Category Archives: Utbildningspolitik

I början av 1990-talet förlorade Sverige sin själ


Under gårdagen lämnade forskaren från OECD, Andreas Schleicher, sin analys över den svenska skolan. Det tydligaste budskapet är en besvikelse över den väg som utvecklingen i den svenska skolan har gått. Han identifierar utvecklingen till tidigt 1990-tal eftersom då …

… förlorade Sverige sin själ.

Ett tydligt problem som han tydligen återkom till är det fria svenska skolvalet. Han är ju heller inte den första som påpekar den saken. Det fria skolvalet har starkt bidragit till att öka skillnaderna mellan olika skolor. Det finns också en tydlig trend vari skolföretag företrädesvis väljer att etablera sig i områden där de kan finna elever med starkare utbildningsstöd bakom sig. Andreas säger att …

Resurser måste slussas dit de verkligen behövs. Sverige måste bli bättre på att få de bästa lärarna och rektorerna till de skolor där utmaningarna är störst. För ju fler val som föräldrar har i ett skolsystem, desto starkare och robustare måste systemet vara.

Det ligger säkert väldigt mycket i det. Samtidigt är det ingen politisk kraft som i grunden vill utmana det fria skolvalet och skolföretagens rätt att etablera sig där de önskar det. Folkpartiet önskar att skolan åter ska styras av staten men vill inte på något sätt begränsa skolföretagens etableringsfrihet. Det där är ju något av en motsättning. Det kan säkert vara rätt att låta staten styra hur resurser ska fördelas till olika skolor. Men att en statlig skola skulle vara det undermedel som i grunden skulle förändra utvecklingen tror jag knappast på.

Andreas säger försiktigt …

… att många föräldrar i dag väljer skola åt sina barn på fel grunder och anser att föräldrarna måste få mycket mer information.

Ja här ligger en svårlöst politisk knut. Att samtidigt bibehålla det fria skolvalet samtidigt som alla skolor ska få samma möjligheter/resurser att stödja de grupper av elever som behöver mest stöd.

Friheten för skolor att etablera sig där de önskar det måste begränsas! Det måste vara samhälleliga behov som avgör var skolor behövs. Hur ska man annars minska klyftorna mellan elever och skolor?

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, SvD, SvD, Aftonbladet ledare, di.se, dagens arena, SvD, ekuriren, di.se, Arbetet

Annonser

Fler lärare i lågstadiet


Igår presenterade regeringen en satsning på att långsiktigt få fler lärare i lågstadiet. Det handlar om att kunna minska elevantalet per klass de första åren i skolan. Detta är ju en viktig del i det paket som socialdemokraterna presenterade inför valet för att skapa förutsättningar för att fler elever ska kunna lämna skolan med godkända betyg.

Så vitt jag har förstått forskningen är de första åren i skolan väldigt viktiga för att lägga grunden till en framgångsrikare skola. Därför känns det rätt och riktigt att sträva efter att klasserna blir mindre under lågstadietiden.

Det är meningen att denna satsning ska kunna ge resultat ganska snabbt. Hur det går i slutändan styrs ju av skolhuvudmännen. Regeringen gör nu vad de kan. Jag hoppas nu att kommunerna tar stafettpinnen och skapar verklighet av regeringens mål.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, di.se, Ekot, dn.se

Så kan Björklund brösta upp sig


Ler ansträngt

Under gårdagen meddelades att regeringen gjort upp med de borgerliga partierna om att pröva betyg från och med fjärde klass. Enligt denna överenskommelse ska etthundra skolor frivilligt kunna testa betyg från fyran. Testperioden inleds 2017 och kan pågå fram till 2020, varpå då det hela ska utvärderas.

Regeringen har ju motsatt sig det borgerliga förslaget att införa betyg från och med fjärde klass. Den har funnit stöd från forskarvärlden som kunnat konstatera att inte mycket stödjer det goda med betyg från så tidig ålder.

De borgerliga partierna (Folkpartiet) har viftat bort sådana synpunkter såsom tämligen oväsentliga. Den egna tron har fått gå framför forskar- och skolvärldens ståndpunkter. Regeringen har stått inför risken av att bli nedröstad i kammaren i denna fråga. Här finns väl bakgrunden till att regeringen har valt att ingå den överenskommelse som presenterats. Man har i vissa delar tillgodosett Folkpartiets ståndpunkter samtidigt som man försökt vattna ut detsamma så mycket som möjligt.

Men det är klart att Jan Björklund framstår som något av en vinnare. Han har fått chansen att få prova sin ståndpunkt. Regeringen hoppas väl på att det frivilliga i genomförandet ska bli svagt samt på att kommande riksdagsmajoriteter och utvärdering ska finna det meningslöst att genomföra en sådan reform.

