Är facken sämre än näringslivet på jämställdhet?


Svenska Dagbladet har granskat sammansättningen av de fackliga ledamöterna i 20 stora börsbolags styrelser. Tidningen konstaterar att facken är sämre på att tillsätta kvinnor än vad de aktuella börsbolagen är.

Även om inte artikelns urval av undersökta företag är representativ för verkligheten är det ju bestickande att de fackliga organisationerna inte klarar av att nominera kvinnliga ledamöter. Fackliga organisationer är ju drivande i frågan om att få en bättre kvinnlig representation i bolagsstyrelserna.

Tidningen har intervjuat ett par fackliga företrädare som något generat får medge att berörda lokala fackliga organisationer inte har lyckats med sitt uppdrag. IF Metall har ju satt upp som mål att 30 % av ledamöterna i beslutande och rådgivande organ ska vara kvinnor. Det målet är ju relaterat till den interna organisationen. Men genom att fler kvinnor kommer in i de fackliga styrelserna ökar ju också möjligheten att utse lämpliga kvinnliga kandidater till externa uppdrag.

Samtidigt finns en verklighet på IF Metalls arbetsplatser. Det är en kraftig manlig dominans av män inom industrin. Det innebär att det behövs ett långsiktigt arbete för att få fler kvinnor att börja arbeta inom industrin som yrkesutbildade arbetare.

Det undantar dock inte de lokala klubbarnas ansvar att verka för att fler kvinnliga medlemmar får fackliga uppdrag inom IF Metall. Utan ett sådant arbete kommer det heller inte finnas kvinnor att tillsätta som fackliga representanter i bolagsstyrelserna.

Länkar: SvD, dagens arena, SVT, di.se, SvD, Arbetet

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 20 november, 2014, in Fackliga frågor, Jämställdhet and tagged , , , . Bookmark the permalink. 6 kommentarer.

  1. Vad är det som hänt när focus mer och mer gått till att focusera på ojämlikheten i
    Politiken, i Facken i arbetslivet.
    Jag tror det är för att rikta frågan från det viktiga.
    Nämligen fackets svaghet. Företagens profit på svaghet.

    Vad är det för stort problem om det sitter en kvinna i makt eller en Man.
    Det viktiga är vart vi är på väg med både fackförening, näringsliv och Samhälle.

    Fackföreningar som tappat sitt focus på solidaritet och nu börjar följa den amerikanska stilen
    där privata sjukförsäkringar ska bli den enskildes sak betala för.
    Eller fackföreningar som kommer med individuella a-kasselösningar.

    Kort sagt facken har tappat sin konsekvens att verkar för solidaritet o.s.v
    Nu döljer man allt med att förvilla folket genom att snacka om nåt helt annat.

    hela socialdemokratin och grunden till socialdemokratin när arbetstagarna
    gick ihop och kämpade för rättvisa villkor håller på totalt urvattnas.

    • Tja, nu är fackföreningar organisationer som drivs av övertygelsen om alla människors lika värde. För att vara trovärdiga gäller det ju faktiskt att arbeta på ett trovärdigt sätt i de frågorna.

  2. Javisst Göran: Men! Det handlar från näringslivets sida att ändra samtalsämne.
    i detta fall om kvinnors, mäns lika värde , men i gengäld skapa sänkta trösklar bemannningsföretag o.s.v Allt för att krossa facket vilket också lyckats genom Alliansens 8 år.

    Men lägg märke hur man försöker ändra focus. För att splittra.

  3. Så du menar att det ska vara 50/50 kvinnor och män inom alla samhällets sektorer? Att inga hänsyn ska tas till könens olika preferenser? I så fall borde man väl först rikta sig till yrken som socionom, förskolelärare och genusvetare. Dessa yrken har inte ens 10 procent manliga anställda. Industrin ligger nog bättre till där.

  4. Men … betalar ni inte för medlemskapet i facket? (På min tid gjorde vi det.) En facklig organisation finns till för att tillvarata sina betalande medlemmars intressen. Det har tyvärr förekommit att vissa (främst LO-)fack även velat framstå som politiska organisationer vilket jag aldrig kunnat acceptera. Det är nämligen upp till de betalande medlemmarna att välja sina företrädare enligt stadgarna. Att dra kvinnor-och-män-procenten i dessa sammanhang blir bara löjligt. Man skall alltid tänka på varför organisationen finns till. Löne- och andra anställningsfrågor har ju degraderats ordentligt genom åren i facken vilket återspeglas i statistiken. Kolla bara löneutvecklingen i många branscher!

    Jag har valts in i olika församlingar genom åren med tämligen olika uppdrag. Jag har aldrig betraktat dessa uppdrag som att vara företrädare av mitt kön utan att vara en kompetent företrädare i sak och kunna bidra genom min kompetens i olika sammanhang. Det har oftast uppskattats och givit resultat även om det inte alltid var friktionsfritt och jag fick lyfta min virtuella stekpanna då och då.

    Det finns människor som kan företräda och sedan finns det de som inte kan det eller inte vill det. Skall vi påtvinga de olika uppdrag bara för att SVD:s och andras procenträknare i värsta Gudrun Schymans anda skall bli tillfredsställda? Jag tycker att medlemmarnas intressen i en organisation är mycket-mycket viktigare än att vara vissa självutnämnda procenträknare till lags. Skärpning, tack!

%d bloggare gillar detta: