Facket bryr sig om hela människan


Ibland får man glädjas över det lilla. Tidningen Arbetet konstaterar att medlemstappet bland LO-förbunden håller på att plana ut. Det är bland de renodlade industriförbunden som medlemsminskningen är som störst – organisationsgraden håller sig dock ganska konstant. Orsaken är ju att den svenska industrin är satt under en konstant omvandling innebärande att industrijobb minskar p.g.a. av rationaliseringar i teknik eller genom att flytta jobb till andra länder.

Det som är glädjande är ju att bland de förbund med lägst organisationsgrad har man lyckats att bromsa utvecklingen. Handels är ett av två förbund som visar ett ökande medlemsantal. Av vad jag förstår av Arbetets artikel innebär den även en något ökad organisationsgrad. Hotell och Restaurang Facket är väl det förbund som måste arbeta hårdast med att växa. Medlemmar kommer in och försvinner i en sådan takt att man omsätter medlemskåren på tre år.

Handels verkar vara ett förbund som satt hårt fokus i sitt förändringsarbete i syfte att öka organisationsgraden. Här kan det finnas anledning att studera vad de gör. Men som alltid är det ju svårt att exakt kopiera vad andra gör.

En viktig framgångsfaktor för att vända synen om ”facket” handlar ju om att synas och befinna sig där människor och potentiella fackliga medlemmar rör sig. Arbetet skrev i det senaste numret en artikel som gjorde mig glad. Den handlar om hur Anna ­Palmér arbetar och inspirerar. Anna gillar musik och fotboll med det lag som traditionellt är kopplat till arbetarna. LO-förbunden tvekar inte att röra sig och synas i sammanhang dit många människor kommer. Jag minns själv en gång när jag på besök i Göteborg skulle bese en landskamp (fotboll) på nya Ullevi mötte fackligt aktiva från (dåvarande) Metall och Handels. De delade ut flygblad till de som tog emot dem.

Anna menar att facket behöver finnas både på arbetet och på fritiden. Hon säger …

Vi passar på att träffa folk, vi är en del av livet, vi bryr oss om hela människan. Kulturen också.

Jag satt igår eftermiddag tillsammans med andra i en diskussion om hur det fackliga arbetet i den kommande större avdelningen IF Metall Mälardalen ske se ut. Bakgrunden till samtalet var en oro bland ett antal fackligt aktiva i Skultuna. De  har idag ett nära samarbete mellan arbetsplatser i samhället. De genomför träffar, samordnar facklig aktivitet, genomför olika fritidsaktiviteter för de fackliga medlemmarna på denna lilla ort i Västerås kommun. De vill fortsätta att utveckla och bibehålla det, faktiskt, unika de har där.

Det är viktigt att alla de lokalt fackligt aktiva får stöd för att bedriva sin verksamhet. Här finns ju en fara när de fackliga avdelningarna växer och blir allt större geografiska enheter. Det finns en tendens till att det fackliga arbetet centraliseras och att detsamma förtvinar i utkanterna. Det är så lätt att man i största välmening fattar beslut som försvårar för sådant fackligt arbete som i Skultuna. Men det får heller inte innebära att vi inte vågar göra den minsta förändring av det fackliga arbetet eller hur vi organiserar det.

Länkar: ArbetetArbetetArbetetArbetet, Kollega

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 12 september, 2012, i Fackliga frågor och märkt , , , . Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Facket bryr sig om hela människa? Det är problemet. Om facket ”bara” brydde sig om de rent fackliga frågorna så kanske det vore lösningen. Sen kommer jag att tänka på min första fackliga kontakt där ett ombud på min arbetsplats sa att det skulle bli ett helvete för mig om jag inte gick med i facket. Det skulle han själv se till.

%d bloggare gillar detta: