Bloggarkiv

Vådan av ökade inkomstklyftor


I en nyutkommen rapport från OECD konstateras att:

  • De ekonomiska klyftorna har ökat bland organisationens medlemsländer. Klyftorna är bredare än på 30 år.
  • Dessa ekonomiska klyftor har hämmat ländernas ekonomiska utveckling.

I en kommentar säger (på engelska) OECD:s generalsekreterare Angel Gurría att …

This compelling evidence proves that addressing high and growing inequality is critical to promote strong and sustained growth and needs to be at the centre of the policy debate. Countries that promote equal opportunity for all from an early age are those that will grow and prosper.

För svensk del innebär denna utvecklingen att vi har ”tappat” ekonomisk utveckling om sex procentenheter på grund av ökade inkomstskillnader.

I en kommentar säger dock Jesper Roine, docent vid Handelshögskolan, att man ska förhålla sig skeptisk till sådana påståenden. Han menar att det finns rapporter som pekar åt alla möjliga håll. Det han däremot anser som mest intressant med OECD:s rapport är den koppling som finns mellan ojämlikhet, utbildning och tillväxt. Han menar att växande inkomstklyftor innebär att personer från lågutbildade hem gör sämre ifrån sig utbildningsmässigt, vilket i sin tur hämmar ekonomins tillväxtkraft.

Oavsett vilket är det verkligen intressant att OECD gör kopplingen mellan ökade ekonomiska klyftor inom befolkningen och försämrad ekonomisk utveckling för länderna. Detta är väl något som borde bli något att diskutera i ett eventuellt kommande extra val?

Länkar: di.se, SvD, Ekot, dn.se, dagens arena, dagens arena, SVT, SVT, dagens arena, SvD, Arbetet

Andra som skrivit: Badlands Hyena, Gösta Karlsson

Rentiärernas återkomst


Agneta Berge

Agneta Berge har skrivit en presentation av en, på engelska, nyutkommen bok av den franske ekonomen Thomas Piketty. Hans bok ”Le capital au XXIe siècle” har blivit uppmärksammad. I boken beskriver han hur de ekonomiska klyftorna åter ökar efter att genom två stora krig ha minskat.

Sedan 1980-talet har utvecklingen accelererat där kapitalägarna ansamlar allt mer av pengar och makt. Löntagarnas andel av ekonomin minskar allt mer. Thomas Piketty menar att de rikaste snart åter befinner sig på en ekonomisk nivå där de befann sig vid tiden innan det första världskriget. Agneta skriver att …

… den bild Piketty målar är ändå inte särskilt upplyftande. För vad han visar är att efterkrigsdecenniernas höga tillväxt och små klyftor var ett historiskt undantag, och inte den nya bestående samhällsordning som många än i dag betraktar den som. Och han menar att vårt sekel kommer att bli den tid när ärvda förmögenheter gör comeback som samhällsdominerande kraft.

Agneta skriver att idag får den allra rikaste procenten av befolkningen 10 % av de sammanlagda inkomsterna i Europa och uppåt 20 % i USA, mot endast 7 % under 1980-talet. I Sverige har motsvarande utveckling gått från fyra % till sju. Antalet människor som kan leva av avkastningen på sitt kapital, rentiärer, har tredubblats på en ganska kort period. Vi är på väg till en utveckling där det blir svårare att ta sig fram på egna meriter men där arv och giftermål blir vägen fram till rikedom och makt.

Men denna utveckling är inte av gudar given eller omöjlig att vända. Det finns förstås möjligheter att få till stånd en annan utveckling. Det kommer knappast att bli lätt. Den ekonomiska eliten kommer knappast att släppa ifrån sig sin makt utan kamp och motstånd. Agneta skriver att …

Piketty argumenterar för att vi måste införa en global, progressiv skatt på privata förmögenheter, för att kunna kontrollera kapitalismens fundamentala divergerande kraft.

Och som Agneta skriver – bollen ligger hos oss!

Länkar: SvD, dn.se

Vådan av ekonomisk åtstramning


Ökad fattigdom

De brittiska forskarna David Stuckler och Sanjay Basu kritiserar i en aktuell bok ”Åtstramning till döds” det sätt på vilket EU bidragit till att strama åt ekonomierna i krisande euro-länder. De menar att EU därmed har medverkat till att försämra hälsotillståndet för de fattigaste.

De jämför hur EU genomfört sina åtstramningsprogram med hur andra länder agerat. Deras slutsats är att det går att välja hur ekonomiska kriser kan övervinnas. Man kan ta sig i genom ekonomiska kriser utan att i onödan ”straffa” den egna befolkningen med sämre hälsa.

Ett tydligt historiskt exempel är hur den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt valde att verka för sitt program ”New Deal”. Genom statliga insatser bidrog han till att människor fick avlönade arbeten. De statliga satsningarna innebar en bättre folkhälsa i de delstater som var positiva till ”New Deal” än i de som var negativa.

Politik som aktivt verkar för minskad utslagning och fattigdom verkar vara den bästa vägen att gå. Till och med IMF verkar ha fått en insikt om att minskade ekonomiska klyftor är något positivt att verka för. Med ökad fattigdom och större ekonomiska klyftor får vi negativa sociala effekter i form av ökad brottslighet och försämrad hälsa bland de fattigaste.

Länkar: Arbetet, SvD, Arbetet, SvD, Aftonbladet ledare, Politism, Atonbladet ledare, Politism

En värld av klyftor djupa och breda som raviner


Här får de plats!

Vid det världsekonomiska forat i Davos presenterade välgörenhetsorganisationen Oxfam en intressant rapport ”Working for the few”. Den visar att de globala ekonomiska klyftorna är djupa och breda. Som ett tydligt exempel anges att de 85 rikaste i världen förfogar över lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste. Oxfams vd Winnie Byanyima sade vid presentationen att det är …

… skakande att halva jordens befolkning på 2000-talet inte äger mer än en liten elit vars antal bekvämt skulle få plats i en dubbeldäckare.

Sverige ligger på tredje plats bland de länder där de rikaste blivit rikare sedan 1980. Organisationen föreslår ett antal åtgärder som de enskilda länderna kan genomföra för att förbättra den globala situationen:

  • Omfördelande transfereringssystem,
  • Investeringar i generella utbildnings- och sjukvårdsystem,
  • Ett progressivt skattesystem,
  • Starka låglönegolv,
  • Ta bort hinder för lika rättigheter och möjligheter mellan könen, samt
  • Skapa finansiell transparens och motverka skatteflykt.

Det låter ju som sådant som arbetarrörelsen har drivit politiskt sedan länge. Här finns en utamaning för socialt inriktade rörelser världen runt att ta tag i. Det blir säkert inte lätt. Men vi kan ju börja i Sverige den 14 september.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, politism, dagens arena

Regeringen har misslyckats med jobben


Viktigt att diskutera inkomstskillnader

För några dagar sedan publicerades ett debattinlägg av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Inlägget publicerades samma dag som Riksdagen debatterade inkomstklyftor. Inlägget var väl ett försök att försvara och förklara den borgerliga regeringens förändringar av socialförsäkringssystem och arbetsmarknadspolitik. Han förklarade att …

… att framtidens fördelningspolitik måste handla om social rörlighet. Sverige ska vara ett land där alla kan bli något, ett land fyllt av nya inspirerande ”klassresor”, där man oftare får frågan vart man är på väg än varifrån man kommer.

Det låter ju vackert och som en vacker dröm att uppnå. Han försökte väl något att problematisera hur man uppnår detta vackra mål. På detta område finns ju förstås olika syn mellan de politiska partierna hur man uppnår det ”klassresande” samhället. Ulf fick ju snart svar på tal.

Ylva Johansson påpekar att möjligheten till ett arbete och utbildning är viktigt för att minska klyftor mellan grupper av människor och för att främja klassresor. Ylva säger att …

Regeringen har misslyckats med jobben. Arbetslösheten är högre än i jämförbara länder och långtidsarbetslösheten har vuxit dramatiskt. Samtidigt som rekordmånga unga har sökt till högskolan skär regeringen ned på utbildningsplatserna och stänger dörren i ansiktet på unga med framtidsambitioner.

Irene Wennemo och Marika Lindgren Åsbrink är inne på ungefär samma synpunkt som Ylva. De skriver i sitt inlägg att den borgerliga regeringen har som mål att skapa en större låglönesektor. Den utvecklingen stödjer ju den borgerliga regeringen genom hur man valt att subventionera olika branscher. De säger säger att …

De inspirerande klassresorna som Kristersson vackert skriver om verkar för allt fler leda rakt in i en återvändsgränd. Många unga hamnar i passivitet istället för att ta sig vidare till utbildning, jobb eller praktik. De ekonomiska drivkrafter som så elegant skulle lösa ungas utanförskap fungerar helt enkelt inte. Det har vi snart sju års erfarenhet av.

Jag delar långt ifrån den syn som Ulf Kristersson ger uttryck för i sitt inlägg. Han har dock rätt i att det är viktigt att diskutera hur vi skapar ett samhälle som möjliggör för fler människor än idag att skapa sig en bättre framtid och ett bra liv. Den moderatledda regeringen kan inte undgå ansvar för att arbetslösheten ökat, för att den långvariga arbetslösheten fortsätter att öka eller för att det utanförskap de sade sig vilja få bort uppenbarligen inte påverkats av deras politik.

Om drygt ett år stundar allmänna val. Vi har ett år framför oss då debatten om vilket samhälle vi vill ha kommer att föras.

Länkar: dn.sedn.sedn.sedn.se, Aftonbladet ledare, Ekot, Ekot, Arbetet

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Badlands Hyena, Martin MobergMartin MobergMartin Moberg, Peter Johansson

Om ökande förmögenhetsklyftor


Aftonbladet har, med inspiration från USA,  låtit United Minds fråga 1.000 svenskar om hur de tror och hur de vill att förmögenheter ska vara fördelade. Sedan har man jämfört svaren med den krassa verkligheten. Aftonbladet sammanfattar resultaten i följande punkter:

  • Svenskarna vill att den rikaste femtedelen ska äga 25 procent, medan den fattigaste femtedelen ska äga 15 procent av förmögen­heten.
  • Svenskarna tror att den rikaste femtedelen i verkligheten äger 38 procent, och den fattigaste femte­delen 10 procent.
  • Sanningen är att den rikaste femtedelen äger 87 procent av nettoförmögenheten. Den fattigaste femtedelen äger ingenting, utan har enbart skulder.

Aftonbladets undersökning bygger på statistik från SCB gällande inkomståret 2007 – det sista året med förmögenhetsskatt. Sedan dess mäter eller registrerar ingen myndighet förmögenhetsutvecklingen i Sverige. Ingen kan därför med säkerhet visa hur utvecklingen har sett ut sedan dess. Men med tanke på att vi har ett skattesystem som, framför allt, har gynnat dem med de högsta inkomsterna är det väl låga odds på att gissa att utvecklingen har lett till fortsatt ökande förmögenhetsklyftor.

Det intressanta med denna undersökning är att den borgerliga regeringen bedriver en politik som gynnar en utveckling som svenska folket egentligen inte önskar. Det är också intressant att se hur stor skillnaden är mellan vad de tillfrågade tror om verkligheten och hur det faktiskt är.

Här borde ju den politiska kampen ske i det kommande valet. Att beskriva hur dagens Sverige har blivit och hur man vill ha en annan utveckling till ett mer jämlikt samhälle.

Länkar: Aftonbladet, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

Fattigdom är ett problem och ska bekämpas


Ebba Busch, bemärkt representant för (KD), skriver försåtligt och förenklande om den OECD-rapport som nyligen visade att Sverige är det land vari de ekonomiska klyftorna ökar snabbast. Ebba menar att ökade ekonomiska klyftor på intet sätt är ett problem. Hon säger att eftersom alla har fått det ekonomiskt bättre är det inget problem att en del har mer pengar över andra. Hon säger att …

… den relativa fattigdomen – att min granne kan köpa en finare bil än vad jag kan – är inte ett problem.

Ebba har ju i någon mån rätt i att ökade ekonomiska klyftor inte nödvändigtvis är det samma som att fattigdomen har ökat. Hon verkar mena att journalister och samhällsdebattörer har förenklat denna fråga genom att likställa ökade ekonomiska klyftor med ökad fattigdom. Ebba säger att tack vare jobbskatteavdragen har människor fått det bättre ställt.

Hon säger retoriskt att ”vänstern” är emot att människor har fått mer pengar och att dessa skulle ha funnits kvar hos ”staten”. Hon avslutar sitt inlägg med att påstå:

I stället för att sätta gränser för hur gott ställt folk får lov att ha det så behöver vi arbeta för att fler kommer ur faktisk fattigdom. Alla andra lösningar och försök till att bekämpa skillnader har lett till totalitära samhällen som inte ger utrymme för skillnader och mångfald. Låt oss i stället lära våra barn och unga att de immateriella värdena är så otroligt mycket mer värda än de materiella, låt oss arbeta för att fler får stöd att en gång för alla lämna den reella fattigdomen.

Jag vet inte riktigt vad Ebba Busch vill ha för samhälle. Det är uppenbart att hon gärna ser att ”driftiga” människor ska kunna tjäna stora pengar utan begränsningar av en girig stat. För att detta ska fungera krävs att människor ska finna sig i sin lott och inte kräva insatser för ett jämlikare samhälle.

Det Ebba inte nämner med ett endaste ord är att inte alla människor i Sverige har fått det bättre med den borgerliga regeringens politik. Den tiondel av Sveriges befolkning med de lägsta inkomsterna har fått se dessa sänkta under regeringens år vid makten. Hennes ord om att få fler att lämna den reella fattigdomen klingar därför ganska ihåligt. Hon ställer ett samhälle präglat av sunda värderingar (KD:s?) emot ett ytligt materiellt vänstersamhälle.

Länkar: Aftonbladet debatt, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Martin Moberg, Ann-Sofie Wågström

%d bloggare gillar detta: