En politik för minsta gemensamma nämnare


Tidningen Dagens Industri konstaterar i en kort artikel att regeringen ”har åkt på rekordmånga nederlag i riksdagen”. Riksdagens majoritet har redan beslutat om 102 ”tillkännagivanden” vari man uttryckt sin åsikt i frågor där regeringen har en annan politik. Jessica Polfjärd, gruppledare för Moderaterna i riksdagen, menar att detta visar att …

… det är en historiskt svag regering.

Och, det är klart, i någon mening har hon ju rätt. Vi har efter det senaste valet en riksdag med en majoritet av ledamöter från partier ståendes till höger om politikens mittpunkt. Men eftersom de rödgröna partierna tillsammans blev större än den tidigare alliansen fick S och MP bilda regering (med stöd av V).

De fyra borgerliga partierna kan med stöd av SD blockera alla förslag från regeringen när helst de har lust att göra det. Det är därför som vi har en S+MP-regering som styr riket med en alliansbudget. Detta nederlag för regeringen ledde till att man hotade med att utlysa nyval.

Efter visst övervägande valde de borgerliga partierna att de hade mer att förlora på att genomföra ett nytt val. Därför valde de efter krumbuktande att ingå den så kallade decemberöverenskommelsen. Den innebär att de borgerliga partierna kommer att släppa i genom det största politiska blockets förslag till statsbudget. Samtidigt förbehåller de sig rätten att i alla övriga frågor rösta som de vill. Därav alla dessa tillkännagivanden.

Vi har idag en riksdag där det är lättare att säga nej till förslag än att skapa politisk majoritet över blockgränserna. De fyra borgerliga partierna i alliansen har skapat en bergfast hård blockpolitik som endast sakta låter sig eroderas. De fyra partiernas fokus ligger på att vinna det kommande valet 2018. De känner liten motivation till att ingå överenskommelser med den sittande regeringen.

Det spännande är väl hur länge decemberöverenskommelsen kommer att hålla. Det är uppenbart att det finns ganska starka krafter bland de borgerliga partierna som gärna kan tänka sig att skapa majoritetspolitik tillsammans med SD. Än så länge håller de borgerliga partiledninarna emot. De inser väl den politiska risken med att själva överta regeringsansvaret i detta parlamentariska läge. De avvaktar säkert hellre till kommande ordinarie val 2018.

Därför gäller det att för socialdemokraterna (och miljöpartiet) att hitta politiska vägar för att kunna skapa politik som lägger grunden för valseger och ett mer förmånligt parlamentariska läge i kommande riksdagsval.

Länkar: di.se, SvD, di.se, di.se, dn.se, SvD, di.se, SvD, Ekot, Ekot, dagens arena, SvD, di.se, SvD, di.se, di.se, Ekot, di.se, dagens arena, di.se, di.se, di.se, dn.se, dn.se

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Peter Johansson, Ulf Bjereld, Jan Jarlbäck, Fredrik Antonsson

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 7 maj, 2015, i Politiska funderingar och märkt , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för En politik för minsta gemensamma nämnare.

Kommentarer inaktiverade.