Jag kan inte påstå att jag är odelat positiv till överenskommelsen som den slutits. Jag hade helst sett att betyg inte alls hade behövt införas på det sätt som majoren önskat. Det förhåller sig möjligen på så sätt att denna överenskommelse kan bidra till att lösa upp alliansbildningen. Vore det så finns det ju något positivt i detta.

Men det vete tusan hur det blir med det hela.

Länkar: SvD, dagens arena, Ekot, SvD, dagens arena, di.se, Ekot, dagens arena, Ekot, SvD, SVT, Aftonbladet ledare, Ekot, SVT, SvD, SvD, SVT

Fler som skrivit: Monica Green, Skiftet, Nina Andersson  Brynja, Nina Andersson Brynja

Lågpresterande elever som får betyg presterar sämre


I en forskningsgenomgång som Skolforskningsinstitutet tagit fram, och som en av rikets större morgontidningar läst, konstateras, bland annat, att …

Lågpresterande elever som får betyg presterar sämre. Men även studenter på universitetsnivå påverkas positivt av färre betyg som kommer senare under utbildningen, än många betyg som kommer tidigare.

Det som kallas för formativ bedömning, tydlig återkoppling och information om vad som kan förbättras i skolarbetet, påverkar däremot prestationen tydligt positivt. Vidare konstateras att negativ återkoppling påverkar skolresultatet negativt.

Forskarna menar vidare att det är svårt att jämföra olika länders kultur, traditioner och olika sätt att organisera skolsystemet. Det gör att betyg, eller liknande system, kan fungera olika bra eller dåligt i olika länder.

Genom de slutsatser de kommit fram till i forskningssammanställningen varnar de pollitikerna för att det är oklokt att gå för snabbt fram. Christian Lundahl säger att …

… i nuläget gå ner i åldrarna med betyg, när det finns så tydliga varningssignaler i forskningen – framför allt med hänsyn till dem som har det svårast i skolan, tycker vi inte är att följa idén att skolan ska vila på vetenskaplig grund.

Tidigare utbildningsministern Jan Björklund låter sig dock inte imponeras. Han har väl heller aldrig låtit sig hindras av obekväma sanningar eller utsagor från forskning.Trots allt mer uppenbara brister och försämrade resultat i den svenska skolan så vet han minsann hur det ska vara och bli.

Det är intressant att en sådan person fortfarande får breda ut sig som han gör i svensk skolpolitik.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, SVT, SVT, di.se, Ekot, politism, dagens arena, dagens arena, SVT, Ekot, SvD, SVT, Ekot

Fler som skrivit: Skiftet, Nina Andersson Brynja

Betygsfrågan tillmäts en alldeles för stor vikt


De borgerliga partierna har med stöd av SD genomdrivit i riksdagen att betyg skall införas från och med fjärde klass. Den sittande regeringen har knappast omfattat detta beslut med särskilt stor entusiasm. Regeringen menar att det inte finns något vetenskapligt stöd för att införa betyg från så tidig ålder.

Den politiska debatten har eldats på av den diskussion som skett på rikets viktigaste debattsida. Det började med att företrädare för Kungliga Vetenskapsakademiens arbetsgrupp Framtidens skola hävdade att det inte finns vetenskapligt stöd för att betyg från fjärde klass skulle bidra till att förbättra den svenska skolan. Gruppen kommenterade en promemoria som professor Martin Ingvar skrivit för den tidigare borgerliga regeringen.

Det som debatten visar verkar vara att frågan om betyg synes ha fått allt för stort utrymme i den politiska debatten. Det finns andra och viktigare frågor att diskutera när det gäller att utveckla den svenska skolpolitiken. Martin skriver i en kommentar att …

Betygsfrågan tillmäts generellt en alldeles för stor vikt. Skolan måste reformeras på många fler områden för att vi ska få de goda kunskapsresultat som samhället önskar och en skola som inte bidrar till social ojämlikhet.

Denna osäkerhet huruvida betyg är något gott eller mindre gott i ambitionen av att få en bättre svensk skola ger ju utrymme för debattörer att fånga upp de argument som passar. Egentligen borde det ju vara ganska enkelt för politikerna att kunna nedprioritera frågan om betyg från fjärde klass. Det viktiga handlar om hur man fångar upp de elever som hamnar efter i skolarbetet. I debatten verkar de vara överens om att …

… så kallad formativ bedömning, där läraren använder bedömningsinformation för att anpassa undervisningen för att möta elevernas behov. Forskningen har visat att formativ bedömning har mycket god effekt på elevernas lärande till skillnad från betyg.

Jag skulle önska att en blocköverskridande överenskommelse skulle kunna ske om utbildningspolitiken. Men det är uppenbart att frågan om betyg har blivit en tydlig stötesten för att komma framåt. Det verkar tydligt att de borgerliga partierna inte kommer att vika sig i frågan om betyg. Vad jag förstår innebär deras förslag att en utvärdering först skall genomföras om betyg från sjätte klass. Måhända att det här finns en öppning för kompromiss?

Är det möjligt för regeringen att bjuda till litet i denna fråga för att komma fram i andra?

Länkar: dn.sedn.sedn.sedn.se, SVT, SVT, SvD, di.se, SvD, SvD, SvD

Fler som skrivit: Ulf Bjereld

Skolans bästa måste väga tyngre än partitaktik


I ett debattinlägg inbjuder regeringen de borgerliga partierna till diskussioner om den svenska skolan. De hoppas att med decemberöverenskommelsen det ska infinna sig ett ett nytt samtalsklimat mellan regeringspartierna och partierna inom alliansen.

I debattinlägget anges att regeringens kommande skolpolitik ska grunda sig på följande tre principer:

  1. Regeringen kommer i varje läge att eftersträva brett politiskt stöd för de reformer den lägger fram.
  2. Stora skolreformer ska vara förankrade bland dem som arbetar i skolan.
  3. Förändringar i skolsystemet ska vara förankrade i modern forskning. Sådant som läroplaner, kursplaner och betygssystem ska inte styras av ideologi, utan utifrån vad vi vet om hur man skapar de bästa möjligheterna för inlärning hos varje elev.

Blocköverskridande samtal ska utgå från de tre angivna utgångspunkterna. Punkterna i sig borde väl egentligen inte innebära några hinder för bredare diskussioner om skolan.

Socialdemokraterna profilerade sig inför valrörelsen hårdare i frågan om skolans framtid. Flera av de förslag som sedan kom från allianspartierna ligger väldigt nära de s-märkta förslagen. Det borde därför finnas möjligheter att finna bredare överenskommelser kring skolpolitiken om partierna undviker allt för mycket av taktiserande.

Regeringen anger i sin inbjudan en fråga där allianspartierna måste vara beredda att kompromissa om. Det gäller frågan om betygssystemet. De borgerliga partierna vill införa betyg än tidigare i skolsystemet. Det vill inte den sittande regeringen.

Folkpartiet har när frågan ställts av media avvisat möjligheten till bredare diskussioner om skolan. De konstaterar att förslaget om betyg har en riksdagsmajoritet bakom sig. De verkar beredda att driva i genom det förslaget (med passivt/aktivt stöd av SD). Bollen ligger nu hos allianspartierna att svara på inviten.

Jag ser gärna att det kan ske breda politiska diskussioner om den svenska skolan. Den behöver få arbetsro över tid. En bred politisk överenskommelse om skolpolitiken skulle kunna lägga grunden till det.

Länkar: dn.se, SVT, Ekot, SvD, di.se, SvD, SvD, di.se, Ekot, SvD, dn.se, SVT, SvD

Fler som skrivit: Roger Jönsson

Läxrut bidrar ej till en likvärdig skola


För några år sedan införde den tidigare borgerliga regeringen ett skatteavdrag för privat finansierad läxhjälp. Den nu sittande regeringen föreslår i sitt budgetförslag att detta skatteavdrag som avskaffas.

Branschen har av denna anledning börjat bedriva viss opinionsbildning i syfte att få behålla denna skattesubventionerade tjänst. Det verkar som om den huvudsakliga anledningen till att vilja behålla detta system är att den skulle vara jobbskapande.

Det känns onekligen som ett ganska tunt argument. Läxrut är en tjänst som endast familjer med redan goda inkomster har möjlighet att utnyttja. Det är inte en möjlighet som ges efter behov utan enbart efter betalningsförmåga. Skolan finansieras genom att medborgarna betalar skatt. Då är det en rimlig princip att extra stöd till elever skall utges efter principen vilket behov som finns.

Amanda Björkman skriver på DN:s ledarsida att …

… slopat läxrut slår inte främst mot elever med behov av stöd, utan mot elever vars föräldrar har råd att betala för extrahjälp efter skolan. De andra eleverna drabbas inte alls av skrotandet – deras föräldrars plånböcker gjorde nämligen att det aldrig var aktuellt för dem. I stället har de fått nöja sig med den skola som inte ens alliansen trodde tillräckligt mycket på för att låta bli att subventionera läxhjälpsalternativ.

Det enda rimliga är att skolan är av sådan kvalitet att alla elever får möjgligheten till en god utbildning. Extra stöd ska av skolan ges till de elever som verkligen behöver det – oavsett vilken betalningsförmåga som elevens föräldrar kan ha.

Länkar: dn.se, SvD, ekuriren, Ekot, Ekot, Ekot, Aftonbladet ledare

Läx-rut ska avskaffas!


Samarbetsregeringen föreslår i sin höstbudget att skatteavdraget för att köpa läxhjälp ska avskaffas. Det är verkligen ett bra förslag. Det är alldeles orimligt att samtliga skattebetalare ska bidra till att resurstarka föräldrar ska kunna subventionera extra läxhjälp för sina barn.

Extra stöd till elever ska inte vara en förmån för föräldrar som har råd. Läxhjälp ska vara en resurs för alla elever i behov av extra stöd för att klara av sin skolgång och uppnå godkända betyg.

Ekot konstaterar i ett reportage att förslaget hotar ett antal arbetstillfällen bland läxhjälpsföretag. En del gråter krokodiltårar över att omställningen kommer så snabbt som den gör. Men det förhåller ju sig på så sätt som Ingvar Persson skriver i ledarinlägg att …

Den som kliver in i en kraftigt skattesubventionerad bransch som dessutom är politiskt kontroversiell borde i vart fall inte bli förvånad när förutsättningarna förändrats. För läxhjälpsbranschen har subventioner, hur ogärna ­anhängarna än medger det.

Det krävs gymnasieexamen för att få jobb


I en insändare kritiserar Roger Haddad och Jan Björklund regeringens förslag om att införa obligatorisk gymnasieutbildning. De skriver raljerande … ”att alla elever ska tvingas att bli akademiker”. De förenklar intill dumhet vad regeringens förslag innebär. Regeringen tänker inte tvinga alla elever att bli akademiker.

Rogers och Jans inlägg präglas av en viss ringaktning för elevers möjlighet att skaffa sig en bra utbildning med fler möjligheter. Statistik visar att elever som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg i högre grad står utanför arbetslivet. Med den förändring av de yrkesinriktade gymnasieprogrammen som den borgerliga regeringen genomförde har allt färre ungdomar sökt sig dit. Det i sin tur har gjort det svårare för, bland andra, arbetsgivarna inom industrin att matcha arbetstillfällen med arbetssökande.

Ungdomarna är inte dumma. De vill ha en utbildning som ger dem fler möjligheter. De vill ha möjligheten att kunna söka sig till högre studier. Därför väljer de bort sådana utbildningar som inte ger behörighet till utbildning inom högskola eller universitet.

Folkpartiet drivs av en övertygelse av att inte alla elever vill skaffa sig en mer teoretisk utbildning. Som om det vore ett val som ungdomar gör. De är beredda att ge upp de elever som inte ”orkar” eller ”väljer” bort att skaffa sig fullständiga betyg.

Jag vill tvärtom ha en skola som vägrar ha en sådan inställning. Det kommer förstås att finnas elever som har det svårare i skolan. Då gäller det att skolan förmår stödja den eleven att ta sig över de hinder som eleven har. Alla kommer säkert inte att bli akademiker men alla behöver få en fullgod utbildning som skapar möjligheter för ett gott liv. Därför måste målet och inställningen vara att alla elever ska lämna skolan med fullständiga betyg. Nina Andersson Brynja skriver i ett debattinlägg att …

Motståndarna till en obligatorisk gymnasieskola brukar ofta peka på skoltrötta och håglösa elever som argument för sin sak. Som om det var av naturen givet att vissa sjuttonåringar tappar lusten att lära och att det inte går att göra något åt det. Jag menar tvärtom att vi måste göra skolan mer relevant för fler. Det gör vi exempelvis genom att stärka skolans kontakt med arbetslivet, genom att ha bra och välutbildade lärare i klassrummen och genom att ge stöd till alla elever som behöver det.

Enbart att göra gymnasieskolan obligatorisk räcker förstås inte för att hjälpa fler elever till fullständiga betyg. Det handlar framför allt om en inställning som inte i förväg dömer vissa elever till utanförskap och arbetslöshet.

Länkar: bblat.se, Arbetet, SvD, dn.se, SvD

En satsning på skolan


Den rödgröna samarbetsregeringen har presenterat en rejäl satsning på den svenska skolan. En del av paketet handlar om att satsa destinerade pengar till de skolor runt om i landet som har störst behov. 2015 ska 475 miljoner kronor användas till att öka jämlikheten mellan svenska skolor. I paketet ingår tre delar:

  • pengar till de skolor som vill höja resultaten,
  • höjda lärarlöner till de som arbetar på skolor med svårast förutsättningar, samt
  • stöd till nyanlända elever.

Sedan presenterades en miljardsatsning som ska syfta till, bland annat, minskade klasser och fler lärare i skolan.

Det är bra att regeringen på detta sätt redovisar sin avsikt att höja resultaten i den svenska skolan. Det borde finnas stora möjligheter att dessa paket blir till politik. Det finns ju knappast något parti som motsätter sig satsning på skola och utbildning. Skillnaderna i vad man vill göra synes mest vara retoriska och mindre reella.

Länkar: dn.se, SVT, SvD, SVT, Ekot, di.se, Ekot, SVT, SvD, SVT, SvD, Ekot, Arbetet

%d bloggare gillar detta: