Bloggarkiv

Decemberöverenskommelsens framtid


Lars Adaktusson (KD) argumenterar för att hans parti ska genomföra en djupare diskussion kring ”decemberöverenskommelsen”. Överenskommelsen är sluten mellan de fyra tidigare borgerliga regeringspartierna och de två nuvarande regeringspartierna. Avtalet innebär att det största politiska blocket kommer att få majoritet i riksdagen för sitt förslag till statsbudget.

Lars menar att kommande ny partiledning inte är juridiskt bunden till dess innehåll. Det är ju förstås alldeles korrekt. Men samtidigt väljer han att bortse från det moraliska åtagande som hans parti ändå ingått med de fem övriga partierna.

Lars motiverar ändå sitt ställningstagande med att han vill tvinga regeringen att förhandla om fler blocköverskridande överenskommelser. Han förskönar samtidigt omständigheterna kring överenskommelsens tillblivelse. Han väljer att blunda för att de fyra borgerliga partierna vid direkt fråga avvisade diskussioner med regeringen. De ville helt tydligt framtvinga en regeringskris varvid de själva skulle bilda regering och genomföra sin budgetmotion med passivt stöd av (SD).

Ställda inför de risker som ett extra val skulle innebära för de borgerliga partierna själva valde de den lösning som decemberöverenskommelsen innebar. Härefter har sprickor börjat uppstå i den då tillsynes järnhårda mur som allianspartierna uppvisade.

Lars Adaktussons inlägg känns mer som en önskan om att de fyra partierna åter ska överta regeringsmakten och styra med passivt stöd av (SD). Det är väl nu bara att avvakta KD:s interna process och vilken tyngd som Lars inlägg har i den.

Länkar: SvD, SvD, di.se, Ekot, SvD

Annonser

Ett inrikespolitiskt slagträ


Igår presenterade Göran Hägglund, Kristdemokraternas ordförande, en testballong/utspel om migrationspolitiken. Han presenterar förslag som han menar både bevarar en svensk generös syn på invandring som minskar kostnaderna i Sverige. Han anger inte hur stora besparingarna (eventuellt) skulle bli med KD:s förslag. Det kanske heller inte behöver anges – det räcker väl med att tala om att man vill sänka kostnaderna.

Det är väl knappast en slump att det första förslag som Göran presenterar handlar om att han vill sänka bidragen ”något”. Hur mycket (eller litet) han vill sänka bidragen anges inte. Det som jag anser särskilt stötande med detta förslag är att han ansluter sig till den mytbildning som finns kring nivån på det ekonomiska stöd som människor får. Han säger klart och tydligt att invandrades bidrag är så pass höga att de hellre tar emot bidragen än ger sig ut på arbetsmarknaden.

Om bidragen är för höga och möjliga arbetsinkomster för låga kommer det att bli mindre arbete utfört. Möjligheten att sänka nyanländas etableringsersättning något bör därför prövas.

Göran Hägglund lägger därmed hela skulden för arbetslöshet och svårighet att etablera sig på arbetsmarknaden på de nyanlända själva. Göran säger att sänker man bidragen ökar motivationen för dem att söka och anta arbeten till lägsta möjliga lönenivå och deltidsarbete. För att ytterligare motivera dem ska de slippa betala skatt på dessa arbeten.

Tidigare borgerliga regeringar drev ju tesen att man måste öka drivkrafterna för arbete. Det skulle ske genom lägre ersättningar till arbetslösa och sjukskrivna. Man bedrev en politik för att stimulera fram en större låglönesektor. Flera av de borgerliga partierna driver dessutom tesen att ingångslönerna på den svenska arbetsmarknaden är allt för höga.

Denna borgerliga politik är fullständigt misslyckad. Deras insatser har inte minskat arbetslösheten. De människor som har svårast att få arbete är de som saknar fullständiga betyg från gymnasieskolan. De insatser som den borgerliga regeringen gjort har möjligen skapat några få tusen nya arbetstillfällen inom hotell/restaurang och handel. Men genom att subventionera vissa branser finns ju en uppenbar risk för att arbetstillfällen blir färre i andra.

KD:s våta dröm är tydligen att skapa en allt större sektor där människor ska konkurrera med varandra till allt lägre löner och allt mer försämrade arbetsvillkor i övrigt.

Min erfarenhet är att väldigt många av de som kommer till Sverige inget hellre vill än att skaffa sig eget arbete. Det är knappast hårdare slag med piskan som behövs för att öka möjligheten till eget arbete. Det är bättre möjligheter till att förbättra språkkunskaper, att validera kunskaper man redan har, att använda en mångfald andra verktyg för att stödja människors vilja att försörja sig själva.

Göran Hägglunds utspel synes mest vara ett sätt att fånga upp en opinion som lockas av SD:s förenklade budskap och att i övrigt verka för en borgerlig syn på arbetsmarknaden.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, di.se, Ekot, Ekot, SvD, SvD, dagens arena, di.se, SVT, SvD, di.se, Ekot, SvD, di.se, SvD, SVT, SvD, dn.se, SVT, Ekot, SVT, Ekot, dn.se, SvD, di.se, di.se, SVT, Arbetet, Aftonbladet kultur, di.se, SvD

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Ulf Bjereld

(KD) med ryggen före till framtiden


Lärlingar fordom

Kristdemokraterna har aviserat hur de önskar hjälpa ungdomar till att få in en fot på arbetsmarknaden.

Deras metod handlar om en (upp till) treårig lärlingsperiod för ungdomar upp till 30 års ålder. Vidare vill de att de yrkesförberedande gymnasieprogrammen ska förkortas till två år med en större tid i praktik än idag. Det tredje året ska vara frivilligt och kunna läsas in senare i livet.

Partiets förslag säger ju något om hur de ser på framtidens arbeten. Ungdomar som ska arbeta i den framväxande låglönesektorn kommer att behöva ett minimum av teoretisk kunskap. Vidare vill man göra ungdomars inträde på arbetsmarknaden än mer osäker genom att förklä tiden till lärling. Lärling ska man tydligen kunna vara på hela arbetsmarknaden.

När kommer förslaget om att återinföra folkskola av 1842 års typ?

Länkar: Ekot, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Roger Jönsson

Fattigdom är ett problem och ska bekämpas


Ebba Busch, bemärkt representant för (KD), skriver försåtligt och förenklande om den OECD-rapport som nyligen visade att Sverige är det land vari de ekonomiska klyftorna ökar snabbast. Ebba menar att ökade ekonomiska klyftor på intet sätt är ett problem. Hon säger att eftersom alla har fått det ekonomiskt bättre är det inget problem att en del har mer pengar över andra. Hon säger att …

… den relativa fattigdomen – att min granne kan köpa en finare bil än vad jag kan – är inte ett problem.

Ebba har ju i någon mån rätt i att ökade ekonomiska klyftor inte nödvändigtvis är det samma som att fattigdomen har ökat. Hon verkar mena att journalister och samhällsdebattörer har förenklat denna fråga genom att likställa ökade ekonomiska klyftor med ökad fattigdom. Ebba säger att tack vare jobbskatteavdragen har människor fått det bättre ställt.

Hon säger retoriskt att ”vänstern” är emot att människor har fått mer pengar och att dessa skulle ha funnits kvar hos ”staten”. Hon avslutar sitt inlägg med att påstå:

I stället för att sätta gränser för hur gott ställt folk får lov att ha det så behöver vi arbeta för att fler kommer ur faktisk fattigdom. Alla andra lösningar och försök till att bekämpa skillnader har lett till totalitära samhällen som inte ger utrymme för skillnader och mångfald. Låt oss i stället lära våra barn och unga att de immateriella värdena är så otroligt mycket mer värda än de materiella, låt oss arbeta för att fler får stöd att en gång för alla lämna den reella fattigdomen.

Jag vet inte riktigt vad Ebba Busch vill ha för samhälle. Det är uppenbart att hon gärna ser att ”driftiga” människor ska kunna tjäna stora pengar utan begränsningar av en girig stat. För att detta ska fungera krävs att människor ska finna sig i sin lott och inte kräva insatser för ett jämlikare samhälle.

Det Ebba inte nämner med ett endaste ord är att inte alla människor i Sverige har fått det bättre med den borgerliga regeringens politik. Den tiondel av Sveriges befolkning med de lägsta inkomsterna har fått se dessa sänkta under regeringens år vid makten. Hennes ord om att få fler att lämna den reella fattigdomen klingar därför ganska ihåligt. Hon ställer ett samhälle präglat av sunda värderingar (KD:s?) emot ett ytligt materiellt vänstersamhälle.

Länkar: Aftonbladet debatt, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Martin Moberg, Ann-Sofie Wågström

Om att slopa en sjuklönevecka


Ingen effekt på sjukfrånvaron

Kristdemokraterna meddelar att de avser att inom regeringen driva kravet att slopa den andra sjuklöneveckan. Mats Odell (KD), ordförande i riksdagens näringsutskott, säger till Ekot att …

Företagarna säger att det här är ett av de största hindren för att anställa fler människor. Att ta bort andra sjuklöneveckan tror vi är viktigt för jobben, att fler unga kan komma in på arbetsmarknaden.

Detta innebär att KD ansluter sig till det förslag som Stefan Löfven lämnade i somras. KD hoppas att en sådan reform skulle bidra till att fler människor får arbete i mindre företag. Det är möjligt att det kan bli så. Organisationen Företagarna säger att de inte kan ställa några sådana löften. Det gör de nog rätt i.

Reformen kom till som en uppgörelse 1992 mellan den dåvarande borgerliga regeringen och socialdemokraterna. Reformen finansierades genom att staten sänkte sjuklöneavgiften och att överföra kostnaden för de första två veckornas sjukskrivning till arbetsgivarna. Systemet infördes som ett sätt att, sades det, stimulera arbetsgivarna till att satsa mer på åtgärder för att minska sjukfrånvaron på arbetsplatserna.

Jag har inget emot att arbetsgivarna slipper betalningsansvaret för den andra sjukskrivningsveckan. Jag skulle gärna se att en sådan åtgärd kombinerades med att införa en för arbetsgivarna obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Det skulle kunna sänka kostnaderna för arbetsgivarna samtidigt som man kan förstärka resurserna för att stödja långtidssjukskrivnas återgång till arbete.

Länkar: Ekot, dn.se, di.se, ekuriren, SvD, Ekot

Andra som skrivit: Martin Moberg, Den hälsosamme ekonomisten

Krackelerar regeringsarbetet?


Fredrik Reinfeldt tackade efter ett antal veckors betänketid ja till den inbjudan som centerpartiets ordförande Annie Lööf presenterade i början av juli. I ett öppet brev/debattartikel på DN Debatt skisserade han den väg han anser att de fyra regeringsbärande partierna borde gå. Man anar en strävan från Moderaterna att i tid styra upp processen och att hålla ihop programarbetet i en strävan att utåt visa upp en bild av enighet och nära samhörighet. Detta i motsats till den bild av röra man oavbrutet förmedlar kring oppositionspartierna.

Annie Lööf befinner sig knappast i en situation där hon i dagsljus kan opponera mot Moderaternas strävanden. Hon får ju en möjlighet att under strålkastarnas sken spela upp rollen av en god värd. Jag har inte sett någonstans hur Folkpartiet ställer sig till inbjudan. Jag utgår ifrån att de avser att delta. Däremot konstrar Kristdemokraterna (KD) genom Göran Hägglund. De är inte intresserade av att formulera något gemensamt idéprogram. Han säger, enligt artikeln i Aftonbladet, att …

Det är en sak att kompromissa om sakpolitiska frågor, men en helt annan att kompromissa på partiernas värdegrunder och ideologi. Vi är inte intresserade av det. Jag tror inte att det leder någon vart.

Med tanke med de stridigheter som skedde inför och under KD:s kongress (eller vad de kallade sin sammankomst) då Göran Hägglund utmanades av starka krafter inom partiet har han en smal väg att vandra. Inbördes stridigheter och lindans utmed riksdagsspärren innebär begränsningar för vad KD kan acceptera.

Samtliga fyra partier kommer förstås att träffas i Annies bostad. De kommer att le glatt och berätta lustifikationer för varandra och för närvarande journalistkår. De kommer, kort sagt, att spela rollen av goda kompisar och bundisar. Arbetsgrupper kommer att bildas men samarbetet kommer förmodligen inte att vara lika enkelt denna gång. Spänningarna finns där. De gör nog rätt i att börja arbeta i tid.

Hur slagkraftigt det valmanifest (eller motsvarande) blir som de kommer att presentera återstår ju att se.

Länkar: Brevet, Aftonbladet, dn.se, SvD, Aftonbladet

Andra som skrivit: Peter Andersson, Peter Johansson, Högbergs tankar, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige

KD befinner sig signifikant under fyraprocents­spärren


En av dagens större inrikespolitiska nyheter är att Expressen/Demoskop i en väljarundersökning visat att KD tydligen ligger ”signifikant” under riksdagsspärren om fyra procent av väljarkårens röster. Om jag vore lagd åt det skadeglada hållet skulle man väl nu komma med en lång harang om detta glädjens budskap. Det tänker jag avstå ifrån. Det är ju trots allt mer än två år till nästa allmänna val då de riktiga resultaten av den då aktuella väljaropinionen kommer. Mycket kan hända på den vägen dit.

Det som är  lite intressant är hur statsministern svarar och analyserar den borgerliga alliansens opinionsmässiga situation. Enligt Expressens artikel skyller statsministern indirekt …

… på medierna som inte granskar Social­demokraterna och oppositionen tillräckligt hårt.

– Vi är mitt i en period där allt granskningstryck ligger på regeringen. Alla förhoppningar som inte kopplas till några ­färdiga förslag ligger på oppositionen.

Det är ju litet intressant att den borgerliga regeringen är så ovan vid att hantera medias granskning efter sex år i regeringsställning. Det ligger ju annars i sakens natur att det är den sittande regeringen som borde granskas hårdare än oppositionspartierna.

Länkar: Expressen, Arbetet, dn.se, di.se, SVT, SvD, Ekot, SVT

Andra som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Markus Mattila, Olas tankar, Patrik Renfors

Industribloggare: Leine Johansson, Leine Johansson

Maria Larssons snömos


Maria Larsson, äldreminister (KD), anser att vårdpersonalen måste säga emot arbetsgivarna när de ser missförhållanden i äldrevården.

Anställda måste visa civilkurage!

Däremot hade hon inget svar på hur man ska skydda anställda från att bli uppsagda eller omplacerade när de agerar emot sin arbetsgivares intressen. Lagen om anställningsskydd har nämligen en starkt skriven lojalitetsplikt för de anställda gentemot sin arbetsgivare. En anställd får minsann inte göra vad som helst som kan anses gå emot arbetsgivarens intresse.

I stället för att agera gentemot det systemskifte som de borgerliga partierna med glatt mod genomför väljer hon att flytta över skulden till de anställda i vårdföretagen. Det hon borde göra är att försvåra för dessa stora företag att flytta, i grunden, skattepengar till konton i lågskatteparadis. Då kanske intresset blir större hos företagen att satsa på kvalitet verksamheten i stället för att förmera vinster.

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Peter Andersson

Ett magert köttben


Det verkar som om KD har fått en liten godbit att skryta över i förhandlingarna om regeringens höstbudgeten. Tydligen ska skattebetalarna få lägre skatt om man skänker pengar till vissa på förhand godkända organisationer. 25 % av gåvan ska generera ett skatteavdrag. Som mest ska man kunna minska skatten med 1.500 kronor vilket motsvarar årliga gåvor om högst 6.000 kr.

Man kan ju undra varför just KD omfattar denna idé så högt. Det får ju mig att undra om de inte hoppas att detta ska innebära att de kyrkliga organisationerna ska få statligt subventionerade gåvor till sin verksamhet. En annan fråga jag har är hur Skatteverket ska sortera fram de organisationer som ska bevärdigas med möjligheten till skattesubventionerade gåvor. Kan man tänka sig att fackliga organisationer i Sverige som hjälper fackliga aktivister i andra länder ska kunna finansiera detta denna väg? Ska politiska partier som ägnar sig åt demokratiutveckling i andra länder kunna utnyttja detta? Var och hur tänker sig regeringen att sätta gränser för vilka typer av gåvor som ska generera lägre skatt?

Oavsett vilket så verkar KD ha fått ett litet köttben utan särdeles mycket fett på för att visa upp som sin stora framgång i dessa förhandlingar. Mycket mer lär väl knappast ett parti som dansar på gränsen till att ramla ur Riksdagen kunna kräva?

Länkar: Rapport, dn.se, SvD, di.se, vlt

Andra som skrivit: Röda Berget, Leine Johansson

Industribloggare: Patrik hälsar välkommen, Fredrik vill komma i form igen, Leine skriver om en fullblodsborgare, Kaj hälsar välkommen till revolutionen

%d bloggare gillar detta: