Bloggarkiv

Arbetsgivare med ojämlika löner hotas med böter


Enligt en notis i DN anser Nicky Morgan, kvinno- och jämställdhetsminister i den konservativa brittiska regeringen, att företag med fler än 250 anställda inom ett årska rapportera eventuella löneskillnader till regeringen. Detta förslag ingår som en del bland andra åtgärder för att bekämpa diskriminerande könsskillnader på landets arbetsplatser. Det ska även vara möjligt att utdöma böter på upp till 5.000 pund. Nicky Morgan säger i en kommentar att …

Det här är ett viktigt steg som vill få företag att tänka igenom noga hur och varför kvinnor har sämre betalt och uppmuntra företagen till förändring.

Det är ju litet spännande att det just är den konservativa brittiska regeringen som lägger sådana förslag. I och för sig undantas majoriteten av de brittiska företagen (de flesta företag har ju färre än 250 anställda). Den svenska borgerliga regeringen undanbad sig ju nästan alla effektiva åtgärder för att få svenska arbetsgivare att arbeta förebyggande emot osakliga löneskillnader.

Jag har inga övriga ingående kunskaper om förslagen i sin helhet. Men jag har förstås inget emot den ambition som den konservativa regeringen verkar hysa. Detta kan ju vara något som den svenska regeringen kan titta på. Det är ju uppenbart att det finns behov av att stimulera arbetsgivarna att arbeta målinriktat med att undanröja osakliga skillnader mellan mäns och kvinnors löner.

Länkar: dn.se, dn.se

Annonser

Jämställda löner inom tio år?


LO har presenterat en rapport som visar att vi kan uppnå jämställda löner på endast tio år. Villkoret är att en extra procentenhet om året ges till alla arbetarkvinnor och två procentenheter extra om året till tjänstemannakvinnor.

En procent extra till kvinnodominerade branscher låter ju inte som särskilt mycket eller omöjligt att uppnå. Därför kan man ju som Arbetets artikel retoriskt fråga sig …

Den avgörande frågan är därför hur stark viljan till jämställda löner är hos fack och arbetsgivare, och om enighet kan skapas kring en fungerande metod.

Det kommer ju knappast att vara så enkelt att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnligt dominerade respektive manligt dominerade branscher. Förmodligen är svårigheten att nå målet störst bland LO-förbundens branscher.

Kvinnor dominerar idag tre förbund inom LO – Kommunal, Handels och HRF. Det är branscher som både har lägre genomsnittliga löner och som har en högre andel av korta anställningar och deltider än manligt dominerade branscher. Arbetsgivarna håller på alla sätt emot större reformer av detta system.

Men det finns förstås olika syn bland de fackliga organisationerna hur jämställda löner ska uppnås och hur man ska värdera olika typer av arbeten. Det finns ju en diskussion om alla arbetsuppgifter verkligen ska värderas lika och om hur rimliga löneskillnader mellan olika arbeten ska se ut.

Det pågår diskussioner mellan LO-förbunden hur de kommande avtalskraven ska utformas. Hur lätt dessa diskussioner kan leda fram till resultat påverkas ju av bedömningarna av det tillgängliga löneökningsutrymmet. Med en fortsatt besvärlig konjunktur inom industrin kommer ju utrymmet att höja löner att begränsas. Därmed blir det också svårare för industrins förbund att avstå ett sådant löneökningsutrymme till kvinnligt dominerade branscher som krävs för att snabbare nå fram till verkligt jämställda löner.

Länkar: Arbetet, dagens arena

Fler som skrivit: Claes-Mikael Jonsson

Från 15:53 jobbar kvinnor gratis


Som ett genomsnitt har män en högre inkomst än kvinnor enbart på den grund att man är man. Det är otvetydigt på så sätt att det råder skillnader i lön som endast kan förklaras med att den ene är kvinna och den andra är man. Som ett statistiskt genomsnitt arbetar kvinnor gratis efter klockan 15:53 över en genomsnittlig arbetsdag mellan kl. 8.00 – 17.00.

Johanna Dahlin, säger till tidningen Dagens Arbete att …

Vi kräver att ett jämnare uttag av föräldraledigheten stimuleras och att kvinnor och män ges samma rätt och möjlighet till heltidsarbete. Dessutom kräver vi att företag blir skyldiga att genomföra lönekartläggningar varje år istället för vart tredje, som kravet är idag.

Det krävs ett långsiktigt arbete för att åstadkomma verkligt jämställda löner. LO föreslår i sin rapport ”Sveriges Jämställdhetsbarometer 2014”, bland annat, följande:

  • Lagstiftningen ska stödja rätten till heltid och trygga anställningar
  • Föräldraförsäkringen ska tredelas. LO vill i ett första steg att fyra månader reserveras för vardera föräldern.
  • I verksamheter som finansieras med skattemedel ska rätten till heltid och trygga anställningar göras till norm.
  • Stärk statsbidragen till kommuner och landsting med 30 miljarder kronor. Detta bör komma kvinnor i arbetaryrken till del genom förbättringar av arbetsvillkoren.

LO:s förslag är en bra utgångspunkt för att åstadkomma verkligt jämställda löner.

Länkar: da.se, ArbetetArbetetArbetetArbetet, TCO-tidningenArbetet, Publikt, dagens arena, dagens arena

Fler som skrivit: Helle Klein, Ulrika Vedin, Peter Unander, Sonja Hallsten, Anna-Karin Wall, Ulrika Vedin

De sifferlösa avtalen blir allt fler


För ett par dagar sedan publicerade Medlingsinstitutet sin nya rapport om avtalsrörelsen 2013. I rapporten konstateras att antalet arbetstagare som omfattas av ”sifferlösa” avtal ökar. 2015 kommer närmare 800.000 anställda att omfattas av avtal utan något centralt angivet utrymme eller individgarantier.

De fackliga organisationerna inom industrin reagerade ganska starkt på uppgiften om de sifferlösa avtalen. I ett pressmeddelande meddelade IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe att …

Risken med sifferlösa avtal är att de som har marknadsvinden emot sig och som själva ska förhandla missgynnas. Inte minst kvinnor, som bland annat oftare stannar hemma med sina barn, riskerar att halka efter.

Unionens förbundsordförande Cecilia Fahlberg hade samma budskap i ett debattinlägg publicerad i dagens arena.

Fackförbundet Ledarna har hållit fanan högt i kraven på att teckna, vad de menar, moderna och sifferlösa avtal. De menar att på en modern arbetsmarknad klarar arbetstagarna av att själva förhandla fram en god löneutveckling. Det som behövs är tydliga verktyg och skrivna intentioner i branschavtalen. Nu är det väl tveksamt hur stort inflytande som Ledarna i praktiken har i denna debatt.

Jag tror snarare att det finns en annan dimension som är viktigare för framväxten av sifferlösa avtal. Facket inom industrin äger tillsammans med arbetsgivarna inom industrin Industriavtalet. Det innehåller konstruktioner för att få en löneutveckling som är i balans med Sveriges viktigaste konkurrentländer. Avtalet har varit starkt bidragande till att växla ned löneutvecklingen i totala tal. Samtidigt har man åstadkommit en bättre reallöneutveckling.

Sverige har en starkt könsuppdelad arbetsmarknad med stora löneskillnader mellan manligt respektive kvinnligt dominerade branscher. Det finns en tydlig skillnad till kvinnors nackdel när det gäller lönerna i förhållande till männens. Skillnaderna är dessutom ganska stora. Kombinerat med en lönedoktrin att den konkurrensutsatta industrin ska sätta märket för nivån på de totala löneökningarna har det varit svårt att utjämna löneskillnader. Det visar inte minst spänningarna inom LO.

Jag menar att Industriavtalet har varit för Sverige och för löneutvecklingen. Samtidigt måste man ha respekt för det rimliga kravet att lönenivån mellan män och kvinnor utjämnas. Det finns skillnader i lön som inte kan förklaras på annat sätt än att de är relaterade till det kön man har. Kvinnor tjänar sämre lön än män.

Därför finns det ett intresse bland en del fackliga organisationer att pröva konstruktionen med sifferlösa avtal. Man hoppas kunna få genomsnittliga löneökningar högre än de normerande industriavtalen. Men som exemplet med Finansförbundet finns det inga garantier med sådana typer av avtal. De kan ju faktiskt ge sämre utveckling än vad man hoppats.

Det vore ingen bra ordning att lämna dagens ordning med att den konkurrensutsatta industrin sätter märket. Men det är förstås nödvändigt att hitta konstruktioner som gör det möjligt att snabbare få jämställda löner. Det krävs lösningar både i form av kollektivavtal som lagstiftning.

Länkar: di.se, dagens arena, di.se, SVT, Arbetet, da.se, Arbetet, Vårdfokus, Publikt, Arbetet, Tidningen Vision

Lönegapet mellan könen måste minska


I en nyutkommen bok med titeln ”Lönekamp med förhindertalar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson klarspråk om löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Han säger att …

Det gäller att säga som det är. De mansdominerade förbunden inom LO vill inte att kvinnors löner höjs så mycket att de tjänar lika mycket som män.

Byggnads vill inte att IF Metall kommer i kapp dem, och IF Metall vill i sin tur inte att Kommunal ska komma i kapp. Den här oviljan måste tydliggöras om vi ska kunna angripa den.

I boken ger ordförandena för LO, Saco respektive TCO flera förklaringar till varför kvinnor tjänar mindre än män. De har tydligen svårare att komma med lösningar på de orättvisa lönerna. Det finns förmodligen heller inte någon alldeles enkel lösning på att kvinnors yrken lönemässigt ska uppvärderas.

En förklaring som brukar framföras i den offentliga debatten är att kvinnor tar ett betydligt större ansvar för hemmet i samband med att barn börjar komma in i familjelivet. Därmed blir en lösning att på sikt få papporna att ta större ansvar för föräldraledighet och arbetet i hemmet. Möjligtvis kan LO:s nyligen slutna avtal om ett föräldrapenningtillägg bidra till en sådan utveckling.

Ligger det då något i ”Kålles” drastiska uttalande ovan? Ja, det gör det säkert till viss del. Det är alldeles tydligt att manligt dominerade branscher lönemässigt värderas högre. Det gäller oavsett vilka formella yrkeskrav som krävs för de aktuella jobben. Det är inte så enkelt som att kvinnor företrädesvis finns i arbeten som kräver kort eller ett minimum av utbildning. I takt med att kvinnor har blivit fler i läraryrket har status och relativt löneläge sjunkit.

Samtidigt har jag ingen anledning att betvivla att det finns en uppriktig vilja i att förändra sakernas förhållanden. IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe säger till tidningen att …

Jag försäkrar att den uppfattningen inte finns i IF Metalls förbundsledning eller förhandlingsdelegationer. Det skulle vara att göra skillnad också på medlemmar inom vårt eget förbund, bland annat lågavlönade kvinnor. Självklart förekommer inga sådana diskussioner. Tvärt om har vi varit föregångare när det gäller exempelvis föräldralön, lönekartläggningar och att jobba med lönesystem.

IF Metall presenterade för ett par år sedan en intressant jämförelse av mäns och kvinnors löner inom förbundet. Rapporten visade att på de arbetsplatser där män kvinnor finns tillsammans är löneskillnaderna inte så stora. Däremot är det som så att kvinnor och män inom industrin utför olika arbetsuppgifter. Män finns oftare i yrken som kräver yrkesutbildning och därmed är högre värderade. Kvinnor finns i högre grad på arbeten som kräver liten formell utbildning och därmed är lägre värderade. Bilden är densamma som inom hela arbetsmarknaden.

Det har funnits slitningar inom LO-familjen om hur man ska stödja kvinnodominerade branschers strävan att höja det relativa löneläget. I ett läge då löneökningar sker med lägre procenttal är det svårt att ta stora kliv mot en bättre ordning. Inför årets avtalsrörelse fann LO-förbunden en kompromiss (som man lyckats hävda i förhandlingarna med arbetsgivarna). Den innebar att avtalsområden med löner lägre än IF Metalls medellön om 25.000 kr/mån skulle få räkna sina löneökningar i fasta krontal motsvarande industriförbundens höjningar i procent. Förbund med högre genomsnittslön högre än 25.000 får fortsätta med löneökningar i procent.

Kompromissen var enkel att komma överens om men kan knappast bli långvarigt hållbar. Den innebär ju att förbund med högre genomsnittslön än IF Metall fortsätter att dra ifrån samtliga övriga förbund. Bland de berörda förbunden finns företrädesvis män. LO-förbunden har ett par år på sig att finna en annan modell för att sträva efter mer jämställda löner.

Men bakom alla vackra ord om mer jämställda löner finns säkert en tendens att värdera manliga yrkeskunskaper högre än kvinnors. Det kommer säkert inte att bli en enkel resa fram till mer jämställda löner.

Länkar: Arbetet, Arbetet, da.se, TCO-tidningen, da.se, Arbetet

Man ska kunna försörja sig på en lön


Det verkar som om LO har lyckats komma överens om en lönemodell som både industrins förbund som LO:s kvinnodominerade kan ställa sig bakom. Den synes både enkel och rimlig (åtminstone på kort sikt). Den ser ut som följer:

  • Alla som tjänar mindre än en genomsnittlig industriarbetare, idag cirka 25 000 kronor i månaden, ska få löneökningar med samma krontalsbelopp som industriarbetarna.
  • Avtalens lägstalöner höjs med samma krontal som i punkten ovan.
  • För alla som tjänar mer än den genomsnittlige industriarbetaren utgår löneökningen i procent.

Modellen med krontal gör åtminstone så att förbund med lägre genomsnittslöner inte fortsätter att halka efter. Fortfarande innebär modellen att kraftigt mansdominerade förbund med högre genomsnittliga lönelägen kommer att fortsätta att dra ifrån. Det är väl en svaghet med denna konstruktion som jag ser det. Men jag antar att det var så långt man kunde komma i detta läge för att inte spräcka sammanhållningen. Det modellen antyder är ju att industriförbunden inte tillhör de förbund inom LO med de högsta genomsnittslönerna.

Erfarenheterna från den senaste avtalsrörelsen har ju gjort att LO varit väldigt angelägna om att få till bättre sammanhållning. Detta förslag till lönemodell känns därför som en för stunden acceptabel modell, den är inte långsiktig då den knappast kommer åt de strukturella löneskillnader som finns mellan mäns och kvinnors löner. I bästa fall kommer den föreslagna modellen lyckas bibehålla ett status quo. Man säger sig vilja få till stånd en bred överenskommelse med förbunden inom TCO och Saco om ”att lönhöjningar på sikt ska öka med samma krontal för alla som ligger under den genomsnittliga månadslönen för samtliga löntagare i Sverige.” LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson …

Det vore väldigt kraftfullt om LO kunde kroka arm med tjänstemännen för att komma tillrätta med de strukturella löneskillnader som idag råder mellan mäns och kvinnors löner på den svenska arbetsmarknaden.

LO kommer att behöva fortsätta sitt arbete med att finna en mer långsiktig lönemodell för att skapa mer jämställda löner. Hur den ska se vete dock tusan. Många försök har gjorts och många modeller har prövats. Problemet är väl förmodligen den kraftigt uppdelade svenska arbetsmarknad där män och kvinnor finns på olika ställen.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, da.se, Arbetet, TCO-tidningen, di.se, SVT, dagens arena, Ekot, da.se, Hotellrevyn, Handelsnytt, Fastighetsfolket, Sekotidningen, ka.se, Arbetet, Arbetet, Arbetet

Industribloggare: Kaj Raving, Leine Johansson

Om mer jämställda löner


Jag tror ingen kan förneka att det förekommer att många kvinnor avlönas lägre enbart på grund av det faktum att de är kvinnor. LO:s lönerapporter visar städse att kvinnor avlönas lägre än män. IF Metall visar i en rapport att lönerna skiljer sig mellan män och kvinnor inom industrin. Det finns knappast något LO-förbund som inte säger annat än att man vill verka för mer jämställda löner. Däremot är det uppenbart att man inte är överens om verktygen och vägen att nå dit.

I den senaste avtalsrörelsen valde tre av industriförbunden att inte ingå i LO:s avtalssamordning. Debatten inom LO rör inte målet i sig utan snarare om tekniken. Det är heller inte särskilt enkelt att jämföra löner och villkor mellan olika avtalsområden. Det är ju inte alldeles säkert att det handlar om lönediskriminering om lönerna inom ett visst avtalsområde är lägre än ett annat. Det har gjorts flera försök att hitta system för att värdera löner mellan olika branscher. Det har inte lett framåt. Ska en långsiktig förändring kunna ske på arbetsmarknaden krävs att en samsyn växer fram mellan förbunden inom LO men även mellan LO-förbunden och förbunden inom TCO och Saco.

Det är, med andra ord, ingen lätt uppgift att finna en samsyn på detta område. Det kommer säkert heller inte att vara möjligt inför den kommande avtalsrörelsen. Förhoppningsvis kan förbunden enas om gemensamma avtalskrav inför den kommande avtalsrörelsen. Men det kommer säkert att krävas många sammanträden med förbundens avtalssekreterare.

Länkar: da.se, Arbetet, Arbetet, ka.se, Arbetet

%d bloggare gillar detta: