet. Tomas säger vidare att …

Det var en viktig poäng att man själv skulle kunna välja fonder men nu har vi erfarenhet av att de flesta inte är så intresserade av att göra den här typen av val. Det är också så att sedan PPM startade har vi fått en tjänstepension som omfattar allt fler på arbetsmarknaden och där kan en stor del av valfriheten tillgodoses.

Men den politiska världen är inte alltid så enkel. En rimlig kompromiss kan ju vara att tillgodose de borgerliga partiernas önskan att höja åldern för att kunna kvarstå i arbete från 67 till 69 år. Till det kommer sedan den svårare diskussionen att säkerställa ett arbetsliv som tillåter fler människor att faktiskt kunna arbeta längre.

Länkar: SvD, Arbetet, di.se, dn.se

Andra som skrivit: Johan Westerholm

Industribloggare: Carola Andersson

Om restaurangbranschens ökade lönesumma

Visita – bransch- och arbetsgivarorganisationen för hotell- och restaurangnäringen utropar, med viss, stolthet att lönesumman har ökat inom branschen. Under det tredje kvartalet i år var lönesumman 8,4 % högre än motsvarande period 2011. Björn Arnek, branschekonom på Visita, säger att …

Sysselsättningen har ökat starkt under 2012, särskilt med tanke på den dåliga konjunkturen. Förutom lönesumman för branschen ser vi uppgången i det särskilda restaurangindex som SCB räknar fram månadsvis. Volymtillväxten är extremt stark.

Visita hävdar, förstås, att denna till synes goda utveckling helt och hållet är att hänföra till den sänkta restaurangmomsen. Det är ju möjligt att de har rätt. Fortfarande väljer jag dock att avvakta den utvärdering som Konjunkturinstitutet ska göra av denna reform. Men skulle Visitas uppgifter visa sig stämma så handlar det om väldigt dyra arbetstillfällen för skattebetalarna. Den sänkta restaurangmomsen kostar statskassan 5,6 miljarder kronor (om jag minns rätt). Det innebär att 6.000 nya arbetstillfällen (som enligt Visita den höjda lönesumman motsvarar) kostat över 900.000 kronor per person.

Huruvida denna kostnad är rimlig eller ej får var och en bedöma. Jag tycker dock att det är en himla massa pengar som kunde ha använts på ett annat sätt.

Länkar: Arbetet, dn.se, Hotellrevyn