Bloggarkiv

Färre unga jobbar inom handeln


Den förutvarande borgerliga regeringens viktigaste reform för att minska arbetslösheten bland unga var den införda rabatten på de sociala avgifterna. Arbetsgivare som anställde en ung person fick en rabatt motsvarande 50 % av de sociala avgifterna. Det är en reform som de borgerliga partierna försvarar medelst näbbar och klor och som arbetsgivare i särskilt gynnade branscher för allt i världen vill behålla.

Om än reformens syfte var gott så verkar resultatet tämligen magert. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk

utvärdering (IFAU) konstaterar i en utvärdering att reformen inte har lyckats med det som förutsattes. Fackförbundet Handels konstaterar i en nyligen presenterad rapport att andelen unga, såväl som arbetade timmar för unga, har minskat efter reformens genomförande. Handels chefsekonom Stefan Carlén konstaterar att …

Statistiken visar tydligt att subventionen inte haft någon som helst effekt på ungdomsarbetslösheten inom vår bransch. Visst har företagen fått mer pengar. Men det var inte för att öka lönsamheten i företagen utan för att motverka den allvarliga ungdomsarbetslösheten som subventionen infördes.

Handels säger att de 18 miljarder som reformen hittills kostat kunde ha använts till något mer meningsfullt som verkligen bidragit till att minska ungas arbetslöshet.

Det är litet förvånande att de borgerliga partierna så ihärdigt försvarar denna reform. De borde ju ha ögon att se med. Att arbetsgivarna gärna vill behålla subventionen är ju mindre förvånande. Det har ju förstås inneburit stora medel som ökat företagens ekonomiska marginaler och därmed bidragit till ökad lönsamhet.

Men vill nu samhället minska ungdomars arbetslöshet borde det vara ett billigt pris att avveckla reformen/rabatten.

Länkar: dagens arena, Arbetet, Handelsnytt

Annonser

Calmfors har fel


Har han fel?

För några veckor sedan presenterade IFAU en rapport som fastslog att den borgerliga regeringens reformer gällande a-kassan och jobbskatteavdrag inneburit vikande löneutveckling. Jag kommenterade rapporten i något ifrågasättande ordalag ett par dagar senare.

I ett debattinlägg den 16 juni kommenterar representanterna för TCO Göran Zettergren (chefsekonom) och Roger Mörtvik (samhällspolitisk chef) IFAU:s rapport. De är starkt kritiska till de slutsatser som rapporten förmedlar. Göran och Roger menar att studien har så stora brister att det överhuvudtaget inte går att dra de slutsatser som forskarna gör. De har två huvudsakliga invändningar emot IFAU:s rapport:

  • En central del i den tes som förs fram är att en sänkt ersättning till de arbetslösa ska ha haft en avgörande effekt på lönebildningen. Problemet är bara att IFAU:s datamaterial inte omfattar uppgifter om vilka individer som faktiskt påverkas av förändringar i ersättningsgraden. Istället hittar man på en teoretisk ersättningsgrad baserad på antagandet att samtliga individer berörs fullt ut.
  • Ändå är vår allvarligaste invändning mot forskarnas slutsatser att man inte tar någon hänsyn vare sig till produktivitetsutvecklingen i ekonomin eller till den effekt som hela den finansiella krisen haft på lönebildningen. Detta är uppseendeväckande då produktivitetsutvecklingen är helt avgörande för löneutvecklingen även i den teoretiska modell som studien bygger på.

Göran och Roger skriver avslutningsvis att …

Att inte ta hänsyn till produktivitetsutvecklingen i ekonomin, inte nämna finanskrisen en enda gång och inte bry sig om att kommentera att de data man har att tillgå inte tar hänsyn till hur a-kassan faktisk fungerar är inget annat än anmärkningsvärt. Detta behöver belysas och diskuteras. Därför skriver vi denna artikel.

IFAU:s rapport fick stort genomslag i media då den presenterades. Jag har dock sett väldigt få kommentarer (inga alls egentligen) på TCO:s kommentar på den. TCO synes, enligt mig, ha ganska relevanta invändningar emot den studie som IFAU skrivit. Är det därför som rapportförfattarna inte bemödat sig om att gå i svaromål?

Fler som skrivit: Göran Zettergren

Arbetslös – bliv vid din Fas 3


Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har undersökt, den så kallade, Jobb- och utvecklingsgarantin.

De arbetslösa personer som blir utförsäkrade ur arbetslöshetsförsäkringen hamnar vanligtvis i Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG). De som kommer från a-kassan och placeras i JUG:en kommer först till Fas 2, vari Arbetsförmedlingen genom olika åtgärder ska stödja den arbetslöse till nytt jobb.

De som, trots detta, inte lyckats komma i arbete hamnar efter en tid i Fas 3 (eller sysselsättningsfasen som den borgerliga regeringen döpt om åtgärden till). I denna fas ska man placeras i en sysselsättningsåtgärd för att få rutiner och komma närmare arbetsmarknaden.

IFAU finner i sin rapport att de flesta som befinner sig i Fas 3 är nöjda med sin placering. Av de som får ett ordinarie arbete är det endast en av tio som får det utan någon statlig subvention. Det är förmodligen inte att förundra sig särskilt över. Det handlar ju om människor som varit långvarigt borta från arbetsmarknaden. Jag ser inget allvarligt i att det behövs subventioner för att hjälpa denna grupp av människor att få ett arbete. Det viktiga är ju att tillse att arbetet/arbetsgivaren är seriös och att arbetet utförs till kollektivavtalsenliga villkor.

Det som är allvarligast i IFAU:s rapport är att så många av de som hamnat i Fas 3 inte känner att de fått rätt stöd under Fas 2. I en enkät som IFAU skickat ut säger hälften i Fas 3 att de inte upplevde att de fick hjälp att söka vare sig jobb eller hjälp att kontakta arbetsgivare i de tidigare faserna i Jobb- och utvecklingsgarantin.

Sara Martinsson, som är en av rapportförfattarna, säger vidare att det finns en uppenbar risk för att de som hamnar i Fas 3 blir kvar där. Hon säger att …

Det finns ju en risk i att om de inte har fått tillräcklig hjälp i Fas 1 och Fas 2, att man sedan i Fas 3 är nöjd, man söker jobb i mindre utsträckning så finns det ju en riks i att man blir kvar i Fas 3.

Fas 3 kritiseras ju av de fackliga organisationerna för att vara en ganska meningslös åtgärd som inte gör att människor snabbare kommer i arbete. Det finns även åtgärder inom Fas 3 som riskerar att slå ut ordinarie arbeten. De arbetslösas möjligheter att tillgodogöra sig utbildning för nytt arbete är minimal. Socialdemokraterna kommer om de får regeringsmakten verka för att avveckla denna arbetsmarknadsåtgärd.

Jag delar den kritik som framförs emot Fas 3 och emot den arbetsmarknadspolitik som den borgerliga regeringen infört. Det behövs helt andra och aktivare åtgärder för att hjälpa arbetslösa till arbete. De som har svårast att få ett arbete behöver väl individanpassat stöd för att kunna få ett arbete. Fas 3 har huvudsakligen blivit till en åtgärd där man utan individuellt stöd placerar de som varit längst utanför arbetsmarknaden.

Länkar: Ekot, Ekot, Ekot, SVT, dn.se, SVT, Arbetet, Kollega, Tidningen Vision, Kollega

Andra som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Martin Moberg, Veronica Palm, Markus Mattila, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Susanna Holzer

Många misslyckas i skolan


Enligt officiell statistik har Sverige en väldigt hög ungdomsarbetslöshet (kring 27 %). Detta tal är betydligt högre än för jämförbara länder. Det är det högsta om man jämför med Sveriges nordiska grannländer. Det finns dock de som påpekar att denna officiella siffra är uppblåst.

SCB visar i en särskild rapport att 7,5 % av de unga i åldern 15-24 års ålder vare sig arbetade eller studerade. Rapporten visar att för 20-24-åringarna var 10,7 % arbetslösa. För 15-19-åringar var motsvarande siffra 4,2 %.

I samband med att SCB presenterade sin rapport påpekades att debattklimatet kring ungdomars arbetslöshet kan slå fel beroende på vilka siffror man väljer att lyfta fram. Allianspartierna hade innan de tillträde regeringsmakten 2006 intresse av att lyfta fram höga siffror för arbetslösheten. På samma sätt kritiseras idag den borgerliga regeringen från oppositionen för att man inte lyckats bekämpa arbetslösheten med de metoder man valt.

Det är väldigt tydligt att subventionerade sociala avgifter och halverad restaurangmoms inte har varit verksamma som metoder för att minska ungdomars arbetslöshet. De ungdomar som har svårast att få arbete är de som har lämnat gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Anna Broman (SCB),  som har skrivit rapporten, säger att …

De höga svenska siffrorna för ungdomsarbetslösheten har i huvudsak två orsaker: att vi inte har ett system med betalda lärlingsplatser och att studiemedlen inte betalas ut under årets alla månader. Länder med lärlingssystem som Tyskland och Österrike har betydligt färre ungdomar som räknas som arbetslösa. I dessa två länder – liksom i Danmark och Storbritannien – får studenterna dessutom studiemedel även på sommaren, vilket begränsar deras behov av att söka tillfälliga jobb.

Socialdemokraterna föreslår att man avvecklar subventionen av de sociala avgifterna och i stället använder dessa medel på satsningar i skolan. Inriktningen måste vara att hjälpa ungdomar att klara av utbildningen och därmed öka deras möjligheter att skaffa sig en försörjning. Det är förmodligen en mer träffsäker metod att på sikt minska ungdomars arbetslöshet och öka deras chanser till ett arbete.

Det är klart att kampen om statistiken kan slå fel och att man inte ser skogen för alla träden. Även om det ”bara” handlar om 7,5 % av ungdomarna som vare sig arbetar eller studerar så handlar det om väldigt många människor av kött och blod. Det handlar om ungdomar som blir stadigvarande utslagna från arbetsmarknaden. Därför är det bra att SCB på detta vis rensar bland siffrorna. De tydliggör att är viktigare att satsa på mer träffsäkra metoder.

Den borgerliga regeringen har med hänvisning till den höga arbetslösheten för ungdomar lagt sina insatser på generella insatser. De har misslyckats med det föregivna syftet. Det är dags för en annan politik!

Länkar: SVT, SVT, SvD, dn.se, dn.se, TCO-tidningen, Arbetet

Lägre löneökningar


Enligt en rapport från IFAU har kombinationen av jobbskatteavdrag och lägre ersättning från arbetslöshetsförsäkringen inneburit lägre löneökningar. Rapportförfattarna grundar sina resultat på studier av löneutvecklingen under perioden 2007–2009.

De lägre skatterna ska ha gjort det möjligt för löntagarna att acceptera lägre ökningar av lönen. Genom att de arbetslösa fått lägre ersättning har de förmåtts att acceptera lägre löneökningar.

Den borgerliga regeringen hävdade att jobbskatteavdragen inte syftade till att skruva ned löneökningstakten. Det är möjligt att det förhåller sig så. Däremot hävdar jag med en dåres envishet att sänkt ersättning till arbetslösa har till syfte att förmå arbetslösa att acceptera arbeten till en lägre lön än innan arbetslösheten. Förändringarna inom arbetslöshetsförsäkringen syftar till att sänka lönen inom vissa branscher.

Den 16 mars 2007 träffade IF Metall ett nytt kollektivavtal med Teknikföretagen. Avtalsperioden gällde för tre år (fram till den 31/3 2010). Avtalet var samförhandlat tillsammans med SIF (idag Unionen) och och Sveriges Ingenjörer. I avtalet reglerades villkoren för löneökningarna för en period om tre år. Avtalet tecknades utan kännedom om kommande förändringar av inkomstskatten. Avtalet tecknades under en period av förhållandevis god konjunktur för den svenska industrin.

Det man inte visste den där dagen 2007 då avtalet tecknades var att man i slutet av avtalsperioden befann sig i en djup och allvarlig lågkonjunktur. Dessutom var IF Metalls avtal med Teknikföretagen ”baktungt”! Det innebar att de högsta löneökningarna under avtalsperioden skedde mitt under djupaste lågkonjunktur.

Det är möjligt att forskarna som sammanställt rapporten har rätt. Men jag är samtidigt fundersam. Stora delar av den svenska arbetsmarknaden omfattades ju av kollektivavtal slutna innan jobbskatteavdragen fanns. Med tanke på att avtalen gällde för en period om tre år kan man ju verkligen undra vilken effekt de införda avdragen hade på lönebildningen.

Det vore även intressant att granska vilken effekt lågkonjunkturen som slog till 2008/2009 hade på löneutvecklingen. Jag hyser inga större tvivel om att hög arbetslöshet parad med försämrade villkor för arbetslösa innebär en press nedåt på löneutvecklingen.

Länkar: dn.se, di.se, dagens arena, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Gösta Karlsson

Om ett regeringsfiasko


Under gårdagen rapporterade Sveriges Television om en preliminär forskningsrapport från IFAU. De har granskat hur den borgerliga regeringens paradreform för att minska ungdomars arbetslöshet har fungerat i praktiken. Genom att subventionera de sociala avgifterna med 50 % för de företag som anställde ungdomar hoppades man minska arbetslösheten.

Yippie haj ho! Arbetslinjen funkar!

Den borgerliga regeringen är uppenbart övertygad om att reformen har varit lyckosam i att hålla nere ungdomars arbetslöshet. Alla är ju inte lika övertygade om reformens lyckosamma inverkan på arbetslösheten som regeringen.

Socialdemokraterna vill ta bort subventionen för att finansiera andra, som de ser det, mer långsiktigt hållbara åtgärder för att minska arbetslösheten. Den borgerliga regeringen är dock så övertygade om det förträffliga med deras reform att de anser att en slopad subvention skulle innebära en ökad arbetslöshet med flera tusentals personer.

Så hur har då reformen fungerat?

IFAU:s preliminära resultat tyder på vare sig mer eller mindre än ett fiasko för regeringens så begapade reform. IFAU bedömer att reformen skapat 4.000 till 6.000 nya jobb. Varje sådant nytt arbetstillfälle har kostat statskassan mellan 1 och 1,5 miljoner kronor. Man bedömer vidare att dessa resultat endast gäller på kort sikt. De långsiktiga effekterna verkar vara högst tveksamma.

Även om jag kanske inte ska göra en allt för stor affär av IFAU:s preliminära resultat så känns det som de alternativ som socialdemokraterna föreslår är bättre. Den borgerliga regeringen synes endast ha gödslat pengar över företag som oavsett reformen skulle ha anställt unga.

Länkar: SVT, dn.se, di.se, SvD, ekuriren, di.se, SvD, SvD

Andra som skrivit: Christian Norlin, Alliansfritt Sverige, Leine Johansson, Martin Moberg, Krassman, Annika Högberg, Roger Jönsson, Kjell Rautio, Oscar Ernerot

De som deltar i arbetsmarknadsutbildning får högre inkomster


Institutet för arbetsmarknadspolitisk forskning (IFAU) har i en rapport granskat hur deltagande i arbetspraktik har påverkat tiden som arbetslös jämfört med att vara helt arbetslös. Man har granskat åren 1999 – 2006.

Resultaten visar att de som deltagit i arbetspraktik har en något kortare tid som arbetslös jämfört med de som inte har varit i praktik. Det visar sig att resultaten har varit bättre för kvinnor och för unga. Arbetshandikappade och de över 50 år hade betydligt mindre nytta av arbetspraktik.

IFAU har även granskat hur arbetsmarknadsutbildningar har påverkat möjligheten att komma i arbete. Det visar sig att på längre sikt var utbildning bättre än deltagande i praktik. Rapporten visar vidare att det är viktigt vilka personer som sätts i vilket program. IFAU skriver i sitt pressmeddelande att …

… De som hade arbetspraktik låg i genomsnitt lite längre bort från arbetsmarknaden och skulle enligt beräkningar ha haft större nytta av arbetsmarknadsutbildning. De som gick en utbildning hade egenskaper som gör dem mer anställningsbara och de skulle ha haft lika stor nytta av den billigare praktiken.

Jag har läst flera rapporter och artiklar som berättar om att de som gått länge arbetslösa är i större behov av utbildning anpassad till deras och arbetsmarknadens behov för att komma i arbete. Den borgerliga regeringen har valt att prioritera praktik som en billigare åtgärd före utbildning.

De långtidsarbetslösa som idag dväljs i FAS3 (sysselsättningsfasen) har närmast utbildningsförbud. Det innebär att väldigt få byter arbetslöshet till arbete. FAS3 har från början mer varit ett sätt att hålla långvarigt arbetslösa i någon slags sysselsättning och i Herrans tukt och förmaning. Det är en ovärdig arbetsmarknadspolitisk åtgärd som måste avskaffas.

Länkar, Arbetet, Arbetet, dn.se

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg

En bättre fungerande arbetsmarknadspolitik


Anders Forslund, biträdande chef för IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering), presenterade igår sina tankar om en bättre fungerande arbetsmarknadspolitik. Han menar att det handlar om traditionell arbetsförmedling. Man ska ge information om hur man söker jobb, att förmå personer att söka jobb, att hjälpa folk med dåliga kontaktnät etc. Den andra åtgärden är att subventionera anställningar för långtidsarbetslösa.

Han gillar inte den politik som den borgerliga regeringen har genomfört. Rabatterade sociala avgifter till arbetsgivare som anställer unga synes inte ha gett några större resultat. Samma gäller för systemet med praktikplatser. Han säger …

Det finns inga rejäla utvärderingar än men det vi ser med blotta ögat är en relativt begränsad effekt på sysselsättningen bland dem upp till 25 år. Jag skulle gissa att utvärderingen kommer att visa att det tillkommit en del nya jobb men att de är väldigt dyra.

Han menar vidare att man inte ska ha någon övertro på arbetsmarknadsutbildningar av den sort som socialdemokraterna brukar förespråka. Han menar att de är väldigt dyra och att man därför inte kan använda sådant ensidigt.

Jag tror att Socialdemokraterna borde lyssna till de tankar som kommer från IFAU. De borde vara de som besitter goda kunskaper om arbetsmarknadspolitiken och dess funktionssätt. Jag anser fortfarande att utbildningar för arbetsmarknaden ska vara en viktig del i en politik för arbete. Men det gäller förstås att vara lyhörda inför de behov som finns så att man inte utbildar för arbetslöshet.

Om jobbcoachningens mindre undergörande effekter


IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) rapporterar att ”Jobbcoachning hjälper vissa men inte alla”. Rapportförfattarna har genomfört enkäter och intervjuer med deltagare, coacher och anställda vid Arbetsförmedlingen. De har även matchat deltagare med en jämförelsegrupp och studerat hur många som övergår till arbete samt hur många som flödar tillbaks till förmedlingen under en period av upp till två år.

De resultat man funnit är inte alldeles uppmuntrande då man inte funnit några större skillnader i hur lång arbetslösheten varit mellan coachade och icke coachade arbetssökande. Det verkar dock som om coachningen varit bra för några klart definierade grupper och mindre bra för andra:

Resultaten pekar på att coachningen förkortar arbetslösheten med 1–2 veckor för kvinnor, personer med mycket korta arbetslöshetstider, eftergymnasialt utbildade och utomnordiskt födda. Ser man till hela gruppen deltagare är effekten mindre. Deltagarna fick framförallt olika tillfälliga anställningar. Insatsens effekter var störst under 2009 och har sedan minskat. Rapportförfattarna finner inte att coachningen har hjälpt män, dem som varit arbetslösa under en längre tid eller deltagare över 50 år.

Ekot har pratat med Samina Sputzanin som varit arbetslös en längre tid. Hon tyckte inte att coachstödet har varit till någon större hjälp för henne. Hon säger …

Hur jag upplevde det? Jag fick inget ut av det. Det var bara bortkastad tid. Då fick vi titta på filmer på tv. Det var Kay Pollack och en kille som liknar honom, sedan fick vi bara sitta där och prata om det som vi ville.

Det kommer ju ibland propåer från olika personer om att Arbetsförmedlingen borde privatiseras, kastas på historiens skräphög, reformeras i grunden eller återskapas till något den kanske var en gång i tiden. Arbetsförmedlingen har väl under hela dess tid som myndighet förändrats och getts nya uppdrag beroende av den aktuella politiska ståndpunkten. Arbetsförmedlingen har varit ett tacksamt offer att skälla på.

Därför är det viktigt att hålla i minnet att det uppdrag som Arbetsförmedlingen har kommer från regeringen och riksdagsmajoritet. Det är en majoritet av politikerna i riksdagen som en gång bestämt att stora medel av Arbetsförmedlingens anslag ska användas till att upphandla coachtjänster till arbetslösa. Det är också lagstiftarna som definierat vilket uppdrag som ska utföras av dessa externa aktörer.

Huruvida det blir bättre med att lägga ut en del av Arbetsförmedlingens traditionella arbetsuppgifter på externa aktörer känns i detta fall ganska underordnat. Det verkar som om det har varit viktigare att skicka pengar från statens kassa till det privata näringslivet. Jag kan därför hålla med Fredrik Willén som i Svenska Dagbladet säger att …

Vi arbetsförmedlare blir ofta beskyllda för att vi administrerar arbetslösheten mer än att förmedla arbeten åt de arbetssökande. Vad man då bör veta är att vi ägnar en stor del av vår tid att kommunicera med och fatta en mängd beslut och utbetalningar till de privata coachföretagen, som är Arbetsförmedlingens kompletterande aktörer. Den privata arbetsförmedlingen är redan här.

Länkar: Arbetet, TCO-tidningen, Publikt, Ekot, dn.se, SvD, dagens arena, SvD Brännpunkt, TCO-tidningen

Andra som skrivit: Charlie Levin, Claes Krantz, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Sambanden mellan olika generationers inkomster och utbildning är starka


Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har presenterat en intressant rapport. Den visar på starka samband över flera generationer för ekonomisk och utbildningsnivå. Anna Sjögren, en av rapportförfattarna, säger …

Vi blev förvånade av att sambanden var så starka mellan far- och morföräldrar och deras barnbarn. Det tyder på att det tar längre tid att utjämna olikheter än vad vi trott tidigare.

Den politiska konsekvensen av dessa resultat visar att det gäller att ha ett långsiktigt perspektiv om man vill göra en förändring i människors levnadsnivå. Det är ju en rejäl utmaning för de politiker och partier med ambitioner att verka för ett jämlikare samhälle. Det allt mer medialiserade samhälle som Sverige och västvärlden har blivit premierar inte ett långsiktigt perspektiv. Modern politik handlar mer om taktiska och kortsiktigare överväganden. Arbetarrörelsen lyckades under en lång tid av år inneha ett sådant förtroende bland väljarna av att vilja en omvandling av Sverige. Utmaningen är att återvinna det förtroendet.

Länkar: Arbetet, dn.se, ka.se, Aftonbladet

Industribloggare: Kaj Raving, Leine Johansson, Kaj Raving

%d bloggare gillar detta: