Bloggarkiv

Tiggeriförbud – ett slag i luften


Tidningen Aftonbladet meddelar att enligt en undersökning anser hälften av det svenska folket att tiggeri skall förbjudas. Varför inte på samma gång förbjuda fattigdom?

Ja, visst är det ibland jobbigt att möta alla de människor som på grund av fattigdom sitter utanför butiksingångar och ber om en slant. Ja, visst är dessa människor ett oroväckande inslag i vår annars perfekta(?) värld. Och javisst vore det väl enklare att slippa möta dessa exempel på människor som i brist på andra alternativ tigger.

Tiggeri är inget nytt för Sverige. Det har alltid funnits människor som pga sina omständigheter tvingats sträcka ut sin hand och frågat efter en slant. Grunden till att människor tigger är fattigdom. Det bästa sättet att få bort tiggandet är att bereda människor försörjning genom andra metoder.

Ett tiggeriförbund handlar enbart om att gömma den sanning att det finns människor som inte ges plats i vår fina värld.

Länkar: Aftonbladet, SvD, di.se, dn.se, Aftonbladet

Annonser

Det borde kosta för arbetsgivare att diskriminera


Tidningen Arbetet rapporterar att det är billigt för arbetsgivare att diskriminera. Med den nya diskrimineringslagstiftningen var det meningen att domstolarna skulle kunna utdöma högre skadestånd till diskriminerade. Arbetet har dock i sin granskning funnit att domstolarna väljer att utdöma låga skadestånd (diskrimineringsersättning).

Lagstiftarna ville att domstolarna skulle kunna utdöma så höga ersättningar till diskriminerade att de skulle verka avskräckande för arbetsgivare. Men med den praxis som verkar ha utvecklats fortsätter domstolarna att utdöma förhållandevis låga ersättningar till de diskriminerade.

Problemet ligger i att nivån på skadestånd traditionellt har kopplats till hur sådana utdöms för andra typer av grova brott (som misshandel). Som det sägs i artikeln var syftet …

… med att byta ut ”skadestånd” mot ”diskrimineringsersättning” var att nivåerna skulle ligga högre vid diskrimineringsmål än vid brottsmål. Men så har alltså inte skett. Arbetets granskning visar att ingen domstol än så länge har dömt ut ett sådant ”avskräckande” belopp som det talas om i lagen.

Syftet med den ändrade lagstiftningen var att det inte skulle vara lönsamt för arbetsgivare att kunna diskriminera anställda. Det verkar som det inte har fungerat som det var tänkt. Lagen kommer att prövas av Högsta domstolen (HD). HD:s avgörande bestämmer hur gällande lag ska tolkas.

Länkar: Arbetet, Arbetet

Arbetsgivarna kan inte kräva vad som helst av sina anställda


Arbetsdomstolen har dömt till Evelina Schelins fördel i fallet där Handels stämde företaget Change of Scandinavia Sweden AB. Företaget krävde att deras kvinnliga butiksanställda skulle bära en namnskylt varpå kvinnans kupstorlek som bystomfång skulle framgå. Arbetsgivaren hävdade i domstolen att detta förfarande var helt frivilligt.

Evelina Schelin blev som nyanställd uppmanad att bära en namnbricka där namnet och de aktuella uppgifterna skulle finnas. Evelina förklarade att hon inte kände sig tillfreds med att bära en sådan bricka. På en direkt fråga svarade kedjans ägare och den dåvarande regionchefen ja. Det framgick vidare av personalföreskrifterna som satt uppe i personalrummet att namnbrickan skulle bäras.

Handels kunde styrka att det inte var frivilligt att bära namnbrickan. Därför tilldömde Arbetsdomstolen Evelina Schelin 50.000 kronor i skadestånd. Det är mindre pengar än vad som Handels krävde i domstolsförhandlingen. Evelina är trots det nöjd med utfallet. Hon säger att …

Jag är jätteglad att det blev en fällande dom. Arbetsgivarna kan inte kräva vad som helst av sina anställda. Och de som är kvar kan slänga skylten åt helvete.

Det är högst tillfredsställande att Handels lyckades bevisa att Evelina trakasserats och därför varit utsatt för diskriminering enbart därför att hon var kvinna.

Länkar: SvD, Arbetet, Lag&Avtal, Handelsnytt

De tog kampen ända till domstol


Den 29 juni publicerade tidningen Dagens Arbete en stark artikel om Lina Wallinder och KlaraBärta Näsholm och deras möte med en sämre sida av arbetslivet. De mötte en äldre man som i sin roll som arbetsledare trakasserade Lina och KlaraBärta enbart av den anledningen att de var kvinnor. Mannens beteende var på intet sätt okänt för arbetsgivaren. Lina fick varningen att mannen i fråga var ”rätt speciell” och ”grov i munnen”.

Arbetsgivaren, Holmens, har i efterhand gett Lina och KlaraBärta rätt. Kvinnorna valde dock att driva ärendet vidare till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO valde i sin tur att stämma arbetsgivaren till Arbetsdomstolen. DO begärde ett skadestånd om 100.000 kronor var till kvinnorna. Tidningen Arbetet kan nu meddela att DO och Holmens har ingått en förlikning i ärendet. Den innebär att Lina Wallinder och KlaraBärta Näsholm erhåller 60.000 kronor var för den behandling de tvingades att utstå.

Det är måhända ett billigt pris för den behandling de fick utstå. Men det visar ändå att arbetsgivare inte kan undgå att ta ansvar för de handlingar som utförs av dess representanter.

Länkar: Arbetet, da.se, Arbetet

Fall om könstrakasserier på väg till Arbetsdomstolen


Jag har läst en stark artikel på Dagens Arbete hemsida. Den handlar om två unga tjejer som feriearbetat för Holmen. De träffade bägge två samma (manliga) arbetsledare. Lina, en av de berörda tjejerna, fick innan arbetet veta om mannen att han …

…  kunde vara ”rätt speciell” och ”grov i munnen” men också att Lina inte skulle bry sig om det för ”han är ju bara så rolig”.

Nu var väl ”rolig” det minsta han kunde vara. Av artikeln får man veta att mannen tog nästan varje tillfälle att kränka och trycka ned Lina. Tillsammans med en annan tjej som året innan Lina haft erfarenhet av arbetsledaren har de stämt företaget till Arbetsdomstolen (AD). Företaget har, i och för sig, omplacerat mannen, genomfört utbildningssatsningar och erbjudit tjejerna en ekonomisk förlikning. Flickorna vill dock att ärendet ska prövas i AD, vilket tydligen blir det första fall som kommer dit för prövning.

Det är bra att lagen nu prövas av domstolen. Det är uppenbart att mannens agerande har varit känt bland arbetskamrater och inom företaget. Tyvärr är det ju allt för vanligt att omgivningen tolererar sådana beteenden som beskrivs i artikeln och att man slätar över. Det är verkligen att göra dessa personer (och de som drabbas av olämpligt beteende) en otjänst. Det är alltid bättre att agera och säga ifrån (eller meddela uppåt).

Flickorna har fått en synnerligen otrevlig början på sitt yrkesliv. Men förhoppningsvis kan deras val att driva denna fråga rättsligt leda till att andra tjejer/flickor/kvinnor etc inte ska behöva utsättas för sådant. Artikeln avslutas med att Lina säger att …

Jag har fått skinn på näsan av det här. Något av det värsta som kan hända i arbetslivet har redan hänt så nu kan det väl bara bli bättre antar jag.

Om systematisk diskriminering på svensk arbetsmarknad


Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) presenterar idag en ganska sorglig rapport. I ett experiment har ett antal rekryterare deltagit i ett experiment där deras uppgift var att välja mellan två påhittade sökande till arbete. Det visar sig att man systematiskt valde bort överviktiga (feta) och sådana personer som varit mycket sjuka. Judar, muslimer icke-européer valdes bort i något mindre grad. Den goda nyheten (den enda) var att man inte valde bort kvinnor systematiskt. Per Johansson, en av forskarna bakom rapporten, säger …

Effekterna är stora framför allt för dem med kraftig övervikt och dem som varit mycket sjuka, men även födelseland och religion spelar roll.

Det är milt sagt sorgligt att det finns sådana fördomar och antipatier mot vissa typer av människor på den svenska arbetsmarknaden. Det verkar som om det finns en hel del att göra om man vill att den svenska befolkningen ska arbeta längre för att klara en rimlig levnadsnivå som pensionär. Samuel Engblom redovisar några goda förslag för att komma till rätta med sådan diskriminering som rapporten antyder finns därute på arbetsmarknaden.

Länkar: Arbetet, dagens arena, SVT, SvD, ka.se

Andra som skrivit: Samuel Engblom, Claes Krantz

Industribloggare: Kaj Raving

Sju punkter för rättvisa löner


I fredags publicerades fem fackföreningsledare om frågan kring kvinnors löneläge i förhållande till mäns. Jag betvivlar inte på en punkt att kvinnors yrken och branscher i många fall värderas lägre än mäns enbart på det faktum att de är kvinnodominerade. Debattörerna har sju förslag för att långsiktigt få mer jämställda löner:

1. Att lönerna för kvinnodominerade yrken uppvärderas utifrån den kunskap, de krav och det ansvar som arbetet kräver.

2. Att Medlingsinstitutet får i uppdrag att kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken på hela arbetsmarknaden samt att i samarbete med arbetsmarknadens parter föreslå åtgärder.

3. Att ett långsiktigt partsgemensamt arbete startas i syfte att utveckla fler karriärbefattningar och nya karriärvägar inom kvinnodominerade yrken.

4. Att regeringen ser över Medlingsinstitutets uppdrag så att industrins norm för lönebildningen blir förenlig med aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen mot kvinnodominerade yrken.

5. Att Diskrimineringsombudsmannen inom ramen för sitt tillsynsansvar omgående avdelar resurser för att genomföra systematiska granskningar av arbetsgivarnas lönekartläggningar.

6. Att återinföra uppdraget till Försäkringskassan att verka för jämställd fördelning av uttaget av föräldraförsäkringen.

7. Att införa ”rätt till heltid” i kommuner och landsting för ökad sysselsättningsgrad bland kvinnor.

De har rätt i att en viktig och grundläggande skillnad i att dessa skillnader uppstått hänger samman med arbetsgivarens förväntningar kring föräldraskapet. Fortfarande förväntas kvinnor ta ett större ansvar för att vara lediga under barnens tidiga år. Ofta motiveras detta av just ekonomiska skäl. Eftersom kvinnan oftast tjänar minst blir det familjeekonomiskt bättre att kvinnan stannar hemma. Sålunda uppstår en ond cirkel svår att bryta. Jag ser i min bekantskapskrets att pappor tenderar att ta sin andel av föräldraledigheten i samband med sommarsemester. Jag misstänker att detta inte beror på att kvinnor hellre är föräldralediga under vintrar och höstar. På något sätt blir mäns föräldraledighet än längre sommarledighet. Det säger väl något om de förväntningar som finns kring vem som tar huvudansvaret för föräldraskapet?

Den svenska arbetsmarknaden är hårt uppdelad mellan kvinnligt respektive manligt dominerade. Det finns en tendens att det relativa löneläget sjunker i branscher där kvinnors andel växer. Detta borde bli ogörligt i en framtid då kvinnor är de som i högre grad studerar på högskola/universitet än män. Men det förutsätter förstås att kvinnliga studenter börjar ta sig in på områden som fortfarande är manligt dominerade.

Det är otvetydigt som så att kvinnors arbeten behöver uppvärderas på alla områden. Svårigheten ligger förstås i att hur man ska kunna jämföra olika yrken med varandra. Den enda långsiktiga metoden ligger i att dagens könsmässiga uppdelning av arbetsmarknaden upphör. Men det förutsätter förstås att löneläget blir en ickefråga för vilken profession man ”väljer”. De säger avslutningsvis …

Det är hög tid för både arbetsgivare, myndigheter och regeringen att gå från ord till handling. Det är ovärdigt ett land som Sverige att systematiskt diskriminera och nedvärdera kvinnodominerade yrken.

Länkar: DN Debatt, TCO-tidningen, LO-tidningen, Rapport, di.se

Andra som skrivit: Åsa Johansson, Almegabloggen, Martin Moberg

Industribloggare: Carola Andersson, Kaj Raving, Camilla Wedin

%d bloggare gillar detta: