Allt fler svenska ”working poor”

Lina Stenberg, utredare och kommunikationschef för Tankesmedjan Tiden, presenterar i ett debattinlägg en ny rapport ”Working poor – om arbetande fattigdom och klass”. Rapporten visar att den relativa andelen fattiga personer har ökat i Sverige. Lina skriver att …

… Personer utanför arbetsmarknaden har fått det allra värst. Nästan hälften av dessa, 46 procent lever i fattigdom i dag jämfört med 24 procent 2005.

Men inte bara de som saknar arbete har fått det svårare ekonomiskt, även de som jobbar har blivit fattigare. Detta är anmärkningsvärt. Det är något som inte stämmer i ett välfärdsland när även de som jobbar inte klarar sig ekonomiskt.

Rapporten låter berätta att 5,5 procent av alla förvärvsarbetande lever i fattigdom – en ökning med 40 procent sedan 2006. Under perioden 1991 till 2006 syntes ingen större skillnad. Det är framför allt bland vad som kan karaktäriseras som arbetarklass som tendenserna är tydligast. Siffrorna visar att den borgerliga tesen om arbetslinjen tydligt har gynnat vissa grupper av människor. De redan fattiga har fått betala priset för att andra skulle få en annan (och bättre) utveckling.

Den borgerliga politiken byggde på tesen att vissa människor – sjuka och arbetslösa – medelst ”milt” tvång skulle stimuleras att snabbare ta sig ett arbete. Kombinerat med dessa åtgärder byggde politiken på att få en växande låglönemarknad. De som redan arbetade skulle stimuleras att arbeta mer genom att stimuleras med sänkta skatter och chansen att utnyttja andra subventionerade tjänster.

Den borgerliga politiken verkar ha misslyckats. Arbetslösheten har inte minskat, de långvarigt arbetslösa blir allt fler, många ungdomar har allt svårare att hitta ett arbete …

Den borgerliga drömmen om att skapa fler lågavlönade arbeten lever i högsta välmåga. Det pratas så vackert om att sänka trösklar och att ett lågt avlönat arbete väl är bättre än inget alls. Vi ser redan utvecklingen för denna borgerliga syn. Antalet människor som inte kan leva på ett avlönat arbete ökar. Det är en tydlig global trend. Det handlar heller inte bara om att jobben har låga löner. Det finns minsann inga garantier för heltider eller längre anställningstider. Den borgerliga regeringens kamp emot att begränsa antalet korta anställningar var ideologiskt grundat.

Borgerligheten ser gärna att det fackliga inflytandet minskar. I länder med svaga fackföreningar växer de lågavlönade och trygga arbetstillfällena fram. Där blir även de fattiga allt fler och allt mer utsatta. Det finns liten anledning för fackliga organisationer att lättvindigt köpa borgerlighetens världsbild.

Länkar: SvD, Expressen, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni

Tiggeriförbud – ett slag i luften

Tidningen Aftonbladet meddelar att enligt en undersökning anser hälften av det svenska folket att tiggeri skall förbjudas. Varför inte på samma gång förbjuda fattigdom?

Ja, visst är det ibland jobbigt att möta alla de människor som på grund av fattigdom sitter utanför butiksingångar och ber om en slant. Ja, visst är dessa människor ett oroväckande inslag i vår annars perfekta(?) värld. Och javisst vore det väl enklare att slippa möta dessa exempel på människor som i brist på andra alternativ tigger.

Tiggeri är inget nytt för Sverige. Det har alltid funnits människor som pga sina omständigheter tvingats sträcka ut sin hand och frågat efter en slant. Grunden till att människor tigger är fattigdom. Det bästa sättet att få bort tiggandet är att bereda människor försörjning genom andra metoder.

Ett tiggeriförbund handlar enbart om att gömma den sanning att det finns människor som inte ges plats i vår fina värld.

Länkar: Aftonbladet, SvD, di.se, dn.se, Aftonbladet

Vådan av ökade inkomstklyftor

I en nyutkommen rapport från OECD konstateras att:

• De ekonomiska klyftorna har ökat bland organisationens medlemsländer. Klyftorna är bredare än på 30 år.
• Dessa ekonomiska klyftor har hämmat ländernas ekonomiska utveckling.

I en kommentar säger (på engelska) OECD:s generalsekreterare Angel Gurría att …

This compelling evidence proves that addressing high and growing inequality is critical to promote strong and sustained growth and needs to be at the centre of the policy debate. Countries that promote equal opportunity for all from an early age are those that will grow and prosper.

För svensk del innebär denna utvecklingen att vi har ”tappat” ekonomisk utveckling om sex procentenheter på grund av ökade inkomstskillnader.

I en kommentar säger dock Jesper Roine, docent vid Handelshögskolan, att man ska förhålla sig skeptisk till sådana påståenden. Han menar att det finns rapporter som pekar åt alla möjliga håll. Det han däremot anser som mest intressant med OECD:s rapport är den koppling som finns mellan ojämlikhet, utbildning och tillväxt. Han menar att växande inkomstklyftor innebär att personer från lågutbildade hem gör sämre ifrån sig utbildningsmässigt, vilket i sin tur hämmar ekonomins tillväxtkraft.

Oavsett vilket är det verkligen intressant att OECD gör kopplingen mellan ökade ekonomiska klyftor inom befolkningen och försämrad ekonomisk utveckling för länderna. Detta är väl något som borde bli något att diskutera i ett eventuellt kommande extra val?

Länkar: di.se, SvD, Ekot, dn.se, dagens arena, dagens arena, SVT, SVT, dagens arena, SvD, Arbetet

Andra som skrivit: Badlands Hyena, Gösta Karlsson

Förbud löser inte fattigdom eller sociala problem

I Danmark har man valt att ta i med hårdhandskarna med tiggare. Trine Bramsen, Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson, säger till Ekot att …

Det är för det att man inte önskar att göra Danmark till ett hotell där ryktet sprids i Europa att man kan komma till Danmark och övernatta gratis, man kan också få gratis mat.

De danska politikerna ser hellre att fattiga människor tar vägen någon annanstans (exempelis Sverige) än att komma till Danmark. Andreas Schönström, kommunalråd i Malmö, delar inte de danska partikamraternas uppfattning i frågan. Han säger att det …

… är en väldigt ytlig analys och tyvärr är den danska debatten så helt annorlunda än här i Sverige. Naturligtvis måste man i Köpenhamn ta socialt ansvar för de fattiga som finns och skaffa boende och mat åt dem. Något annat är ohållbart medan man på längre sikt ska försöka påverka Rumänien och andra länder att ta ansvar för sin befolkning.

Svenska Dagbladet har fått ett skrftligt uttalande från Fredrik Lundh Sammeli, Socialdemokraternas migrationspolitiska talesperson. Han menar att förbud vare sig förhindrar fattigdom eller sociala problem. Om problemet är att vissa EU-länder inte tar ansvar för sin befolkning är det en fråga som måste drivas genom EU. Den fria rörligheten inom EU gäller även fattiga människor.

Enda sättet att slutligen få bort fattigdom är att människor får möjlighet att försörja sig själva genom arbete och att man verkar för att få bort sociala stigman.

Det är sorgligt och beklämmande att de danska socialdemokraterna valt den linje man har gjort.

Länkar: Aftonbladet ledare, SvD, Ekot, Ekot, SvD, Aftonbladet kultur, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Mario Matteoni

 

Inkomstskillnaderna har ökat!

Sveriges Television rapporterar att inkomstskillnaderna har ökat markant i Sverige de senaste tio åren. Man har låtit Markus Jäntti, professor i ekonomi, analysera en undersökning av Statistiska Centralbyrån. Han säger att …

På lång sikt har inkomstskillnaderna ökat ganska markant i Sverige. Både taget som ett genomsnitt över hela befolkningen men också om man tittar på enskilda grupper. Den procentuella inkomstutvecklingen har varit väldigt mycket högre i toppen av fördelningen än i botten sedan i början av 90-talet.

Det är tydligt att den tiondel av befolkningen med högst inkomster har haft den gynnsammaste utvecklingen. Den tiondel med lägst inkomster har inte haft en fullt så lyckosam utveckling. Markus säger att ensamförsörjande, framför allt kvinnor, är de som haft den sämsta utvecklingen. Gruppen med väldigt låga inkomster har tredubblats under de senaste tio åren.

Denna utveckling har knappast skett av en slump. Det har varit medveten politik att strama åt villkoren för de med låga inkomster. Skattepolitiken har förstås gynnat de med de högsta inkomsterna. Syftet har varit att stimulera fler att välja att arbeta. Med tanke på resultaten verkar ju politiken inte helt lyckad.

Fler som skrivit: Martin Moberg

Vådan av ekonomisk åtstramning

Ökad fattigdom

De brittiska forskarna David Stuckler och Sanjay Basu kritiserar i en aktuell bok ”Åtstramning till döds” det sätt på vilket EU bidragit till att strama åt ekonomierna i krisande euro-länder. De menar att EU därmed har medverkat till att försämra hälsotillståndet för de fattigaste.

De jämför hur EU genomfört sina åtstramningsprogram med hur andra länder agerat. Deras slutsats är att det går att välja hur ekonomiska kriser kan övervinnas. Man kan ta sig i genom ekonomiska kriser utan att i onödan ”straffa” den egna befolkningen med sämre hälsa.

Ett tydligt historiskt exempel är hur den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt valde att verka för sitt program ”New Deal”. Genom statliga insatser bidrog han till att människor fick avlönade arbeten. De statliga satsningarna innebar en bättre folkhälsa i de delstater som var positiva till ”New Deal” än i de som var negativa.

Politik som aktivt verkar för minskad utslagning och fattigdom verkar vara den bästa vägen att gå. Till och med IMF verkar ha fått en insikt om att minskade ekonomiska klyftor är något positivt att verka för. Med ökad fattigdom och större ekonomiska klyftor får vi negativa sociala effekter i form av ökad brottslighet och försämrad hälsa bland de fattigaste.

Länkar: Arbetet, SvD, Arbetet, SvD, Aftonbladet ledare, Politism, Atonbladet ledare, Politism

Fattigdom – ett medvetet politiskt val

Igår rapporterades om att andelen av de arbetslösa som definieras som fattiga har tredubblats under perioden 2004-2012. Tapio Salonen, professor i socialt arbete, säger ganska klart att denna utveckling är följden av medvetna politiska beslut.

Åtstramade regelverk och förmåner i de offentliga sjukförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen har gjort att allt fler drabbats av minskad inkomst relativt de arbetande. Tapio säger att …

Detta är nära på en direkt effekt av den politik som förts i Sverige under hela 2000-talet, då vi har premierat de som har jobb och misskrediterat de som saknar arbete.

Under slagordet ”arbetslinjen” har den borgerliga regeringen genomfört för, som de sade, skulle öka drivkrafterna till arbete. Teorin byggde på att allt för goda villkor för arbetslösa och sjukskrivna minskade deras lust att utföra avlönat arbete. Därför har man bedrivit en politik som medvetet har ökat inkomstskillnaderna mellan arbetande och arbetslösa/sjukskrivna.

Uppgifterna från SCB kan knappast förvåna särskilt många. Det har varit en högst medveten politisk linje att jaga de arbetslösa och sjuka genom försämrade villkor. Huruvida denna politik har lyckats är ju omstritt.

Den långvariga arbetslösheten har ökat under de borgerliga regeringarnas tid i Rosenbad. Långvarigt sjuka skickas fortfarande runt i ett system omväxlande mellan Försäkringskassa, Arbetsförmedling och kommunala socialkontor. Någon avgörande inverkan på människors hälsa och möjlighet att återgå i arbete synes inte reformerna haft.

Länkar: dn.se, SVT, SvD, dagens arena, di.se, di.se, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige

En värld av klyftor djupa och breda som raviner

Här får de plats!

Vid det världsekonomiska forat i Davos presenterade välgörenhetsorganisationen Oxfam en intressant rapport ”Working for the few”. Den visar att de globala ekonomiska klyftorna är djupa och breda. Som ett tydligt exempel anges att de 85 rikaste i världen förfogar över lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste. Oxfams vd Winnie Byanyima sade vid presentationen att det är …

… skakande att halva jordens befolkning på 2000-talet inte äger mer än en liten elit vars antal bekvämt skulle få plats i en dubbeldäckare.

Sverige ligger på tredje plats bland de länder där de rikaste blivit rikare sedan 1980. Organisationen föreslår ett antal åtgärder som de enskilda länderna kan genomföra för att förbättra den globala situationen:

• Omfördelande transfereringssystem,
• Investeringar i generella utbildnings- och sjukvårdsystem,
• Ett progressivt skattesystem,
• Starka låglönegolv,
• Ta bort hinder för lika rättigheter och möjligheter mellan könen, samt
• Skapa finansiell transparens och motverka skatteflykt.

Det låter ju som sådant som arbetarrörelsen har drivit politiskt sedan länge. Här finns en utamaning för socialt inriktade rörelser världen runt att ta tag i. Det blir säkert inte lätt. Men vi kan ju börja i Sverige den 14 september.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, politism, dagens arena

Pensionärer under fattigdomsgränsen

Pensionsmyndigheten rapporterar att för var tredje pensionär är nivån av den allmänna pensionen lägre än fattigdomsgränsen. Skillnaderna är stora mellan män och kvinnor – 45 % av de kvinnliga pensionärerna har en pension som är lägre än den definierade fattigdomsgränsen om 10.800 kr/månad. För män är motsvarande siffra 25 %.

Då man inte räknat med eventuell tjänstepension eller annat pensionssparande är ju den samlade verkligheten förmodligen ganska mycket annorlunda. Det man kan misstänka är dock att för kvinnor blir problemet förmodligen inte särskilt mycket annorlunda. Kvinnor arbetar ju fortfarande i högre grad deltider och är längre föräldralediga. I ett system där hela livsinkomsten räknas påverkar ju detta både nivån på den allmänna pensionen som eventuell tjänstepension.

För de som har haft låg eller ingen inkomst av arbete finns det ett grundskydd, garantipension, som garanterar en lägsta nivå av den pension man får. Men som undersökningen visar så hamnar drygt 65 % av de med garantipension under fattigdomsgränsen. Det visar sig att bostadstillägget är viktigt för denna grupp av pensionärer. 96 % av dem som får bostadstillägg skulle ha hamnat under fattigdomsgränsen utan tillägget. Med bostadstillägg hamnar 45 % över gränsen.

Myndigheten har identifierat fyra grupper som riskerar låg pension:

• Gifta kvinnor om man enbart ser till deras personliga inkomst.
• Ogifta pensionärer — både män och kvinnor — om man ser till inkomststandard.
• Sent inflyttade.
• De som saknar tjänstepension och andra inkomster i pensionen.

Den stora utmaningen för framtiden är att få till ett arbetsliv som gör att fler kan få en rimligare nivå på sin pension. Kvinnor måste få chansen att arbeta heltider, fler män måste ta ansvar för sina barn, det gäller att verka för att fler anställda får tjänstepension (andelen företag som inte omfattas av kollektivavtal ökar) etc.

Länkar: di.se, SVT, Ekot, SvD, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

Fattigdom är ett problem och ska bekämpas

Ebba Busch, bemärkt representant för (KD), skriver försåtligt och förenklande om den OECD-rapport som nyligen visade att Sverige är det land vari de ekonomiska klyftorna ökar snabbast. Ebba menar att ökade ekonomiska klyftor på intet sätt är ett problem. Hon säger att eftersom alla har fått det ekonomiskt bättre är det inget problem att en del har mer pengar över andra. Hon säger att …

… den relativa fattigdomen – att min granne kan köpa en finare bil än vad jag kan – är inte ett problem.

Ebba har ju i någon mån rätt i att ökade ekonomiska klyftor inte nödvändigtvis är det samma som att fattigdomen har ökat. Hon verkar mena att journalister och samhällsdebattörer har förenklat denna fråga genom att likställa ökade ekonomiska klyftor med ökad fattigdom. Ebba säger att tack vare jobbskatteavdragen har människor fått det bättre ställt.

Hon säger retoriskt att ”vänstern” är emot att människor har fått mer pengar och att dessa skulle ha funnits kvar hos ”staten”. Hon avslutar sitt inlägg med att påstå:

I stället för att sätta gränser för hur gott ställt folk får lov att ha det så behöver vi arbeta för att fler kommer ur faktisk fattigdom. Alla andra lösningar och försök till att bekämpa skillnader har lett till totalitära samhällen som inte ger utrymme för skillnader och mångfald. Låt oss i stället lära våra barn och unga att de immateriella värdena är så otroligt mycket mer värda än de materiella, låt oss arbeta för att fler får stöd att en gång för alla lämna den reella fattigdomen.

Jag vet inte riktigt vad Ebba Busch vill ha för samhälle. Det är uppenbart att hon gärna ser att ”driftiga” människor ska kunna tjäna stora pengar utan begränsningar av en girig stat. För att detta ska fungera krävs att människor ska finna sig i sin lott och inte kräva insatser för ett jämlikare samhälle.

Det Ebba inte nämner med ett endaste ord är att inte alla människor i Sverige har fått det bättre med den borgerliga regeringens politik. Den tiondel av Sveriges befolkning med de lägsta inkomsterna har fått se dessa sänkta under regeringens år vid makten. Hennes ord om att få fler att lämna den reella fattigdomen klingar därför ganska ihåligt. Hon ställer ett samhälle präglat av sunda värderingar (KD:s?) emot ett ytligt materiellt vänstersamhälle.

Länkar: Aftonbladet debatt, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Martin Moberg, Ann-Sofie Wågström