Bloggarkiv

Det krävs gymnasieexamen för att få jobb


I en insändare kritiserar Roger Haddad och Jan Björklund regeringens förslag om att införa obligatorisk gymnasieutbildning. De skriver raljerande … ”att alla elever ska tvingas att bli akademiker”. De förenklar intill dumhet vad regeringens förslag innebär. Regeringen tänker inte tvinga alla elever att bli akademiker.

Rogers och Jans inlägg präglas av en viss ringaktning för elevers möjlighet att skaffa sig en bra utbildning med fler möjligheter. Statistik visar att elever som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg i högre grad står utanför arbetslivet. Med den förändring av de yrkesinriktade gymnasieprogrammen som den borgerliga regeringen genomförde har allt färre ungdomar sökt sig dit. Det i sin tur har gjort det svårare för, bland andra, arbetsgivarna inom industrin att matcha arbetstillfällen med arbetssökande.

Ungdomarna är inte dumma. De vill ha en utbildning som ger dem fler möjligheter. De vill ha möjligheten att kunna söka sig till högre studier. Därför väljer de bort sådana utbildningar som inte ger behörighet till utbildning inom högskola eller universitet.

Folkpartiet drivs av en övertygelse av att inte alla elever vill skaffa sig en mer teoretisk utbildning. Som om det vore ett val som ungdomar gör. De är beredda att ge upp de elever som inte ”orkar” eller ”väljer” bort att skaffa sig fullständiga betyg.

Jag vill tvärtom ha en skola som vägrar ha en sådan inställning. Det kommer förstås att finnas elever som har det svårare i skolan. Då gäller det att skolan förmår stödja den eleven att ta sig över de hinder som eleven har. Alla kommer säkert inte att bli akademiker men alla behöver få en fullgod utbildning som skapar möjligheter för ett gott liv. Därför måste målet och inställningen vara att alla elever ska lämna skolan med fullständiga betyg. Nina Andersson Brynja skriver i ett debattinlägg att …

Motståndarna till en obligatorisk gymnasieskola brukar ofta peka på skoltrötta och håglösa elever som argument för sin sak. Som om det var av naturen givet att vissa sjuttonåringar tappar lusten att lära och att det inte går att göra något åt det. Jag menar tvärtom att vi måste göra skolan mer relevant för fler. Det gör vi exempelvis genom att stärka skolans kontakt med arbetslivet, genom att ha bra och välutbildade lärare i klassrummen och genom att ge stöd till alla elever som behöver det.

Enbart att göra gymnasieskolan obligatorisk räcker förstås inte för att hjälpa fler elever till fullständiga betyg. Det handlar framför allt om en inställning som inte i förväg dömer vissa elever till utanförskap och arbetslöshet.

Länkar: bblat.se, Arbetet, SvD, dn.se, SvD

Vad menar Jan Björklund?


I ett nyhetsbrev skrev utbildningsminister Jan Björklund för en tid sedan att …

Det är bättre att en ung människa går klart en kortare yrkesutbildning än att han eller hon hoppar av och går rakt ut i arbetslöshet. Liberala hälsningar, Jan Björklund.

Detta utspel orsakade en, om inte en storm, så åtminstone visst rabalder. Jag har själv skrivit kritiskt emot idén som han formulerade den. Jag har inte varit ensam om denna kritik. Arbetsgivarorganisationer, lärarnas organisationer m.fl. har uttryckt sitt starka ogillande av sådana idéer.

Det är kanske den starka kritik som riktats mot Jan Björklund, och därmed den borgerliga regeringen, som nu gör att företrädare för de andra regeringspartierna försöker att tala om vad ministern menade egentligen. Yvonne Andersson, skolpolitisk talesperson för Kristdemokraterna, säger till Ekot att …

Det är riktigt allvarligt om människor ute i landet tror att vi vill sänka ambitionerna för den unga generationen, samtidigt som vi hävdar med bestämdhet att Sverige ska utvecklas ännu mer till att vara en kunskapsnation långt fram i den globala kunskapsmarknaden i världen. Då är det allvarligt om det ges fel bild, den bilden har vi aldrig kommit överens om i alliansen.

Ulrika Carlsson, Centerpartiets skolpolitiska talesperson, svarar på frågan om det är Jan Björklunds fel att debatten hamnat fel:

Nej, det är ingens fel. Men det är klart att det lyftes upp i debatten och diskussionen på ett sätt som blev olyckligt. För det handlar många gånger om att visa att den nya gymnasieskolan är viktig av flera olika anledningar, och att stärka yrkesprogrammen har varit en jätteviktig del. Och då handlar det inte om att inrätta ett kortspår för yrkesprogram, utan det handlar om att skapa en väg till de nationella programmen.

Det är en djäkligt stor skillnad mellan vad Jan Björklund faktiskt pratat om och hur borgerliga politiker nu vrider och vänder på sig. Är det på det sättet att Folkpartiet önskar införa möjligheten att genomföra kortare gymnasieutbildningar för ”skoltrötta”? Eller handlar det verkligen om att utveckla en treårig gymnasieutbildning inom det man kallar för ”yrkesintroduktion”? Handlar det om att utveckla yrkesintroduktion som ett sätt att ordna en bra yrkesutbildning (som arbetsmarknaden efterfrågar) kombinerat med att hjälpa elever att höja sina betyg?

Jag kan mycket väl köpa idéen om yrkesintroduktion med en högre andel praktiskt inriktade arbetsuppgifter tillsammans med teoretisk påbyggnad. Det är en betydligt bättre idé än det som utbildningsministern synes ha argumenterat för och försvarat.

Så … vad menar karln? Vad är det Jan Björklund vill? Handlar detta bara om att hans allianskamrater har gett sig ut i strid för att rädda hans och deras anseende i denna fråga?

Länkar: Ekot, P1 morgon, dagens arena, Ekot, Lärarnas Nyheter

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige

%d bloggare gillar detta: