Bloggarkiv

Fler industriarbetare skadas på jobbet


Inför IF Metalls kongress i maj har förbundet låtit SCB genomföra en undersökning om hur klubbarna upplever utvecklingen av arbetsmiljön på arbetsplatserna.

De resultat som framkommer i undersökningen är ganska beklämmande. 65 % av medlemmarna anser sig ha fått någon form av besvär av sitt arbete. Det verkar vidare som om skadorna ökar.

Det finns en tydlig utveckling inom industriföretagen innebärande allt mer slimmade företag. Industriarbetarnas arbetsinnehåll har blivit allt mindre. Det innebär att de arbetande får allt mer av enformiga arbetsuppgifter som kan leda till skador. Närmare en tredjedel av IF Metalls medlemmar upplever att de fått belastningsskador av de arbeten som de utför.

Under 1980-talet startade en diskussion inom dåvarande Metall. Orsaken var, då som nu, att antalet arbeten med korta arbetscykler och enformiga arbetsuppgifter ökade. Samtidigt var industrin inne i en förhållandevis god konjunktur. Diskussionen gällde hur jobben kunde bli mer intressanta och bättre för fysisk och psykisk hälsa.

Samtidigt upplevde företagen hög personalomsättning och allt större svårigheter att rekrytera arbetare till de arbetsuppgifter som behövde utföras. Det tillsammans innebar en god jordmån för att diskutera andra sätt att organisera arbetet inom industrin. En  hel massa försök genomfördes på arbetsplatser runt om i landet.

I samband  med den djupa lågkonjunkturen i det tidiga 1990-talet försvann mycket av det goda utvecklingsarbetet. Med allt stigande arbetslöshet inom industrin försvann drivkrafterna bland många industriföretag att utveckla sättet att organisera arbetet. Med den höga arbetslösheten bland industrins arbetare ökar också inslaget av allt enformigare arbeten och inslag av ”löpande band”.

Med denna utveckling kommer också resultetet i form av fler skadade och utslitna industriarbetare. IF Metall har återuppväckt diskussionen om att organisera industriarbetet på ett sådant sätt att man tillvaratar de arbetandes hela resurs – inte enbart deras muskelkraft. Skillnaden mot 1980-talet är dock att arbetslösheten inom industrin fortfarande är hög. Men med den internationella konkurrensen försvinner samtidigt arbetstillfällen till låglöneländer.

De industriarbeten som blir kvar ställer högre krav på formell kompetens och utbildning. Denna utveckling innebär förhoppningsvis att arbetsgivarnas intressen av att utveckla arbetets organisation kan utvecklas och sammanfalla med den fackliga synen. Under tiden far dock många anställda illa och kommer att lämna branschen med skador och krämpor som försämrar deras möjligheter till arbete och en rimlig pension.

Därför behövs det mer insatser från staten i form av sådant som ett aktivt arbetsmiljöverk och forskning på arbetets organisering och utveckling av arbetsmoment.

Länkar: Ekot, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Leine Johansson

De sifferlösa kollektivavtalen blir fler


IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe replikerade igår med ett inlägg i debatten om sifferlösa kollektivavtal. Han konstaterar i sitt inlägg att de sifferlösa kollektivavtalen har blivit fler efter den senaste avtalsrörelsen.

De sifferlösa avtalen kännetecknas av att det inte finns någon för arbetsgivaren fastställd löneökningskostnad. I stället finns i avtalen konstruktioner för en ordnad process för att fastställa lön för de enskilda arbetstagarna.

Sedan slutet av 1990-talet har de fackliga och arbetsgivarorganisationerna inom industrin blivit lönenormerande. Resultatet av förhandlingarna inom industrins avtalsområden har preciserat lönekostnadsökningarna inom hela arbetsmarknaden.

Det har blivit till en framgång i den meningen att löneökningstakten har skuvats ned samtidigt som de ändå genererat bättre reallöneökningar än tidigare. Trots spänningar mellan parterna inom industrin har man hållit fast vid denna modell. Dock har den allt mer börjat ifrågasättas av parter utanför industrin.

Lönenormeringen har ju inneburit att löneökningstakten har skruvats ned jämfört med perioden innan. Det har inneburit problem då man samtidigt vill kunna verka för jämställda löner. Inom LO har man haft stora problem med att hitta en gemensam konstruktion för att kombinera dessa krav. Inför 2013 års avtalsrörelse hittade man en konstruktion. Denna kritiserades hårt av arbetsgivarnas parter inför förhandlingarna. Dock lyckades de fackliga parterna inom LO hålla fast vid huvudprinciperna.

Samtidigt driver vissa organisationer –  både fackliga som arbetsgivare – principen om att hellre teckna sifferlösa avtal. De argumenterar för att detta skulle vara en mer modern form av lönebildning än den (föråldrade) inom industrin med fastställda lönekostnadsökningar. Man lockar med att detta skulle vara en möjlighet att kunna komma fram snabbare till jämställda löner.

Nu behöver det ju inte bli så som exemplet med Finansförbundet visar. De tecknade ett sifferlöst avtal med sina motparter men fick inte alls den utdelning som arbetsgivarna föresvävade.

Samtidigt finns en oro bland de fackliga organisationerna inom industrin inför utvecklingen till fler sifferlösa avtal. Det får ju inte bli på det sättet att övriga arbetsmarknaden ser avtalen inom industrin som en god utgångspunkt för egna (högre) lönekrav.

Det finns därför många skäl till att de fackliga organisationerna borde ha en öppen diskussion kring hur lönenormeringen borde se ut och hur denna ska kunna kombinera reallöneutveckling (utan hög inflation) med jämlikare löner. Anders Ferbe bjuder därför fackföreningar och arbetsgivarorganisationer till samtal med ambitionen att …

… nå en principiell samsyn om lönebildning och rikstäckande kollektivavtal i god tid innan 2016 års avtalsrörelser. Samsyn behövs för fortsatt god lönebildning.

Jag hoppas att intresset för en sådan diskussion finns  bland alla parter på arbetsmarknaden. En principöverenskommelse kräver ju någon form av övergripande principöverenskommelse eller -förståelse. Problemet är nu bara att ett antal arbetsgivarorganisationer driver på för att undkomma sådana centrala pekpinnar.

Arbetslöshetsavgiften förpassas till historiens skräphög


Då kom äntligen beskedet från den borgerliga regeringen att man vill avskaffa arbetslöshetsavgiften. Det är verkligen ett efterlängtat besked som man levererat. Det sorglustiga är att regeringen plockar in förslaget som en del i ett paket för att minska arbetslösheten för unga. I ett paket om 3,1 miljarder används lejonparten för något annat.

Den borgerliga regeringen sprider i det avseendet enbart snömos. Det verkar som om de försöker dölja sin reträtt genom att kalla det för något som det inte är. Ungdomars arbetslöshet kommer inte att minska då man avskaffar arbetslöshetsavgiften. Däremot är ett borttagande av arbetslöshetsavgiften det byte som regeringen gjort för att fackföreningar (inom LO) skulle acceptera avtal om yrkesintroduktion.

Det är däremot alldeles rätt att bort den. Teorin bakom arbetslöshetsavgiften var att ”straffa” fackföreningar som drev fram för höga löneökningar. Denna borgerliga tro fungerade inte i verkligheten. Vi har sedan över 15 år tillbaka en lönebildning som inte i onödan driver fram högre arbetslöshet. Arbetslöshetsavgiften ledde enbart till att göra avgiften till a-kassan högre för de som arbetade i branscher med högre risk för arbetslöshet.

På så sätt medverkade den borgerliga regeringen till att väldigt många människor valde bort medlemskap i en a-kassa. Någon inverkan på lönebildningen har den inte haft. Den har enbart kostat medlemmar i a-kassan stora pengar. Anders Ferbe säger på IF Metalls hemsida att …

Räknar man ut det exakt har varje medlem i IF Metalls a-kassa under dessa sju år betalat 15 418 kronor den dagen som arbetslöshetsavgiften tas bort om vi räknar med att avgiften i dag förblir densamma året ut. Det är 15 418 kronor rakt ner i sjön vilket gör mig otroligt frustrerad. Totalt handlar det om en bra bit över 3 miljarder av medlemmarnas pengar som gått till en avgift som inte gett dem något tillbaka. I stället har pengarna gått till sänkta skatter åt dem som redan har det bra ställt.

Jag kommer inte att sakna arbetslöshetsavgiften! Dess avskaffande visar dock på att regeringen, kanske, har insett att deras teorier inte fungerar när de möter verkligheten.

Länkar: di.se, SvD, di.se, dagens arena, SVT, dn.se, Tidningen Vision, Publikt, Hotellrevyn, ka.se, TCO-tidningen, Arbetet, SvD, Arbetet, Publikt

IF Metall öppnar Kompetensbank


kompetensbanken

Igår meddelade IF Metall för världen att man kommer att starta en kompetensbank öppen för alla medlemmar. I Kompentensbanken ska de fackliga medlemmarna kunna kunna skapa ett cv och lägga upp sina meriter. Verktyget kan användas för att söka nya jobb och se över sina kompetenser. I Kompentensbanken ska arbetsgivarna kunna söka bland metallarbetare med rätt kompetens och lägga upp anställningsannonser.

Jag ser verkligen fram emot denna nya medlemsservice. Detta ger alla medlemmar som är ute efter ett arbete möjlighet att få kontakt med arbetsgivare. Verktyget ger arbetsgivare en mer träffsäker metod att få kontakt med personer med den kompetens som de behöver.

Kompetensbanken kommer att vara en medlemsförmån som gör det mer värt att vara medlem i den fackliga organisationen. Huruvida det bidrar till att underminera den statliga Arbetsförmedlingen låter jag vara osagt. Jag ser verktyget snarare som ett starkt komplement till deras insatser.

Den 1 september öppnas Kompetensbanken för IF Metalls medlemmar!

Länkar: SVT, di.se, SvD, dn.se, ka.se, Publikt, Arbetet, Arbetet, da.se, da.se

Industribloggare: Leine Johansson, Leine Johansson, Carola Andersson

Från konstruktivt ansvarstagande till facklig försvarskamp


IF Metalls förbundsordförande, Anders Ferbe, skriver ett viktigt inlägg på dagens arena. Han skriver om hur Sveriges omställningsförmåga håller på att urholkas och att detta kan leda till att fackföreningarna måste byta strategi.

De svenska fackföreningarna har varit unika i så måtto att man varit positiva till ny teknik och hur detta kan påverka arbetsplatserna. Ofta är det fackliga organisationer som driver på för teknisk och organisationsutveckling av företagen. Det fackliga intresset handlar om att skapa bättre och tryggare arbetstillfällen. De fackliga organisationerna har varit positiva till den tekniska utvecklingen trots att den ibland innebär att arbetstillfällen försvinner.

Genom att fackföreningar både driver på och understödjer positiva förändringar får man större möjligheter i att delta i processen på ett sådant sätt som gynnar de anställda. Detta förhållningssätt har gynnat det svenska näringslivet såväl som de fackliga medlemmarna. Men det är inte säkert att de fackliga medlemmarna alltid kommer att omfatta denna positiva inställning till teknisk och annan utveckling som kan hota de anställdas arbetstillfällen.

Det fanns en gång en samsyn mellan de fackliga organisationerna, arbetsgivarnas organisationer och staten. Arbetsmarknadens parter hade ansvar för en ansvarsfull lönebildning syftande till en hälsosam omstrukturering av näringslivet. Företag fick växa fram och ibland försvinna. Staten bidrog med en generös arbetslöshetsförsäkring och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är klart att detta system ibland har haltat. Det fanns en tid då lönebildningen fungerade mindre bra och därmed innebar att svenska företag hade svårare att konkurrera.

Idag har vi en i huvudsak väl fungerande lönebildning som balanserar såväl de anställdas krav som arbetsgivarnas långsiktiga behov av förutsebarhet. Däremot haltar samsynen från statens sida. Vi har idag en mindre generös arbetslöshetsförsäkring och en mindre väl fungerande arbetsmarknadspolitik.

Vi har hamnat i ett läge där anställda kan se att arbetslöshet kan bli en privatekonomisk svår situation. Ersättningen till de arbetslösa har urholkats. Kombinerat med snabbare utförsäkring och en högre risk för långvarig arbetslöshet blir de anställda mindre positivt inställda till sådana, kanske nödvändiga, förändringar som hotar arbetstillfällen.

På detta sätt försämras den svenska omställningsförmågan. De anställda kan inte ensamma ta ansvar för en ibland nödvändig förändring av näringslivet. Sverige är ett litet och hårt konkurrensutsatt land. Vi stod oss starkare när vi tre parter gemensamt förstod nödvändigheten av en ansvarsfull lönebildning parat med en bra arbetslöshetsförsäkring och aktiv arbetsmarknadspolitik. Jag delar verkligen Anders Ferbes avslutande ord då han säger att …

För Sveriges, industrins och välfärdens skull behöver vi bygga världens bästa omställningssystem, både för de människor som utsätts för omvandlingen och för de företag som vi är beroende av. Regeringen måste satsa på att stärka en sådan förmåga. Då kan vi bygga vidare på det samförstånd och den konstruktivitet som format Sverige. Alternativen förskräcker.

LO:s lönesamordning höll


20130316-171916.jpg

Avtalen ger rimliga förutsättningar för reallöneökningar

Facken inom industrin har tecknat avtal med sina respektive arbetsgivarorganisationer. För IF Metall hamnade det tre-åriga avtalet på en total kostnad om 6,8 % (inklusive 0,6 % för delpension).

Många kommer säkert att vara besvikna på nivån på löneökningarna. Med tanke på att den svenska industrin fortfarande påverkas av den sämre konjunkturen och den (numera) starka svenska valutan får resultatet ses som rimligt.De viktigaste framgångarna nåddes på andra områden:

  • LO-förbundens princip för låglönesatsning har genom de ingångna avtalen genomförts. Principen innebär procentpåslag på löner över 25.000 kr/månad och krontalspåslag för löner under 25.000 kr/månad. Denna princip kommer att ha stor betydelse för när lönerna ska förhandlas inom Handels och Hotell- och Restaurangfackets områden.
  • En föräldralöneförsäkring införs som ger mammor och pappor sex månader var med ett extra tillägg när man är föräldraledig. Detta kommer förhoppningsvis innebära att fler pappor blir föräldralediga under längre perioder.
  • IF Metall har fått in en avtalskonstruktion som möjliggör för anställda att gå i delpension när man nått 60 års ålder. Detta ska förhoppningsvis innebära att fler industrianställda kan arbeta längre och därmed nå en bättre nivå på pensionen än annars.

Förhandlingar innebär ett givande och ett tagande för att komma i mål. Det intressanta blir att se hur texterna ser ut när de kommer på pränt. IF Metalls förbundsordförande, Anders Ferbe,  säger om avtalet att det …

… ger rimliga förutsättningar för reallöneökningar och uppfyller industrins lönenormerande roll. Ett längre avtal ger stabilitet och möjliggjorde att vi fick framgångar både för arbetstidsfrågan och föräldraförsäkringen, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe. Samtliga fem avtal löper på tre år från och med den 1 april 2013 till och med den 31 mars 2016.

Länkar: di.se, dn.se, SvD, dn.se, di.se, vlt, SvD, di.se, Ekot, SVT, SvD, SvD, di.se, dn.se, SVT, Ekot, Ekot, Arbetet, TCO-tidningen, Fastighetsfolket, Kollega, Arbetet, Publikt, Lag & Avtal, Arbetet, Kollega, ka.se, Tidningen Vision, ingenjören, Byggnadsarbetaren, Kollega, TCO-tidningen, Arbetet, da.se, Ekot, ekuriren

Andra som skrivit: Leine Johansson, Carola Andersson, Niklas Hjert

Industribloggare: Leine Johansson

Tillförsikt i industriförhandlingarna


… ingenting är löst förrän allt är löst …

Svenska Dagbladet har tagit pulsen på parterna inom verkstadsindustrins avtalsförhandlingar. Journalisten möts tydligen av ganska lugn tillförsikt från de intervjuade partföreträdarna.

Tomas Undin, biträdande förhandlingschef på Teknikföretagen, väntar sig att ett avtal är i hamn innan månadens slut.

Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall, säger att man i stort sett har fått bort de flesta av villkortsfrågorna från förhandlingsbordet. Nu återstår endast, som Anders uttrycker det, de stora ”puckarna”. Niklas Hjert, förhandlingschef på Unionen, menar att man har haft ett gott förhandlingsklimat hittills med tanke på de svåra ekonomiska år som industrin har gått i genom.

De stora frågor som kvarstår att hantera ur IF Metalls räkning är:

  • Nivån på löneökningarna.
    Handlade det enbart om en ekonomiskt förnuftig nivå på löneökningarna vore det säkert inga större problem. Men nu handlar det även om att IF Metall har bundit upp sig för den princip som LO-förbunden är överens om. LO:s krav är att det procentuella värdet mätt på en lön om 25.000 kr ska omvandlas till ett motsvarande värde i kronor och ören för lägre avlönade branscher. Denna princip ogillar arbetsgivarnas organisationer högeligen. Unionen är inte bunden av detta krav. Det kan onekligen bli en rätt så rejäl nöt att knäcka.
  • Delpension
    Allt tyder på att parterna kommer att lösa den frågan. Det handlar väl mest om hur mycket reformen kommer att kosta i motsvarande löneutrymme.
  • Föräldraledighetstillägg om 10 % av aktuell lön.
    Parter i förhandlingarna om avtalsförsäkringarna är LO och Svenskt Näringsliv. LO-förbunden är överens om att inte skriva på några branschavtal innan dessa förhandlingar är klara. Blir de förhandlingarna framgångsrika ska IF Metall förhandla om en utrangering av motsvarande villkor ur branschavtalen.

De opartiska ordförandena kommer alldeles säkert inte vara särskilt sysslolösa de kommande veckorna om avtal ska kunna nås innan de gällande går ut.

Länkar: SvD, da.se, Lag & Avtal, SvD, da.se

Andra som skrivit: Kaj Raving

Sänktes verkligen lönerna?


Hellre lönesänkning än inget jobb alls?

Dagens Nyheter rapporterade för några dagar sedan om en enkätundersökning som man låtit Ipsos genomföra. Man lät fråga ett tusental människor om de anser ”krisavtal” vara bättre än uppsägningar. Artikeln utropar att sex personer av tio är beredda att sänka sina löner för att behålla jobben.

Det som hände i stora delar av den svenska industrin under hösten 2008 var dramatiskt. Företagen drabbades av en snabbt vikande konjunktur. I många fall upplevdes det som ett fullständigt ras. Det innebar att företagen snabbt tvingades att minska personalstyrkan.

I många fall kom man till ett läge där man inte ville/kunde säga upp fler. Det innebar att man på företagen började sluta överenskommelser för att slippa uppsägningar som i många fall stred mot gällande avtal. I syfte i att bibehålla kontrollen och värdet av branschavtalen beslutade sig IF Metall för att förhandla fram det, så kallade, krisavtalet.

Avtalet innebar en möjlighet att i stället för att säga upp personal kunde man komma överens om att minska arbetstiden med därmed minskad inkomst. Företagen kunde med denna lösning snabbare sänka sina kostnader och samtidigt kunna behålla sin personalstyrka. Samtidigt kunde man snabbare växla upp produktionen när läget normaliserades. Det bidrog till rädda ganska många arbetstillfällen i det läget.

Avtalet kom till i en extrem situation där arbetslösheten ökade snabbt och i ett läge där en borgerlig majoritet i riksdagen beslutat om stora förändringar/försämringar av arbetslöshetsförsäkringen.

Huruvida krisavtal av den typ som IF Metall gick med på är bättre än att vidta uppsägningar kan ju diskuteras. IF Metall fick ganska mycket kritik för avtalet inom och utom förbundet. IF Metall har tillsammans med parterna inom Industriavtalet tagit fram ett förslag till ”korttidsarbete” som är en betydligt bättre lösning. Det är därför inte aktuellt att i dagsläget teckna nya centrala krisavtal.

Länkar: dn.se, Ekot, SVT, di.se

Andra som skrivit: Johan Ulvenlöv

Industribloggare: Leine Johansson

Teknikföretagen lämnar förslag till IF Metall


Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen har idag presenterat sitt förslag till kollektivavtal. Förslaget innebär ett treårigt avtal med en total kostnadsökningsram om 4,5 % över avtalsperioden. Arbetsgivarna vill vidare att det ska vara möjligt att lokalt på företaget komma överens om lägre löneökningar än vad som anges i det centrala avtalet. Arbetsgivarna vill dessutom ensidigt kunna förändra arbetstiderna, uppåt eller nedåt, med fem timmar (måndag – fredag). Teknikföretagens vd Åke Svensson säger i ett pressmeddelande att …

Teknikindustrin upplever ett fortsatt efterfrågefall med omfattande neddragningar i många medlemsföretag. I detta bekymmersamma läge behövs stabila förutsättningar genom ett längre avtal med kostnadsökningar på en nivå som företagen kan bära.

Det vore väl en överdrift att påstå att IF Metall blev särskilt imponerad av arbetsgivarnas avtalsbud. Anders Ferbe säger i en kommentar att …

Inga av våra krav är tillgodosedda, arbetsgivaren står kvar vid alla sin krav på försämringar av kollektivavtalet. Nivån är alldeles för låg, det här är inte acceptabelt. Det enda positiva är att de öppnar upp för en fortsatt diskussion för någon form av  pensionsavsättning.

Det här är knappast ett realistiskt avtalsbud från arbetsgivarna. Deras förhoppning är snarare att det blir utgångspunkten för att diskutera kompromisser och att försöka driva utvecklingen åtminstone något åt deras håll. De fortsätter att markera sin inriktning att ensidigt kunna flexibilisera de anställdas tid och arbete.

Länkar: da.se, Arbetet, di.se, dn.se, da.se, da.se, Arbetet, di.se

Industribloggare: Leine Johansson

Anders Borg ställer villkor om förändrad a-kassa


En ganska stor arbetsmarknadsnyhet under helgen var den om att finansminister Anders Borg öppnar för att ta avskaffa, den så kallade, arbetslöshetsavgiften. Alla som är medlem i en arbetslöshetskassa betalar två delar i medlemsavgift – en avgift som ska finansiera kassans administration/verksamhet och en arbetslöshetsavgift.

Arbetslöshetsavgiften varierar beroende på arbetslösheten i aktuell a-kassa. Ju högre arbetslöshet desto högre avgift. Den teoretiska bakgrunden till denna avgift var att fackföreningar skulle ställa lägre krav på löner vid hög arbetslöshet. Detta förmenta syfte har inte fungerat. Den har endast tjänat till att skrämma bort medlemmar från a-kassor med hög arbetslöshet.

Det är förstås bra att finansministern öppnar för att ta bort denna avgift. Det har varit ett fackligt krav från dess införande. Dock väljer Hr. Borg att servera denna möjlighet som en godisbit i de pågående förhandlingarna om en ”jobbpakt”. Han hoppas att de fackliga organisationerna därmed villigare ska gå med på avtal om yrkesintroduktion – i första hand inom hotell, restaurang och handel. Men det är förstås viktigt som IF Metalls ordförande sade i lördags, att …

Det jag kan tänka mig som måste bli tydligare under de fortsatta samtalen, det är ju att det är en kombination av arbete och utbildning. Så att det inte blir en allmän lägre lön för unga människor.

IF Metall skrev ett sådant avtal redan för två år sedan. Det är ett alldeles utmärkt avtal som syftar till att ge unga människor som saknar relevant utbildning för industriyrket en bra ingång till arbetslivet. Genom avtalet ska man kunna anpassa praktisk och teoretisk utbildning för att öka chansen till ett arbete.

Det handlar inte om att enbart sänka lönen för unga människor. Det är viktigt att liknande avtal på arbetsmarknaden inte leder till en sådan utveckling.

Länkar: Ekot, Ekot, dn.se, dn.se, di.se, SvD, Ekot, dn.se, dn.se, di.se, Fokus

Andra som skrivit: Ola MöllerMats Essemyr, Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: